Veckobrev 37 (13 -19/9)
Bunkervänner!

En ny fräsch vecka med tidiga mornar! Det vill till att det blir något om dagarna. Först ett tack till alla berömmande ord som kommit till mig via brev och mail. Det gäller omdömena om den nyutgivna boken Spår av ett försvar. Här några exempel:

".. en riktig höjdare och späckad med intressant fakta och bilder. Det är en närmast kulturhistorisk skildring av en epok i Sveriges historia som ytterst få idag är medvetna om..".

" Oavsett vad man är intresserad av inom militärhistoria så har boken något att tillföra, klart värd varenda krona. Jag tror att denna bok blir en klassiker."

"Konstaterar dock att, det finns inga betygsskalor i världen som räcker till för att bedöma denna enastående sammanställning."

"Idag kom boken neddimpandes och vilken bok sedan! Boken kommer att få vila sig bland de andra "kändisarna" ... "

"Det ser mycket bra ut! Bra jobbat!!!"

"Ja ikväll blev det inte mycket gjort, boken Spår av ett försvar, låg i brevlådan......"

"Blir så avundsjuk på er som fick boken innan helgen..... "

Alltid trevligt med lite beröm. Men det spelar ju ingen större roll vad man säger, eller berömmer, boken måste ju säljas också och det är väl det som kommer att uppta min tid några veckor framöver. Det gäller alltså de svårflörtade bokhandlarna. I måndags var det dags att börja "kränga" böcker. Först ur var Flygmuseet i Ängelholm, eller Ängelholms Flygmuseum, som det heter. Måndagar är deras arbetsdag och i förra veckan beställde de en låda Spår av ett försvar. De ville dessutom ha 10 ex av Militär Utflykt. Så besöket där var mer ett leveransbesök. Men den nya boken stod på bokstället, och till det ordentliga priset 449:- .

Så står den där - äntligen! Här påbokhyllan i Flygmuseets entré.
Därefter var det dags att börja ordentligt. Först ur var Bjäre bokhandel i Båstad. Kanske inte precis en lysande start på min karriär som bokförsäljare, de tog en bok! Hur exponerar man en nyutkommen bok med en bok? Nåväl turen gick vidare tillbaks till Ängelholm och ortens bokhandel som ingick i Bokiakedjan, men med namnet Killbergs bokhandel. Här var det inga diskussioner - en låda böcker på kommission. Det är första gången jag provar på kommissionsförfarandet, så det skall bli spännande att se hur det går. Och det är klart synligt när man skyltar upp med tolv böcker!
Bjärebokhandel i Båstad. Här har man en bok (eller skall man hoppas på hade?)
Lunchen blev ett återbesök till en grillkiosk i Ängelholm som vid förra besöket serverade skaplig korv och mos, dessutom på tallrik. Två grillade med mos satt perfekt. Vädret medgav t o m att man satt ute i solskenet och käkade. Härligt! Sedan bar det vidare söderut där det givetvis blev ett stopp hos Johan och Marie för lite fika, innan det bar iväg in till Helsingborg för fler bokhandlarbesök. Väl hemma kunde jag konstatera att bokförsäljning inte tillhör den mest lukrativa av affärer, men det är bara att fortsätta och inte ge sig.
En riktig "arbetslunch". Två grillade med mos, senap, lingon och ett bröd. Dé é grejor dé!
Tisdagen började i ottan, nej det var inte otta, det var fortfarande natt. Skrev en rad på min FaceBook-sida om att uttrycket "..morgonstund har guld i mun" snarare skulle varit "..morgonstund har grus i ögonen". Det var dags för en liten reportageresa till Åsa och Onsalahalvöns södra delar. Klockan 6 hade jag bestämt med kollegan Lars D för upphämtning hos honom. Givetvis regnade det, och ordentligt också. Men nu var dagen planerad och vi kunde alltid hoppas på att det skulle bli gluggar i molntäcket. Först ut på dagens schema stod ett besök vid de tre stora "lador" eller rättare sagt förrådsbyggnader där våra 21 cm pjäser förvarades.
En märklig känsla att se byggnaderna. Det blev en liten tur runt området, trots regnet. Invid gräskanten, i ett litet stenröse, stod faktiskt också en mindre radarantenn. Därefter gick färden ner mot Onsalakusten och samhället Gottskär, Lars hade överfört de militära kartornas koordinater till dagerns modernare kartor. Men regnet gjorde inte precis besöket till någon upplevelse. Vårt stora problem var att det av kartskisserna inte framgick om detta var permanenta värn (betong) eller fältmässiga. Efter att ha besökt en del av platserna började vi luta åt det sistnämnda. Men detta var ju bara ett första rekognoserande besök. Vid kommande besök skall jag ta hjälp av kollegor som har erbjudit sig att visa platserna. Men då skall vädret vara bättre.
Men det blev en trevlig dag ändå. Vid pass ½10-tiden "landade" vi nere vid en småbåtshamn med ett öppet konditori och kafé. Här satt en kopp kaffe och ostfrallor perfekt. Men det var kusligt tomt på folk. Lokalen var dessutom beräknad för minst 100 personer. Tvärs över gatan låg ett säsongsöde strandhotell.
Vi fortsatte vårt letande, trägen vinner, heter det ju. Vid en av referenspunkterna var vi tvungna att parkera bilen och vandra en bit över en påkostad villatomt. Och där låg det dagens första värn i Onsalaförsvaret. Det blev ett försiktigt hoppande på de hala klipporna fram till det som egentligen mer såg ut en utkiksplattform. Hela värnet, i stort sett, var inklätt i trä, med två trappor upp till takets utsiktsplattform.
Värnet, ett observationsvärn, av typ 2, stod öppet och det gick givetvis inte att motstå den inbjudande dörren. Det såg ut som det brukade invändigt. Givetvis tömt på all sin inredning och utrustning, förutom träluckorna till siktöppningarna. I området skulle finnas ytterligare ett antal värn som vi försökte upptäcka från utsiktsdäcket, men utan framgång. Terrängen, regnet och blåsten lockade inte precis till hoppande på klippblock och sten i jakt på de övriga så vi tog oss tillbaks till bilen i stället. Vi fortsatte vårt letande och fann mycket riktigt platser där det funnits värn, men som nu var raserade. Vid pass lunchdags var det dags för påfyllning av både bensin och mat. Det slumpade sig att macken låg precis mitt för ett matställe med namnet Lottas Käk och Kiosk. Vem kan motstå något sådant. Och vilken liten pärla. Fullt av hantverksbilar utanför, bra betyg! Hela fyra rätter fanns att välja på. Allt hemlagat! Vi valde buffélunch som innebar dagens soppa och valfri varmrätt från de fyra som fanns. Dessutom sallad, bröd, dricka och kaffe på maten. Allt detta för 75 spänn!.
Efter maten drog vi vidare för att titta lite på det gamla övningsfältet/skjutfältet vid Åsa. Lars, som varit här tidigare, fann ganska omgående de stora betongplattorna som var pjäsernas grupperingsplatser. Även en ammunitionsdurk fanns kvar. Durken var klädd med faluröd träbeklädnad som sett sina bättre dagar, men bakom planken fanns betongen. Vi lyckades även lokalisera den laddövningsapparat som byggts på platsen. En mycket märklig konstruktion. Nöjda med vårt äventyr styrde vi färden söderut längs gamla kustvägen. Ett stopp för att köpa något kallt att dricka resulterade i inköp av nyplockade kantareller och trattkantareller, sålda av en thailändsk kvinna utanför ICA-affären
Vid Ugglarp stannade vi till hos Svedinos, en gång i tiden ett "världsberömt" bil- och flygmuseum.  Det var ett ganska anonymt yttre som dock dolde ett desto mer spännande inre! Jag är inte speciellt överförtjust i något av de två ämnena som museet visade upp, men jag måste erkänna att detta var lite speciellt. Det var packat med bilar och flygplan i ett till synes obegripligt system av byggnader. Och med packat menar á la sardin! Men här fanns mycket godbitar.

Ett flertal svenska flygplan som Viggar, Drakar och en Hawker Hunter samt lite skolflygplan. En Ju-52 tog upp merparten av den ena hallen för flygplan, där den trängdes smed bl a en Lansen. I en annan hall fanns Tunnan och två Vampire. Till detta skall läggas bilar, bilar och åter bilar. Men det var bilar i intressanta urval. Här fanns t ex bilar som vi minns blandat med andra roliga fordon. Inklämt vid en vägg stod t ex den tyske kommendanten i Norge Mercedes. Det var definitivt ett museum som gav mersmak.

Så här ser det ut när man sticker in kameran i cockpiten på en Canberramaskin
Sedan har jag givetvis också börjar tänka framåt... dvs på kommande bokprojekt. Två har börjat ta lite form, och med det menas så pass att de fått projektmappar i datorn. Den ena går under arbetsnamnet Snuskburken, och andra recept, och tänkt att vara en bok om maten i lumpen. Både den man fick på kasern, men också den som utspisades i fält.
Här två något äldre varianter på det som senare kom att kallas snuskburk. T v en bulkruka och t h föregångaren till våra dagars kokkärl m/40.
I det här sammanhanget skulle jag gärna vilja vädja till er om lite hjälp. Jag söker bilder, berättelser med mera, som kan förknippas med militär mathållning. Det kan vara allt från hur man stod i kö till matsalen till ärtsoppan i fält under någon slutövning. Projektet har precis startat men har en tidsplan att utkomma någon gång lagom till nästa julhelg, dvs oktober-november 2011. Det andra bokprojektet är boken om den skånska försvarslinjen (Skånelinjen) denna gång under arbetsnamnet Per Albin-linjen. Det är 10 år sedan min bok om just Skånelinjen kom ut. Under denna tid har det dykt upp mängder av intressant material, bilder och nya uppgifter. Helt nytagna bilder av värnen bidrar också till att det skall bli roligt att få jobba med detta ämne igen. Dessutom blir givetvis båda böckerna i färg. Har du några ideér, eller funderingar kring dessa ämnen är du mer än välkommen att höra av dig.
Resten av veckan har i stort sett bara handlat om packning av böcker, administrativa arbetsuppgifter samt skrivande och arbete med det kommande numret av FORT & BUNKER, som ju skall vara ute om ca 3 veckor. För om tre veckor befinner jag mig på resande fot i Tyskland tillsammans med kollegorna Johan och Ola på vår årliga "bunkerresa" som denna gång kommer att gå lite i museala tecken. Här ser du vår rutt i stora drag: Saßnitz, Finowfurt, Berlin, Zossen, Colditz, Buchenwald, Nordhausen, Stammheim, Sinsheim, Speyer, Celle, Munster, Hamburg. Det lär som vanligt bli en resa att minnas. Utförlig reserapport utlovas i senare brev.
Ja så är vi då framme vid dagen, som är söndagen den 19 september - Valdagen! En stor dag. Själv skall jag och min sambo om en stund ge oss iväg till "vår" vallokal och lägga våra röster. Därefter skall sambons pappa hämtas och köras till vallokalen. Efter det bli det nog lite valkaffe och eftersnack.

Så till nästa gång önskar jag fortsatt trevlig söndag och kommande vecka!

Leif H

PS Kantarellerna ledde fram till en middag som hette duga! Baconlindad oxfilé med smörfrästa kantareller, grön sparris och potatisrösti. Det kan man väl kalla en anständig middag!