Vecka 24, söndag 14 juni 2009
Bunkervänner,
Det blev en riktig skit-söndag! Med betoning på Skit! Efter en god frukost beslöt jag mig för att äntligen ta mig i kragen och fotografera den sista av den nio grupperingplatserna för robot 68, alltså den som också kallas Bloodhound. Övriga platser är avklarade, men denna råkade ligga väldigt nära min bostadsort, och som vanligt blir det alltid det man spara till sist. Varje gång jag passerat så har det antingen varit för mörkt, för sent, för bråttom, för kallt, hungrig, för tidigt, kissnödig, på till något osv. Du känner säkert igen dig. Så nu äntligen.
Två av betongplattorna i grupperingsplatsen
Så iväg och in på området. Här ligger plattorna mitt i en större gårdsanläggning och därmed kommer vi fram till ordet Skit! En av plattorna användes idag för gödselhantering. Som tur var den rensad och rengjord. Förmodligen i avvaktan på höstens och vinterns användning. Kreaturen går ju ute nu på sommaren.
Inget att ta fel på. Det avslöjande locket.
Så efter att ha vandrat runt i grupperingsplatsen och fotograferat plattorna och tillfartsvägen var det bara att ge sig hemåt för att skriva veckobrevet, som du just nu läser.
Vägen in i grupperingsområdet. Det ser väl alla att här finns plats för fyra luftförsvarsrobotar!
Nåväl, vi börjar från början. Veckan började med en arbetsdag (måndagen) på Beredskapsmuseet. Idag var det dags att "rädda" en hel del behövligt material från ett stort civilförsvarsförråd. Det finns lite planer på att kunna återskapa en civilförsvarsanläggning, och då är det ju ganska bra att en del av den material som användes.
Det var bara att fylla släpen med allt möjligt
Dagen försvann snabbt med alla möjliga uppgifter. Tisdagen var arbetsdag hemma och kretsade mycket kring våra skånska övningsplats, men också en del kring flygets vägbaser i Skåne.
Onsdag var det så dags igen för Beredskapsmuseet. Och det började bli dags att lägga sista handen vid radarstationen i Laröd. Anläggningen som sådan är helt klar och fullt funktionsduglig, men det var det där lilla sista "-pricken-över-i,et" som fattades. Nu var det dags att äntligen måla ingångspartiet, och få målat över den mindre vackra klottringen. Det var bara att samla ihopa alla färgburkar som stod lite varstans på museet, och ge sig iväg. Väderleksrapporten talade om vackert väder!
Här skall det målas, allt finns på plats och bilden t v visar givetvis FÖRE och t h pågående arbete
Efter att dörren fått sin färg var det dags att börja på betongytorna. Eftersom anläggningen i grunden är en 1950-talkonstruktion tyckte vi att det skulle passa bra den typen av maskering som användes, och som faktiskt varit använt på platsen. Det är alltså färgerna svart, ljusgrön, gul och brun som bildar kamouflaget. Solen sken och arbetet flöt på, observera uttrycket flöt på - som jag skulle få ångra några timmar senare. Vid strax efter tolvsnåret tog vi oss upp till museet för lite lunch, och det var precis då som de första regndropparna började falla.
Betongen har börjat få sina färgytor. Lars D på väg till lunch.
Och när de väl börjat falla så bara fortsatte det.  I en allt strilare ström kom regnet. Vi tog oss tillbaks till "vår" arbetsplats och insåg att allt utomhusarbete var nog ganska överspelat. Den vackra maskeringsmålningen hade nu övergått till ett mer flower-power-liknande mönster, för att sedan försvinna helt.
Som synes ett ganska bortkastat arbete för att vara maskeringsmålning. Som ett akvarellarbete är det kanske inte så dåligt.
Så av arbetsdagen var det bara att packa ihopa, dricka en kopp kaffe och bege sig hemåt i strilande regn. Torsdagen blev en ny arbetsdag hemma där arbetet med övningsplatser gick vidare. Främst gällde det att hitta bra bilder och sedan försöka matcha dessa med nytagna bilder.
Fredagen väcktes jag av regnet och det var ingen upplyftande syn att titta ut. Det vräkte ner, och vinden drog på ordentligt. En radion var ett bort emot 15-20 m/se i byarna. Härligt arbetsväder för utomhusjobb. Det skulle varit ytterligare en arbetsdag på museet. Jag hade hoppas att det skulle varit bättre väder i det nordvästra hörnet av Skåne, men ack vad jag bedrog mig. Det blev bara sämre och sämre ju länge på det hållet jag kom. Johan och jag tänkte köra ner lite grejor till radarstationen, men det myckna regnet hade förvandlat "vår" lilla skogsväg till ett gungfly. Det var bara att återvända. Men om jag nu var uppe i denna delen ändå så kunde jag ju passa på att besöka Flygmuseet i Ängelholm, alltså det på gamla flottiljområdet (F 10). Sagt och gjort. En kort signal till kollegan Lars D visade att det var fler som ville titta på flygmuseer i det regniga vädret.
Förväntansfulla åskare utanför museihangaren.
Det visade sig att Ängelholms Flygmuseum (som det officiellt heter) firade en jubileumsvecka, och det var en hel del trevliga aktiviteter där under veckan. Givetvis hade vi missat de flesta, sedan hela nästan gått. Men det hade varit förbiflygning av Spitfire och Mustang samt en J 32 Lansen. Men vi hann med det bästa! En förbiflygning av 39 Gripen från F 17 i Kallinge. Strax före kl 13 smög sig planet in från baksidan av hangaren, till de många åskådarnas förtjusning. Det är en speciell känsla när dånet träffar en, och man ser den glödande efterbrännkammaren.
Trots min brist på flygintresse kan man inte undgå att imponeras.
Bland åskådarna på marken fanns pilotens stolta pappa som nog kunde känna sig belåten med den korta uppvisningen. Trots det dåliga vädret, med "lågt tak" fick vi se planet under åtminstone fyra förbiflygningar, innan det försvann upp i molnen för hemfärd.
Så trots dålig väder blev det en ganska hygglig dag. Dessutom passade jag givetvis på att kika lite närmare på den robot 68 Bloodhound som står uppställd utanför museet.
Lördagen, som annars bara innehöll skrivarbete, bjöd annars på en lite rolig överraskning. Strax efter 14-snåret hörde jag ett kraftig dånande ovanför huset. Aha tänkte jag passerande jaktflyg. Normalt är det inte lönt att resa sig och titta efter dem för de har normalt redan passerat när man hör motorljudet. Trots denna kunskap lutade jag mitt ut genom fönstret och upptäckter till min förvåning två JAS (Gripen) på ganska låg höjd med riktning mot sydöst, bara ett par 100-talet meter bort från gården. Någon kilometer längre söderut gör roten efter lång, mjuk gir och sätter kusen rakt öster. Snacka om pampig överflygning.
Så och därmed har vi kommit tillbaks till den betydligt vackra söndagen som inledde veckobrevet. Efter att ha fotograferat robot 68-grupperingen tog jag en liten tur i trakterna och beundrade på avstånd den radar som snurrade här. Detta är givetvis en av de modernare anläggningarna som vi inte skall beröra. Men att det finns sär den finns är ju ingen större hemlighet. Dessutom bjöd landskapet på väldigt vackra vyer så det blev några bilder till arkivet vackert-bra att ha!
Så här har du sammanfattningen över veckan och nu väntar en ny vecka som vi får hoppas blir lite varmare, och mindre regnig. Det lutar ju åt midsommarfirande i slutet av veckan.
Fortsätter att påminna om Frankrikeresan, det finns platser lediga!
Ha en bra vecka, så hör vi efter midsommar.  Javisst ja TREVLIG MIDSOMMAR!
Bunkerhälsningar!
Leif H