Vecka 38, måndag 16  september 2008
Tillbaks på arbetsplatsen, dvs hemmakontoret, efter ett par intensiva dagar i Stockholm. En ganska bekymmersfri uppresa med bilen. Som vanligt E 4 via Jönköping, Linköping och Södertälje. Egentligen inte roligare än att ställa in farthållaren och hålla sig vaken. Enda glädjeämnet på vägen var stoppet för lunch och de många monumentplanen i höjd med Linköping.
Väl framme var det bara att slänga in bagage, kameror och dator i rummet, parkera bilen och bege sig upp i Vasastan för att proviantera lite till kvällsmat och till frukostarna framöver. Jag bor så jag har tillgång till kök och kan brassa kvällsmat och frukost själv. Det blev lite bröd, ost, skinka och yoghurt. Lite TV-tittande och sedan blev det en tidig kväll med en bra bok.
Min lilla arbetshörna i forskarsalen, på Krigsarkivet.
Så första "arbetsdagen" på KrA (Krigsarkivet) där en välfylld arkivvagn väntade på mig. Jag är alltså igång med mitt nya bokprojekt, som dessutom löper lite parallellt med ett annat spännande forskningsarbete (mer om detta vid ett annat tillfälle) Materialet som jag beställt fram var Malmö försvarsområde, alltså det som kallas Fo. Stora delar av KrA samlingar och arkiv förvaras i depåer som ligger en bit från själva Krigsarkivets byggnad. Detta material måste man beställa på vissa dagar, och skall man ta sig till huvudstaden är det ju bra om beställt det i förväg. En del av materialet kan också fortfarande vara hemligt, och det skall då först granskas eller avhemligas. Mitt beställda material var så pass gammalt att det möte inga problem.
Nu skall man väl kanske vara medveten om att grundarbetet till min typ av böcker består av sökande efter information, av det lite mer udda slaget, i ett oändligt antal pärmar med material. Det kan vara skrivelser, både in- och utgående, ritningar, kassaböcker, diarier, sammanställningar, protokoll eller dagböcker. Just dagböcker, eller rättare sagt krigsdagböcker, är spännande läsning. Dessa fanns/finns vid alla förband och skulle föras dagligen. Under beredskapstiden skrev förmodligen 1 000-tals dagböcker av detta slag. De kan vara formella och enbart noterande, men de kan också ge en annorlunda inblick i det dagliga livet vid beredskapsförbanden, längst våra kuster.
Här två exempel på krigsdagböcker. T v första sidan i krigsdagboken för 11.kustförsvarskompaniet i L:a Bedinge. Texten lyder: Lösen från den 12 kl 12.00 till den 13 kl 12.00 Sverige. Till höger syns ett uppslag med fulltecknade sidor som utförligt berättar om en kuppövning.
Men det blir ju inte bara "grävande" i dammiga pärmar när man besöker huvudstaden. Det finns lite tid över till annat, om än den bara består av att käka lunch. Så fick jag t ex chansen att äta lunch i grannbyggnaden till KrA, nämligen Försvarets Materielverk (FMV) där en kollega bjudit in mig för en stund samvaro. Efter en god lunch blev det ett besök i den minneshall som finns i byggnaden över stupade flygare. En otroligt vacker, och rofylld plats, mitt inne i det enorma tegelkomplexet. Här finns en minnesvägg med alla de omkomnas namn, tillsammans med två fantastiska väggmålningar. Man sänkte rösten helt automatisk och gick försiktigt omkring. En lite speciell upplevelse. På Svenskt Flyghistorisk förenings hemsida finns en kort text, samt bilder från platsen (se under flygminnesmärken)
Det stora tegelkomplexet Tre Vapen på Gärdet. Krigsarkivets byggnad skymtar till vänster.
De tre arbetsdagarna på KrA gick snabbt och anteckningsblocket blev välfyllt, tillsammans med ett stort antal avfotograferingar. Det går nämligen snabbare att fotografera av ett intressant dokument, än att sitta och skriva av det. Dessutom kan det vara kul att ha en bild på det aktuella dokumentet, som t ex dokumentet nedan med maskinskriven hemligstämpel.
Sista dagen på KrA blev en lugn dag. Jag satt ensam nästan hela dagen i forskarsalen, som normalt rymmer ett 20-tal personer. Den enda andre besökaren satt i ett eget litet arbetsrum, så nog var det lugn allt. Lördagen avslutades med en långpromenad runt i omgivningarna vid Vasastan och kvarteren där.
Söndagen var avsatt till en promenad längs Myttingelinjen, ute på Värmdö. Flera intresserade hade hört av sig så vi var några stycken som startade promenaden med att parkera våra bilar vid de stora mobiliseringsförråden, strax framför den gamla fästningen Fredriksborg. Givetvis styrde vi stegen till fästningen först. När denna stod klar i mitten på 1700-talet ansågs den för Europas modernaste fästningsverk.
Vi tittade även på de nedre verket, eller kaponjären. Här fanns från början två dylika, men en är raserad. Ett mycket märkligt och spännande ställe, som varmt rekommenderas. En mycket märklig känsla att stå vid fästningen och se en gigantisk Finlandsfärja passera i sundet 30-40 ut i Oxdjupet.
Vi fortsatte vandringen, vi gick alltså längs den befästningslinje som byggdes som ryggförsvar åt Oxdjupets försänkning. Den som idag kallas Myttingelinjen. Denna bestå av sju "batteriet" eller fort, varav två är "riktiga" bergfort med sprängd stormgrav och en centralanläggning i berg. Övriga är kulsprutefort och en artilleriposition.
Naturen gör sitt bästa för att ta tillbaka sina domäner och hela linjen präglas av stark överväxning. T o m ner i de utsprängda stormgravarna har både sly och björk fått fäste och växer hejdlöst. Bilden ovan visar taket på ett av kulspruteforten med sina skorstenar, nu kraftig omgärdad av skogen. De båda "bergforten" 5. och 3.batteriet, eller Myttingefortet och Vretafortet, är byggda enligt samma principer som Vabergets och Bodens fästningar.
Den kraftigt igenväxta stormgraven till 5.batteriet. Längst bort skymtas kaponjärställning som kunde bestryka vallgraven med kanon- och gevärseld.
Att vandra runt i sådana här områden är en trevlig upplevelse. Det finns hela tiden någon att diskutera fynden med, eller fråga om det skulle vara något man inte riktigtbegriper. Man skall dock vara medveten om att dessa kära kollegor också fotograferas och tar sig runt de mest oväntade ställen, så det gäller att se när man tar bilder, plötsligt har man en kollega på bild, istället för den häftiga bunkern. Men har man tur stannar alla på samma ställe och fotograferar, som på bilden nedan, där alla fick syn på samma motiv - samtidigt!
Men Myttingelinjen består inte bara av den gamla befästningslinjen. Under både andra världskriget, och det efterföljande Kalla Kriget förstärktes området med ytterligare anläggningar. Här finns strålkastarplatser, värnkanoner och skansar av alla de slag. Platser som vi givetvis tog chansen att beskåda lite närmare.
På bilden nedan en av dessa "nybyggda" anläggningar. Något som jag förmodar är en observationsplats, möjligen kommandoplats, från andra världskriget. Strax nedanför, här är vi nämligen ganska högt upp (något som också vi klagade högt på under klättringen), ligger nämligen strålkastarplatsen.
Runt oss fanns också en omfattande skans, som verkade vara av nyare datum. Ett stort skyddsrum av typen Sk 16 bildade centrum i skansen med ett stort antal skyttevärn med splitterskydd, runt om.
T v Gammalt kulsprutefort. T h ingången till Sk 16 skyddsrum.
Vi fortsatte vandringen efter att njutit vår matsäck. Vandringen blev nu lättare då vi kunde följa den gamla fortvägen. Tiden började också rusa iväg mot eftermiddag och det började bli dags att återvända till parkeringen och bilarna. Sista stoppet blev vid 2.batteriet, som ligger nästan ända ner vid stora vägen mot färjeläget. Även här blev man förvånad över hur snabbt igenväxningen sker.
Framför 2.batteriet står fortfarande stormhindren på plats. Komplett med taggtråd och allt. Viss försiktighet är påkallat när man travar runt i terrängen, runt de gamla forten.
Väl tillbaka vid bilarna var det bara att tacka kollegorna för en god tur, och med en förhoppning om att kanske det skulle bli fler liknande turer i framtiden, var det bara att börja den långa körningen mot Skåne.
Jag vill dock gärna sluta med en härlig bild som på utmärkt sätt illustrerar intresset och vilja att söka kunskap kan ta sig uttryck i våra kretsar.
Som lite förklaring till bilden ovan kan sägas att det faktiskt finns ett pjäsvärn för stridsvagnstorn här på platsen. Ett litet trångt hål leder in till värnutrymmet.
Nåväl det var en mycket givande vecka, och en trevlig avslutning. Väl tillbaks, på plats, väntade högar med post och mail som nu skall åtgärdas. Enligt min almanacka skall den innevarande veckan bli en lugn vecka med mycket arbete framför datorn. Vi får väl se hur den utvecklas.
Till nästa vecka önskar jag trevliga höstdagar.
En liten anmärkning bara: den "blogg" som jag startade upp för några veckor sedan har jag efter övervägande avslutat igen. Det får räcka med veckobrevet, som istället kan bli lite "matigare". Skulle det bli för långt mellan brevskrivandet får ni gärna ge mig en "spark".
Nedräkning till Normandie, är nu alltså N - 16 dagar!....
Vi läses om en vecka.....
Bunkerhälsningar
Leif H