En härlig vecka, och framför allt ett spännande veckoslut ligger bakom mig. Men vi tar allt i tur och ordning. Detta den första veckan i år, då jag kunde köra obehindrat på min egen lilla "landsväg". Och efter förra helgens besök i Helsingborg, och någon tur till Malmö samt detta veckoslutet verkar det som om just Skurupsområdet fått extra mycket snö. Eller åtminstone haft den kraftigaste blåsten som "staplat" snöflingorna på höjden. Nåväl senaste numret av FORT & BUNKER höll mig sysselsatt under måndagen och tisdagen. Det är ganska mycket med det praktiska, när tidningen skall distribueras. Adressregistret skall uppdateras och kontrolleras, adresser skrivas ut, eventuella inbetalningskort skall bifogas till vissa. Sedan skall etiketterna på kuverten, tidningen stoppas i kuvertet och sedan skall alltsammans till posten för distribution. Denna gång borde de flesta abonnenterna ha fått tidningen i fredags. Längst bort, alltså upp, räknat från Skåne, får nog inte sin tidning förrän idag.
Så nu är årets första nummer ute, och arbetet börjar nu med att få i ordning ett jubileumsnummer inför 10-års jubileet (kommer i maj). Annars fortsatte veckan med bokarbetet där nu material börja komma tillbaks efter genomläsningar och kontroller. Ett mail innehöll följande lilla kommentar:

"Jag har läst igenom dina sidor 153-184. Jag är djupt imponerad, det är ju en sådan bok man saknat i alla år, hoppas resten är lika bra." (!) 

Inte utan att man blir lite glad, men samtidigt nervös - är det andra lika bra? Jag tycker nog det. Enkelt kan man väl beskriva den kommande boken som en blandning av Militär utflykt, Blekinge-det hemliga landskapet och Muskö, uppblandat med lokal skånsk militärhistoria (1900-1999). Innehållet spänner över det skånska försvaret under 100 år, eller som det heter: Skåne under två världskrig och ett Kallt krig. Här finns stridsvagnar, betong, radar, soldater, flygplan, hemligheter, övningsfält, marinen, konstigheter, regementena, stridsställningarna och mycket, mycket annat.
Du kan för första gången läsa om det riktigt hemliga, saker som idag är försvunna, utan att lämna ett tydligt spår efter sig. Men det finns spår! Det är ju bokens undertitel - Spår av ett försvar!. Men det gäller att kunna se tecken. Den där asfalterade vägen, som plötsligt dyker upp mitt i skogen. Eller den konstiga cementväggen i bergssidan. Eller...ja, det finns många konstigheter. De flesta får sin förklaring i boken. Inte allt, eftersom det fortfarande finns saker och ting som skall fortsätta att vara just hemliga.

Jag hade hyrt ett hus en bit från stranden, i ett område som kallas Jäger Sommarland. Här var det tänkt att vi skulle njuta av bunkrar, stridsvagnar och umgänge under helgen.
Vi kom från tre håll. Själv startade jag från Skurup på fredagen, vid lunchtid, tillsamman med Anders från Kalmar. Strålande solsken, och ett snötäcke som började försvinna i allt snabbare takt. Färden gick raskt på bra motorvägar, med lagom trafik. Öresundsbron, Stora Bältsbron och Lilla Bältsbron passerades och där någonstans började det vackra vädret snabbt försvinna. För att raskt bli, ja just det, snöoväder! Snacka om antiklimax! Farten sjönk betydligt, och efter en stund var snöfallet så intensivt att det blev till att köra kolonn på motorvägen. Ingen kände riktigt för att köra om varandra. Så efter många om och men nådde vi den lilla badorten Henne, där vi fick nycklarna, och sedan var det bara att ta oss till huset. Anders från Danmark satt redan och väntade utanför i snön (han satt förstås i bilen). Johan med Ola och Claes anlände strax efter. 

Frukosten, nästa morgon, som ju var lördag, avåts ganska snabbt. Alla var ju ivriga att komma iväg. Utanför gnistrade solen i snötäcket och det var ett par grader kallt.

Nu var det dags att proviantera inför kvällens festmåltid, så ortens handlare fick besök av hungriga svenskar. Viktigast var den traditionsfyllda snapsen från Blåvandshuk. Denna märkligt milda, och förvånansvärt goda, snaps har följt oss på våra resor under snart fem år. Ingen kvällsmiddag (och ibland lunch) får börjas utan en liten sillbit (eller två) och ett glas kyld snaps av detta märke.
Givetvis rusade Anders och jag först till vin- och spritavdelningen där vi snabbt konstaterade att det syntes inga flaskor av "vårt" märke". Det fanns dock något som kallades Blåvands Bitter (?). Biträden tillkallas, som i sin tur tillkallade lageransvariga som kunde ge besked -"Den tillverkas inte längre!!!". Det var nästan svårt att få luft, vad var nu detta? Inte nog med att kvällens middag var hotad, vi hade dessutom beställning hemifrån på flera flaskor av denna ädla dryck. Som tur var hade jag varit förutseende, och tänkte att vår sena ankomst kunde innebära vissa inköpsproblem, och jag hade därför tagit med min egen, sista flaska, av snapsen.
Väl tillbaks i "vårt" hus blev det kaffe och en smarrig kaka. Vattendjuren kastade sig i poolen och växlade mellan bastu, pool och besök i snön utanför huset. Jag hoppas våra tyska grannar inte blev för chockade.
Anders förberedde grillen, medan jag fixade till den obligatoriska förrätten med två sorters sill och ägg. Därefter rostade jag rotfrukter som skulle ledsaga varmrätten, som bestod av grillade grishalskotletter och kalkonfilé tillsammans med två olika såser. Det var med andakt som de sista dropparna av Blåvandssnapsen portionerades ut. Som sig bör höjde vi våra glas för frånvarande vänner och hoppades att de kunde komma med nästa gång. När snapsen var uppdrucken bestämdes att nu måste arbetet börja med att leta upp en ny snaps som kan vara en värdig följeslagare på våra bunkerturer. Dessutom skall vi starta upp Facebooksidan vilket redan är gjort, och du hittar den här http://www.facebook.com/group.php?gid=342845622477.