Vecka , Torsdag 27 mars  2008
Bunkervänner,
Det blev en märkligt bunkertur igår. Dagen före hade det dragit förbi lite snöbyar och det fanns lite snö på marken. Dock hade ett vackert solsken under dagen fått det mesta att smälta bort. När jag vaknade på torsdagsmorgonen var allt täckt av en 10 cm tjockt snötäcke och det var dessutom en 2-3 grader kallt. På lokalradion hörde "larmrapporterna" om halt väglag, inställda skolskjutsar och långtradare som inte orkade uppför backarna. Med andra ord "en inte alldeles perfekt dag för bunkerspoting"
Men väderleksrapporten hade utlovat uppsprickande molntäcke, ingen vind och 2-4 grader varmt, samt "risk för sol". Så klockan 730 körde jag iväg mot mötesplatsen Kivik. Det visade sig nämligen att under onsdagen var det inga skjutningar på Ravlunda, och det var ett perfekt tillfälle att få den överhoppade sträckningen avklarad. Det tog en stund att ta sig till Kivik och Österlen. Snön, som kommit under morgontimmarna, låg med ca 20 cm tjockt, och på flera ställen hade tydligen vägverket inte hunnit få undan den. Moddsträngar och packad snö gjorde körningen till en långsam resa på ca 1½ timma. Men på hamnplan i Kivik stod Lars och väntade. Det snöade ymnigt och vinden låg på från havet, För att göra det hela lite mer trevligt var det dessutom riktigt blött snö som föll ner.
Vi bestämde oss för att åtminstone köra ut på skjutfältet och ta en titt. Som första bil ut på skjutfältets vägar gällde att hålla tungan rätt i mun. Allt var vitt, så vilket som var väg och vilket som var terrängen fick skakningarna avgöra. Men vi lyckades ta oss fram till strandbranten och där, i snöyran, låg ett par av området värn.
Det gamla pv-värnet har genom åren fått en ordentlig betongförstärkning, som skydd mot havets krafter. Trots detta "äter" sig vågorna in mer och mer.
Väl nere vid det första värnet, som var Pv-värnet 831, kunde vi konstatera att fotografering, och då speciellt av gamla kustvärn, går inte så bra ihop med snöfall. 
Söderut brukar man normalt se Stenshuvud och hela strandlinjen. Idag var med nöd och näppe man skymtade nästa värn i snöyran.
Vi gick bort till grannvärnet, som var ett kulsprutevärn och kunde konstatera att även här arbetade väder och vatten på att "avveckla" värnet. Trots en mycket kraftig betongförstärkning hade värnet börjat att glida utåt. Avståndet till vattenlinjen var inte mer än ett par meter.
Kulsprutevärnet 832. Notera närheten till vattenbrynet.
Efter att klättrat upp för strandbranten tog vi en kopp kaffe och njöt Statoils nygräddade wienerbröd, i lä bakom bilen. Den blöta snön fortsatte att falla i stora flingor, och det gråmulna vädret låg som ett täcke runt om oss. Vi körde bort mot norra delen, men snön och diverse bommar gjorde att vi beslöts oss för att köra runt fältet upp till det nordligaste av skjutfältets värn. Vägen in över skjutfältet gick på helt orörda vägsträckor och genom bokskogarna. Det var en speciell upplevelse att köra under träden som var helt snötäckta. Det var till och med så att jag var tvungen att kliva ur bilen och föreviga det hela. Bilden ser du här nedan. Håll med om att det är vackert.
Vi fortsatte runt skjutfältet och letade oss ner bland översnöade sommarstugor till det lilla "läget", dvs fiskeplats, Juleboda. Här ligger skjutfältets säkerhetskontroll och radar. Idag tacksamt nog tomt och övergivet. Här promenerade vi in och fotograferade de två värnet här, varav det ena var ombyggt till pjäsvärn för stridsvagnstorn (eller rättare sagt hade varit) Idag var det omsorgsfullt plomberat. I skogsdungen bakom fanns de två obligatoriska skyddsrummen av modellen Sk 10 k.
Plomberat pjäsvärn vid Juleboda.
På väg tillbaks till bilen upptäckte vi de blå strimmorna i norr. Det vackra vädret låg alltså över Blekinge och Hanöbukten. Vi märkte inte mycket av det vackra vädret där vi befann oss och satte oss åter i bilen och styrde kurs mot Vitemölla och värnen där. Vid det första värnet stod en äldre Volkswagenbuss och vi kände doften av avgaser. Tydligen övernattade man i bilen för en bit ifrån stod ett litet bensindrivet elverk och brummade, med en kabel in i bilen, förmodligen till värme. Vi tittade och undrade och höll nästan på att säga "-vad konstiga människor det finns!..", men då slog det oss att vi själva var ute och fotograferade gamla betongvärn i ett ordentligt snöväder, och bestämde oss för att alla är vi  "konstiga", var och en på sitt sätt! Eftersom vandringen kommit av sig, och egentligen blev mer en biltransport mellan olika objekt, beslöt vi oss för att äta en ståndsmässig lunch i Kiviks hamn. Här finns Buhres fisk, både välfylld och välsorterad fiskaffär och restaurang. Givetvis föll vi för den klassiska stekt sillfilé med potatismos, lök och rårörda lingon. Jag behöver väl inte berätta om hur ljuvligt det smakade. Bilden nedan (som jag "lånat" från deras hemsida) ger dig "bilden" smaken får du föreställa dig. Jag kan avslöja att det var inte sista gången jag besökte stället.

Vi fattas ju fortfarande några värn norrut och då kanske det kan bli en repris, eller något annat gott från menyn. 
Efter maten kunde vi inte motstå frestelsen att besöka fiskaffären och inhandla lite goda inläggningar och en bit färsk fisk till kvällsmaten. Nu var det dags att börja "arbeta" igen. Snöfallet hade upphört och den blå färgen på himlen hade börjat ta överhanden. Tyvärr var det ju nu eftermiddag, så det var inte direkt läge att börja någon "bunkervandring" utan vi fortsatte botaniserande via bilen. Lars kom på att det fanns ett rörskyddsrum på torget i Vitaby, bara någon kilometer bort. Här kan man återigen lugnt konstatera att snöfall och fotografisk dokumentation inte stämmer överens. Snötäcket gav mig en vacker och stämningsfylld av ett mycket väl maskerat skyddsrum. Kanske kan
bilden (ovan) användas som vackert vykort med hälsningar från Vitaby. Nåväl tillbaks ner till kusten och nu var det hamnen i  Simrishamn som gällde. Här fanns, när det begav sig, ganska omfattande försvarsinstallationer. Utöver ett 7,5 cm KA-batteri strax utanför stan, fanns här och en mindre KA-pjäs med bunker, en minstation och en liten ledningsbunker, också i hamnen. Allt är nu plomberat eller raserat. Den gamla KA-bunker, som moderniserades under 1970-talet med ett stridsvagnstorn, finns fortfarande kvar, även om den är plomberad. Bunkern har en intressant maskering som gjort genom att hopknycklade cementsäckar fäst på gjutformens insida.
Maskeringsresultat med hjälp av cementsäckar i gjutformen. En metod som även användes av tyskarna i Atlantvallen. Ett besök vid platsen för den gamla ledningsbunkern gav inget, alla spår var i stort sett borta eftersom den raserades redan 1998. Dock fick vi se fiskekontrollanterna, sortera fisk bland all nyfångad torsk i hamnen. Vi drog vidare söderut till Simrislund för att beskåda ett ombyggt värn, också plomberat sedan många år. Vårt slutmål var Brantevik och de två värnen som finns/fanns här. Brantevik var utrustat (och är utrustat) med två hamnar. Vid den norra byggdes ett kulsprutevärn som senare moderniserades med ett stridsvagnstorn m/42. Detta är givetvis plomberat. I anslutning till den södra hamnen uppfördes ett kanonvärn, något som är lite av en raritet i Skånelinjen. Endast ett litet antal av dessa byggdes, och då alltid i anslutning till hamnar. Tyvärr har flertalet av kanonvärnen nu raserats, då det ofta skett utbyggnader i anslutning till hamnområdena, och då låg givetvis de gamla kanonvärnen i vägen. Värnet i Brantevik har dock överlevt, och dessutom i originalskick. 
Originaldörren till kanonvärnet i Brantevik. Här syns också de små embrassyrerna för närförsvaret.
Som avslutning tog vi oss ut till den lilla byn Gislövshammar och fotograferade ett mycket välbevarat kulsprutevärn av typ ksp I. Som på kiv, var nu himlen klarblå och solen strålade, så vi fick en bra avslutning på en annorlunda bunkerdag. Det återstod bara att ta oss tillbaks till torget i Kivik och andrabilen.
Både placeringen och utrustningen gjorde att utsikten var enorm. Den stora observations- kikaren hade jag inte sagt nej till hemma i vardagsrummet. Kanske prislappen utgör ett visst hinder. Den strålande vintersolen bidrog till att besöket blev extra lyckat.
Men "betongveckan" hade börjat redan på tisdagen med besök vid marinens radaranläggning vid Glumslöv. Ett mycket intressant besök vid en plats som jag passerat ofta, både med bil och till fots. Nu fick jag chansen att se hur den såg ut i verkligheten. Det kändes ganska spännande att kunna stå och spana ut över Sundet i den imponerande kikaren. Det var nästan så man kunde vad de fått till frukost på det stora containerfartyget som precis passerade. Efter besöket i Glumslöv blev det ett besök vid Sjöinfocentralen i Malmö. Det är alltså hit som radarinformationen från bl a Glumslöv länkas. Här sitter värnpliktiga och fast anställda officerare och håller ett öga på trafiken i Öresund. Till sin hjälp har man radar och kameror samt vid behov även fartyg och flyg. Här gällde givetvis fotograferingsförbud, men vi fick en guidad tur genom lokalerna och avslutade dagen med en god lunch i det kombinerade köket/matsalen i bottenplanet.
Luftvärnsställning från andra världskriget
Under resan ner till sjöinfocentralen upptäckte Johan A plötsligt, vad han påstod, en luftvärnsställning på taket till en av de stora industribyggnaderna i Malmö hamn. Jag protesterade och menade att det fanns inga skäl till att man byggt en Lv-ställning bland de nya industribyggnaderna. Men på återvägen besökte jag företaget och, mycket riktigt, det var en luftvärnsställning, och byggnaden var från mitten på 1930-talet.  Bilden ovan, tagen i det begynnande snöfallet med teleoptik, får duga till jag hinner med ett riktigt besök på taket och en bättre dokumentering.
Under veckan överlämnades också en liten "monumentkanon" till Beredskapsmuseet. Det var en reklammodell av Bofors 7,5 cm kustartillerikanon m/57 som förlaget FORT & BUNKER deponerade till museets nya utställning om Kalla Krigets kustartilleri. En utställning som invigs den 25 maj.

Foto: Lars Dahlbom.

Så veckan kan egentligen sammanfattas med två bilder som visar "vedermödorna" som man som bunkerforskare måste genomlida! ;-)) Och det är väl det som är tjusningen med livet, ingen dag är den andra lik, och varje dag har oftast en ny spännande överraskning på lur.

Foton: Lars Dahlbom

DEN NYA BOKEN FORTSÄTTNINGEN!

Så här ser de ut - inlagorna till den nya boken FORTSÄTTNINGEN!. Du kan redan nu förhandsbeställa ditt exemplar. Är du dessutom abonnent på FORT & BUNKER kan du utnyttja ditt förmånspris! (Som dessutom gäller för ytterligare en bok)
Så vill du försäkra dig om en alldeles förträfflig utflyktsbok för de nordiska länderna så gör din beställning redan nu!
Priset är 310:-(265:- om du abonnerar på FORT & BUNKER). Till detta kommer en exp.- o portokostnad med 65:-, oavsett om du beställer en eller flera böcker. 
Enklast gör du din beställning genom att betala in aktuellt belopp på plusgirokonto 165 68 68-5. Märkt betalningen med MU 2 och glömt inte namn och adress. Får du inte plats med namn och adress så skicka ett separat mail så pusslar vi ihop din betalning med mailet.
Vi räknar med att boken skall kunna börja levereras från första veckan i april. Och det betyder att du har gott om tid på dig att planera sommarens utflykter.
Så nu ber jag att få önska en trevlig helg, kanske är det denna helg som våren nu äntligen gör sitt intåg. Om inte annat så börjar sommartiden på söndag och det kan man väl ta som ett vårttecken. Vi hörs i nästa vecka!
Bunkerhälsningar
Leif H