Vecka 27, söndag 5 juli 2009
Bunkervänner,
Klockan är halv elva på söndagsförmiddagen. Det är 27 grader varmt utanför arbetsrummets fönster, och min bordsfläkt arbetar för högtryck. Den gångna vecka har varit nästan tropisk. 30-35 grader varmt, åskväder och störtregn på vissa håll i Skåne. Samtidigt en vecka som innehållit lite av varje av sköna ting och händelser.
Det började redan i måndags då det var dag att slutspurta med finjusteringarna i radarläggningen i Laröd (nsrr,n). Nu skall de sista dockorna på plats, prylarna arrangeras och slutligen skulle vissa utrymmen och hyllor täckas med skyddande plexiglas. 
En docka under påklädning och placerad på plats, men än återstår lite justering som t ex händer.
Så det blev en tidig start. Först på schemat stod dockklädning. En konst som inte är alldeles enkel. Det kan tyckas enkelt att ta på sig ett par byxor, eller en rock. Men prova att göra det på en styvarmad docka! Det krävs tålamod och uppfinningsförmåga.
Anläggningen är nu "inbodd". D v s det är fullt med utrustning och material. Radarstationen var ju inte bara en arbetsplats, det var också en mobiliseringsplats för den personal som skulle tjänstgöra i, och kring stationen. Här fanns t ex alla uniformerna, kängor, hjälmar, underkläder, filtar, sängkläder, kompasser, hudsalva, första-förband, antenner, sladdar, ärtsoppa, tallrikar, tält och strumpor. Ja, allt det som en soldat behöver och dessutom hela radarstationens utrustning.
I förläggningsutrymmet för manskapet kan man låta tankarna åka tillbaks till den egna värnpliktstiden. Här saknas ingenting, utom möjligtvis den autentiska lukten. Annars känns det väl som på "luckan" Observera de tidstypiska tidningarna och mellanölsburkarna.
De olika rummen i radarstationen har alla fått sin "egen" inredning. Chefs/befälsrummet med chefen vid skrivmaskinen och obäddad säng. "Luckan" med sovande soldater och lite lagom oordning. Maskinrummet med sina två stora dieselmotorer. Radarrummet med den gamla instrumenteringen. Det lite modernare PPI-rummet med sin svepningsvisande displayskärm. Och inte minst det lilla pentryt med disk, konserver och matlagning.
Ovan några bilder från anläggningen strax för att allt var på plats och invigningen skulle ske.
Själv kastade jag mig ut i det vackra vädret och tog tag i maskeringsmålningen av ingångsdelen. Du kommer kanske ihåg att den regnade bort förra gången. Nu stekte solen från en klarblå himmel och det var inte alls dumt att få vara utomhus, med en pensel i hand.
Äntligen färdigmålat och inget regn i sikte!
Onsdagen var invigningsdag, och de första gästerna anlände redan vid 10-tiden på förmiddagen till museet. Timmarna före hade vi städat av hela anläggningen och det t o m doftade gott nere i betongbunkern. Från en dold liten bandspelar hördes rapporterna från LUFOR, blandat med tidstypisk musik.
En glad museichef, Johan Andrée, har hälsat gästerna välkomna och berättar lite om vad som skall hända.
Efter en kort berättelse om historien om vägen till bevarandet av radarstationen var så äntligen dags att åka till platsen och radarn.
Gästerna samlas på taket till det närbelägna observationsvärnet från andra världskriget. Ett värn som också ingår i bevarandeprojektet.
Det blev sedan en kort teknisk orientering av Sven-Olof Heed, Mr Radar him-self. Vi samlades sedan framför ingången där ett blågult band väntade på att klippas av den "hemlige" invigningsgästen. Döm om min förvåning när Johan A berättar att invigaren, är inte en, utan tre personer. Det vi jag själv, Lars Dahlbom och naturligtvis Sven-Olof Heed som gemensamt skulle klippa bandet - Häftigt! Min första officiella invigningsförrättning (så nu kan man stryka det också från listan).
Tre lyckliga invigare framför ingången till radarstationen.
Och det var imponerande gäster som trängdes inne anläggningen på premiärvisningen. Kort sagt - ytterligare en succé var rodd i land! Men n u börjar verkligheten. Helan juli månad är fylld av visningar, stadspromenader och Skånelinjenvandringar/besök.
Men kollegan Lars D och jag lyckades under torsdagen komma med på ett besök på Kristianstad Airport, eller rättare sagt för vår del så var den gamla krigsflygbasen Everöd som besöktes. Vår guide och ledsagare var räddningschefen Jörgen S som tålmodigt stod ut med våra från frågor och tidsödande fotografering (Tack Jörgen!)
Det märks att det är övergivet i det gamla basområdet.
Också ett sätt att maskera sig i naturen - naturligt!
Speciellt det gamla förläggnings/basområdet i östra delen av fältet var mycket intressant och bjöd på flera överraskningar. Här fann vi bl a en flyglada, eller ladvärn, från andra världskrigets dagar. En liknande finns vi Sjöbo-Björka fältet. En byggnad värd att bevara, speciellt då det endast finns ett fåtal kvar i landet.
Den gamla flyghangarens baksida. Notera de "falska" fönstren som bara är påspikade lister.
Så efter en givande förmiddag på Everödsfältet var det dags att bege sig till Beredskapsmuseet och dagen visningar och stadsvandring. Först ut var Lars D som ansvarade för visningen av radarstationen. Det blev en lyckad visning, som dessutom visade sig vara fullbokad.
Själv svarade jag för stadsvandringen i Helsing kl 18 på kvällen. Om det var värmen, eller tiden, eller något annat som gjorde det, vet jag inte, men vi blev bara ett fåtal besökare som vandrade med runt bland försvarsanläggningarna i den sommarvarma staden. Men å andra sidan fick dessa besökare gott om tid på sig att besöka värnen från insidan. Två av dessa är dessutom utrustade med sina pansarvärnskanoner (se tidigare brev).
Kvällen avslutades på en kokhet restaurang på vägen tillbaks till bilarna. Och sedan var det bara av en sval hemfärd till Skurup och en tacksam tanke till luftkonditioneringens uppfinnare!
Fredagen skulle min bil på service och Lars D tyckte då att vi kunde passa på att titta lite runt Malmö och Svedala efter Kalla Krigets lämningar. Som läsare minns du kanske att det är just Kalla Kriget som vårt nuvarande projekt sysslar med. Vi började med en tur till Svedalaområdet och beskådade de stora mobiliseringsförråd som finns kvar här.
Svårt att veta för utomstående - ett mobiliseringsförråd.
Kan det bli mycket bättre?
På vår färd längs de många småvägarna i området "ramlade" vi plötsligt över en helt fantastisk blomprakt. Dendär riktiga blomprakten som andas midsommar och svensk sommar och givetvis med de klassiska sommarblomstren Vallmo, Blåklint och Prästkrage (eller Margeretor som det förmodligen heter). Vi var bara tvungna att stanna och ta lite bilder.
Vi avslutade dagen med ett besök vid Malmös gamla flygplats, Bulltofta. Här finns en bl a en gammal hangar bevarad. Beskrivningen nedan kommer från Malmö stads hemsida
"Flyghangar II, som byggnaden ursprungligen kallades, stod klar 1926 vid södra delen av Bulltoftas flygfält. Den ca 1800 m² stora hangaren inrymde verkstadslokaler för underhåll och reparationer av trafikflygplan, vilka fördes in via de stora skjutportarna. Här fanns även expeditionslokaler, biljettkontor, försäljning och vänthall för 1920-talets flygpassagerare. Byggnadens lunettform var typisk för tidens hangarbyggen och det bågformade taket bärs upp av väldiga limträbalkar, tillverkade i Töreboda. Liknande byggnader fanns över hela Europa, men under andra världskriget utgjorde de primärmål för fienden och i dag är lunettformade hangarer av trä en sällsynt relik..." 
Så en vällfylld vecka som dessutom avslutades på lördagen med lite grillning och en skön sommarkväll i bekantskapskretsen.
Nu väntar en ny vecka med upptäcktsresor i Skåne och visningar av stadsvärn och bunkrar i Helsingborg. Förhoppningsvis blir det också tid till lite arbete på den kommande boken.
Tills dess - njut sommaren och värmen. Vill du besöka radarstationer och bunkrar i ett sommarfagert Skåne besöker du lämpligen www.beredskapsmuseet.com
Bunkerhälsningar!
Leif H