UNDER JORDEN I KARLSKRONA
Karlskrona har som ingen annan stad kommit att få underjordiska anläggningar av en imponerande omfattning. I boken Blekinge - Det Hemlig Landskapet, del 1, berättas utförligt om dessa tunnelsystem bl a under Stora Torget. Den stora centrala delen stod i förbindelse med ett flertal av stadens civila skyddsrum. Här följer ett förkortat utdrag ur boken om just denna magnifika och omfattande anläggning. Idag är den plomberad.

Ingången från norr till den imponerande järnvägstunneln. Byggd redan i slutet på 1800-talet för tunga transporter till varvet. Under andra världskriget utbyggd till en stor underjordisk anläggning.
Men Karlskrona kom att bli ”den underjordiska staden”. Under stadens gator och torg finns ett tunnelsystem som saknar motstycke i landet. Ursprunget kom från den tunnel som 1885 började byggas för att förbinda järnvägsstationen med varvet. 1887 stod tunneln klar och löpte i nordsydlig riktning. Under andra världskriget byggdes ett antal tunnlar och skyddsrum, i både östlig och västlig riktning, med den gamla tunneln som utgångspunkt. Totalt kom detta underjordiska komplex att omfatta ca 5 000 kvm med utrymmen för skyddsrum, ledningsplatser, kök, verkstäder, sjukvård, telefonväxel, värmecentral och förläggningar. Österut fanns en förbindelse med Bredgatan där det också fanns en uppgång. På Kyrkogatan finns än idag en ingång via ett av stadens skyddsrum. I anläggningen har funnits stabsplatser med samband och stridsledningsfunktioner för såväl örlogsbasen som Blekinge kustartilleriförsvar. I början av 1960-talet flyttades dessa enheter och stabsplatserna övertogs av en basbataljon ur flottan. Tunneln och de militära funktionerna övade sista gången i början på 1990-talet. Men redan 1953-54 kom tunneln till användning som förråds- och verkstadsutrymmen för örlogsvarvet. Stora delar av utrymmena försågs med betongförstärkning och väggarna kläddes med eternitplattor. Dessutom installerades nya avfuktningsanläggningar. I den handskrivna rapport som upprättades den 30 september 1953 berättas följande om de olika delarna i tunnelsystemen som påverkades av ombyggnaden:

Bredgatan
Bergtäckning 5-7 meter, spännvidd 6,5 meter. Tunnelvolym 677 kbm, och en nettogolvyta på 390 kvm.
Kyrkogatan
Bergtäckning 5,5 - 6,5 meter, spännvidd 5,5 meter. Tunnelvolym 733 kbm, och en nettogolvyta på 420 kvm.
Tunneln (del av)
Bergtäckning 10 meter, spännvidd 5,5 meter. Tunnelvolym 450 kbm, och en nettogolvyta 170 kvm.

Tunnelsystemet har alltid fascinerat och förundrat. Guidade turer ägde rum under flera år. Här en bild från en av de sista visningarna.
Stora delar av utrymmena var tidigare inklädda med stålplåt för att hålla fukten ute. Denna revs i samband med omändringarna på 1950-talet, och ersattes med betongplank. Tunnelsystemet är idag plomberad. Förslagen till utnyttjande av tunneln har varit många, bl a underjordiskt garage, festlokaler, idrottsanläggningar eller magasin. Men till slut blev det avveckling och plombering som var det enda realistiska.  
Del ur den stora huvudritningen från 1947 över det omfattande tunnelsystemet under Stora Torget i Karlskrona. På översiktsritningen är också några välkända byggnader inritade, för att ge betraktaren en uppfattning om tunnelsystemets placering. Högst upp syns också början på den långa förbindelsetunneln till Kyrkogatan. 
Redan långt före andra världskriget inrättades anläggningar i den gamla järnvägstunneln. Anläggningar som var orsakade av, dels första världskriget, dels av en ökande medvetenhet om krigets verkan. Redan 1923 sprängdes plats för en Krigstelefoncentral i norra delen av järnvägstunneln. Det lilla utrymmet placerades givetvis så nära den dåvarande Telegrafstationen som möjligt. Placeringen blev precis där Kungsgatan löper ut i Stora Torget, och på höger sida. En djup kabelgrav ledde ner kablarna från telegrafstationen under Kungsgatan. Kablarna löpte därefter längs järnvägstunneln fram till den underjordiska stationen. Som kuriosa kan nämnas att de första kablarna var två stycken 600-trådars, dvs totalt 1200 linjer. Själva krigstelegrafens utrymme var inte speciellt stort, och bestod endast av ett utrymme. I det utspränga hålet byggdes helt enkelt ett ”hus”, själva byggnaden var endast 4 x 4,5 m2, med ett avhugget hörn som var ingångsdörren till rummet. Några meter längre bort i tunneln gjordes en mindre utsprängning som skulle användas som förråd och toalett. 
Förråds och toalettutrymmet för krigstelegrafstationen ändrades till tre torrklosetter. Utdraget ovan visar dels fasaden mot tunneln, dels hur själva ”dasset” såg ut från sidan. Observera luftningsröret som mynnar ut vid tunneltaket. Precis som 1923 användes ”normala” ytterdörrar. 

De två små utrymmena skulle snart få sällskap. Hela den gamla järnvägstunneln kom att utnyttjas som ingångsdel till en stor och komplicerad, underjordisk lednings- och försörjningsanläggning, i kombination med stora skyddsrumsutrymmen, både för militärt och civilt bruk. Redan under slutet på 1920-talet började byggandet av en luftvärnscentral för Karlskrona. Den gamla krigstelegrafanläggningen kom att leva kvar länge, inte som växelstation, utan som en sambandsknut för signalanläggningarna i hela tunnelsystemet. På senare ritningar kallas utrymmet för korskoppling och förråd. Det lilla förrådsutrymmet har blivit motorrum.1930 började den ”militära” utbyggnaden av järnvägstunneln. Nästan mittför krigstelegrafväxeln sprängdes en ca. 23½ meter tunnel ut i den östra bergväggen. Med en bredd på 7 meter, och en höjd om strax över 3 meter, var det ett ganska stort underjordiskt byggnadsarbete. Stora mängder utsprängd sten skulle transporteras bort från själva sprängningsarbetet. Tunneln skulle bli Karlskronas luftvärnscentral, dvs en central ledningsplats för luftförsvaret i, och runt Karlskrona. Det finns inte så mycket nedtecknat om denna första del av Karlskronas underjordiska försvarsanläggning.

Luftvärnscentralen innehöll förläggningsutrymmen för 4 officerare och 4 underofficerare. De båda utrymmena var åtskilda av en liten toalettavdelning med tvättställ och urinoar. Det lilla toalettutrymmet, endast 90 cm brett, med sitt porslinstvättfat markerar gränsen till officerarnas utrymme till vänster på ritningen. I centralen fanns plats för åtta telefonplatser, placerade i små bås, för mottagning av rapporter. Luftvärnscentralens chef har sitt eget kontor, i övrigt sker allt arbete ute i själva centralen. Före andra världskriget påbörjades utbyggnaden av den gamla luftvärnscentralen och det tillkom en ny tunnel som förbands med gamla centralen via en gång. Det nya tunnelutrymmet fungerade som förläggningsutrymmen, med tre separata rum för den kvinnliga personalen. Här fanns även separata toaletter, dock fortfarande i form av torrklosetter. Ett litet pentry med spis och vask inrymdes också i den nya delen, tillsammans med ett samlingsutrymme som fungerade som matsal. Den gamla luftvärnscentralen blev uppdelad i tre större rum som fungerade som ledningslokaler. Beteckningen för de nya lokalerna var KC, LC, LVC.

Tvärtunneln som förband de sex förläggningstunnlarna utnyttjades som tvätt- och sanitetstunnel. Här fanns omklädningsskåp, torrdass och tvättmöjligheter.  
Toaletter med tegeltak. En lång rad toaletter, eller torrdass fanns placerade i förläggningsavdelningen tvärtunnel.
KÖKSTUNNELN
Av de sammanlagt sex tunnlarna, 40 meter långa, var en reserverad för köksfunktionerna. Här skulle matlagning, servering, diskning och köksförråden samsas. Den fem meter breda tunneln fick en extra tvärtunnel mittpå. Denna tunnel ledde också in till panncentralen och maskinrummen. I denna tvärtunnel inrättas själva köket med spisar, kokgrytor och ugnar. Här fanns 2 st 475 liters, 2 st 400 liters och 1 175 liters kokkittlar på rad. Mittför dessa installerades en jättelik järnspis av märket Bolinders (modell restaurangspis 635 B). Denna stora spis kom senare att få ge plats för mindre spisar och ett antal ugnar istället. 
De stora ugnarna, fortfarande i gott skick. De stora kokgrytorna blänker fortfarande i det gamla kökets skamfilade utrymmen
Den lilla dörren, bredvid en av kokkittlarna, ledde ut till förrådsdelen. Via skafferiet nådde man potatis- o rotfruktsförrådet med kylrum. Därefter kom ett stort utrymme för konserver och specerier. Sist i raden av utrymmen fanns rummet för lakegods, dvs nedsaltat kött och fisk. Alla dessa rum hade förbindelse med varandra från köket. I andra delen av kökstunneln fanns disk- och personalutrymmen. Längs hela köksavdelningen löper en smal korridor med öppningar från köket för utlämning av mat, och inlämning av disk. Hela den stora köksanläggningen hade sin egen vattenförsörjning via en borrad brunn med hydroforanläggning. Vattenförsörjningen med hydroforanläggningen 
Väl dolda i underjorden, och tyvärr också för allmänhetens ögon. Dessa unika väggmålningar, utförda av konstnären Bror Angelin finns i den gamla underjordiska ledningscentralen. Tyvärr kan dessa målningar inte räddas. Målningarna har dokumenterats av Marinmuseum och är på så vis åtminstone fotografiskt bevarade till eftervärlden. 

Men det var de militära ledningsfunktionerna som var huvudorsaken till den stora berganläggningen under Karlskrona. Här fanns 1947, utrymmen för BK-stab (Blekinge Kustartilleri), transportcentral för BK, MDS-stab (Marindistrikt Syd), dessutom luftvärnscentral och luftskyddscentral för Karlskrona. Totalt fyra olika tunnelavdelningar. Störst var stabstunneln för kustartilleriet. Två 45 meter långa tunnlar, med tre tvärställda förbindelser. Här fanns stridsledningscentral, växel och expeditioner av olika slag. Totalt 23 rum, varav stridsledningsrummet var det största. Vid utsprängningen av tunneln gjordes små ”fickor” i bergväggen. När innerväggarna sattes på plats blev ”fickorna” till behändiga arkivutrymmen. I anslutning till ingången till stabsplatsen fanns toalettavdelningen. Här syns den militära hierarkin på ett något udda sätt. Tre olika, avskilda från varandra, torrtoaletter. Officerare, underofficerare och manskap. Något märkligt är avsaknaden av vask, och tvättmöjligheter, i manskapets toalettutrymme.
Stabstunneln för MDS, dvs örlogsbasen, är uppbyggd på ett liknande sätt. Stridsledningscentralen här kallas OP rum. Även här fanns toalettutrymmet vid ingången, dock endast i form av ett stort gemensamt toalettutrymme med fyra torrdass och tvättmöjligheter. Kanske var jämlikhetstänkandet längre gånget inom marinen 1947. Här fanns också två kontorsrum reserverade för personal från länsstyrelsen. Det minsta utrymmet har den transportavdelning som benämnes ”Transportavd BK”. Den endast 15 meter djupa tunneln innehöll arbetsutrymmen för personal från bl a SJ och linjetrafiken. Det fjärde tunnelutrymmet användes som luftvärnscentral och kommandocentral. Detta var den gamla luftvärnscentralen från 1930 som byggt till med ytterligare en tunnel.

Här en interiörbild från stabsplatsen. Utrymmena kom att moderniseras och förbättras genom åren. 
På de militära ritningarna finns endast konturlinjerna av luftskyddscentralen för Karlskrona luftskyddsområde inritat. Den låg placerad mittför kustartilleriets stabstunnel, på järnvägstunnelns västra sida. Det var härifrån civilförsvaret skulle leda insatser och räddningsoperationer i händelse av krig. Denna anläggning kom långt senare att ersättas av en modernare civilförsvarsanläggning, insprängd i berget, väster om Karlskrona. En ovanlig och uppseendeväckande sevärdhet i tunnelanläggningen är de väggmålningar som finns i kustartilleriets stabstunnel. De är utförda av den välkände Karlskronakonstnären Bror Angelin. Väggmålningarna skildrar Karlskrona örlogsliv och är utförd i olika grånyanser. 
Hem