DANSKA ATLANTVALLEN - En resa!
Den imponerande eldledningsbunkern vid Kryle (Leitstand)

Från Stockholm, Göteborg, Höganäs och Borås kom deltagarna till FORT & BUNKER,s resa till Atlantvallen i Danmark. Oktobervädret gjorde sitt bästa för att ställa till det för oss – men, i bilen, på vägen hem kunde man utbrista Vi hade i alla fall tur med vädret! Nåväl låt oss börja från början. Det var tidigt på fredagsmorgonen som vi satte kurs på Danmark, via Öresundsbron. Vi, det var undertecknad, Johan, Jörgen och Ove. En välfylld bil med andra ord. Lägg till detta packning, kameror, öl och annat nödvändigt så har du bilden klart för dig. Färden genom Danmark gick snabbt på de danska motorvägarna. Redan vid 11-tiden kunde vi göra ett litet lunchstopp i Odense (HC Anderson hemstad) och njuta av en lite rast med kaffe, bulle och givetvis röde pölser. Färden gick vidare och vi hann t o m med att göra ett litet snabbt stopp vid Artillerimuseet i Varde. Tyvärr hade museet renodlats till ett strikt artillerimuseum för danska vapen. Detta uppskattades inte av Johan som saknade de tyska pjäserna, som flyttats till annan plats. Men det ger å andra sidan en orsak till att återvända och leta efter pjäserna. 

Redan vid 3-tioden på eftermiddagen svängde vi in vid vakten på Hjemmevärnsskolen i Nymindegab, vår bas och förläggningsplats under vistelsen. Efter någon timme började våra resedeltagare att anlända. I cafeterian fanns öl, smörgås och kaffe något som uppskattades av de ankommande. Efter att ha tagit sina i besittning var det återsamling i cafeterian där våra danska värdar dök upp framåt kvällen. Överstelöjtnant Jörn Nielsen med fru och Seniorsergeant Poul Vilholm förflyttade oss raskt till officersmässen i den gamla tyska förläggningen. Här njöt vi danska öl och gemyt tills ögon och kropp började påminna oss om den långa dag som låg bakom oss. Jag tror de flesta sov gott i de nyrenoverade VIP-rummen i den gamla kasernen.
Dagsprogrammet har kompakt och krävde tidigt start. Klockan 0700 stod flera oss och väntade vid dörren till matsalen för att njuta av den härliga frukostbuffen. Redan klockan 0800 var det överstelöjtnant Jörn Nielsen som skulle informera om lägrets historia. Efter en intressant berättelse, tillsammans med några bilder från ockupationstiden, var det dags att ge sig ut i ”terrängen” runt lägret. Här kunde vi beskåda bandkanoner, Leopardstridsvagnar, bunkrar och åter bunkrar. Det finns ett stort antal bunkrar/skyddsrum inom lägerområdet, och de flesta är kvar i sitt ursprungliga skick. I en av dessa bunkrar, en Regelbau 622, (skyddsrum för 12 man) har inretts ett litet minimuseum där bl a en modell av lägrets omfattning kan beskådas. Här finns också en del utrustning bevarad.
Precis när vi var som längst bort, i lägrets ytterkanter kom regnet. Med blåstens hjälp blev det ett regn från sidan som snabbt fick fart på deltagarnas färd tillbaka mot lägets byggnader. Precis när vi nådde lägergatan upphörde regnet. Det hade varat precis lagom länge för att få oss genomblöta – typiskt.
Nog har man hört talas om "Rosa Pantern", men har ni någonsin hört talas om "Rosa Patrik". Som lite hjärngymnastik kan ni fundera över vad detta rum använts till. Nej, det är inte tortyr, även om det ligger nära till hands.
Men nu lockade en tidig lunch, eller frukost, som danskarna kallade det. Eftersom jag besökt lägret tidigare, och också njutit av deras mat, visste jag vad som väntade. Och det var ingen risk att någon skulle bli besviken. Det stora lunchbordet, av typen ”gåendes bord” dignade av godsaker. Sill, lax, köttbullar, kycklingstuvning, ägg, sallader, bröd, pålägg och mycket annat. Det var tur att vi skulle iväg direkt efter lunch, annars hade nog en liten middagslur inte varit fel.
Vår buss tog oss nu ut på de riktiga äventyren, till de stora bunkeranläggningarna, strax norr om Esbjerg. Vi började vår eftermiddag vid den stora ledningsbunkern för det tyska nattjaktsflyget. Bunkern, eller rättare sagt anläggningen hade kodnamnet ”Buffel”. Anläggningen består som sagt av en jättelik bunker, samt ett stort antal mindre bunkrar runt om i terrängen. Det tog inte många minuter förrän bussen var tom och alla resedeltagarna försvunna in i den jättelika bunkern.
Undan för undan kom de sedan ut och tog en runda i omgivningarna. Vi körde vidare över det som idag är militärt skjutfält, vi hade tillstånd att köra på skjutfältet, fram till fyren vid Blåvandshuk. Här fanns ytterligare en av Luftwaffes radarstationer, och en del stora bunkrar och betongkonstruktioner. Imponerade var det stora radarfundamentet bredvid fyren. Tyvärr privat område, men kan beskådas från utsidan. Från det stora observationstornet, med tillträde förbjudet, fick flera av deltagarna fina översiktbilder.

Det började bli allt svåra att få deltagarna samlade, tyvärr fanns ju ett tidschema som måste passas. Dels pga. öppethållande på vissa platser, dels att mat och annat serveras på bestämda tider i vår förläggning. Dagens sista stopp blev vid den imponerande Tirpitzställningen, eller Vogelnest som den tyska benämningen var. En bunker för ett dubbeltorn med 38 cm kanoner. Idag är bunkern ett litet museum med bl a filmförevisning kring byggandet av anläggningen. Här blev det en stund till att själv gå runt och titta samt botanisera i den välförsedda museibutiken.
Bussen styrde nu vägen tillbaka till Nymindegab och på vägen fick vi lite lokala sevärdheter och berättelser från vår värd. Berättelserna gjorde att resan tillbaka inte bara blev en transportsträcka utan en intressant stund med dansk historia. Kvällsmaten, eller rättare sagt middagen, med panerad fläskkotlett smakade förträffligt och det blev t o m en lite stund över till en paus innan kvällen ”lektioner” tog sin början. Först gav en kort reflektion över skillnader och likheter mellan svenska och tyska bunkrar. En jämförelse som man kan förundras över. Till ett svensk ksp-värn åtgår ca 70 m3 betong. Den tyska motsvarigheten kräver nästan 700 m3. Viss skillnad! Men så är också vissa väggar, och tak, i de tyska bunkrarna upptill 3,5 meter tjocka.
Kvällen föredragshållare var annars Johan Andrée från Beredskapsmuseet som berättade om den tjeckiska 21 cm kustkanonen. D.v.s. den pjäs som Sverige köpte nio styck av under andra världskriget. Pjäsen som sedan blev vår grövsta rörliga kanon med beteckningen rörlig kustartilleripjäs m/42. Johan gav också en målande och inlevelsefull berättelse om pjäsens användning i batteri Marcouf, vid franska Atlantkusten, där den bl a svarade för sänkningen av en amerikansk jagare.
Efter det hårda kvällspasset behövde vi givetvis släcka törsten, och stilla vår hunger. Detta gjorde vi givetvis i mässens baravdelning, där vår Seniorsergeant fyllde glas efter glas med skummande öl. Diskussionerna över våra ölglas avhandlande det mesta, på både danska och svenska språket, som efter några öl inte utgör något hinder. Dagens övningar gjorde dock sig snabbt märkbara och vid 2230-tiden kunde vi städa av mässen och krypa till sängs.
Trots av Beredskapsmuseets Johan Andrée nästan bor i bland värn och bunkrar är hans tändigt nyfiken på nya sådana.
Nästa inledes på sedvanligt sätt med frukost, eller för att tala danska morgenmad. Därefter väntade bussen på att föra oss till resan höjdpunkt – bunkerområdet vid Kryle. En lite badort strax väster om Ringköping. Vi valde att inlandsvägen norrut om kunde då också beskåda det märkliga armékustbatteriet i Stauning. Ett batteri med fyra pjäser av franskt ursprung med den märkliga kalibern 19,4 cm. På platsen finns den mäktiga pjäsbunker, idag nästan mitt i sommarstugeområdet, samt ett antal mindre bunkrar att beskåda. De morgontrötta invånarna i sina sommarstugor undrade säkert vad det för invasion av kamerautrustade svenskar som rusade runt i terrängen och utropade –Kolla!, Whoo!, Se där! – och så vidare. Bunkern påminde i stora drag om pjäsbunkern vid Beredskapsmuseet, så Johan tittade extra noga. Bussen körde nu de sista kilometrarna ner till det märkliga kustlandskapet vid Kryle och det enorma bunkerområde som finns här. Här byggde tyskarna upp dels ett kustbatteri, nere vid stranden, dels en radaranläggning för Luftwaffe, med kodnamnet Ringelnatter. Och precis som på de flesta håll i Danmark är det mesta av betongbunkrarna kvar på sina platser. Dock har moder Natur flyttat runt och vält en del av de som ligger på stranden. 
Visst vilar det lite spänning och dramatik över de gamla bunkrarna från andra världskriget. Här en bild söderut längs sandstranden vid Kryle. Bilden är tagen innefrån den sk Leitstandsbunker (eldledning)
Efter en kort genomgång och en liten guidad tur  var det fritt ram att botanisera inom området. Dock fick viss försiktighet iakttagas eftersom många av bunkrarna ligger på provat mark. De stora pjäsvärnen, och framförallt den stora eldledningsbunkern nere på stranden väckte givetvis stort intresse, och stundtals undrade jag vart alla tog vägen. Precis när alla började sakta ta sig tillbaka mot bussen kom regnet, och vilket regn! Ett ordentligt ösregn och det var inte utan vi tyckte det var tur att bussen fanns till hand. Tyvärr var det avresedag och det flesta hade givetvis åtskilliga mil hem, så det började bli dags för att återvända till Nymindegab. Först gjorde vi dock ett lunchstopp i Hvide Sand, där de medhavda danske smörrebröden smakade utomordentligt. På sant militärt vis nedsköljt med en tetrapak mjölk. En snabb titt på den observationsbunker som inretts till museum kombinerades med lite inköp av rökt fisk, innan bussen tog oss till vårt läger och hemresan. Som vid alla resor av detta slag kommer avslutningen plötsligt väldigt snabbt och alla försvann i olika riktningar. Jag vill dock passa på att tacka alla resedeltagare för en trevlig weekend, och hoppas att den skall ge mersmak! Själv njöt jag i fulla drag (utom under ösregnet!)
Bussen som tog oss runt längs kusten. Observera de vinkande resedeltagarna, längst bak i bussen, ett vanligt fenomen på bilder från charterresor.

Reseledaren Leif Högberg

Hem