Vecka 20, måndag 18 maj 2009

Bunkervänner,

Måndagsmorgon, eller förmiddag, skulle kanske en del säga. I vilket fall som helst var det skönt att få sitta vid frukosten i lugn och ro. Ta den där extra koppen kaffe, och fundera på vad som skulle få lov att "berika" min dag. Tycker du det låter självklart? Så brukar det nämligen inte vara. Den gångna veckan har varit hårt inrutad och något stressad. Tisdag och onsdag var vikt för arbete med utställningarna på Beredskapsmuseet, torsdag och fredag gick åt till att få iväg det nya numret av FORT & BUNKER. Lördag var det så dags igen för Beredskapsmuseet, och söndagen trodde jag skulle bli en vilodag! Men mina kära kollegor hade bokat en större bunkervisning för det lokala hemvärnet. En busslast(!) med både aktiva och passiva hemvärnsmän (och kvinnor), noga räknat 42 stycken.

Arbetet nere i ledningsbunkers innersta gömmor går, om inte planenligt, så ändock framåt. Från mörkt och dystert skymundan, till en ändamålsenlig och (mycket) intressant vapenutställning. Numera kan den personal som finns uppe i museet också följa vårt arbete via övervakningskamerorna som täcker all vinklar och vrår i vapenutställningen. Slut alltså med att klia sig i häcken, och pilla näsan! Storebror ser dig! Nåväl man kan alltid svara med en eller annan gest upp mot kameran.

Från början var det uppmontering av plåtväggarna för vapnen, därefter bygga ett bottengolv i montrarna och till slut läggning av matta i montrarna. Under veckan har det också installerats både belysning och larm i lokalerna. Som vanligt blir det också många turer in till bygghandeln för komplettering av spik, skruv, brädor och annat som plötsligt behövs i byggandet. Det är en dröm att köra in i "drive-in" marknaden, kapa några bräder, betala, in i bilen och tillbaks. Det är sedan problemet börjar. Vapenutställningen är placerad i batteriets gamla sammanställningsplats, splats, eller ledningscentral. En central del i batteriet som är byggd för att motstå en mindre kärnvapenattack! Här, nästan 10 meter under marken skall materialet ner. Först den stöt- och sprängsäkra pansardörren, därefter inte mindre än ytterligare fem (5!!!) dörrar med mycket låg höjd och djupa trösklar. Lägg till detta skum belysning, långa brädor, utställningsmontrar eller tunga saker så har ni en bild av vägen till arbetsplatsen. Men det har sin charm. Efter att ha snubblat på den ryska Maximkulsprutan trettioelvagånger flyttade vi den sent i går kväll in i den nästan färdiga montern. Jag kände mig som betjänten i "Grevinnan och Betjänten", när jag plötsligt upptäckte att jag inte behövde vrida kroppen och fötterna i 385 graders vinkel för att passera in till utställningen!

De första vapnen har provhängts. Än saknas belysning och de tunga pansarglasen. Men här har nu växt fram ett veritabelt, om inte Fort Knox, så i alla fall ett Fort Djuramossa!. Pansardörrar, krossäkert glas, sofistikerade alarm, kameraövervakning. Undrar om det inte också dyker en Arnold Schwarzenegger i något hörn med kompisen Rambo om man råkar nysa i lokalen.

Den smalaste montern är inte mer än ca 60 cm djup och det var inte alldeles enkelt för en fullvuxen man, läs Leif H med matchvikten 98 kilo, att krypande ta sig fram härinne. För det enda sättet att lägga mattorna var inne i montern. Men det löste sig och sent i gårkväll kunde arbetsgivaren (Johan A) konstatera att montrarna trots allt blivit färdiga. Och det är ju hela tre dagar till invigningen!

Nej det är inte en pakistansk supermarket för talibaner, utan helt enkelt rummet där vapnet till den kommande utställningen sorteras och bedöms. Det är ju så att det skall vara vapen i bra skick, och det är inte alltid så enkelt att avgöra. Härinne har kollegan Bosse F och Johan burit, flyttat och diskuterat slutstyckenas skick och utstrålning. Innan vapnet äntligen har godkänts för visning (så kan det upplevas av en utomstående, icke vapenkunnig)

Med bara några dagar kvar till invigningen vill jag verkligen uppmana dig att besöka Beredskapsmuseet under torsdagen den 21, eller fredagen den 22 juni. Då har du chansen att beundra samtliga svenska militära handeldvapen från 1900-talet (tror jag). I vilket fall som helst så får du ditt lystmäte på både handeldvapen och de lite tyngre vapnet, dvs kulsprutor och kulsprutegevär samt ett och annat granatvapen. Dessutom kan du beundra min gode vän Maxin, kulsprutan som jag i flera veckors tid lärt mig undvika. Den 21 maj är museet öppet mellan klockan 11 -17. Denna dag kan du också beundra museets fullt stridsdugliga stridsvagn m/42 med bemanning. Dagen efter den 22 maj är museet öppet 11 -17 och du kan beskåda vapenutställningen och kanonen Maja, vilket du givetvis kan göra även på torsdagen. Under båda dagarna finns flera av frivilligorganisationerna på plats och visar upp sig. På lördagen, den 23 är det så dags för den årliga SMB-dagen (Svenskt Militärhistoriskt bibliotek) där SMB,s medlemmar och anhöriga är välkomna. Massor av föreläsningar, aktiviteter samt givetvis demonstration av stillastående stridsvagn. På plats finns och Svensk Pansarhistoriskt förening (SPHF) tillsammans med frivilligorganisationerna. Så kom nu inte säg att du inte vad du skall göra den kommande långhelgen! Platsen är Beredskapsmuseet, Djuramossa kommer du? Jag är där redan från onsdag!

På planen framför museet har det också hänt saker. En museets stridsvagnar, som tidigare stått undangång i en hörna, har fått en mer framträdande plats. Här lägger Henrik sista handen vid maskeringsmålningen.

Så nu bara några bilder från söndagens bunkervandring med Hemvärnet. Vandring och vandring! Det var den bekväma sortens vandring, med buss mellan objekten.

Samling i Domsten och en första historisk tillbakablick på Beredskapstiden

På Hamnplan i Viken finns det mycket att både berätta och titta på.

Med hemvärnsmän i gruppen blir avbröstning av stridsvagnstorn inga problem.

Intressena växlar. Även blommor kan fånga en militärhistoriskt intresserad hemvärnsmans blick och kamera. Andra ägnade sig åt stridsvagnstorn och betong istället.

Så hela veckan var till ända, och en ny ännu intensivare vecka tar vid. Denna vecka blir det bara ett par dagar hemma, innan jag "flyttar" in på Beredskapsmuseet för de kommande evenemangen.

Visst är det vackert. Kustartilleri, balkspärr, stridsvagnar och så "pricken över i" undertecknad lutad mot stridsvagn av betydligt äldre årgång än jag. Du kan själv beundra både stridsvagn, kustartilleri och betongen under de kommande stora evenemangsdagarna. Jag finns också på plats, även om jag förmodligen inte står och hänger vid vagnen. Vi läses igen i kommande veckobrev då jag hoppas kunna berätta om trevliga möten, god öl, god mat och massor av solsken över tre dagars evenemang.

Bunkerhälsningar!

Leif H