Veckobrev 8                      2010-02-28
En söndagsmorgon då det utanför fönstret faktiskt för första gången på över två månader syns lite barmark, eller rättare sagt barmark som blir större och större i de vita fälten. Det började i fredags, det efterlängtade milda vädret, med temperaturer på mellan 2-4 grader plus.
En efterlängtad syn. Maskinen har nu blivit större, och snökedjorna ligger på.
Fredagen var också den stora dagen då de riktigt kraftfulla maskinerna banade sig väg genom snömassorna. Jag börjar tro att just Torsjö är snömassornas centrum. Under besöket i Helsingborg (se nedan) var jag förvånad över hur lite snö det fanns däruppe, och längs motorvägen upp. Visserligen har det varit plusgrader, men det var det ju även här. Nåväl det sköna är att det nu börjar försvinna. Här några bilder, jag hoppas det är de sista från veckans snöväder och snömassor. Den gångna veckan innebar också totalt innestängd pga snön. Det var förra lördagen som vägen öppnades och jag trodde det skulle vara slut, men det varade bara en 4-5 timmar sedan var vägen igenkorkad (eller igensnöad) på nytt..
Solsken och en nyöppnad väg. Kan det vara slutet på vintern?
Så det har givetvis blivit en hel del arbete på bokprojektet under veckan. Innehållet börjar falla på plats och en preliminär innehållsförteckning är nu klar. Här finner man rubrikerna Mellan två krig, Det allra hemligaste, Mer hemligheter, Duvor och signaler, Avslöjade, Soldaterna, Krigsförbanden, Nu är det bara minnen kvar och mycket mer. Just nu består boken av över 400 sidor och mer än 1 000 bilder och teckningar eller ritningar. En del avsnitt är faktiskt riktigt bra och berättar om saker och ting som nog inte varit allmänt känt. Jag tror många kommer att höja på ögonbrynen vid vissa kapitel. Visste du t ex att krigsfångar skulle transporteras till Eslövs flygfält för att invänta transport till fångläger i Småland? Eller att det fanns avsatt mark för stupade soldater vid ett antal kyrkor i Skåne? 
 
Andra spännande delar att jobba med, och förhoppningsvis läsa, är den detaljerade krigsplaneringen som fanns för våra stridskrafter i Skåne. Det talas ju ganska mycket om de stora pansarbrigaderna, som skulle "slå" i olika riktningar mot de skånska kusterna, vid en eventuell invasion. Men det fanns också en stor andel sk lokalförsvarsförband, som var de som skulle ta första smällen. Det var dessa förband som skulle säkra kusten, fördröja fienden, skydda flygfält och anläggningar samt besätta våra kustvärn och försvarsanläggningar runt om i landskapet.
 

Ett sådant försvarsförband var 104.stridsgruppen, inom Fo 14 (Kristianstad län). Förbandet bestod av en cykelskyttebataljon som omfattade 1 034 man. I bataljonen fanns 36 kulsprutor, 3 granatkastare och 1 57 mm pv-kanon.

Stridsgruppen omfattade också tre värnkompanier och fem kulsprutekompanier med tillsammans 1 235 man och 66 kulsprutor. Stridsgruppen svarade för kustområdet från Kivik till Löderup, som var gränsen mot nästa försvarsområde (Fo 11). Krigsplanläggningen är så detaljerad att man t ex kan utläsa ur stridsplanerna att 128.värnkompaniet skulle gruppera i huvudsak i anslutning till hamnen. 140.kspkompaniet skulle sprida ut sig i samhället med bl a nästen vid järnvägsövergången, strax nordväst om idrottsplatsen. Här skulle bl a en ksp m/58 och ett granatgevär grupperas. Så mycket mer detaljerat kan det inte bli. En hel del av detta får du utförligt presenterat i boken, där vi också besökt de platser där ställningarna och försvarsomgångarna skulle grupperas.

 
Så nog om detta. Jag skall försöka ge dig lite smakbitar i kommande veckobrev. Speciellt om nu snön behagar att bli borta. Då börjar nämligen fältarbetet igen. Det finns fortfarande mängder av platser som skall besökas och i de flesta fall fotograferas, för att kanske vara med i boken.
 
Nej nu flyttar vi oss i stället 300 år tillbaka i tiden, och det gjorde vi igår, lördag, genom ett pampigt högtidlighållande av slaget vid Helsingborg 1710. Beredskapsmuseet, i samarbete med SMHA (Sveriges Militärhistoriska arv) högtidighöll dagen med en parad genom Helsingborg, från Stadsparken till Sundstorget, där en kort förevisning och presentation skedde. Det var mycket folk längs marschvägen, som förundrat såg på de ståliga karolinerna med sin stampande marsch. I höjd med Stenbockstatyn hälsade karolinerna på sin gamla befälhavare. I tåget ingick också husarer, både till fot och till häst, fanborg från hemvärnet med trumkår och förbandsfanor från Ledningsregementet. 
Något som väckte uppmärksamhet var den stora kontrast i klädsel, från karolinernas blått och gult, via husarernas pråliga uniformer till dagens "lövhög" nämligen uniform m/90. Men ståtligt var det. Njut av nedanstående bildgalleri från en verkligt annorlunda lördag. 1710 var ju också det sista stora svenska slaget.
Det var länge sedan det exercerades vid Bergakasernerna. Här övning av salutskjutning.
De båda "fältherrarna" museichefen Johan André och kaptenen Alf Prytz vid Bergakasernerna.
En liten studie av exercis med musköt under repetitionerna inför marschen.
Ledningsregementet från Enköping med tre fanor – Upplands, Västmanlands och Södermanlands regementen. Alla tre förbanden deltog vid slaget 1710. Och därefter följde de betydligt mer väklädda karolinerna, i blått och gult
Karolinerna hälsar sin gamle anförare Magnus Stenbock som står staty i Helsingborg.
Dagens härförare, kaptenen Alf Prytz ur  "Skånska utskrivningsregementet till foth", Ja, det stavas faktiskt så. 
Det small ordentligt när det avfyrades Svensk Lösen, dvs två skott. Eldpuffen från mittsoldaten är krutet i fänghålet som just antändes. Det är frågan om han har några ögonbryn kvar?
Efter uppvisningen var dags för publiken att träffa soldaterna och ställa frågor. Och det var många som tog chansen att diskutera med en livs levande karolin.
Sedan börjar det också bli dags att fortsätta med den högst ovetenskapliga undersökningen av de skånska korvkioskerna, och deras korvmeny. Tyvärr "hemföll" jag åt hungern igår (lördag) och köpte en "korvmeny" på Statoilmacken i Helsingborg. Varför? Jag visste ju redan innan jag fått den att det var skit för 57 kronor! Enda behållningen var den ingående frukten (ett äpple) och den kalla drickan. Två korvar (smala) som legat ganska länge på värmehållningen. Pulvermos, kompakt sådan, som kom ur automaten. Dränkt i ketchup och lite senap fick jag precis vad jag förtjänade. Jag skyller på mitt omdömes förvirrande hunger!
Men å andra sidan tog jag igen skadan och firade med lite god mat redan dagen innan, för att fira att vägen nu åter var farbar. Rostade rotfrukter, läcker bearnaisesås och grillad kotlett. Till detta faktiskt ett glas rött. Så jag skall inte klaga på Statoils korv. Men jag skall å andra sidan inte köpa den fler gånger heller!
Nu är det dags att kasta sig över de praktiska göromålen med att distribuera det nya numret av FORT & BUNKER. Förhoppningsvis skall du ha tidningen under den kommande veckan, om nu inte snön bestämmer sig för att återvända. Den kommande veckans sista dagar är vi några tappra som inleder bunkeråret 2010 med ett weekendbesök i Blåvandshuk. Dels för att träffas och friska upp minnena, dels för att "bara" umgås. Som vanligt blir det betong, mat, öl, betong, mer öl och ännu mer mat. Med på turen finns vår "egen" grillmästare Anders B som lovat att se till att minst en av traktens oxar stryker med. Det kanske blir till att ändra på namnet Oxböl, till bara böl. Detta är ett mycket lokalt skämt, eftersom orten där vi skall bo heter just Oxböl, och då passar det ju att ha en grillmästare med sig. Mer om detta får du läsa i ett något försenat veckobrev under nästkommande vecka.

Vill nu avsluta med en utsiktsbild mot söder. Just nu tittar t o m solen fram och det skymtar en blå himmel mellan tunna moln. Temperaturen visar nästan 5 grader plus. Nu är det vår! Tycker jag! Och imorgon skriver vi den 1 mars, det närmar sig? Midsommar alltså!

Bästa hälsningar från en som precis blivit utsläppt!

Leif H