Vecka 15, söndag 12 april 2009

I dag är det påskdagen, dagen efter alla påskägg och annat gott. Förhoppningsvis har det blivit lite gott över som kan fungera som "rester" både idag, och imorgon.

På Österlen pågår den berömda Konstrundan, något som jag kom på i all hast i veckan och tog därför en blixtvisit till det gamla nedlagda batteri Simrishamn. Orsaken var att jag i början av veckan blev uppring av en journalist vid tidningen Ystad Allehanda som berättade om en förslag om att öppna den gamla anläggning och skapa en konferansanläggning!!!!!!!????? Mitt spontana uttryck var ..ja, ja den siste idioten är inte född ännu...! Visst kan man öppna en konferansanläggning i splatsen, men jag har svårt att få de ekonomiska beräkningarna att gå ihop.

Under tisdagen blev jag uppring av mannen som kommit upp med idéen och han gav mig följande skrämmande faktaunderlag: - Anläggningen är så stor att en mindre by ryms därnere! - 300 personer skulle tjänstgör under jord! - Det finns en gymnastiksal! Och så vidare i samma stil. Detta var tydligen det faktaunderlag som man hade baserat förslaget på. Mannen sitter i kommunalfullmäktige och påstod även att det fanns i den omgivningen som hade en aning om vad som funnit uppe på bergknallarna nordväst om Simrishamn. Vet inte om jag skall tycka att försvarsmakten lyckats bra med sitt hemlighetsmakeri, eller om det är ett mått på de kunskaper och erfarenheter som våra kommunalpolitiker har!!!??? Själv gjorde jag en sökning på Google och fick upp ett tiotal hänvisningar till batteri Simrishamn.

Nåväl eftersom det är några år sedan jag besökte området beslöt för att utnyttja långfredagens tidiga morgontimmar och göra ett återbesök i batteriområdet. Hur det ser ut idag framgår av bilderna här nedan. Batteriet avvecklades 1988 och plomberades slutligen under 1999.

Så det blev några timmar i en mycket vacker omgivning. Trots att det var mitt under pågående konstrunda var det förvånansvärt tomt i det härliga naturreservatet. Man kunde lugnt konstatera att plombering och avveckling gjordes helt annorlunda på den tiden. Många av skyttevärnen med splitterskydd fylldes bara med sten. Sten som idag plockats bort av besökare och splitterskydden står helt öppna. Några ingångsluckor har helt enkelt cementerats över. En plombering som på något ställe var spräckt och avlägsnad, så att luckan under kom idagen. Undrar hur länge det dröjer innan någon lyckas öppna luckan? Men till plomberingen har man använt grön betong, det är ju alltid något. Även om den idag har tappat ganska mycket av sin färg.

Den gamla ammunitionsdurken fungerar idag som rastplats och har fått väggfasta bänkar. Nog sitter man väl skyddad härinne.

Så här såg ammunitionsförrådet en höstdag 1999. Fortfarande intakt.

Splatsen, eller ledningscentralen. Batteriets hjärta. Härifrån leddes batteriets eldgivning och i den runda betongkonstruktionen stod radarn. Idag har det förvandlats till grillplats. I skylten nere vid parkeringen beskrivs platsen som ett "gammalt kanonvärn".

Så här såg det ut 1999. Den gröna betongblandningen syns tydligt vid den gamla ingången till radarplatsen.

Under betongtäcket finns den gamla luckan kvar. Undrar hur länge det dröjer innan man har lyckats bryta upp luckan?

Men veckan har också innehållit fortsatt arbete med den kommande boken, och projektet om det Kalla Kriget. I veckan gick det ut ett brev till Skånes, sammanlagt 32 kommuner, angående vad som finns kvar av skyddsrum och ledningscentraler. Det är väl främst hur dessa användes idag, som jag är på jag efter svaret till. Ledningscentraler, eller Hc alternativt Dc, som de också kallas, fanns i alla kommuner. Formen för dessa kunde variera mycket. Det fanns betongbunkrar, normalt i två storlekar, som byggdes i städerna och de större orterna. Det fanns också ledningscentraler som var inrymda i källare, eller förstärkta byggnader. Dessa försvann ofta under 1950-60-talet och det vore intressant att kunna spåra vad som hände med dem.

I veckan upptäckte jag en märklig sak. Kanske egentligen inte, men det var något helt nytt för mig och krävde naturligtvis en uppföljning. I en skrivelse från länsstyrelsen "...angående områden m m inom Malmöhus län, där särskilt civilförsvar skall vara organiserat". Här fanns en rad om "Svenska Krutfaktorierna"??? En snabb sökning på nätet gav informationen att det i trakterna av Dösjebro, söder om Landskrona, funnit en krutfabrik för, som det sägs i den gamla uppslagsboken:"..tillverkning af bomullskrut och hydraulisk pressning däraf för minladdningar.." Det var tillräckligt för ett litet besök i terrängen. På kartorna över området fanns jag snabbt namnet Krutvägen, och det var bara att styra bilden in på gatan och följa den till vägs ända. Och mycket riktigt här låg den gamla krutfabriken, eller rättare sagt resterna av den.

Det gamla fabriksområdet var idag en blandning av äldre byggnader. Kanske något ruffigt, men så mest ut som gamla fabriksområden brukar göra. Gamla tegelbyggnader blandade med gulfärgade låga byggnader. Ett besök på ett av kontoren gav lite mer information. Under 1960-talet (?) blev området platsen för en färgfabrik. Efter nedläggningen av denna fungerade området som hemvist för en hel del mindre företag. Jag var mer än välkommen till att promenera runt och titta. Sagt och gjort. Ett tips om en kanon, i bortre ändan av det inhägnade området lockade givetvis.

Det visade sig vare en s k testskjutningskanon för krutladdningar. Tyvärr fanns inga stämplar, eller märkningar, åtminstone inte synliga. Av krutfabrikens många förrådshus fanns bara vallarna kvar. Flera av dessa utanför området. Det berättades också om en dramatiskt explosion i ett av förråden i slutet 1910-talet. Ett magasin gick i luften och sex människor omkom. Jag promenerade runt någon timma för att få en uppfattning om den gamla fabriken. Helt klart är att jag måste återvända för att ta lite mer bilder. Här fanns ytterligare saker att upptäcka, och fler personer som säkert kunde berätta mer.

Märkliga byggnader, målade i en ljus kanariegul färg. Om dessa är från krutfabrikens tid, eller det är färgfabriken, är jag inte säker på.

När jag promenerade runt bland de märkliga byggnaderna bröts lugnet av ett helt hysteriskt gallskrik. Ett skrik som sedan upprepades med jämna mellanrum. Orsaken, eller källan, till dessa skrik syn på bilden nedan. En stor påfågel som tydligen hade området som sitt revir. När jag kom för nära var det dags att markera.

Något som också skall noteras var årets första åskväder som nästan kastade mig ur sängen i onsdags. Vid två- eller halv tretiden small det så rutorna skallrade, och sedan var det blixt och dunder i nästan 30 minuter, innan ovädret sakta drog norrut. Några bränder blev tydligen resultatet av åskvädret i norra Skåne. Det är vid sådan här tillfällen man kastar sig ur sängen och kopplar ur datorerna från elnätet. Numera har jag installerat en central strömbrytare som bryter strömmen till alla maskiner i arbetsrummet. Om det sedan hjälper det återstår att se. Men hitintill har jag klarat mig.

Nu skall jag fortsätta att fira påskhelgen, dock utan några konstrundor. Idag blir det nog en liten promenad i det fina vädret. Kanske det också blir en stund framför datorn i eftermiddag. Det är spännande med upptäckterna i civilförsvarsmaterialet. I veckan fick jag dessutom låna lite material från Beredskapsmuseets samlingar om just civilförsvaret.

Så, bunkervänner, fortsatt trevlig påskhelg och njut av vårvädret!

Bunkerhälsningar

Leif H