Veckobrev 14  (utlagt 17 april 2010)
Godmorgon bunkervänner,
Detta är kanske fusk men här kommer nu alla försenade veckobrev. Du finner nu veckorna händelser på sina platser för veckorna 11,12, 13 och detta vecka 14. Datastrulet som ledde fram till detta totalstopp är nu löst och jag kan återigen kommunicera med min omgivning, via egna maskiner. Vill du läsa vad som hänt tidigare så titta in under respektive vecka, eller så kan du dyka direkt in i handlingarna här:
På annandagen, som ju egentligen var måndag, gav jag mig ut på en liten kompletterande fotorunda i trakterna av Malmö och Lund. Tisdagen var det premiär för att låta bilen hälsa på hos Bilprovningen, ett besök som givetvis avlöpte utan anmärkning. Efter det var det dags att åka till mitt boklager och räkna böcker. Det var tid för den årliga inventeringen, ett arbete som tog några timmar eftersom jag passade på att packa samman en del titlar för att spara utrymme. Det är ju inte alldeles gratis att hyra in sig lageranläggningar.
Det blev också några korta turer i veckan eftr saknade detaljer till boken. Här några blandade bilder från några av dessa små utflykter. Höjdpunkten var nog det gamla mobiliseringsförrådet där tiden gjort ett litet stopp. Det är alltid lika spännande, och ibland lite kusligt med dessa gamla byggnader där känns som om det när som helst skall dyka upp en väderbiten fanjunkare och undra "-Vad i h-e gör ni här!!!" Njut av bilderna. Som kontrast till detta har du sedan den moderna tidens förråd. Idag tyvärr tomma och övergivna.
Det gamla mobiliseringsförrådet som dolde på en riktig överraskning.
Ordning och reda skall det vara på en mobiliseringsplats
Solklara uppgifter till de inryckande
Som kontrast har vi här den moderna tidens förråd
Och ett förråd som inte fick vara med längre, bara den tomma ytan avslöjar platsen.
Efter detta försvann veckan i arbete framför datorn med text och bilder. Under slutet av veckan blev det också klart med tryckeriet om tidschema för den kommande boken. Utgivningen är fastställd till den 1 september. Sent på fredagskvällen fick jag också den första beställningen på boken. Det har kanske ingen större betydelse, men det känns alltid extra trevligt när någon annan än jag själv tror på projektet.
Vad är väl lämpligare plats för en presentation om radar och övervakning. än på taket till en gammal observationsbunker. Här passar Johan Andreé på att föreviga årets första stora visning.
Lördagen innebar en tidig start. Idag var det Kustförsvarsdag på Beredskapsmuseet. Ett arrangemang av SMHA, alltså Sveriges Militärhistorisk arv och Petter Wetterberg. Dagen skulle innefatta liten bunkerpromenad, ärtsoppelunch, stridsvagnsförevisning, pjäsen Maja och batteri Helsingborg. Dagen skulle avslutas med ett besök vid radaranläggningen i Laröd. Samling på förmiddagen, klockan 10, på Beredskapsmuseet. Sällskapet bestod dels av deltagare med egna bilar, samt ett större gäng från Göteborg som skulle komma med buss. Skulle komma var kanske nyckelordet. Vid pass 10.30-slaget började irritationen sprida sig när bussen inte anlänt, och det börja diskuteras om att låta visningen starta. Ett par minuter senare kommer bussen. Så äntligen avfärd till Domsten och ett av värnen i Skånelinjen. Där står vi då, ett tiotal bilar med ett 20-tal deltagare och tittar återigen långt efter den gäckande bussen. Bussen har då kört till hamnplan i Domsten, pga för trånga gator, och det blir till att vänta ytterligare innan hela gruppen är samland. Och det är väl lite så som dagen förflyter. Pga av förseningarna måste vissa delar strykas, och själva guidningen förkortas. En visning som jag kanske helst skulle vilja ha sluppit, då det inte kändes bra. Jag hoppas att deltagarna, de som var intresserade, ändå fick en behållning av dagen.
Som vanligt var det stridsvagn m/42 som drog det största intresset
Annars har de gångna veckornas största fadäs, eller blunder varit följande. Som de flesta av er vet bor jag i en liten by med namnet Torsjö. Denna ligger mitt i en triangel av de större byarna Skurup – Rydsgård – Skivarp. I stort sett besöker jag Skurup varje dag, Rydsgård några gånger i veckan. Och Skivarp lite mer sällan. Rydsgård har blivit mera flitigt besökt under det senaste halvåret, mest beroende på min sjukdom, eftersom det är här den lokala läkarstationen finns. Men det är ett samhälle som passerar ofta, eftersom det är en av vägarna ut till den stora europavägen E 65, varifrån man sedan tar sig vidare norrut, österut eller var man nu skall. Nåväl, i ratal har jag sett masten med lite antenner som för ett antal år sedan fick sällskap med en mobilantenn. Jag har bara noterat antennerna och aldrig kopplat det till mina intressen. Och det är nu pinsamheten börjar. Kollegan Lars D och jag letade runt i Rydsgård efter ett par gamla mobiliseringsförråd, då masten dök i samtalet. – ”Vi kört dit och tittar!”. Sagt och gjort! En tennisbana, en hög omotiverad kulle. Misstänksamheten började! Kort promenad runt kulle, och där låg den. Rydsgårds civilförsvarsanläggning (Dc) av klassisk modell. Jag behöver väl inte påpeka vad jag valde för de efterföljande kommentarerna. Anläggningen användes tydligen av en del frivilligorganisationer och jag skall försöka få tag i någon ansvarig för att eventuellt göra ett besök. Men snacka om ”hemmablind”!
 
 
 

När dessa slutrader skrives är det lördagsmorgon (17/4) hela Europas flygtrafik är lamslagen och det märks i allra högsta grad. Jag bor nämligen under en trafikaxel med inflygning till Sturup och Kastrup samt ett antal högtrafikstråk för linjer i väst – östlig riktning. Och det är tyst, mycket tyst. Nu är det inte så att jag störst av flygplanen något nämnvärt. Men det finns alltid någon form av avlägset, eller mera påtagligt, flygljud i luften. Dessutom finns det inte heller några kondensstrimmor som drar linjer i luften. Märkligt. Ibland kan naturen påpeka försynt vem det är som bestämmer.

     
Hälsningar

Leif H