Vecka 23 , söndag 8 juni  2008
Söndagsförmiddag, eller morgon, och värmeböljan fortsätter med klarblå himmel och just nu (0930) 25 grader varmt! Och det skall fortsätta ytterligare några dagar.
Veckan bunkerpromenad var upp i nordvästra Skåne, från Höganäs till Mölle. Också den i strålande sol. En frisk ostvind kylde dock lite grand så värmen var behaglig. Vi startade från Höganäs hamn, efter att ha ställt Lars D,s bil på hamnplan i Mölle. Dagens sträckning är en av linjens vackraste, och mest lättvandrade (frånsett en liten sträckning). Under i stort sett hela vandringen har man Kullens siluett framför sig. Stiligt värre. Stora delar av vandringen går man dessutom på den cykelled som finns på bl a den gamla banvallen.
Vi hade inte tagit många steg förrän vi upptäckte det första tecknet på hur befäst egentligen Höganäs var en gång i tiden. I anslutning till en dammanläggning kunde man i stenmuren se en återanvänd "draktand" från de många spärrlinjerna som fanns i Höganäs. Bilderna ovan visar hur draktanden använts. Fler finns säkerligen under jordmassorna. Vi fortsatte vår vandring förbi ett pv-värn som genom den sk invallningen blivit helt avskärmat från stranden. Värnet ligger mycket bra till och borde förses med en informationstavla som berättar vad det är, och varför det ligger där det ligger. Värnet var dessutom en växelställning i själva ingångsdelen. En växelställning är alltså en alternativ  pjäsplats som medger skjutning i en annan riktning, än huvudskjutriktningen. Pv-värn med växelställning är mycket sällsynt. På fastlandet i Skåne finns endast två värn.
Det andra växelvärnet ligger inte så långt bort, men är tyvärr plomberat. Och dessutom plomberat och täckt på ett ganska "brutalt" sätt. Stenfyllnad och grus har vräkt in i ingångsdelen och ger ett ganska fult intryck. Här ute i naturreservatet ligger tre värn (kulsprute-, observations- och pv-värn) samtliga plomberade och återställda på ett inte alltför vackert sätt. Här har man också tagit det otrevliga sättet att avlägsna observationshuvarna, vilket "stympar" värnet till något som man lika gärna kunde ta bort. "Såret" efter huven är dessutom täckt med en "blaffa" betong lyser ilsket vitt.
Nåväl det är ju markägaren som bestämmer och här trakten är Krapperups slott som är markägaren. Här har man öppet deklarerat att värnen skulle bort, helst raseras om det var möjligt. Flera värn på sträckningen är också borta. Men det är ju inte mycket man kan göra åt det nu när allt är "åtgärdat" som det heter, men vackert är det inte!
Vi fortsatte vidare och kom ner till hamnen i Nyhamnsläge där kulsprutevärnet 760 raserats ganska nyligen. Platsen där värnet låg används (användes) som uppställningsplats för hamnen båtar. På planen har nu lagts ut jord och såtts gräs. Några av värnet olika delar hade dock kommit användning på ett lite originellt sätt. Taktäckningens kvaderstenar (rektangulära stenblock som skall ge extra skydd) har använts som fundament till en nyuppförd grillplats. Värnets observationshuv har tagits till vara och grävts ner i en liten hörna där även värnets mantelstenar samlats. Även om det är trist att ett värn raseras är det ända glädjande att man bevarar något. Det hade kanske inte varit alldeles fel om man satt upp en liten informationstavla som berättade vad det var för något som ligger halvt nedgrävt i hamnen. Men det kommer kanske.
F d kulsprutevärn 760 (Ksp III) i Nyhamnsläge.
Vi fortsatte vår härliga promenad och tog vår tidiga lunch vid en lämpligt utplacerad parkbänk med bord. Och som vanligt satt det riktigt gott med mackor och kaffe i den sköna högsommarvärmen. Idag hade jag som omväxling avstått från tunnbrödsrullar och istället satsat på fyrkantiga "smörgåskakor". Skinka med fransk senap och tomatskiva sitter perfekt efter någon timmas vandring.
Spännande sevärdheter framför oss gjorde att lunchrasten blev ganska kort. Vi drog iväg på den sista biten av vandringen. Här övergick nu den lättpromenerade delen i mera "naturlig" strandäng med sten och buskage. Normalt är detta område, som kallas "Mölle fälad" ett ganska fuktigt område. Här finns bl a både klockgrodor (fridlysta) och diverse orkidéer (också fridlysta). På grund av den senaste tidens värme och torka var området nu helt uttorkat och man kunde ta sig fram ganska lätt. Här finns något märkvärdigt, ur en fortifikatorisk och militärhistorisk synvinkel. Nämligen det som jag valt att kalla "provisoriska värn". Riktig varför de finns precis här har inte gått att få någon officiell förklaring till. Totalt finns här på en ganska kort sträckning cirka ett tiotal värn av detta slag.
Som du ser av bilden ovan består värnet mest av staplad sten, med ett betong/cementförstärkt tak. Ingångsdelen är också utförd i betong. Taket är ofta förstärkt med järnbalk ovanpå vilka stenen staplats för att sedan täckas med betong. Värnen här är alla avsedda för lättare vapen som kulsprutegevär och eventuellt kulspruta. Numera är alla plomberade genom att mängder av sten vräkts in i ingångsdelen. Men jag minns att vid mitt besök, för 10 år sedan, saknades alla former av inredning. Dessa värn har förmodligen tillkommit på lokalt initiativ, där det på en ganska lång sträcka här saknas ordinarie värn. Här var det nu inte långt kvar till etappmålet - Mölle, där vi njöt av en iskall dricka på en av uteserveringarna i hamnen. Men vi var inte riktigt klara. Tre av sträckningens värn ligger i, och bortom Mölle. Så det blev en tur längs kanten bort till värn 770. Givetvis plomberat. Därefter tog vi oss upp till Grand hotell, och efter att ha fått tillstånd i receptionen, tog vi oss igenom restaurangens stora matsal, där edet förresten stod uppdukat ett härlig lunchborg för de bussturister som precis anlänt. På framsidan av hotellet, nästan hängandes ut över klippkanten finns ett observationsvärn. Vid mitt besök här 1998 användes taket på värnet som utsiktsplats och på framsidan lyste ordet Café med stora vita bokstäver. Idag har den moderna tiden hunnit ifatt även detta värn och det finns idag ett litet lusthus och ett utomhusbadkar här. Alltsammans placerat på ett stort trädäck som täcker hela värnet. Men via en lucka i trägolvet kan man faktiskt ta sig ner, och in i värnet. Nöjda med turen var det bara att återvända till Höganäs och min väntande bil.
1998 var det vinterbesök vid observationsvärnet 769 (t v) Till höger syns det betydligt mer uppfräschade värnet idag (2008)
Fredagen, den 6 juni, var inte bara vår nationaldag, det är också årsdagen av invasionen i Normandie, den 6 juni 1944. Jag var bjuden till nationaldagsfirandet vid I 17 i Uddevalla. Här skulle man i samband med firandet i regementsparken även inviga en utställning om Uddevallalinjen. Alltså den befästningslinje som löpte mellan Uddevalla och Vänersborg, och som byggdes under 1941. En av de många eldsjälarna inom vårt intresseområde har här under nästan ett årstid frilagt och röjt kring fem värn i närområdet och skapat en liten promenadslinga runt dessa. Slingan är skyltad och markeras med vitt ring på träden och utgår från regementsmuseet. I det gamla soldattorpet, invid museet, finns också en utställning om befästningslinjen. Här kan besökaren lära sig allt om hur linjen var uppbyggd, beväpnad och lite om de olika värnen. En unik gammal film från själva byggandet rullar också på en TV-monitor. Bara filmen är nästan värd besöket.
Så efter själva nationaldagsfirandet med Hemvärnets musikkår, parad för fanan och korum var det dags att ge sig ut för att titta på bunkerslingan. Och vi var flera stycken som ville kika närmre på de gamla värnen som skiljer sig markant från landets övriga värn.
Var namnet Lindénvärn kommer ifrån har inte gått att fått klarlagt. Men de karaktiseras av en stenklädd betongkupol ovanpå det egentliga värnet. Detta under värn kan vara av modellen kulsprute-, eller pvvärn. Bilden ovan visar ett av de frilagda värnen längs promenaden.
Det var många besökare på nationaldagsevenemanget och här nedan två trevliga bilder ur publikhavet. Så efter firande och promenad hade klockan blivit eftermiddag. Jag hade ju ca 40 mil hemåt och jag begav söderut.
Eftersom det fortfarande var ganska tidigt på eftermiddagen beslöt jag mig för att besöka Maritiman i Göteborg. Efter att ha svurit några gånger åt bilens GPS,s (det fanns en ny tunnel som inte fanns i GPS-kartan) kom jag fram till Packhuskajen. Här ligger det som förmodligen är världens största flytande museum. Åtminstone om man skall tror reklamen. Bl a finns här ju jagaren Småland som det stora dragplåstret. Entreen på 80 kronor var kanske i häftigaste laget om man är en större familj, själv tyckte jag det var OK, då jag vet vad det kostar att hålla igång sådana här anläggningar. Jag satte direkt kurs på jagaren, det var egentligen den jag ville se.
Speciellt var jag lite nyfiken på de två robot 08 som finns ombord (se bild). Motsvarande robot användes ju också inom kustartilleriet. Och det var inte så länge sedan jag stod och tvättade en dylik vid Beredskapsmuseet. Jag var ganska ensam ombord, vilket i och för sig var skönt. Tydliga röda pilar visade vägen genom fartyget. Först upp på bryggan och sedan tillbaks ner genom fartyget, via maskinrum och ammunitionsdurkar.
På jagaren Smålands brygga.
Störst intryck gjorde nog manskapsutrymmena och kommandocentralen där effektfulla ljudslingor, tillsammans med dämpad belysning, gav ett häftigt intryck. Efter ca 45 minuter ombord var jag nöjd och satte mig åter i bilen för de resterande 30 milen hem. Det var inte utan att det började kännas att dagen börjar 0430 med frukost i Falkenberg kl 0700 (McDonald med brännhett kaffe!) Så lyssnande till bilradion och med farthållaren på lagom fart var det bara att styra fram på motorvägen.
Kvällen avslutades med ett bra reprisprogram på TV,n som visade en dramadokumentär om invasionen i Normandie. Det tog en stund innan sängen slutade röra på sig men sedan blev det en god sömn efter en givanden dag.
Med tanke på värmen blir det nog bara halvfart i helgen. Men det är mycket som skall göras klart. Bokleveranser, följesedlar, fakturor och lite bokföring står på listan. Sedan skall jag också försöka hinna med lite grovplanering av Frankrikeresan. Intresset har plötsligt blivit stort och jag har fått göra en "väntelista"
Så nu är det söndagseftermiddag/kväll. Det är fortfarande lika varmt. Utanför mitt arbetsrum (där solen står direkt på) är det nu 35 grader!! Nu börjar det bli dags att förberedda lite kvällsmat.
Tills nästa vecka önskar jag trevliga dagar, vi läses!
Bunkerhälsningar
Leif H