Vecka 36, skrivet den 6 september 2009
Bunkervänner!
Söndag, igen. I morse när jag steg upp, slog det mig att om exakt 14 dagar stiger jag upp på "vårt" slott i Normandie, och har förhoppningsvis sex fantastiska dagar framför mig. De´dú! Det är något att vara avundsjuk över.

Men nu är det som sagt två veckor dit och det verkar finnas hur mycket som helst som skall göras, innan resan. Veckan som gått har varit en av de mest spännande i år.

Måndagen var kanske inte så speciell, men bjöd på mängder av telefonsamtal och mail från bunkervänner över hela landet (det nya numret av tidningen var ju kommit ut). Speciellt roligt var också kommentarerna kring korvätandet. Det tycks som jag har en del sympatisörer, även om Hamburgervänner verkar vara i flertal.
Så för att hålla korvens ära vid liv börjar vi med en vacker bild från Tollarp, och Leos korvkiosk. Som synes har både hamburgare och kebab fått plats på reklamskyltarna med det serverade en mycket anständigt "tjock grillad med bröd". Och det tackar jag speciellt för. Anmärkningsvärt var också ansiktsuttrycket när jag speciellt påpekade att "-skär inte i korven!". "Varför skulle jag göra det?" - blev svaret, och det säger allt!
Detta var alltså tisdagens eftermiddag, en tisdag som precis som andra tisdagar under de senaste veckorna blivit till liten tradition då vi tar oss ut i markerna för att söka efter gäckande mobiliseringsförråd och liknande platser. Vi, det är alltså undertecknad och kollegorna Lars D samt Sven Å. Denna tisdag gick färden norrut mot ett tips om ett stort mob-förråd intill väg 24 norr om Örkelljunga.
Den stora torvladan, intill vägen, norr om Örkelljunga.
Tyvärr gick det inte att avgöra om det funnits någon mobiliseringsplats i byggnaden. Allt talade för att så inte var fallet, men utan mer konkret att gå på fick det bli ett frågetecken i anteckningsboken. 
För dagen hade vi också bestämt oss för att besöka Artillerimuseet i Norra Åsum (Kristianstad) för att där kanske få lite tips om olika mob-platser.
-Här var det nog! Här pekar Ulf Weinsjö ut platserna för Lars D och Sven Å.
Och det tog inte lång stund förrän vi var inbegripna i diskussioner om platser, orter och vilka förband som varit var. Eftersom vi kom mitt i eftermiddagskaffe blev vi inbjudna till en kopp, innan vi tog en promenad runt området för en snabb titt på samlingarna.
Själv passade jag på att provsitta museets gengasdrivna lastbil. Vi passade också på att titta på de tre gamla träbyggnader, egentligen gamla mobiliseringsförråd, som idag innehåller museets "modernare" artilleripjäser.
Typisk militär förrådsbyggnad.
Under veckan hade Lars D fått tips om en mobiliseringsplats som skulle legat vid, eller på, slottet Maltesholms ägor. Vi krånglade oss dit, via lite olika småvägar och GPS-anvisningar. Trots skilda uppfattningar om bästa vägen lyckades vi ta oss in till slottet. Det var ganska svårt att tänka sig att här funnits en mob-plats för ett haubitskompani.
Det vackra slottet Maltesholm. Mobiliseringsplats för ett  haubitskompani.
Jag tog dock en snabb titt in i en portgång, med skylten privat, och här satt till min förvåning, den gamla militära skylten med Förbud - Militär område. Så det gäller att inte låt sig luras av byggnaders utseende. En mobiliseringsplats kunde tydligen se ut hur som helst. Något som vi skulle bli varse när vi fortsatte vår upptäcktsfärd i trakterna. Lars D som tillhörde F 10, skulle själv mobiliserat i trakterna. Närmare bestämt i Tollarp. Mobiliseringsplatsen var den gamla dansbanan Vinterlust, och vi styrde givetvis vår färd till denna plats
f d Mobiliseringsplats för Flygvapnet, Vinterlust i Tollarp.
Idag stod den mest och förföll, med igenspikade fönster och dörrar. Men en gång ingick byggnaden som en viktig del av det svenska försvaret. Som vanligt hade klockan dragit iväg långt bort över eftermiddagen. Vi kör  tillbaks mot vår utgångspunkt för att avsluta dagens utflykter och äventyr.
Onsdagen innebär lite arbete med bildregistrering och annat kring den kommande boken. Onsdagen innebar också ett mindre trevligt läkarbesök, så vi lägger denna dagen till handlingarna.
Egentligen var det fredagen som blev veckans verkliga höjdpunkt, om man nu skall utropa dagen till årets mest spektakulära och definitivt annorlunda. 
Den började tidigt på morgon vid en parkeringsplats "någonstans i Skåne" och tog oss sedan runt större delen av Mellanskåne och till och med ända bort till Saxtorp. Vår guide på denna safari var Mats N som till vardags ansvarar för dessa saker. Han tog oss med till sådant som tidigare varit  mycket viktiga delar av vårt försvars. Här föll äntligen många pusselbitar på plats, som jag gått och funderat över, när det gällde materialet till den kommande boken.
Det blev en tur i terrängen, över stock och sten. Njaa kanske inte så dramatiskt, men nog blev det till att koppla på 4-hjulsdriften på bilen. De många små, krokiga skogsvägarna ledde oss fram till spännande anläggningar, som vi nu fick utförliga, och begripliga, förklaringar till.
Reservkraftaggregaten i en sambandsanläggning
Det blev en dag fylld av teknik, kommunikationen, master, sändare och åter sändare. Från början ganska obegripligt för undertecknad, men jag måste erkänna att ju mer dagen gick, ju mer började jag förstå. Dock måste jag tillstå att det fortfarande är en ganska obegriplig djungel - det här med samband och kommunikation. Som tur var medgav dagen lite rast med intag av smörgås, bullar och termoskaffe.
Bildtexten till de båda bilderna ovan blir helt enkelt - man tager vad man haver. Bakluckan till bilen och en fällstol går utmärkt. På den högra bilden njuter jag mitt kaffe i "lunchrummet" på en f d hemlig anläggning.
Vår tur tog oss runt till anläggning som idag bara användes sporadiskt, eller delvis. Men anläggningarna finns där och är mycket imponerande med all sin teknik och fortifikation.
En av platserna vi besökte var ett s k sändarannex. D v s en plats varifrån allt samband och kommunikation skedde från en närbelägen stabs- eller ledningsplats. Av självklara orsaker ville man inte ha några direkta utsändningar från själva huvudanläggningen, utan allt detta skedde från ett annex, eller utpost.
På väg in i bergakungens sal
Efter att ha passerat gallergrinden, och ingångsdelen, i den råa bergtunneln, steg man så in i ett "hus" i berget, som kan förvilla vem som. Anläggningen påminner om vilket kontor som helst. Moderna möbler, kontorsutrustning, pentry, sittgrupp och allt annat. Det var den myckna radioutrustningen som var det enda som inte stämde. Öppnade man sedan dörren till de stora reservkraftverken så förstod man att det var ett speciellt ställe.
Ett konferensrum djupt in i berget, eller är det försäkringskassans?
Väl ute igen tog vi en liten tur upp på anläggningens hjässa där ett mindre antal antenner och master fortfarande avslöjade platsens betydelse. Stormen Gudrun ställde på sin tid till det ordentligt här uppe.
Upp på "hjässan" stod antenner som en skog för i tiden, idag finns endast ett mindre antal kvar.
Bort mot eftermiddagen var det så äntligen dags för ett besök som för min del var ett av dagens mest intressanta. Efter en stunds körning kom vi nämligen till Skånes enda kvarvarande Lgc (Luftförsvarsgruppcentral).
Den oansenliga nedgången till en gammal Lgc, någonstans i Skåne.
Själva "hjärtat" i luftförsvarsgruppcentralen, själva taktikrummet.
Anläggningen, som blev färdig, och invigdes i november 1954, är nästan helt i sitt ursprungliga skick. Visserligen fungerar den idag som lager för diverse tekniskt material, men i övrigt är den intakt. T o m handdukarna vid det lilla pentryt är autentiska med texter som Krigsmakten, Marinen och Försvarsmakten. Det finns en förhoppning om att anläggningen skall kunna sparas för eftervärlden, något som jag verkligen hoppas skall kunna gå att genomföra.
Sist på dagens många spännande "nedslag" i det militära kommunikationslandskapet stod en s k styrdatanläggning. Från dessa anläggningar skickades styr- och ledningsinformation till våra flygplan ( J 35 Draken) från jaktledaren i Lfc. Den central som vi besökte är till stora delar helt intakt, med all sin kommunikationsutrustning på plats. Det fanns t o m en aktuell inventeringslista i köksskåpet som berättare att 2004 var all köksutrustning intakt. Och jag kan berätta att det var den fortfarande nu också.
Själva apparatrummet i styrdataanläggningen, eller Markradiosändare FMR-10, som den kallas på fackspråk. Så nöjda med dagen skildes våra vägar, men jag har en stark känsla av att Mats kommer att få mer än ett telefonsamtal från mig i framtiden när arbetet med boken fortskrider.
Tack Hans för en mycket intressant och givande dag.
Utflykten gav oss också ett flertal tips om platser som kräver besök och undersökning. Något som nu får anstå tills efter resorna till Frankrike och Tjeckien, Nu väntar  närmast i veckan en föreläsning i Ödåkra, besök på militärmuseet i Hässleholm och ett besök av Stevnsfortets vänförening. Dessutom skall det fixas lite underlag inför resan till Normandie, tvättas kläder och förberedda lite av packningen.

Så tills kommande vecka önskar jag en trevlig höststund med förhoppningsvis bra väder och lite god höstfrukt.

Bunkerhälsningar!
Leif H