Vecka 18 , onsdag 7 maj  2008
Bunkervänner,
Hemma igen efter en intensiv vecka i norra Polen tillsammans tre kollegor och vänner. Vi samlades hos Anders under tisdagseftermiddagen för att senare på kvällen ta nattfärjan från Karlskrona till Gdynia. Morgonens frukostbuffe satt gott innan vi kastade oss ut i den polska morgontrafiken för att leta oss fram till vår bostadsort Jastzrebia Gora. Om du undrar var vi befann oss så ligger denna ort precis där den märkliga halvön Hel börjar, alltså norr om Gdynia (avståndet hem va 33 mil, enligt min GPS).
Dagens, och resan första besök var ett fd polskt KA-batteri i orten Rozewie. Fyra pjäsplatser för förmodligen 13 cm, ryska kanoner. Samtliga pjäsplatser var tillgängliga och i ammunitionsdurken fanns fortfarande intakta hissar och transportörer, även om rosten börjat sitt arbete. Batteriets första pjäsvärn, eller var det kanske det fjärde, det var i alla fall vårt sista, var en märklig konstruktion. Hela pjäsbunkern låg i en grop, och vi blev aldrig kloka på om man grävt ut, runt bunkern. På bunkerns "tak" fanns pjäsplatsen med delar av pjäsen kvar. Min, sedan tidigare skadade, fot gjorde att jag inte kunde ta mig upp på taket utan fick stå och glo nerifrån - jättespännande!
Färden gick nu vidare ut på den märkliga halvön Hel där vi gjorde ett stopp vid vad jag tror är den kortaste bunkerlinjen i världen. Själva halvön är här endast ca 500 meter bred och det var en given plats om man ville stänga vägen ut till de militära områdena, längre ut på halvön. Här byggde den polska försvarsmakten fyra stora bunkrar, strax före andra världskriget. Platsen, som idag är en populär semesterplats heter Jastarnia. Områdets bunkrar är renoverade med hjälp av EU-bidrag och här kan man se hur försvarsansträngningarna såg ut vid tiden för andra världskrigets utbrott. De fyra bunkrarna kallas Sep, Sokol, Sabala och Saragossa, och kan alla besökas. Sabala är dessutom ett litet museum med en liten trevlig utställning av vapen och utrustning. Bilden, nederst på sidan, visar den nordligaste bunkern Sep, som alltså ligger vid Östersjökusten, medan de övriga sedan löper tvärs över landtungan, med bunkern Sokol på stranden vid Gdyniabukten.
Nästan ända ute på på halvöns yttre delar ligger orten Hel. Något som givetvis ger upphov till allsköns skämt kring just ordet Hel (l). Om jag säger att det vanligaste uttrycket är "on the road to Hell" så förstår du bad jag menar. Här ute byggdes den tyska ockupationsmakten upp det första andra världskrigets gigantiska KA-batterier. Nämligen batteri Schleisvig- Holstein med tre 40,5 cm kanoner, i enorma pjäsbunkrar. Batteriet blev inte långvarigt utan flyttades till Atlantkusten, i Frankrike, och fick senare namnet batteri Lindemann (efter slagskeppets Bismarcks befälhavare). Batteriet användes bl a till att beskjuta Dover, tvärs över Engelska kanalen.
Det enorma batteriområdet och dess betonganläggningar, med bl a de tre stora pjäsbunkrarna Anton, Bruno och Ceasar, övertogs av polska marinen efter andra världskriget slut och var (är) i militärt bruk fram till 2005/2006. Vid mitt förra besök (se under fliken Reportage) 2006 var bunkern "Bruno" och mätstationstornet precis färdigrenoverade för att börja fungera som museum. Vi gjorde ett snabbt besök för att se vad som hade hänt. Eftersom vi senare under veckan skulle besöka museet "officiellt" begav vi oss i stället ut i terrängen för att se vad vi kunde upptäcka. Vi valde enklaste vägen och följde ett av de många smalspåriga järnvägsspår som finns i området. Tyskarna användes järnvägen för sina transporter av både ammunition och material. Totalt lär det finnas 32 km smalspår i området.
Två bilder från promenaden "På spåret". Dels t v med märkliga "bunkervandrare", dels t h där jag gärna ville visa hur vackert det var i området. Man skall betänka att just halvön Hels yttre delar har tillhört de mest befästa områdena i Polen.
En av dagarna tog vi oss österut från vår uppehållsort om hamnade i orten Leba (uttalas Veba). Här hade tyskarna en raketprovningsplats för bl a luftvärnsraketer. Eftersom den gamla anläggningen nu ligger i anslutning till ett populärt naturområde har man påpassligt nog gjort ett litet museum av den fd tyska anläggningen. Här kan man (mot inträde) beskåda tyska och ryska raketer, lite byggnader, en utställning om området militära historia och dricka en god öl.
Bilderna ovan visar dels själva ingångsområdet till raketmuseet, som förresten låg mellan två betongfundament för tyska radaranläggningar, och dessutom innehöll både matställe, souvenirstånd och ölhall. Bilden t h visar en skalenlig modell av den tyska mark-luftraketen Rheintochter. Vi fortsatte vår promenad i området och tog oss ut till det stora naturområdet med "vandrande sanddyner". Ett stort område där flygsanden vandrar allt längre inåt land, och begraver träd och växligthet. Med specialbuss, eller cykel och gåendes kan man ta sig hit och förvånas över sandens framfart. Min trassliga ankel (med eller utan spickor från förra veckan äventyr) började göra sig påmind så jag valde att ta bussen tillbaka till parkeringen. Mina tappra kollegor valde att vandra tillbaka längs stranden.
Fotvandringen ute från sandhavet var ca 6 km och tog sin tid så jag fick en stund för mig själv och kunde njuta av dagens solsken och den stora mängden besökare som alla skulle vandra ut till sandområdet. Området var så speciellt att tyska pansarförband övades för  ökenstrider i området, det säger väl en del om karaktären.
Det var något trötta, varma och slitna kollegor som så småningom kom gåendes längs den breda betongvägen. Det krävdes inte mycket övertalning för att ett besök på det anrika hotell Neptun, i Leba. Ett hotell där bla a Rommel bodde i perioder. Även Hitler besökte hotellet vid något tillfälle. Så det klart vi skulle njuta en öl eller kaffe i dessa historiska omgivningar. Hotellvärdinnan höjde inte ens på ögonbrynen när vi stövlade in i den eleganta matsalen och beställde kaffe och tillhörande godsaker. Det satt verkligen gott efter dagens strapatser i "Sahara". På kvällen njöt vi av en god middag på "vår" ort och tävlade i vem som kunde beställa den mest obegripliga rätte. Alltså ur en polsk restaurangmeny. Det blev en nr 11 och två nr 12 samt en fingerpekning. Vi lyckades få god mat trots våra farhågor. Regnet utanför restaurangen höll oss kvar med mer öl och flitiga diskussioner om kommande äventyr.
Nästa dag var det dags för det "officiella" besöket ute på Hels militärhistoriska museum och bunkern Bruno. Vår kontakt Valle tog emot oss oss visade på allt som hänt sedan mitt förra besök. Speciellt intressant var det att besöka det 25 meter höga mätstationstornet, som en gång i tiden innehöll en 10,5 meters inbasmätare i pansarkupol, högst upp. Här hade man nu fått både entre- och souvenirbod samt en hel del utställningar. Vi ilade vidare ut till det omhuldade Laskowskibatteriet. Det har här som fyra Boforspjäser höll de tyska angriparna stången i mer än en månad, under andra världskrigets inledning 1939. Idag återstår bara pjäsbunkrarna samt en rysk 13 cm kanon. Men denna har man nu renoverat och pjäsbunkern har inretts som ett museum över hjältar på Hel.
I strilande regn beundrar vi den nyrenoverade ryska 13 kanonen som ersatte de svenska Boforskanonerna. Till höger blir vi de första att skriva i gästboken. Det lilla museet öppnade nämligen samma dag som vi besökte det.
Efter en god lunch i ett till bristningsgränsen fyllt Hel ägnade vi eftermiddagen till att utforska en del av området söder om batteriplatserna. Där var här Anders B fick sitt nya smeknamn "Hylsan", dock utan någon koppling till vår försvarsminister (som lär kallas Tomhylsan). Anders, eller rättare sagt Malin snubblade över en 10 cm tomhylsa, som Anders nu införlivat i samling utställningsföremål för ett eventuellt kommande museum i mörkaste Småland.
En dag av resan ägnade vi åt den betydligt mindre trevliga, och smärtsamma påminnelsen om krigets baksida. Besöket vid det tyska koncentrationslägret Stutthof gav oss lite perspektiv och kanske en behövlig påminnelse om att krig är en mycket grym historia.

Lägret ligger inte så långt från Gdansk och det organiseras flera bussturer med svenska besökare, bl a skolelever, till platsen. Dagens regn skänkte också en passande känsla på besöket. Vi var alla lite påverkade, och det märktes också genom att man automatiskt sänkte rösten och tog betydligt mindre fotografier.

I en speciellt inhägnad avdelning fanns gaskammare och krematoriet. På bilden syns krematoriet till höger.
Näst sista dagen blev de stora upptäckternas dag, eller en spännande inblick i Kalla Krigets anläggning. VI besökte två nyligen avvecklade militärområden för luftvärnsförsvar. De stora robotgaragen och det imponerande ledningsbunkern var spännande att få titta närmare på. Förfallet var dock stadd på stark frammarsch och det ovisst vad som skall hända med områdena.
Bild tv visar ett av garagen för robotfordonen. T h en bild från den stora ledningsbunker där radarantennen stod på taket.
Kvällen bjöd på vackert solsken och vi kunde äntligen njuta av en grillkväll på pensionatets terrass, där Anders såg till att vi fick smaka på både korv, grishals och annat gott från grillen. Medan mörkret sakta sänkte sig över Jastzrebia Gora njöt vi i fulla drag och började redan så smått planera kommande turer. Det står helt klart att det blir fler turer i Polen som har mycket att erbjuda den fortifikationsintresserade. Efter en god kopp kaffe somnade vi in trötta och nöjda.
Avresedagen innebar packning och stuvning i bil (vissa skulle ju ha stora granathylsor med hem) betalning och slutligen kom vi iväg. Färjan avgick inte förrän på kvällen så vi hade beslutat att "turista" i den gamla staden Gdansk. Staden jämnades med marken under andra världskriget men är nu återuppbyggd i sin forna prakt. Dagens förmiddagskaffe intog vi på den stora gågatan och njöt av sommarvärmen. Lunchen avnjöt vi med utsikt över Gdansk sjöfartmuseum (bilden ovan) där bl a Polens först byggda handelsfartyg, efter andra världskriget, kunde beskådas. Efter lite inköp och en promenad nere i hamnområdet var det bara att köra ombord på kvällsfärjan till Karlskrona. En god middag i fartygets restaurang satte punkt för denna gången. Men jag tror vi ses snart igen på nya äventyr.
 
PS Glöm inte beställa den nya boken FORTSÄTTNINGEN innan du ger dig av på semesterresan. Även om du skall flyga till varmare länder är boken perfekt. Tillsammans med en svalkande dryck kan du sitta och planera kommande militärhistoriska utflykter.
Bunkerhälsningar
Leif H