Vecka 11, söndag 15 mars 2009
Hej bunkervänner,
har upptäckt att veckobreven är lite tokigt daterade, vad gäller veckonumret. Fr o m nu ändrar jag till att numret är den vecka som förflutit, dvs detta veckobrev är vecka 11. Det betyder att det redan finns ett veckobrev som har nummer 11 (förra brevet) men det får betraktas som övergående problem. Alltså nog med teknik och beteckningar, över till veckan som gick, alltså vecka 11!
En lugn vecka vad gällde utflykter och äventyr, desto mer arbete med materialgrävande och forskning. Men helt fri från yttre aktiviteter blev inte veckan ändå. Redan i tisdags kallade "chefen" Johan A till samling för en unik fotosession. En fortsättning på förra veckans vapenfotografering på museet. Ett vapen blev "kvar" ofotograferat, nämligen kulspruta m/36.
Efter ha riggat upp kulsprutan med de "vanliga" tillbehören som bandlåda (till bandad ammunition) ammunitionslåda (transportlåda i trä) och kylvattenbehållare med slang, var det dags att fotografera. Hur resultatet från uppställningen (ovan) till den färdiga bilden blev kan du beskåda på bilden
precis här ovanför. Det var ganska snabbt avklarat. Men, nu började den mera besvärliga tagningen av en kulspruta utrustad för användning i ett kulsprutevärn, eller slutet utrymme. Det är en hel "dröse" prylar som skall monteras. Sugrör med två förlängningar, slang med slangkoppling, hylsfångarlåda, och röklåda. Dessutom skall kulsprutan monteras i den s k ksp-släden. En träkonstruktion som passar i de speciella kulspruteborden, som sitter fast monterat i värnen.
Så här ser det ut i färdigt skick. För fotograferingens skull har kulsprutesläden vilat på två bord som retuscherats bort.. Vapnet ser plötsligt helt annorlunda ut. Nästan som ett vapen hämtat ur Star Wars.
Men nu återstod det riktiga eldprovet, vapnet med all utrustning, skulle nu förflyttas och monteras i ett av "våra" kulsprutevärn. Bäst för ändamålet var kulsprutevärnet 1843 i Hittarp. Ett Ksp V-värn med förhållandevis gott om plats, och man kunde stå rak i värnet.
Vapnet är mycket skrymmande och det kunde givetvis inte transporteras i monterat skick. Att monteras samman vapnet i värnet, med ficklampan i munnen, var inte helt fritt från svordomar och kommentarer. Men det kom så småningom på plats och med ett imponerande resultat. För första gången på många, många år var ett kulsprutevärn från andra världskriget utrustat med sitt vapen.
Det blev bild på bild på bild. Stundtals t o m lite kaotiskt eftersom vi alla, tre man, trängdes i värnet för att få bra bilder. En del av fotograferandet se du här på sidan. Men det var ju inte bara kulsprutor i värnet. Som sekundär bestyckning fanns både kulsprutegevär, kulsprutepistol och givetvis det obligatoriska geväret. För att åskådliggöra beväpningen och det utrymme som disponerades hade vi även tagit med ett kulsprutegevär m/21. Kollegan Lars D fick vara modell och tjänstgöra som skytt vid den lilla extra embrassyr som finns i värn 1843. Som fram går av bilden
tillhör värn 1843 ett av de mera rymliga, även om bilden är tagen med vidvinkelobjektiv. Det blev ett par timmar med väldigt rolig och annorlunda fotografering. Här nedan en bild från vapenplatsen ut mot den lilla gatan utanför värnet. Min bil verkade plötsligt stå väldigt illa till.
Sett från vapenplatsen med den mäktiga kulsprutan, och ut genom embrassyren. En imponerande syn.
Med tanke på dagens begivenheter ville jag givetvis ha en bild på mig själv, på plats i värnet. Här syns också tydligt att det är full ståhöjd i värnet. Dock är det fortfarande lika lågt i dörröppningar, och dessutom 60 cm djupt, vilket givetvis renderade i ett par ordentliga skrapsår på hjässan. Men jag skyller på bunker- och kspfrossa, något som kan drabba oss alla.

Vi fick ju givetvis också rigga kameran till en klassisk gruppbild på de "skyldiga". Här syns via alla tre inom specialområdet "värnåterupprustning". Från vänster undertecknad, Lars D och Johan A.

Mer av insidan på värnen kan du själv beskåda i samband med den stora invigningen den 30 maj och vid de efterföljande visningarna under sommaren. För tider och platser bör du bevaka vad som skrivs här på www.bunker, eller Beredskapsmuseets hemsida, som du finner här
Efter en sista bild, passande nog från utsidan, var det bara att lasta in allt i bilarna och återvända till museet. Här blev det till att bära ner allt i ledningsbunkerns djupa, och säkra, innandömen. Vapen skall ju som bekant förvaras bakom lås och bom, och nog är det inlåst alltid. Det är t o m inlåst i en kärnvapensäker bunker!
Men dagen var inte slut ännu. Kvällen var vigd åt ett informationsmöte för de boende i Domsten. Det gällde naturligtvis den renovering av värn som skett i byn. Som brukligt är i sådana här sammanhang var ju inte alla "frälsta" över de två "återuppståndna" värnen. Bl a uttrycktes farhågor för ökad biltrafik, störande inslag?, nedskräpning och något som jag tyckte verkade som en motvilja mot förändringar och besök överhuvudtaget. Men det var kanske jag som reagerade. De flesta närvarande var trots allt positiva till det som genomförts och såg med spänning fram mot den kommande säsongsstarten. En av byborna anmälde sig t o m till "fadder" för en av bunkrarna, precis nedanför hans hus.
Kvällen inledes annars med en liten kort dragning om Skånelinjen och vad den stod för. Något som de flesta närvarande tyckte var väldigt intressant. Från Beredskapsmuseets sida kom också ett erbjudande till alla boende i byn att få en möjlighet att se värnen på lite närmare håll, både utvändigt och invändigt. Ett erbjudande som verkade att uppskattas.
Så man kan lugnt påstå att det blev en välfylld tisdag, som inte tog slut förrän vid 22.30-tiden när jag äntligen kom hem.
Veckan fortsatte sedan i civilförsvarets tecken, ett område som jag nu arbetar ganska intensivt med för den kommande bokens räkning. Både onsdagen och torsdagen fylldes av telefonsamtal till både Länsstyrelse och Räddningstjänst för att få lite grepp om skyddsrumsfrågan.
Mycket av civilförsvarets material, när det gäller Skåne, finns samlat på Landsarkivet i Lund och det var dit jag tog mig på fredagen. Dagen började dock med lite snopen min när jag fick veta att det register som jag egentligen sökte inte fanns på Landsarkivet, då det aldrig överlämnats. Men det fanns tillräckligt med material. Eller vad sägs om Protokoll och koncept, Länsstyrelsen i Malmöhus län. IV Civilförsvarssektionens arkiv. Omfattade åren 1953 - 1971 och bestod av 20-25 cm tjocka inbundna böcker med korrespondens, bilagor och allt möjligt. Efter fyra timmars arbete hade jag gått igenom en bok!!! Imorgon, måndag, sitter jag där igen, och kollegan Lars D har lovat att komma ner och hjälpa till att bläddra.
Kommande vecka är riktigt spännande! På onsdag bär det av till TUR-mässan i Göteborg, alltså den stora årliga rese- och turistmässan. Här ställer Statens Försvarshistoriska museer ut under det nya projektet Vårt Militärhistoriska arv. Med "vår" monter" i centrum skall vi, alltså bl a undertecknad och Beredskapsmuseet försöka få resebolagen, bussbolag och turistbyråer att intressera sig mer för militärhistorien. Blickfånget i montern, förutom jag, är nosen på en kärnvapenrobot från Armémuseums foajé, samt "Krig och Fredströmbrytaren" från 10,5 cm batteriet på Arholma (en överraskning väntar på den som slår om strömbrytaren!) Mässan pågår under torsdag - söndag, men de två första dagarna (torsdag-fredag) är reserverade för fackfolk. Utanför mässhallen finns också en 20 mm lvpjäs samt delar att ett Viggen (jag tror det var en cockpit) Varför inte ofta ett par timmar och hälsa på oss på mässan. Det finns bl a en mycket kul tävling som kan ge lite finfina priser.
Så nu kan jag väl säga de populära orden snälla, snälla se om du hinner till mässan i Göteborg, det finns ju annat att se också i Göteborg t ex Aeroseum och Maritiman, och inte minst Kvibergsmuseum.
Så nu önskar jag en fortsatt bra vecka, vi läses igen om en vecka, dock först på måndagens eftersom jag lär inte vara hemma förrän sent på söndagskvällen och det lär inte bli något veckobrev skrivet då...
Bunkerhälsningar
Leif H