Vecka 37, söndag 16 september,  2007
I grannlandet Norge, eller en vecka med blandat innehåll!

Äntligen fick jag skrivit ikapp de felande veckobreven, och det gjorde jag på ett hotellrum i Norge, där även detta veckobrev skrivs just nu. Men vi börjar väl med måndagen, som var som vilken annan dag som helst. Men, för mig var det dagen på då hittade tråden i det finska avsnittet av MILITÄR UTFLYKT, del 2. Det är alltid lite svårt innan man hittar rätt i allt material som finns, och dessutom innan man liksom finner rätt sätt att jobba med detta. Finland är ju extra krångligt eftersom det är ett språk som jag inte behärskar alls. Men det verkar som det skall kunna fungera, och det finns massor att titta på i Finland. Med ett mycket intressant ”förflutet” blir det till mycken militärhistoria. Vi får väl lite senare i höst hur det ser ut. Jag har redan planerat in ett besök i bl a Helsingfors för att få lite ”lokalkänsla”. Så måndagen kändes riktigt bra.

Tisdagen bjöd på ett möte, i Helsingborg, tillsammans med Johan Andrée från Beredskapsmuseet. Det gällde återigen de 15 värnen ur Per-Albinlinjen. Värnen är nu en del av utredningen Försvar i förvar, som enligt rykten skall ”klubbas” inom kort av regeringen. Men det betyder ju inte att allt är klart. Det återstår fortfarande en mängd saker som skall klaffa, innan de gamla värnen har fått ett skydd. Så nu skall en arbetsgrupp, tillsammans med kommunen, titta på hur man skall få det att fungera. Jag återkommer med mera information i ärendet.

 

Onsdag morgon var det dags att dra mot Norge, via Uddevalla. Skälet att göra ett stopp i Uddevalla var tvåfaldigt. Dels skulle jag lämna de två pärmarna, med material kring Uddevallalinjen, till sammanställaren, som ville komplettera med lite textmaterial. Dels skulle jag hämta upp min inköpta kamera. Inropad på Tradera för ett antal tusenlappar, dock betydligt mindre mot vad den kostar i butik. Så nu är man väl rustad för Norge-besöket. Iväg via gamla Svinesundsbron, som var under ombyggnad. Den hade nästan samma utseende som efter explosionen i slutet av andra världskriget. Då detonerade delar av den förberedda sprängsatsen, i samband med åskväder, och bron fick allvarliga skador. Nåväl det gick att passera den och färden gick vidare mot Oslo. Jag hade lyckats finna ett hotell med priser under 1 000 kronor, men det låg en bit norr om Oslo. Enligt uppgift fanns det bussförbindelse med Lilleström, varifrån det fanns tågförbindelse till Oslo.
Väl framme i Oslo började bekymret. Rusningstrafik, vägombyggnader, trefilig motorväg, tunnlar och en bilnavigator som tyckte att man kunde svänga vänster på motorvägen. Efter några varv, här och där, lyckades jag äntligen komma rätt, och fann mitt hotell. Jag läste på lite inför mitt möte med min kollega Svein och vårt besök på Akershus. Torsdagen började med shuttlebuss till tågstationen, och ett överfullt pendeltåg till Oslo centralstation. Svein fanns redan på plats och vi promenerade ner för Karl Johan, Oslos stora paradgata, för att efter några kvarter svänga vänster mot fästningen Akerhus.

Det är skillnad på dagens fartyg, jämfört med de som fästningen en gång skulle försvara sig mot.
Fästningen ligger allra längst ut mot Oslofjorden, och tronar upp sig högt över vattnet. Dock måste jag erkänna att Kielfärjan, som har sin plats precis utanför fästningen, tronade upp sig minst lika högt, och skymmer dessutom en del av fästningen från fjorden. Hela fästningsområdet är fortfarande militär, och har en kommendant. Vaktposten finns utplacerade lite vars stans, och plötsligt kan man möte en gardessoldat i strikt paradmarsch på sin vaktrunda. Vi vandrade runt hela fästningen och tog oss upp till översta delarna. Själva fästningskärna, den äldsta delen, var endast öppen för guidade besök, så vi vandrade vidare till Hjemmefrontsmuseet. Ett museum som visar den norska motståndsrörelsens utveckling och kamp under ockupationsåren. Påminner kanske lite om liknande museer. Sätten att bekämpa de tyska ockupationsmakterna skiljer inte sig så mycket mellan länderna. Utställningen är dock mycket intressant upplagd, och väl värd ett besök.

Vi gick vidare, det va ett strålande fästningsväder med blå himmel och bländande sol (till nackdel för fotograferandet. Utanför själva den egentliga fästningen ligger en mängd äldre byggnader som tillhör garnisonen, och här finner man bl a Forsvarsmuseet. Ett museum som verkligen gör säl för sitt namn. Här presenteras det norska försvaret i en kronologisk rundvandring. Allt från vikingatiden till insatsstyrkorna i Afghanistan. Vi hade bara tid till lite mer en timmas besök, men detta var helt klart ett museum att återvända till.
Från de dramatiska dagarna i april 1940. En tysk stridsvagn Pz I rycker fram på de norska vägarna
På museet finns också en omfattande militär bokshop, med mängder av norsk militärlitteratur, bl a stor mängd regementsböcker. Själv tog jag med mig några kilo böcker för arbetet med MILITÄR UTFLYKT, del 2. Mycket nyttig information.
Dagen hade hunnit bli eftermiddag och det var dags för Svein att återvända hemåt, och själv skulle jag med tåget till mitt hotell. Kvällen blev avsatt för påläsning i norsk militärhistoria, och lite planering inför morgondagens hemresa. Om vädret tillät tänkte jag försöka hinna med en kort tur ut till fästningsön Oscarsborg för att få lite lokalatmosfär och beskåda ön "utvändigt". Museet på ön hade stängt för säsongen.
Vaknade tidigt och konstaterade att vädret var definitivt inte på besökshumör. Regntunga, nästan svarta, skyar och kraftig blåst. Nåväl jag fick njuta av en kort stund vid den stora frukostbuffen, där jag konstaterade att de finns två sorters frukostägg. Hårdkokta och härdkokta. Detta trots att den ena skålen var tydligt märkt "Löskokta". Med tanke på dessa äggs hårdhet, undrar jag hur de "Hårdkokta" ser ut. Nåväl ned kaffe och ut med packningen i bilen. Iväg i den begynnande morgontrafiken söderut

Vid Dröbak var det dags för stopp. Nere vid fjorden det är Oslofjorden som ligger utanför) fick jag nöjet att se två stora färjor (Kiel och Köpenhamn) stäva in mot Oslo, i det smala sundet mellan fästningsön Oscarsborg och den östra sidan av fjorden. Det var precis här som den tyska kryssaren Blucher träffades av de första skotten från fästningens kanoner, den 9 april 1940. Själva fästningsön ligger bara några kilometer från den lilla hamnen i Dröbak, och här finns båtförbindelse med ön. Nu var vädret i på det vis som inbjuder till båttur till en ö mitt i Oslofjorden, utan jag fick istället se vad som fanns i landområdet.
Strax norr om Dröbak fanns en skans, Seierstens skans, en infanteriskans som skulle skydda landssidans batterier och i viss mån också Oscarsborg. Hela höjde, där skansen fanns, var upplagt som en kulturstig, med alla befästningsanläggningarna utmärkta. Skansen, eller fortet, var i relativt gott skick, även om växtligheten frodades. Allting är öppet och man kan även titta in i de många små skyddsrummen, där vissa hade sina träbänkar kvar. Det som slog mig var avsaknaden av klotter och nedskräpning. 
Seierstens skans, strax norr om Dröbak.
Vandrade man vidare från skansen hamnade man ganska snart vid batteri Veisvingsbatteriet som består av fyra pjäsplatser bakom ett bröstvärn. Här står fortfarande de fyra pjäserna kvar. Trots småregnet var det lite spännande att gå kring och titta. Området är helt öppet och det finns inga avspärrningar någonstans, dock är batteriets ammunitionsdurkar låsta. I området som gränsar till batteriet, och skansen, håller norska försvarets hundskola till.  Regnet och blåsten tilltog och det var bara att krypa in i bilen igen. Nu för en färd till Skåne, utan andra stopp än tankning och lunch.
Så detta skrivs färdigt under söndagen (16/9) och jag kan nu glädja mig åt att ha hunnit ikapp med veckobreven. Skall nu försöka ligga "i tid" med dessa framöver, dock blir det ett hopp under den kommande Bunkerpromenaden i Danmark, som ju startar kommande helg. Och för att söndagen inte skall bli alldeles förslöande så var mailboxen och brevlådan full, så nu skall det besvaras mail och packas lite böcker.
Jag återkommer på fredag med ett kort veckobrev inför den kommande bunkerpromenaden, njut av söndagen och den kommande veckan.
Leif H