Bunkervänner!
Så gick jag då in på andra strålningsveckan, och de absolut sista dagarna av bokproduktionen. Strålningen är där väl inte mycket att säga om, det har nu nästan blivit "rutin". 8.00, 8.45, 8.45, 8,45 och 9.15. Där har ni den gångna veckans Tjernobylmöten. Kort men intensivt. Men eftersom strålningen sker i Malmö så går det åt lite tid till transporten. Skurup-Malmö ca 35 minuter, parkera 5 minuter, promenad till avdelningen 5 minuter, någon liten stund att vänta, inställning och strålning ca 30 minuter, påklädning 3 minuter, promenad tillbaks till P-hus 5 minuter och återfärd till Skurup 35 minuter, så ca 1 tim och 40 minuter (i bästa fall) blir det varje dag. Ofta ligger behandlingstillfällena på morgonen, så jag har ändå merparten av dagen kvar till jobbet. Och det har blivit intensivt den gångna veckan.
De sista kontrollerna visade på några fel som fick rättas till. Ett par bilder fick också byta plats och till slut, sent på torsdagskvällen kunde materialet kopieras över till en separat hårddisk. Detta skedde dock först sedan det gjorts säkerhetskopior på allt och allting. Efter fredagens strålning bar det så iväg till tryckeriet. Det är Ljungbergs tryckeri i Klippan, som under alla år tryckt mina böcker, det är den elfte vid det här laget.
Denna plåtlåda skall snart vara en bok på 400 sidor och en vikt på 1,3 kilo.
Materialet kontrollerades och kopierades sedan över till tryckeriets datorer. Och tack och lov så fanns det inga konstigheter, allt flöt bra. Efter knappt en timma var allt klart och jag kunde köra iväg till Beredskapsmuseet i Djuramossa för en liten lätt lunch och lite småsnack med kollegan Johan A. Väl hemma på sena eftermiddagen infann sig en konstig känsla! Nu var den klar OCH lämnad! Nu kunde jag inte göra mer. Nu var det bara att vänta. Och vilken lång väntan jag har framför mig. Den 28 augusti, alltså 35 dagar efter lämnandet skall förhoppningsvis boken finnas klar. Det är nu också bestämt att själva "släppet" kommer att ske just den 28 augusti vid den Militärhistoriska dagen på Beredskapsmuseet  i Djuramossa.

Dessa pampiga soldater träffar du igen i augusti.
Utöver "släppet" och presentationen kommer här att finnas både terrängbilar, karoliner, soldater, stridsvagn och givetvis mycket annat. Helsingborgs hemvärns musikkår kommer att underhålla vid någon tidpunkt under dagen. Det kommer med andra ord att bli en perfekt inramning till presentationen av Spår av ett försvar. För var är väl minnen och spår av vårt försvar som mest påtagliga om inte vid ett militärmuseum.
 
Så plötsligt fick jag mycket att göra. Ett nytt nummer av FORT & BUNKER och förhoppningsvis hinna ut innan den STORA DAGEN. Gästlistor skall sammanställas. Annons och reklammaterial skall produceras och ett litet speciellt program för den stora dagen skall snickras ihopa. Oj plötsligt var det fullt igen i arbetsbanken :-)
Men först var det en lördag och en söndag som skulle behandlas av förra veckan händelser. Lördagen var det dags för en vandring bland Skånelinjens bunkrar. Ja, vandring och vandring, vi kör mellan de olika besöksmålen. Denna gång fungerade faktiskt samåkningen, och vi var fyra bilar som tog oss runt bunkrarna i området i ett perfekt bunkervisningsväder. Första delen av visningen följer den kustnära värnen och är dessutom i "vapenordning" Dvs först kulsprutevärn, därefter pansarvärnskanonvärn, sedan kanonvärn och avslutningsvis ett moderniserat värn med stridsvagnstorn. Populärast verkar värt "kära" värn 740 vara. Det är alltså tornet med stridsvagnstorn. Efter lite militär execis, där deltagarna med hjälp av kommandon FATTA! - SÄKRA! - LYFT! kunde våra deltagare beundra ett riktigt stridsvagnstorn från Kalla krigets dagar. Det behövde inte säga så många ord förrän det fanns folk i tornet som ställde de roliga frågorna -kan man skjuta med denna? Var sitter avtryckaren? Går det att snurra på tornet? osv.
Prata om "grabbar" och deras leksaker. Men jag måste erkänna att jag själv är likadan! Så efter en dryg tre kvarts utforskande kunde vi fortsätta vandringen och tog oss vidare till ett av de stora skyddsrummen i linjen. Här blev det också chans till en liten paus och förtäring av den medhavda lunchen.

En liten kaffepaus är aldrig fel. Här på taket till skyddsrummet Sk 99.
Färden går därefter vidare mot ett värn i andra linjen för att sluta vid ett observationsvärn högt upp på Landborgens branter vid Laröd. Men själva upplevelserna tar inte slut här. Tvärtom väntar kanske dagens höjdpunkt på besökarna. En helt intakt, och operativ, spaningsradaranläggning, Nsrr som den betecknas. Här får deltagarna under en knapp timme uppleva lite av mystiken och dramatiken från Kalla krigets dagar. Det brukar oftast vara ganska svårt att få deltagarna att slita sig från det mycket speciella besöksmålet som en radaranläggning utgör. Extra spännande är det givetvis att kunna se fartygstrafiken i Öresund. Så jag tror det var ett gäng ganska belåtna deltagare som avslutade dagen på museet med lite välbehövligt kaffe.

Här berättar Max om hur man spärrar gatorna i Helsingborg för en intresserad skara deltagare under söndagens vandring.
Söndagen var det dags igen för en stadsvandring i Helsingborg. Du minns kanske förra veckan då antalet deltagare inskränkte sig till 3 stycken, vilket gjorde att vandringen ställdes in. Nu var det betydligt bättre. Efter en kort presentation, där min röst givetvis försvann (jag lyckades med mästerverket att dra på mig någon sorts halskatarr/halsfluss under veckan) tog min nya kollega Max över och jag kunde följa med och njuta av den vackra söndagseftermiddagen. Deltagarna fick en drygt 2½ timma lång vandring genom beredskapstidens försvarsanläggningar och besöken i de olika bunkrarna verkade att uppskattas av både kvinnor och män.

Tänk vad skönt att få komma upp i solskenet igen. Här är deltagarna på upp från skyddsrummet framför Kärnan i Helsingborg.
Vid pass 18-tiden kunde återvända till museet, och efter lite eftersnack tillsammans med en god kopp kaffe var det dags att återvända till hemmet och en ny "strålande" vecka". Men veckan innehöll också ett par spännande möte. Möten vid vilka jag fick ta del av fantastiska bilder. En låda med fantastiska diabilder visade upp krigsflygbasen Björka i hemlighetsfullt sent 1960-tal. Det andra mötet visade upp ett slitet album från andra världskrigets beredskapstid. Här ett par smakprov.

En albumsida ur det spännande fotoalbumet som jag nu håller på att skanna.
Två bilder ur samlingen med bilder från krigsflygfältet Björka. Del av fältet och en skadad flygsoldat som trots allt fortsätter hålla sin kulsprutepistol i läge.

Vår polska bulle fortsätter att förbrylla! För dig som kanske inte följt med från början så är detta en polsk kanelbulle inköpt en tidig söndagsmorgon i Hel på ut till äventyren i det gamla kustartilleriområdet. Trots att det nu är 2 år sedan den inhandlades ser den lika fräsch ut som då den köptes. Dock är den numera hård som sten.

Som avslutning en bild på "vårt" värn i Hittarp/Laröd. Förhoppningsvis skall det inom kort få ett helt annat, och häftigare, utseende.

Kulsprutevärnet 1843 snart i ny skepnad.

Så fortsätt nu och njuta av sommarens värme och sol så höres vi i kommande vecka

Leif H