"Fort"
BODENS FÄSTNING
Den ryska utbyggnaden av järnvägen, under slutet av 1800-talet, upp genom Finland mot den svenska gränsen skapade en ny hotbild i norr. Det blev efterhand klart att ett fast försvar behövdes som skydd för malmbanan, landsvägsknuten och övergångarna vid Luleälven. Generalmajor Axel Rappes utredning om Sveriges fasta försvar, som blev färdig 1892, innehöll ett förslag till en landfästning vid Boden. 1897-års försvarskommitté följde också denna linje. 1897 tillsattes en befästningsutredning under ledning av Generalmajor Jesper Krusebjörns. Det man nu planerar är en s.k. ”Gördelfästning” där en ring av starka fästen (fort) binds samman av mindre batterier och infanteriställningar. Enligt de första planerna skulle fästen byggas vid Rödberget, Mjösjöberget, Gammelängsberget och västra Paglaberget. Fort skulle anläggas på södra Åberget och Degerberget. Batterier planeras på norra Åberget, Leåkersberget och östra Paglaberget.  
 
Fästningsbygget
Beslut i enlighet med Krusebjörns förslag togs i riksdagen den 7 maj år 1900. Anläggningsarbetena påbörjades samma år med byggandet av två vägar. En skulle byggas mellan Boden södra och Degerberget, och en mellan Bodens by och Gammelängsberget. Genom att upprepade gånger byta entreprenör och höja sträckmeterpriset lyckades man till slut få dessa vägar färdiga mot slutet av 1901. Fortifikationsarbeten och vägbyggen pågick under den ljusa årstiden 10 timmar per dag, med två matraster. Sprängningsarbetena på bergforten påbörjades 1901 och från Nitroglycerin Aktiebolaget inköptes stora mängder krut och tändhattar men också dynamit. Byggnadsarbetena blev ett ekonomiskt uppsving för Boden då hälften av det totala leveransvärdet kommer från 40 olika företag i Boden. I och med unionsupplösningen 1905 förändrades Sveriges strategiska läge på nytt. Norge och Ryssland hade nu gemensamma intressen att utspionera Sveriges norrländska försvar och Sverige måste bereda sig på ett försvar på två fronter. 1905 reviderades byggplanerna så att Degerberget och södra Åberget graderades upp från fort till fästen medan de planerade anläggningarna på västra Paglaberget ströks. 
För att krångla till begreppen är det så att det man på den tiden kallade ”fästen” idag kallas ”fort”. 1907 stod Gammelängsfortet som första bergfort färdigt. Fästningen huvudartilleri togs ofta från flottan. Utöver bergfort och andra befästningsarbeten byggde man ett stort antal kaserner samt havremagasin, garnisonssjukhus, stabsbyggnader och befälsbostäder. 1908 ansågs fästningen vara stridsberedd. Bodens garnison växte fort och samhället följde med. Bodens garnisonssjukhus övergick senare i landstingets regi. 1901 sätts Boden-Karlsborgs artilleriregemente upp och en bataljon kommer till Boden 1906. 1902 sätts Bodens ingenjörskår Ing 4 upp i Notviken men flyttar till Boden redan 1904. Garnisonssjukhuset byggdes och stod färdigt 1911.
Hem