Vecka 26, Söndag 2 juli 2006
Bunkervänner!
Nu måste ha varit i himmelriket, och kommit tillbaka. Ja det känns nästan så efter en omtumlande vecka på Muskö. Visst har jag sett och upplevt mycket under mina snart 10 år med fortifikation och militärhistoria, men rundturen med bevakningsbåten "Ärlig" runt hela basområdet, tog priset! Dessutom ett väder hämtat från Söderhavet!
Tidig morgon vid Kapellön där det pampiga monumentet Älvsnabben avtecknar sig mot skyn. Det är ett högt stenmonument med ett ankare högst upp. Monumentet avtäcktes 1930.
Nu säger du till vart vi skall, om vi skall gå sakta, stanna, svänga eller lägga till! Det var skepparns, eller Fc besked till mig när vi kastade loss tidigt på morgonen från Muskö. Färden gick till börja med söderut för att sedan ta oss österut mot den historiska ankarplatsen vid Älvsnabbenmonumentet. Skälet till rundturen var att försöka få en uppfattning om basområdet kring Muskö, med Berga och Märsgarn. Dessutom givetvis lite nedslag på intressanta platser. Och nedslag blev det. Första anhalten var torpedskjutningsstationen på Muskö,s östsida. Därefter vidare in i "bassängen" som det innestängda området vid den gamla ankarplatsen kallas. Här finns fortfarande en omfattande militär verksamhet och det är faktiskt ännu ett avstängt område. Vår färd tog oss genom smala sund mellan härliga skärgårdsöar. Vackra vyer med röda stugor, tillsammans med den klarblå himmeln gjorde att man gärna blev kvar på däck, istället för i styrhytten luftkonditionerade svalka. Det dök hela tiden upp märkligheter och min ciceron och ledsagare fick svara på frågor av alla de slag. En fråga var vad det var för vit kobbe som syntes framför oss. Det visade sig vara en skarvkoloni vars spillning dödat all växtlighet på klippön. Tråkig syn, och enligt skepparn inte något som är populärt bland skärgårdens besökare.
En märklig konstruktion. Detta är en avmagnetiseringsstation. Här "gned" fartygen sig mot anläggningens avbärare för att avmagnetisera fartygets skrov. Ett av dåtidens fruktade sjövapen var magnetminan.
Omedelbart intill den kala stenön låg en nedlagd avmagnetiseringsstation. Nio kraftiga betonganordningar bar de kablar och anordningar som behövdes för uppgiften. På en liten holmen intill fanns själva stationsbyggnaden. Idag var den övergiven, men tydligen fortfarande i gott skick. När vi passerade mellan skarvkolonin och avbärarna lyckades vi skrämma en hel av de avskydda fåglarna, som lagt beslag på delar av betongkonstruktionerna. 

Vi fortsatte vår färd och styrde nu kursen mot Gålö, den gamla torpedbåtsbasen. Fortfarande i bruk för de fyra motortorpedbåtar som idag ägs och renoveras av olika föreningar. Här finns T 26, T 46 och T 56 samt T 121 en Spicabåt. Tyvärr låg de tre båtarna upp på land och Spicabåten fanns vid Wasamuseet i Stockholm. Men efter att ha förtöjt vid en av bryggorna tog vi en runda på området och fick se de olika båtarna på nära håll. I en av verkstäderna hade man gjort i ordning ett litet "radiomuseum".

Förtöjda vid den gamla Gålöbasen.
Tillbaks ombord, där en härlig doft från kabyssen börja få magen att komma ihåg att man skall äta också. Alla sevärdheter och intryck hade fått mig att totalt glömma bort hungern. Kursen sattes nu mot Berga, för bunkring och lunch. På vägen dit fick vi en oplanerad uppvisning av Amf1,s stridsbåtar som "dundrade" förbi i full fart. Det gick så fort att de missade fartbegränsningen till 8 knop som gällde i området. En miss som "vår" chief påpekade för stridsbåtarnas chef. Vi hade tidigare under dagen fått se det märkliga fenomen som kallas "tvätta klippor" där en stridsbåt i hög fart smyger intill bergväggarna och sköljer ner dem med vågsvallet. Nåväl, förtöjda intill kajen på Berga var det bara att vänta på kockens signal, och det dröjde inte länge förrän vi satt bänkade i mässen. Dagens lunch bestod av stekt kassler med ris och en härlig sås. Dagen till ära fick vi också lättöl till maten. Kaffe ovanpå satt perfekt. Under tiden bunkrade fartyget bränsle till eftermiddagens fortsatta övningar.
Ett splitterskydd i betong, ovanför hamnen på Berga, reliker från andra världskrigets beredskapstider.
Vi kastade loss och tog sikte på ön Märsgarn tvärs över Hårsfjärden och gled efter några minuter in i den skyddande bassängen som bildas av de små öarna. Här fanns numera Sjövärnskårens stora kursgård och lägerverksamhet. Efter förtöjningen tog vi en promenad på ön, medan skepparn visade up fartyget för en stor grupp lägerdeltagare, som med stort intresse myllrade över hela fartyget.

På Märsgarn har funnits militär verksamhet sedan 1920-talet.
Märsgarn/Vitsgarn på Hårsfjärden var flitigt utnyttjad av det militära sjöflyget under det andra världskriget, främst av 2./F 2 med sina torpedflygplan typ T 2 (Heinkel He 115) men även S 5 Hansa och S 12 Heinkel He 112 var baserade här. Från början var basen en äldre sjöflygstation (tagen i bruk mera permanent från 1926 med ca 6 fpl), som efter hand fick hangar, förråd och två slipar.

Tyvärr fanns inte mycket kvar av denna verksamhet. Själva plattan och de två ramperna var i stort sett allt som fanns kvar. Den gamla hangaren hade tyvärr eldhärjats för ett antal år sedan, och var nu ersatt med ett stort gummitält. På vägen upptäckte vi också den stora minnesstenen över den tragiska jagarolyckan under andra världskriget. Stenen bär namnen efter de 33 som förolyckades i olyckan när de tre jagarna exploderade, precis vid platsen för stenen, här på Märsgarn.
Sjövärnskårens alla lägerdeltagare vinkade farväl till oss när vi nu styrde söderut längs öar och sund. Överallt fanns rester av de gamla krigsförtöjningsplatserna. På några platser kunde jag också se de gamla luftvärnsställningarnas betongvärn. Det finns tydligen mycket att se på de många öarna runt Hårsfjärden. Kursen var nu mot Muskö och det blev en intressant upplevelse att skåda de imponerande tunnelöppningarna från sjösidan.

Alltför snabbt var så plötsligt resan över, trots våra nästan sju timmar till sjöss. En kopp kaffe och kockens nybakade piroger fick avsluta den mycket givande rundturen. 

Ett varmt tack till besättningen på Ärlig för ett mycket väl genomfört "turistuppdrag".

Full fart på väg till Muskö. Chiefen tyckte vi skulle "bränna ur". Och det gällde att hålla i sig när fartyget tog fart.
Men det var inte bara rundturen i basområdet som tillhörde höjdpunkterna. Under onsdagen besökte jag Norrtälje och luftvärnsmuseet där tillsammans med Jan-Erik Ohlsson. Har du inte besökt detta? Då skall du definitivt göra det! Inne på det gamla regementsområdet 
(Lv 3) finns ett otroligt välfyllt museum över luftvärnet och regementets historia. Det är inte bara de vanliga luftvärnskanonerna och centralsiktena, även om de också finns här, i en separat hall. I själva museibyggnaden finns ett antal rum med de olika tidsepokerna 1940, 1950, 1960 osv. Sprängfyllda med spännande småsaker och allehanda ting. Efter besöket Norrtäljebesöket blev det en blixtvisit på Rindö och Byviksfortet. Ett fort av samma modell och utförande som de båda forten i Myttingelinjen. Passade dessutom på att fotografera den nya uppställningsplatsen för de gamla minnesmärkena. Platsen är nedanför markan vid den sk Grenadjärbryggan. Här kommer senare i år att resas ett minnesmärke över Amf I,s tid på Rindö.
Det blev ett långt veckobrev, men så har det också varit en händelserik vecka. Nu väntar närmast ett besök på en Kssr som nu skall avvecklas. Vi får se om det går att få ett skydd av den. Återkommer senare i veckan med rapport och bilder.

Nu önskar jag en fortsatt god dag och vi läses i nästa vecka

Leif H 
info@bunker.nu

 

 

Glöm inte skicka in dina upptäckter till FORT & BUNKER!