Nåväl, vi tar det från början. Johan Andrée och undertecknad blev inbjudna att besöka orten Hel, samt halvön med samma namn i Polen, i samband med firandet av den Polska självständighetsdagen den 11 november. För inbjudan svarade handelsföreningen i Hel, som har en militärhistorisk gren som svarar för skötsel och drift av det militära museet i Hel. Vad detta var hade vi bara svaga uppfattningar om, något som skulle visa sig vara ett mycket imponerande museum. 
Nåväl vi startar väl från början:

Dag 1
Start i arla morgonstund från Skurup, via Öresundsbron. Denna lilla ”genväg” berodde på att undertecknad känner stor olust inför sjöfart och färjor, speciellt om de befinner sig i ”rörligt” vatten. Därför gör jag allt för att slippa undan dylika. Genom att ta Öresundsbron ner mot Polen, slapp jag undan med ”bara” 35 minuters färjeöverfart, och det räckte. Dagen till ära hade nämligen vinden bestämt sig för styv kuling, så det blev till att hålla i kaffebrickan på båten.

Redan klockan nio körde vi av färjan i Puttgarden och sedan var det bara att styra färden österut – trodde vi. Närmsta vägen till Hel, enligt vår förträffliga kartbok, var en rak linje längs Östersjökusten via Rostock och Swinoujscie. Så det var givetvis den vägen vi tog. På bra vägar susade vi fram och nådde naturskyddsområdet i gränstrakterna mellan Tyskland och Polen. Ett stort antal parkeringsplatser, och fler skyltar än jag hann att läsa, borde gjort oss misstänksamma. Till slut var det var vi kvar på vägen och framför oss en välbevaka gränsövergång. Polska gränssoldater på höger sida, och tyska gränsvakter på vänstra delen, titta nyfiket på vår bil som nu var enda fordonet på den tränga vägen fram mot själva gränsen. Jag stannade bilen vid gränsbommen och väntade. Efter en liten stund gick en tysk, kvinnlig gränsvakt fram till oss och sade orden som t o m vi förstod –”Keine Autos hier!”. Det visade sig att denna gränsövergång var endast för fotgängare, och tydligen tillkommen för den gränshandel som florerade i området. Sur sa räven och vi påbörjade den stora återfärden för att ta oss ner till gränsövergången mot Stettin istället. En liten nätt omväg på 300 km som var speciellt ”trevlig” eftersom vi nu hade ca 500 km körning genom ett Polen i regn och mörker. Men slutmålets sevärdheter skulle göra omvägen till ett litet kul reseminne. För att sammanfatta körningen genom ett nattmörkt Polen kan jag säga: dåliga vägar, högt tempo, mörkt, inga vägmarkeringar, tvättbrädesvägar och regn, samt mer regn. För utförligare detaljer om polska vägförhållanden, under mörker, hänvisas till ”kör själv!”

Efter att ha anlänt till Hel och vår lägenhet, mitt i natten, lyckades vi finna en öppen bar som försåg oss med grillad korv (Kielbaska) och Pommes samt givetvis en efterlängtad öl. Dagens körsträcka var ca 130 mil! Och det kändes inte bara i sittmusklerna. Jag tyckte både bord och säng rörde sig! Efter att ha stuvat in bilen bakom lås och bom, vilket tydligen var nödvändigt i Polen dröjde det inte länge förrän vi sov djupt.

Dag 2
Ett soligt Polen hälsade oss välkomna när vi vaknade och det var en skön känsla att slippa regntunga skyar och moln. Efter en god frukost möte våra värdar upp för att hälsa oss välkomna och tog oss med på dagens rundvandring i området.
Jag skall kanske ge en liten bakgrund till var just halvön Hel är så intressant ur fortifikatoriskt och militärhistorisk perspektiv.
Halvön Hel är en ca 30 km lång landtunga, eller rättare sagt remsa, som böjer sig ut och skapar en stor lagun innanför sig. Här innanför ligger de båda stora och viktiga hamnstäderna Gdansk och Gdynia. Det var också här vid Gdansk och Westernplatte som andra världskriget startade, som kort kan beskrivas såhär:
Exakt kl 04.40 vaknar det svåra och medelsvåra artilleriet på det gamla slagskeppet Schleswig-Holstein plötsligt till liv, och ger eld rakt in bland byggnaderna på Westerplatte. Avståndet är maximalt 700 m, så det är inte tal om att missa. Polackerna bemannar de källargångar och små nästen som finns mest för skydd, men också för att slå tillbaka. Men eftersom man bara har handeldvapen kan man inte besvara den tyska artillerielden. Upp ur Schleswig-Holstein strömmar dessutom en infanteribataljon på ca 800 man som landstiger på andra sidan hamnbassängen. Efter att beskjutningen från Schleswig-Holstein upphört, börjar de tyska trupperna att kompanivis ta sig över hamnbassängen för att inta Westerplatte. Detta lyckas, men inte förrän efter 7 dagar.
Men trupperna och kanonställningarna på Hel gav inte upp. Här fanns bl a ett batteri med fyra 15,2 cm Boforskanoner. Inköpta 1935 för att utgöra ett försvar av hamnstäderna innanför halvön. Dessa pjäser gjorde nu livet surt för de tyska örlogsfartygen, som var tvungna att dra sig undan. Befälhavaren över batteriet hade dock fattat beslutet av inte beskjuta polsk mark, dvs inte öppna eld mot Gdansk och Gdynia, och kunde därmed inte påverka striderna vid Westernplatte.
Försvararna på halvön lyckades hålla ut i 32 dagar mot en övermäktig fiende. Först när ammunitionen tog slut tvingades man kapitulera.

Hela den yttre delen av halvön är fortfarande militärt område och den militära närvaron märks främst genom en radarstation och en signalspaningsstation.

Under ett par timmar strövade vi runt till de många skyddsrumsbunkrar, pjäsplatser, eldledningstorn mm som fanns i området. Det först fram mot klockan 16 som vi upptäckte att hungern gjorde sig påmind och det var dags för middag. Våra värdar tog oss till en underbar liten restaurang ”Maszoperia” där vi med hjälp av vår tolk lyckades beställa en god middag. Våra värdar försvann till sina familjer och gav oss en stund för oss själva. Lite senare på kvällen samlades vi igen på restaurangen och njöt god polsk öl tillsammans med våra nyfunna vänner. Samtalsämnena rörde sig givetvis kring bunkrar, kanoner och militärhistoria. Det var inte utan att huvudet snurrade av intryck när vi väl kom i sängs.

Hela den gigantiska bunkern var nyrenoverad in i minsta detalj och man kan nog säga nyskick i alla delar. Samtliga pansardörrar, luckor, beslag, karmar, ja allt som varit i metall var nytillverkat, eftersom metalltjuvar rensat allt av värde.
Inne i bunker fanns en liten shop i anslutning till entreen och sedan var de olika rummen utställningar av olika slag med militär anknytning. Här fanns också ett rum tillägnat ”hjältarna från Hel” med bilder och föremål funna efter striderna

I övrigt pågick arbetet med att färdigställa olika utställningsdelar och föremål som haft anknytning till områdets militärhistoria. Vi vandrade runt i över två timmar i bunker och hade ändå känslan att det fanns mer. Vi togs oss ut igen och vandrade över till den andra bunkern, som är tillgänglig. Här fick vi se hur tillståndet var innan renoveringarna startade. Denna bunker hade använts av militären som förråd, bl a för grönsaker. Den tredje pjäsbunkern låg inom ett inhägnat område och användes idag av polska marinen