Veckobrev 23-24  söndag 20 juni 2010
Bunkervänner,
Nu börjar pressen märkas. Tiden för bokmaterialets lämnande kommer allt närmre. Den 9 juli, en fredag, är det dags att promenera in till tryckeriet, men hårddisken under armen. Sedan återstår en lång, lång väntan på att få en färdig bok i handen. En väntan som väl snarast kan jämföras med barns väntan på julklapputdelningen äntligen skall påbörjas!
Nåväl, det är ett par veckor till, och dygnet har ju fler timmar än man tror. Jodå, man kan hoppa över lunchen, så vinner man en timma. Man kan också göra sig "osynlig" på telefon och sparar ytterligare tid. Tid som kan användas till justeringar, bildletande, kontroller och åter kontroller. Jag vill passa på att rikta ett varmt tack till kollegor, vänner och bekanta som tagit sig tid att kontrollera materialet.
Så egentligen har det inte hänt så där alldeles förfärligt mycket sedan vi lästes senast. Veckan som gick var uteslutande arbete framför datorn, från tidig morgon, till sen kväll. Enda undantaget i veckan var ett möte i fredags på Beredskapsmuseet. Jag och Lars D sammanstrålade med Stig Evaldsson från Viken. Vi har var för sig, och ovetande om varandra, sysslat med efterforskningar kring en tysk flygare som är begrav på Vikens nya kyrkogård. Det var när vi båda gjorde efterforskningar hos pastorsexpeditionen i Viken som vi "upptäckte" varandra. Träffen var till för att stämma av vad vi funnit på respektive håll. Mer information om vad detta handlar om kommer du att finna i kommande FORT & BUNKER, som utkommer sista veckan i augusti.
Djupt försjunka i diskussionen syns här, från vänster Johan Andrée, Lars Dahlbom och Stig Evaldsson, på Beredskapsmuseet i Djuramossa.
Jag gjorde också ett försök att grilla i veckan. En av kvällar bjöd på nästan vindstilla och solsken. Långt in i frysen låg något som enligt texten skulle vara grishalskotletter. Jag borde anat oråd när jag såg istäcket runt paketet. Men suget efter grillat och en god öl tog överhanden. Med en kall öl i handen var det inte fel att sitta ner och studera hur grillkolen sakta antog den där perfekta glöden. Kotletterna låg och "badade" i en härlig blandning av olivolja, soja och örtkryddor för att riktigt suga åt sig allt det goda. Efter gott och väl 45 minuters väntan, och någon öl till, var det dags. Det fräste härligt när kotletterna hamnade på grillen. Doften var ljuvlig och den blekblå rökdimman steg rakt upp. Jag hade fuskat lite och slängt på några tyska korvar som också fanns i frysen. Detta var tänkt som lite förrätt, och tilltugg till ölen.

Grillningen blev lyckad, åtminstone utseendemässigt och tidsmässigt. Kvalitén på det grillade blev däremot betydligt sämre som framgår av berättelsen

Som synes blev t o m bilden misslyckad, men jag skyller på chocken över smaken!

Medan kotletterna sakta fick färg fixade jag till min tallrik med lite sallad (isbergssallad, gräslök, tomat och slanggurka) till det huset blåmögeldressing - underbart god. Tag en bit blåmögelost, typ Kvibille eller någon dansk. Den får gärna var lite hård. 3 dl gräddfil, en "näve vitlök" (alltså så mycket som du, och gästerna gillar) pressa denna ner i ost och gräddfil. Lämpligen blandar allt i en mixer till en jämn smet. Smaka av med lite peppar. Ställ kallt 1-2 timmar. Låt gästerna själv servera sig av dressingen. Med tallriken i handen var det bara att placera sig vid grillen där kotletterna nu var nästan färdiga. Om du tycker beskrivningen är långdragen beror detta på att jag vill ge dig en bild av hur jag byggde upp mina förväntningar på maten.
En kotlett lyftes av grillen och placerades på tallriken. Kniv och gaffel gick i arbete, och den första tuggan försvann in i munnen. Va f-n smaken var inte precis den jag förväntat! En lite frän, syrlig smak tog överhanden. Köttet var "gammalt", eller rättare sagt det var länge sedan det hamnade i frysen. Så nu har jag lärt mig att "rensa" frysen" med jämna mellanrum, och att datera påsarna. 
Så med sallad, tysk grillkorv och ett glas rött vin fick njuta av min grillkväll. Men det var åtminstone fint väder! 

 

Vi tar en bit av vecka 24, också eller rättare sagt vi tar hela veckan, eftersom det idag är söndagen den 20 juni. Det blev en hård lördag, med småtittande på bröllopet. Som tur var fanns det "tidtabeller" så jag fick nöjet att J 39 Jas formationsflyga över Stockholm. Mest imponerande var nog bilderna av formationen som var tagna från helikopter ovanför planen. Pampigt!
Salutskjutningen blev däremot lite blek. Inga TV-kameror på nära håll och ljudet lät som en gammal knallpulverpistol. Nä tacka vet jag 7,5 cm stridsvagnskanon vid museet. Nåväl nu är dom gifta, och avsett vad man tycker om monarki och bröllop, så var det ett historiskt ögonblick som vi förmodligen inte lär uppleva igen. Åtminstone inte i den omfattningen.

Nuvarande museet på Revingehed - men inte länge till
Tillbaks till ämnet! Måndagen hade jag sett fram mot, under en tid. Ett besök på P7 (Södra skånska regementet) i Revingehed för ett besök på deras "regementsmuseum", eller som de numera traditionsrum. Dessutom skulle jag få tillfälle att fotografera de äldre byggnader och minnesmärken som fanns på det gamla förläggningsområdet. Revingehed har ju anor sedan 1888, som lägerplats.
Lars Remfors visade mig runt i museet, som hade en fin atmosfär, där det ligger i en av de gamla byggnaderna från lägertiden. Tyvärr skall museet flytta till en mindre byggnad, en bit bort. Museet är fyllt av uniformer, miljöer, priser, målningar och föremål från regementets verksamhet. Här finns också ett mindre antal vapen, bl a något så ovanligt som en kulsprutepistol, kpist m/45 T. T står för trä, och kulsprutepistolen är en av flera som tillverkats för den uppvisningsgrupp som bildats runt en pansarbandvagn 301. Kul pryl! 
Ett par gamla uniformer var intressanta och de blev ordentligt fotograferade för att användas i den kommande boken.

 

 

 

1902

 

 

 

2010

Därefter en tur runt det gamla lägerområdets äldsta byggnader för att fotografera dessa. Bl a hade jag med mig ett gammal vykort från 1902 som jag tänkte använda som en DÅ och NU bild. Resultatet ser du här ovan.
Annars har veckan mest gått i korvkioskernas och sjukhusens tecken. Vi tar det tråkiga först! Tisdagen var det dags för det förberedande besök inför strålbehandlingen som blev uppskjutet för några veckor sedan. Nu var det dags att bli inmätt och kontrollerad. Det var ett av dom där härliga tillfällena i livet. Två skötare, en kvinnlig och en manlig. Det blev till att klä av sig på underkroppen, därefter upp på britsen till den magnetkamera (skiktröntgen) som stod i rummet. Därefter omsorgsfull placering enligt de laserstrålar som riktade in rätt. För att kunna "hitta rätt" fick jag tre prickar intatuerade, så nu är man nytatuerad också (dock inte som MiamiInk!) Därefter vidtog några turer in och ut under "kameran", och dessutom en helt normal fotografering av de nedre regionerna så att man såg ritmärken och "prickar" (Jodå, man får en handduk att täcka över de mest privata delarna) Annars är det märkligt hur fort man blir "patient" i sådan här sammanhang, man liksom kliver ut ur sig själv och gör som man blir tillsagd. Allt gick snabbt och redan efter mindre än en timme var jag ute igen och kunde kasta mig över dagen "riktiga" arbetsuppgifter. 

Det gällde en grav över en stupad chaufför på Hököpinge kyrkogård, fotografering på Humanitetens hus (Röda Korset) där det fanns en av de berömda Vita bussarna samt ett minnesmärke på Värnhemstorget, allt i Malmö. Men föst på schemat stod Teknikens hus där ubåten U-3 skulle avbildas. Och det var ett riktigt folktomt Teknikens hus, jag räknade till fyra andra besökare. Att fotografera U-3 gick snabbt och jag tog en stund och tittade genom museet. Faktiskt riktigt sevärt. Det är ju ganska många år sedan jag här.

Entreen till Teknikens hus i Malmö och tv en bild på en av  torpedtuberna inuti museiubåten U 3 som finns här.
Nåväl klockan hade blivit nästan lunch så nu hade jag ett utsökt tillfälle att "frossa" bland Malmös många korvkiosker och grillkök. Trodde jag! Ett svagt minne påminde mig om att det skulle ligga ett skapligt ställe en bit från museet. Mycket riktigt, kiosken syntes på långt håll. Precis intill fanns också en parkeringsplats. Det stod en tjej före mig, så jag kände snålvattnet samlas. Medan jag väntade studerade jag alla skyltarna med olika menyförslag. Det var kebab i rulle, kebab i bröd, kebab på tallrik, kebab hit och kebab dit. Inne i kiosken kunde jag se hur kioskkillen skar med den "elektriska osthyveln" på den hårt pressade köttfärskebaben från Scan(?), eller vem som nu levererar dessa missfoster. Men ingenstans såg jag skymten av ordet korv. Hemska tanke! De serverade ingen korv överhuvudtaget! Det var en Kebabkiosk!

 Jaha tillbaks till bilen. Eftersom nästan fotojobb var vid Drottningtorget slog det mig att här fanns en Fyrkantenkiosk med hyfsat käk. Det gick snabbt genom stan. Men någon korvkiosk fanns inte kvar längre! Vad händer med min stad, är allt borta? Då slog det mig att bara ett 100-talet meter från mig fanns korvkiosken med stort K. Så iväg dit!. Äntligen en hederlig stekt grillkorv (två stycken dessutom) och en underbar hemlagad potatismos. Dagen var räddad och beröm till korvgrillaren utdelat. Det här är ett ställe ni inte skall missa. Jag har skrivit om det tidigare, men här har du deras hemsida, bara den är värd ett besök!

En riktig korv med hemmalagad mos. Korven perfekt stekt och brödet uppvärmt.
Torsdagen blev en intensiv arbetsdag. Jag har nu fått två exemplar av boken upptryckta i digitalt tryck, och inbundna med spiralringar. Känns lite märkligt att för första gången se sin bok, och framför allt att kunna bläddra i den.
Så nu börjar ett intensivt arbete med korrigeringar och kompletteringar. Faktiskt riktigt roligt, för nu börjar man se slutet på två års arbete. Men framför allt så syns det nu att man gör något.
Fredagen blev en ny dag inom sjukvården. Denna gång vid Onkologen i Lund. Här gällde det nu förberedelser inför de kommande två ingreppen som skall göras. Jag skall inte "skrämma" dig med detaljer, men ingreppen innebär stick med långa nålar i ett område som man normalt inte vill utsätta för sådant(!). Nåväl besöket löpte bra och efter EKG, samtal med läkare och ytterligare samtal med narkosläkare kunde jag ge mig ut igen. Alla tider för behandlingen var nu spikade, och jag vet nu vad som ligger framför mig. Skönt. Nedan någras bilder från dagen.
"Blocket" i Lund samt en bild från mottagningen, jag slapp dock ligga på britsen.
Nästa besöksmål var Malmö och på vägen dit fastande jag vid Lundavägen grillkiosk i Arlöv. Stora färgsprakande menyförslag lockade med bl a "bamsetallrik med dryck" för 55 kronor. Sagt och gjort! Eftersom klockan blivit en bit över lunch slog jag till med en extra korv. Plötsligt de 55 kronor till 82 istället! Så ett besök på en lunchrestaurang hade varit förmånligare. Den lockande bamsetallriken förvandlades i all hast till sval mos och två överstekta korvar. Så åter igen ett ställe man tyvärr inte kan rekommendera, åtminstone inte om man vill ha korv.
Här skall du inte stanna om du vill ha dig en korv, eller två, med mos. Kanske har de goda hamburgare eller annat, men korv, NEJ!

Så blev det då lördagen som alla pratat om i månader! Bröllopsdagen! Inte min utan kronprinsessans och Daniel Westlings. Precis som resten av svenska folket (förmodar jag) blev det att par timmars tittande. Och därmed är vi framme vid dagen igen. Alltså söndagen den 20 juni. Nu är det en vecka till midsommarafton och den efterlängtade sommarmaten. Men det är något för nästa veckobrev. Nu önskar jag en trevlig sommarvecka och jäkta nu inte ihjäl midsommaren.

På återläsande om en vecka!

Leif H
Veckans märkvärdighet har du exempel på här. Invid Tekniska museet finns en parkeringsplats, som framgår av skylten, här finns också Ingenjörsklubbens lokaler och en infart till museets gård. Men varför i hela fridens namn är detta klassat som skyddsområde, och t o m gäller fotograferingsförbud???