Vecka 14 2017. Omtumlande, men det gör jag gärna om… Malta del 1.

En av Valettas många befästningsverk. På bilden syns också det italienska hangarfartyget Giuseppe Garibaldi är ett lätt hangarfartyg som byggdes för Italiens flotta i början av 1980-talet. Hennes huvudsakliga uppgift är ubåtsjakt och bär för det ändamålet 16 stycken (två divisioner) Sea King-helikoptrar.

En av Valettas många befästningsverk. På bilden syns också det italienska hangarfartyget Giuseppe Garibaldi är ett lätt hangarfartyg som byggdes i början av 1980-talet. Hennes huvudsakliga uppgift är ubåtsjakt och bär 16 stycken (två divisioner) Sea King-helikoptrar.

Som vanligt när man varit ute rest, speciellt utomlands, tar det en stund innan man ”landat”. Det är många intryck som skall sorteras och bearbetas i hjärnan. Det gäller även den precis avslutade resan på Malta tillsammans med kollegan Johan Andrée. Det var en skön blandning av bunkrar (dock ej betong), fortifikation, enorma befästningsverk, kanoner och t o m salutskjutning.
Maltaveckan startade på måndagsmorgonen klockan 03.45(!) på Kastrup i Köpenhamn och gick via Munchen till Malta dit vi anlände strax runt lunchtid. Det belv en tur direkt efter en snabblunch ut till det befästa Valetta. Helan Malta är ju egentligen en enorm befäst ö. Mängder av olika befästningar har uppförts genom åren fram till Andra världskriget. De mest imponerande är dock från 1600/1700-talet. Hela stadskärnan är omgärdat av en imponerande befästningvall som består av ett stort antal bastioner.

Vid den gamla stadsporten har bastionvallen öppnat upp upp i en form av "installation" och här blandas gammalt, äldre och modernt

Vid den gamla stadsporten har bastionvallen öppnat upp upp i en form av ”installation” och här blandas gammalt, äldre och modernt.

Tvärs genom Valetta sträcker sig huvudgatan Triq Ir Repubblika, som kan översättas till Republikgatan. På bilden ovan skymtas den moderna Nya Parlamentsbyggnaden och bakom den syns en del av befästningsmurarna. Känns lite beskedligt att prata om murar när det handlar om gigantiska befästningsvallar med en höjd på bortemot 30 meter på vissa platser. Men vårt första mål för dagen var det som kallas Salutbatteriet med åtta nytillverkade pjäser. Fondazzjoni Wirt Artna, även kallat Malta Heritage Trust, tog över ansvaret för batteriet 2004 och påbörjade omgående en omfattande renovering för att återskapa dess utförande vid sena 1800-talet. Här finns nu ett batteri med åtta kanoner, magasin, krutförråd och ett litet museum. Men det märkligaste är kanske att en batteriets kanoner skjuter två gånger dagligen, för att ange tiden. Dels ”noon”, alltså klockan 12, och dels ”afternoon”, klockan fyra.

En av batteriet pjäser ger eld 2014. Bild från Wikipedia

En av batteriet pjäser ger eld 2014. Bild från Wikipedia

Det nyrenoverade batteriet utrustades med åtta 24 pdr. orginal Blomfieldkanoner. Under 2011 ersattes dock dessa av nytillverkade 32 pdr. repliker. Fondazzjoni Wirt Artna är en privat organisation som sysslar med bevarande och restaurerande av både äldre och nyare befästningsanläggningar på Malta. Under morgondagen (tisdagen) skulle vi träffa grundare verksamhetsledare Mario Farrugia precis här på batteriet, men just nu njöt vi bara av kanoner, utsikten och naturligtvis en kall öl i den bakomliggande parken kallad Upper Barrakka Garden. Vi höll i trakterna kring batteriet under eftermiddagen och kunde uppleva salutskottet klockan fyra. Bakgrunden till saluten är att kanonskottet skedde exakt på klockslaget 12 och 16 och därmed kunde alla fartygen i hamnen ställa sina kronografer. Dessa var mycket viktiga för fartygens navigering. Och den gamla traditionen har nu återupptagit av verksamheten.
Med tanke på att dagen börjat mycket tidigt blev det också en tidig middag och ett tidigt sänggående.

Johan Andrée och Mario Faruggia vid en av de gamla pjäserna som finns utställda på Salutbatteriet.

Johan Andrée och Mario Faruggia vid en av de gamla pjäserna som finns utställda på Salutbatteriet.

Så var det dags att bege sig ut till vårt möte med Mario Farrugia och  Fondazzjoni Wirt Artna. Vi hade naturligtvis stämt träff vid ”flaggskeppet” i deras verksamhet Salutbatteriet. Morgonen bjöd på det första regnet på länge och ett ihållande sådant, men det var bara att bita ihop och försöka hålla kameran torr. Över en kopp kaffe i batteriets vaktrum fick vi bakgrunden till organisationens verksamhet och en rundvandring genom de olika utrymmena i batteriområdet. Efter en lätt lunch på ett närbeläget hotell fick vi en förhandstitt på det artillerimuseum som är under uppbyggnad ”under” batteriet. Man kan lugnt säga att det mesta av Valetta är som en schweizerost, fylld av utgrävda utrymmen och tunnlar, och det var i ett sådant som nu museet byggs upp.

Det blivande artillerimuseet med bland annat en Bofors luftvärnsautomatkanon 40/36.

Det blivande artillerimuseet med bland annat en Bofors luftvärnsautomatkanon 40/36.

I anslutning till det nya museet finns också en välsorterad bokhandel med inriktning på militaria. Vår rundtur fortsatte nu i rask takt ner till det som kallas Lascari War Rooms, en underjordisk ledningscentral från Andra världskrigets hårda strider. Det blev en tur som jag sent glömmer. En miljon trappsteg, kändes det som, och dessutom tillbaks upp igen. Tyvärr blev det bara en hastig titt, men det jag såg gav mersmak, speciellt när det berättades att det fanns en alternativ ingång.

Anläggningen i full verksamhet under engelsk ledning (Wikipedia)

Anläggningen i full verksamhet under engelsk ledning (Wikipedia)

Det blev en mycket innehållsrik dag och den blev inte sämre när vår nyfunne vän Mario erbjud sig att ta oss med ut på utflykt till Andra världskrigets kulsprutevärn och en del av de projekt som han jobbade med. Det fanns ingen tvekan i vårt svar! JA! Men innan utfärderna hade vi ett par dagar på oss att upptäcka mer av Maltas militär historia.

Fort Rinellas berömda 100 tons kanon. Väl värd besöket.

Fort Rinellas berömda 100 tons kanon. Väl värd besöket.

Onsdagen bjöd på ett strålande väder med klar himmel och temperatur omkring +25, så det var perfekt för dagens uppgift: Fort Rinella. Våra två första dagar hade lärt oss att utnyttja Maltas allmänna kommunikationer, läs buss, och så även denna dag. Slutstationen, efter en lång bussresa var precis utanför fortet. Vi kom naturligtvis tidigt och man blev lite förvånad över ”fortet”. Detta är lågt beläget och det enda som syns från vägen är ryggbastionen och grinden vid vägen med en liten entrékiosk. Man tittade lite förvånat eftersom det gick en del hästar innanför stängslet bland några äldre kanoner. En brant väg ledde ner till fortets ingångportal, på andra sidan en liten bro. Här hälsades vi välkomna av en engelsk artillerist i tidstypisk utstyrsel och en trevlig tjej också klädd enligt dåtidens klädsel. Vi började besöket med en kopp kaffe och fick oss en pratstund med fortets ”artillerist”, en av de anställda ”reenactmentarna” som levandegjorde fortet med flera uppvisningar under dagen.

Exercis- och vapendrillsövningar på fort Rinella. På grund av det varma vädret var lättnad i klädseln anbefalld

Exercis- och vapendrillsövningar på fort Rinella. På grund av det varma vädret var lättnad i klädseln anbefalld.

Vi tog vårt kaffe och flyttade i solen bakom den enorma kanonen. Vi fick snart sällskap igen av ”vår” artillerist” som berättade och fortet, uppvisningarna och naturligtvis kanonen. Trots att fortet inte är så stort, de består ”bara” av den enda kanonen, så finns det mycket att titta på. Här finns ett intressant och innehållsrikt museum, olika uppvisningar, prova-på-övningar och den lilla cafeterian. Här kan du läsa mer om fortet och dess kanon. Tiden gick snabbt och jag fick till och med tillfälle att njuta av museets ”soldatlunch” serverat på tidsenligt sätt och med en jättebalja te som dryck. Måste säga att det smalade inte så illa som det såg ut.

Soldatlunch på fort Rinella. Enligt uppgift kött, bönor, klimp, potatis och grönsaker.

Soldatlunch på fort Rinella. Enligt uppgift kött, bönor, klimp, potatis och grönsaker.

Fortsättning följer……