Veckobrev 4 skrivet den 31 januari 2010
Bunkervänner!
en vecka har gått, en vecka som kanske inte varit den mest spännande i mitt tycke, men kanske ändå. Som vanligt (höll jag på att säga) kretsar ju allting kring det märkliga vädret vi har just nu. Själv har jag öppnat en ny förbindelse med den stora allmänna vägen, en kilometer bort. Jag måste nämligen köra över åkrarna för att slutligen nå ner till "bebyggda" trakter.
Veckan huvudbry. En kinarestaurang i Kristianstad "Rose Garden". Här serveras tydligen billig buffé, med tanke på att det stod redan folk och väntade vid pass 11.15. Men varför sitter det Tre Kronor på väggen sidanom entréen. Kanske någon läsare har ett tips.
Så tisdagen var det någorlunda skapligt väder, vilket numera betyder att det blåste bara lite lagom. Dvs snön låg stilla. Jag tog en tur till Kristianstad för lite kompletterande bilder i stadsmiljön. Kristianstad är ju en av Skånes mest "militariserade" städer, med över 300 år av militär närvaro. Trots kylan var det riktigt småtrevligt att gå ta sig runt i stan. Den tidigare stabsbyggnaden för Milo S är idag delvis Montessoriskola, och det var lite märkligt med alla barnen som snurrade runt i snön kring byggnaden. Den öppna planen framför stabsbyggnaden, så så många militär uppställningar och mottagningar ägt rum, är idag bebyggd med bostadshus. Kvar finns ett stor ankare, placerat vid byggnadens gavel, tyvärr har ingen orkat bekväma sig att sätta en liten skylt eller tavla som berättar varöfr det ligger ett stort ankare, mitt i Kristianstad, som ju inte precis är en hamnstad.
Här låg gamla örlogshamnen i Kristianstad, eller var det här regalskeppet Östra Kasern sjönk? Man frågar sig onekligen varför det ligger ett stort ankare, här mitt i bostadsområdet. En förklaring är det röda huset i bakgrunden som är f d stabsbyggnaden för Milo S. Men en skylt på ankaret hade kanske varit på sin plats.
Veckans lunch blev för ovanligheten ingen grillad med mos. Istället provade jag ett hamburgermål hos Max i Kristianstad. Inte alldeles fel, men jag föredrar trots allt korv.
Jag passade också på att ta mig till Ystad för att lämna tillbaks några böcker. Under skrivandet har det behövts lite referenslitteratur och jag har upptäckt att man kan inte köpa in alla böckerna, även om det hade varit praktiskt. Så biblioteket har blivit flitigt besökt. Dessutom var det extra trevligt att finna tre av mina egna böcker i hyllorna (!)
Under tisdagseftermiddagen började så "larmrapporterna" om det nya snöovädret som skulle lamslå sydsverige. Tog det säkra för det osäkra och bunkrade upp lite färskvaror från handlaren och tog en extra titt på "civilisationen". Och nog blev det storm alltid. Snö och vindbyar på 18 m/s tillsammans med öppna fält är ingen bra kombination, speciellt inte som vår väg låg mitt i smeten. Torsdagen var det bara att konstatera att man återigen var insnöad, för fjärde gången, på mindre än en månad.
På torsdagskvällen bedarrade ovädret och det blev riktigt lugnt. Så tidigt på fredagsmorgon skulle jag ta mig in till byn för att fylla på förråden och lämna posten. Min väg över åkerstycket hade dock blivit besvärligare. Det var mycket svårt att avgöra om snötäcket var 5 cm tjockt, eller 40 cm, där det låg i stora fläckar på åkern. Det blev till att köra slalom mellan snöfältet, så gott det gick. Så småningom nådde jag ner till vägen och hade bar de sista femtio metrarna kvar. Visst såg jag att där låg snö, men jag anade inte att drivorna var över halvmetern djupa och 20 meter långa. Det blev med andra ord stopp. Och det är nu man är glad över att ha snälla och hjälpsamma grannar och markägare. Ett telefonsamtal, en stunds väntar, och traktorn var på plats och röjde väg ut för mig. Att öppna hela vägen var dock inte att tänka på, det var redan varslat om nya snöoväder. Och mycket riktigt vid lunchtiden började blåsten och snön, och vid kvällstiden var det fullt oväder igen. Denna gång kom det ca 10 cm snö som staplade upp sig i höga drivor. Denna gång kom vinden från ett nytt håll så de nya drivorna, i kombination med de tidigare, blev till effektiva spärrar.
Idyllen på landet är kanske inte precis vad man tänker just nu! Det här är vägen till "civilisationen".
Snöandet och begränsningen i rörelsefrihet har dock gjort att jag kunnat koncentrera mig på boken och dessa fortskridande. Nästan hela veckan har ägnats åt regementsområdena och dessutom de många militära minnesmärkena i Skåne. Att det fanns många visste jag, men så många... det kom som en överraskning. Alla skall vara med, och dessutom med bild.
Fler små mysterier. En vanlig skånsk småskola, som besöktes i veckan.En del av skolan  utrymme var under flera år en viktig del av det svenska försvaret. Mer om  detta kan du läsa i den kommande boken. En liten förhandskik kommer också i FORT & BUNKER,s nästa nummer.
Från kollegorna har också telefonen gått var och diskussionerna har varit många. Ett samtal som inte var fullt så roligt kom från kollegan "Sven på landet" härom dagen. Han berättade, ganska upprört, om en granne, med förflutet i det militära, som i mellandagarna hade bränt alla sina minnen, dokument och lite till från sin tid i det militära, trots att Sven tidigare visat intresse för materialet. Sven visste att det fanns en del intressant som varit värt att titta mer på - nu var det loppet kört. Så bäste läsare, hör ni något, eller ser något, hos era bekanta och vänner, som ni tycker verkar intressant (oavsett vilka intressen ni har), så påpeka detta. Det finns museer, forskare och andra som gärna tar hand om det gamla materialet. Är det material som ligger inom ramen för min och kollegornas forskning får du gärna höra dig. ALLT ÄR AV INTRESSE! Det absolut sämsta du kan göra är att värdera materialet med att det är "bara lite papper och gamla bilder". För precis som spionen lägger vi också pussel. Gamla bilder kan ge otroliga mängder information. Tillsammans med andra bilder kan just DIN bild bli den som rättar ut flera frågetecken. ALLTSÅ KASTA INGENTING!
Snopet värre! Här satt den! Minnesplaketten över luftvärnsregementets Lv 4,s första inkvartering. På tegelväggen till gamla Stadsbiblioteket gapar märket efter den lilla metallplattan. Förmodligen metalltjuvar som varit i farten. Kamratföreningen är medveten om stölden och funderar på vad man skall göra med minnesmärkningen framöver.
En bild av en fotograf, mitt på vägen. Vad gör han ? Det kan man undra. Du får ge dig till tåls så kommer den fullständigt självklara förklaringen. Det finns en fullkomligt sannolik förklaring till mitt intresse.

Kylan har också gjort att min kompisar utanför fönstret fått det riktigt svårt. Jag tänker alltså på fåglarna. Så nu ser jag till att det finns säd och äpplen på marken utanför. Något som uppskattas av alla småfåglarna och inte minst traktens fasaner, som numera gör utflykter in på gården.

Några av traktens fasaner (utanför bild finns ytterligare ett tio-tal) samlas för frukost på gården, tillsammans med småfåglarna.
Så nu väntar några timmar skrivande. Imorgon måndag skall jag försöka få öppnat vägen, även om det förmodligen kommer fler snöoväder innan man kan sätta sig i trädgården  med en kall öl, men bara tanken får det att bli lite lättare. Det är trots allt bara 2-3 månader kvar till värmen - eller?
Jag slutar med ett litet stilleben från tomten. Visst kan vintern vara vacker? Men då måste man anstränga sig - och jag längtar efter värme och sol!
Bästa hälsningar från er skribent
Leif H