Vecka 16 , fredag 18 april  2008
Bunkervänner,
Aj, aj, aj. Nu har jag förstått innebörden i ordet rådbråkad. Under onsdagens bunkervandring lyckade jag med mästerverket att gå nedför en trappa utan trappsteg, eller åtminstone saknaden av helt trappsteg. Det kan man ju nu inte utan resultatet blev ett fall på några meter ner på den härliga stenstranden med ryggsäck och kamera. Resultat, precis rådbråkad. Stukad fot, svullna knä, skrapsår på benen, rödslagen axel, spräckt finger och sår på hakan. Dessutom spräckt ögonmussla på kameran, som konstigt nog klarade sig från andra skador. Det var också min första fråga när jag kvicknade till "hur gick det med kameran". Som tur var hade jag sällskap med mig, Lars D fanns precis bakom och missade 10 000 kronors bilden av bunkerfreak på fall!
Bilden ovan visar den något ogästvänliga stranden som jag fick stifta bekantskap med. Som tur var missade mitt huvud den stora stenen i bildens överkant.
Till vänster ser du det skadade trappsteget och här hjälpte det verkligen inte med "se upp", det borde varit se ner!

Nåväl det är inte värre än jag kan sitta upp och skriva veckans rapport även om det gör inte lite här och där. Höger ankel har storleken av en mindre handboll och har börjat få fin färg, precis som båda mina knän. Men nog med gnäll. Det drar ihop sig till spännande tider.

Veckan bunkervandring var längs Skäldervikens inre ut till det lilla vackra samhället Arild. Onsdagen bjöd på strålande väder och svag vind och vi började vandringen i den lilla hamnen i Norra Häljaröd. En märklig pytteliten hamn med betongkaj, stormport och ett eget kulsprutevärn vid en pirarmen.
Norra Häljaröds hamn med kulsprutevärnet 787.
Vi njöt morgonkaffe vid den gamla föreningsboden och njöt av morgonsolen. Morgonens tre första värn hade vi bestämt att vi skulle klara av med bilen för att slippa en lång tråkig promenad längs landsvägen. Värnen 787, 786 och 785 ligger i en egen liten grupp och det var enklast att klara av dem direkt. I Häljaröd finns ytterliggare en liten hamn och här fanns både kulsprutevärn och observationsvärn. Obsvärnet låg ganska långt upp från stranden, och delvis på en privat tomt. Idag användes obsvärnet av ägaren.
Vi körde iväg till badplatsen i Jonstorp och parkerade bilen invid värn 783. Här hade jag faktiskt hållit en liten bunkerförevisning för byföreningen för några år sedan. Tyvärr var värnet plomberat precis som övriga längs vår vandringa idag.
Vi fortsatte längs den nyanlagda strandpromenaden bort mot Rekekroken och den lilla hamnen och passerade ytterligare ett värn, nummer 782. När jag jämför bilden från i onsdags med den jag tog 1998 är det ingen större skillnad, från sett att det är lite grönare 1998. T o m båten som låg framför värnet ligger där än idag, orörd.
Vi nådde hamnen i Svanshall med sin restaurang och överbyggnaden till fartyget Ribersborg. Runt om hade man samlat lite äldre kanoner. Förmodligen bärgade i havet utanför, och en och annan hornmina
Det vackra vädret hade fått hungern att tillta och miljön var intagande så varför inte avnjuta lunchsmörgåsarna vid de inbjudande bänkarna intill den gamla färjan. Eller rättare sagt vad som var kvar av den. Vad går väl upp mot termosvarmt kaffe och mackor med allehanda godis på. Jag får kanske fresta med mina egna val:
Leverpastej med sommarsallad (tomat, gurka, dill och majonäs)
Skinka med grönsallad och senap
Ägg och kaviar
Tunnbrödsrulle med rökt skinkinnanlår med pepparrot.
Själv är jag mycket förstjust i att göra "rullar" med olika fyllningar. Alltså vanligt mjukt tunnbröd som du lägger lite pålägg, någon "blöt" fyllning som gurksallad, majonäs, kaviar eller liknande. Bottna gärna med ett salladsblad så blir det inte så kladdigt. Rulla ihop och svep i platsfolie. Dessa "rullar" gör du lämpligen dagen före. Gärna innan kvällsmaten när hungern är som störst.
För er som ännu inte fått våren riktigt i naturen, vill jag gärna visa på vitsippornas samlingsplats i området.
Efter matrasten var det bara att fortsätta längs den nu allt stenigare stranden. På lite avstånd såg vi nästan värn, och bestämde oss för att gå uppe på strandbranten och sedan ta oss ner vid ett lämpligt ställe. Något lämpligt ställe fann vi aldrig utan det var bara att hoppande ta sig fram på de större eller mindre stenarna längs stranden. Här gällde det att hålla tungan rätt i mun under färden.
Inte precis den lättaste vägen.
Lars D ger prov på avancerad förflyttning i stenig miljö. Det gällde att sätta fötterna på "rätt" sten. Vissa stenar hade en tendens att röra på sig vid belastning. Man skänker faktiskt en tanke till de som byggde värnen här vid detta kustavsnitt, men också de som plomberade dem, för inte så länge sedan.
För enkelheten skull tog vi oss upp på strandbranten igen och vandringen gick nu längst hästhagar och blommande vitsippor. Området har brukats för stenbrytning under många år och det märks på miljön. Som tur är var det inte speciellt många bunkrar längs denna del av vandringen så vi slapp klättra upp och ner så mycket.
"Sista" klippfästningen. Här har man utnyttjat både klippor och sten från omgivningen till att maskera och förstärka värnet. Muren på bilden är ryggskyddet som ger skydd mot direkt eld in i värnet. Den kunde också fungera som skytteställning.
Är detta vad som kallas friluftstoalett? Det är nog ett tag sedan det gamla torrdasset försvann.
Vi närmade oss nu Arild som var denna vandrings mål. Ovan en vacker bild på det lilla samhållet vid "foten" av Kullabergs baksida.
Ja och därmed är vi framme där brevet började. Vid vandringens sista värn blev det platt fall. Jag lyckades dock ta två bilder av den sista bunkern innan jag med Lars D,s hjälp linkade fram till hamnplanen och den väntande bilen.
Så sens moral av veckans vandring är ganska uppenbar. Se dig för var du sätter fötterna, och framför allt koncentrera dig på fotfästet, låt inte utsikten förivra dig. Det du tänkte fotografera finns kvar, även om du tittar ner (nu pratar jag om bunkrar och betong).
Och, och det är ett viktigt och! Gå aldrig ensam i miljöer som omfattar värn och försvarsanläggningar. Vill det sig illa kan det vara bra med någon som kan ringa efter hjälp ( i värsta fall) eller hjälpa till med att få dig upp på fötter igen (som i mitt fall).
Ovan en stilstudie av några observationshuvar längs vår väg. Som synes förekommer de i olika skick och patina.
Eftermiddagskaffet fick Beredskapmuseet bjuda på, även om klockan blivit mycket innan det var dags att styra bilen mot sydligare trakter (Skurup). Det blev en besvärlig kväll, och mycket gnäll (se där dyker poeten i mig upp). Men värst var nog morgonen efter för då hade svullnader och annat "satt sig" ordentligt-
Nåväl det gäller att försöka hålla sig lugn några dagar. Nu stundar ju trädgårdsarbete och gräsklippning, något som sedan pågår med jämna mellanrum hela sommaren. Annars finns det lite händelser framöver. Närmst ligger Beredskapsmuseets arbetsweekend den 25-27 april. Visserligen har museet "smugit" igång öppethållandet, onsdagar, torsdagar och söndagar, men den stora öppningen sker den 24 maj, med bl a invigning av den nya Kalla Kriget-utställningen. Denna dag är dessutom SMB-dag och museet är reserverat för SMB,s läsare. Men dagen efter, den 25 maj, har du chansen att se utställningen och allt annat nytt. 
Sedan stundar den efterlängtade bunkerpromenaden i Polen, med avresa från Karlskrona den 28 april. Det skall bli riktigt spännande och se vad vi kan finna under våra utflykter.
Så nu skall jag fortsätta att jämra mig över värk och svullnad samt försöka arbeta lite på den kommande hemsidan www.militarutflykt.se som skall se dagens ljus inom några veckor.
Boken FORTSÄTTNINGEN! finns nu att beställa. Den kan också beställas i bokhandeln. Boken finns också till försäljning vid Beredskapsmuseet.
Bunkerhälsningar
Leif H