Vecka 13, måndag 30 mars 2009
Godmorgon bunkervänner
Snörvvll, snor, prosit och mer snor! Den franska förkylningen har slagit till igen. Min röst låter som en våldsam helg i ett tysk bränneri för starka drycker, Halsen känns som om vägverket försöker lägga ett nytt lager varm asfalt ovanpå halsväggarna. Och sedan skall vi inte prata om huvudet. Någon bygger ett stort hangarfartyg därinne - med hjälp av en trycklufthammare! Nåväl, det finns inget sjukare än en förkyld man, så åtminstone har jag väl nu konstaterat att jag är ordentligt förkyld.
Den slog till i går, i samband med arbetsweekenden på Beredskapsmuseet i Djuramossa. Just gårdagen var lite som storstädning och ommöblering. Enda skillnaden var att städredskapen var högtryckstvätt, traktor och tunga terrängfordon. Ommöbleringen bestod i att vi flyttade gamla trötta kanoner, och ersatte dem med nya "friska" kanoner. Ja, ja fullt så enkelt var det inte, men nästan. Det började redan i torsdags då en ordentlig kranbil lyfte ut ett stort antal kanoner från det inhägnade museiområdet till en tillfällig vila på den tomma parkeringsplatsen.
Här en kort stilstudie med "svävande" kanoner
Vi drog, vi bar, vi flyttade, vi bar tillbaka, vi tittade på stridsvagn. Visst ja stridsvagnen, den höll jag nästan på att glömma. Njja det var väl ingen risk att man glömmer stridsvagnen, en dag som denna. Detta var dagen då den 22 ton tunga svenska stridsvagnen m/42 skulle rulla för egen maskin. Efter mer än 30 år i "skrotat" tillstånd, rullade den nyrenoverade vagnen ut ur Beredskapsmuseets stora hall. Det är väl onödigt att påpeka att allt arbete avstannade och förbipasserande ryttare, gående och bilister tvärstannade, när vagnen rullade ut på parkeringen
Efter mer än 30 år rullar den för egen maskin igen!
1:e mekaniker, förare, arbetsledare, granne, stridsvagnsmekaniker, allt-i-allo och dessutom synnerligen trevlig att umgås med, Sven-Arne. En av gänget kring stridsvagnen. Numera är han omdöpt till Pansar-Svenne!!! Dessutom hade han kalla öl i kylen, och det får man alltid extra pluspoäng för (Tack!).
Äntligen utomhus. Här en av Sveriges få rullande stridsvagn m/42
Men allting har ett slut, och snart kördes vagnen in på plats igen. Det återstår ytterligare arbete innan det går att köra till bageriet efter frukostfrallorna (och dessutom en egen bensinmack). Arbetet runt museet fortsatte och det drogs både kanoner och annat kors och tvärs. Pallar flyttas, och staplades på höjden. Den gamla terränglastbilen, med åtskilliga år på nacken fick verkligen jobba.
De gamla bänkarna, som under många fungerat som picnicplatser skulle äntligen bytas ut. Stig, ny i gänget slet med kapskiva och tigersåg för att få loss de gamla vagnsbultarna. Dottern Andrée med klasskompisar bidrog med en arbetsinsats för att få ihopa lite pengar till en klassresa. Störst uppmärksamhet rönte nog de båda grabbarna i gänget som utvecklade målningskonsten till högre höjder. Det här vad som kallas handgriplig målning, eller avancerad variant på fingermålning!
Enligt uppgift var kläderna gamla. Men egentligen borde de återanvändas då de förmodligen innehåller minst 5 liter färg. Men snyggt blev det - stolparna alltså!
Överallt på museiområdet sjöd det av liv. En plötslig doft av "grillkol" tolkades snabbt som att det var avbrott för mat. Något som alla tydligen gått och väntat på. Grillchefen fick se både smala och tjocka korvar försvinna fortare än jag vet inte vad. Och gott smakade det också.
Ett välkommet avbrott, och en stunds rast. Museiparet Andrée och er (th) skribent njuter av den bleka vårsolen tillsammans med lunchen.
Mot eftermiddagen blev det så dags för de lite tyngre sakerna. Eller vad sägs om en 10,5 cm luftvärnkanon m/42. En liten sak på 12 ton. Det bara ett problem. Punktering på vänster fram. Vår tekniskt intresserade slet och drog för att lossa hjulmuttrarna - men omöjligt! De ville bara inte rubba sig. Det diskuterades hävstänger, blåslampor, svetsaggregat och alla möjliga gudar (och ogudar). Men hjulet satt där det satt. Den räddande ängeln blev åter Sven-Arne, med den försynta förfrågan -"drar ni på rätt håll???" Snopna ansikten syntes när det visade sig att muttrar och bult var av den vänsterorienterade typen! Nedan en stilstudie över däckbyte på kanon modell större. Njut och föreställ er diskussionen.
Här åker så äntligen den gamla trotjänare ut ur museiområdet. På sig väg passerades bl a det gamla 15 cm pjästornet från batteri Trelleborg. Ett objekt som också skall få sig en rejält ansiktslyftning i vår.
Solen strålade över oss, från en nästan molnfri himmel. Hade inte varit för arbetets skull hade det kunnat vara en riktig skön utflyktsdag för vanligt folk. Nu var vi inget "vanligt" folk så trots det njöt vi i fulla drag av kanoner, grillkorv, kall öl, trevligt sällskap och vackert väder
Eldrör mot blå himmel. Det är inte konstigt att man blir lyrisk..eller?
Sist på söndagen rullades så de nya pjäserna på plats däribland en "nya 10,5 cm luftvärnkanon m/42, med pumpade hjul! Lastbils-Bosse manövrerade den tunga pjäsen in på sin plats genom vad som, säger de som kan det, kallas "nosning".
Fast jag inte visste det då hade min franska förkylning redan börjat göra sig gällande och det återstod bara att ge sig hemåt. Och mycket riktigt under natten och morgonen (idag alltså) blommade den ut ordentligt. Jordbävningarna beskrivs ju enligt Richtersskalan. Jag tycker förkylningar skall mätas med effekten pappersnäsdukar per timma. Min ligger för närvarande på 15 per timmar. Snörvl!! Det innebär tyvärr att jag har måste ställa in och flytta ett föredrag om Skånelinjen i Helsingborg. Men hav tröst, nytt datum blir den 20 april, samma tid samma plats (om nu någon biblioteksbesökare läser detta)
En liten bild att njuta av. Huskatten Zorro demonstrerar sitt revir genom att parkera på mina väskor. Tur att det inte blev riktig revirmarkering för då hade jag fått säga som kollegan Anders B - Glykol!
Nu mina vänner rinner näsan nästan oavbrutet och jag har fått flytta fram tangentbordet för att undvika överslag. Så nu gäller honungsthe spetsat med rom, näsdukar och mycken självömkan.
Javisst ja, det var det där med resor. Resan till Frankrike i höst är, åtminstone vad det gäller förhandsanmälan, i det närmaste fulltecknad. Vill du anmäla ditt intresse, det kan ju vara någon som hoppas av, måste du göra det NU! Mer info kommer i kommande nummer av FORT & BUNKER som beräknas utkomma i vecka 21.
Jag hoppas vi läses nästa vecka (utan snuva) och önskar tills dess varma
bunkerhälsningar
Leif H