Vecka 11, söndag 8 mars 2009
En blandad vecka ligger bakom mig. Årets första nummer av FORT & BUNKER gick iväg till posten redan i förra veckan och gav som vanligt upphov till en hel del trevliga telefonsamtal och brev. Annars blev inledningen på veckan ganska lugn. Lite pappersexercis och en mängd telefonsamtal skulle klaras av.
I arbetet med boken och forskningen kring Kalla Kriget i Skåne har jag snubblat in på det lite mindre trevliga ämnet Krigsgravtjänst. Trots ämnet otroligt fascinerande att läsa om den detaljplanering som även skedde inom detta område. I dokument över beräknade förlustsiffror finns i förlängningen organiseringen av krigsgravplatser på ett antal platser i Skåne och Blekinge. I trakterna av Östraby, Torna Hällestad, Skarhult, Vankiva, N Mellby, Augerum och Hjortsberga fanns förberett för att ta emot ca 40 000 stupade soldater. Gravsättningen här skulle bara vara tillfällig, och inriktningen var att alla stupade skulle begravas på sina hemorter, när möjlighet fanns. Och precis som inom alla andra området så finns det ett reglemente Krigsgrav I, som ger utförliga instruktioner om hur allt skall gå till.
Annars kretsar mycket av arbetet nu kring själva krigsplanläggningen i de olika skånska försvarsområdena. Vilka förband skulle vara var?, och när?, samt i vissa fall varför?. Ibland kan bli förvånad när man finner ett dokument som beskrivet ett skyttekompani som skall gruppera för försvarsstrid i område XX XX. Efter en stund sökande och jämförande arbeten upptäcker man att i området ligger en hemlig anläggning, och att just detta förband skall skydda anläggningen och förhindra att dess verksamhet störs.
Intervju på bunkertak i Viken
Som en trevlig avkoppling var det på torsdagens dags för lite arbete vid våra "kära" nsrr i Laröd. Ytterligare material skulle ner i radarbunkern. Men morgonen började vid värn 740 och 739 i Viken, där den lokala redaktionen på Helsingborgs Dagblad ville göra ett reportage om det pågående bunkerarbetet. Du kan läsa artikeln här
Efter reportageteamets besök var det bara att börja lasta bilarna med allehanda vardagliga ting som kan behövas i en radarstation. T ex skyltdockor, konservburkar, dockhuvuden, radioapparater, mobiliseringspärmar och andra ting.
(foto: Lars Dahlbom)
Men det var inte bara att lasta det i bilen, grejerna skall in i bunkern också. Som tur är ligger den lite avsides och diskret. För det är klart man undrar ju vad folk tänker när de ser tre mogna män bärandes diverse skyltdockor och kroppsdelar ner i en underjordisk bunker??? Men vid närmare eftertanke är det kanske bäst att man inte vet vad de tänkte....!
På fredagen var det dags för lite efterlängtad utomhusarbete med kamera, förteckningar, kompass, GPS och karta. Det gällde att utifrån forskningens dokumentfynd finna fram till ett antal platser inom de olika stridsområdena. Först ut var ett ammunitionsförråd som fick fungera som representant för alla de ammunitionsförråd som funnits i Skåne. Oftast var dessa i forma av en vägslinga in i skogen, avsides beläget. Man körde in från ett håll, lastade, och tog sig ut en annan väg. Många av dessa förråd skulle bevakas av hemvärnsförband, så fort en hotande världsbild började påkalla höjd beredskap. Alla dessa förråd är idag övergivna och vapen och ammunition förvaras inom regementenas, nåja inom regementets, område. Men byggnaderna finns ofta kvar, i olika skepnader.
Ute i terrängen blev man glad över den fyrhjulsdrift som finns på min bil. De platser och byggnader jag letade efter ligger inte precis längs de asfalterade vägarna. Det som förvånade mig när jag vandrade runt i de skånska skogarna, denna dag, var hur vacker en liten vägstump kan vara. Dock skall man väl försöka förtrycka vad det är för en väg, eller som det som syns på den vänstra bilden. De kraftiga avtrycken på vägbanan är spåren efter ett tyngre pansarfordon. Att finna mitt mål var inte speciellt svårt, det var bara att följa spåren.
Här "ruvar" vårt försvar. Ett fordonsförråd någonstans i Skåne.
Efter en förmiddag ute i "friska luften", var det ganska skönt att komma in i värmen och fortsätta arbetet framför datorn.  Just nu är det mycket fotografering av lådor, papper och handlingar. Men också olika typer "prylar" som användes på inom det militära försvaret, men också inom den civila försvarsverksamheten.
På fredagen var det dags för ett nytt besök hos Beredskapsmuseet, och kollegan Johan A. Från England hade fotografen Jonas Brane kommit med stor fotoutrustning för att under några intensiva dagar dokumentera Beredskapsmuseets omfattande samling av eldhandvapen. Den 21 maj inviges nämligen museets vapenutställning i en helt ny sektion av museet. Eftersom vapen skall förvaras säkert har museet valt att placera samlingen i den kärnvapensäkra ledningscentralen. Dessutom ligger (hänger) alla vapen i pansarskåp med okrossbart glas. Och för att ingen skall få för sig att använda vapnet är alla utställda vapen obrukbara, eller som det heter på museispråk "deaktiverade".
Fotografen i "hårt" arbete med att avbilda en del av Beredskapsmuseets imponerande vapensamling.
Medan fotografen "slet" med bländare, blixtar, objektiv och slutartider bar vi övriga vapen av alla slag kors och tvärs inom museet. Vapnen skulle hämtas ur säkra kassuner, eller djupt nere i skyddande betongutrymmen. Sedan skulle de tillbaks igen. Så nu har man verkligen fått förståelse för ordet vapenexecis.
Djupt nere i ledningscentralens skyddande utrymmen låg vapen överallt. För att göra det hela effektiv, som fotograf Jonas B, uttryckte det, skulle vi försöka fotografera vapnen i storlek och längdordning. Det innebär först en massa gevär, av alla slag. Svenska, ryska, tyska, engelska och amerikanska. Därefter var det dags för kulsprutegevär och diverse slag.

På bilden här t v ser du en del av museets vapensamling liggandes på golvet i ledningscentralen.
(foto: Lars Dahlbom)

Efter en dag på Beredskapsmuseet, och alla dess vapen, var det inte utan att det var ganska skönt att sjunka ner i TV-fåtöljen, efter en god middag. Den omtalade Schlagerfestivalen blev en perfekt John Blund. Jag vaknade lagom till någon sorts omröstning som jag inte begrep mycket av. Jag tror nog att jag föredrar en tur i skog och mark istället.

Så förhoppningsvis blir det lite av det slaget i den kommande veckan. Tillsammans med kollegan Lars D skall ett antal värn och skyddsrum på sydkusten tömmas på en del av sitt innehåll. Det är främst sängramar, spisar och filteranläggningar som vi är intresserade av. Givetvis är det till "våra" bunkrar och värn kring museet som vi skall använda all denna material. Har du något tips om värn, eller bunkrar, med "innehåll" (i Skåne) får du gärna av dig till oss. Javisst ja, på tisdagskvällen är det informationsmöte för invånarna i Domsten om museets verksamhet med de nyligen renoverande värnen. I Domsten ligger två av de värn som dessutom skall fungera som visningsvärn. Som boende i byn är man givetvis intresserad av vad som skall hända. 

Så nu önskar jag en fortsatt bra vecka, vi läses igen om en vecka...
Bunkerhälsningar
Leif H