Vecka 43, skrivet den 26 oktober 2009
Bunkervänner!
Jaha, en vecka till bakom oss, eller vecka närmare årsskiftet, det är bara att välja vilket man tycker passar bäst in på dagen. Idag vet jag inte riktigt. Det är blåst och rusk, med inslag av regn, utanför fönstret. Så det är inte utan att jag håller på en vecka närmare årsskiftet, för då är vi lite närmre den kommande sommaren.
Det här skrivs på den nya datorn. En svart stilig liten sak, värd ca 15 000:-. Det slog mig plötsligt att för många, många år sedan skulle jag uppgradera mitt företags datorer. Detta var alltså ungefär vid tiden för slaget vid Waterloo. Datorerna hette ABC 800 och var svensktillverkade av Luxor. Lagringsmedia var mjuka 5½ tums disketter, som stoppades in i en fristående diskettstation. Plötsligt kom den så - den stora lagringsdisken som gick under namnet Winchesterminne. Den rymde ofantliga 80 MB och betingade priset 65 000:- (sexiofemtusenkronor!!). Minnet i min nya maskin är 1 TB, vilket är ju närmast otroligt. Så det har skett en viss utveckling på datorfronten, får man väl säga.

Framsidan på nummer 4 av FORT & BUNKER.
Annars var det en vecka som väl var lite utöver det vanliga som de brukar säga i reklamen! Måndagen och tisdagen flöt som vanligt med arbetet på det kommande numret av FORT & BUNKER, och det flöt på riktigt bra. Idag när detta skrives är tidningen klar och ligger nu och väntar på att lämnas till tryckeriet i morgon.
Ett vackert höstlandskap gör inte utflykten sämre.
Onsdagen innebar en något efterlängtad utflykt med kollegan Lars D till Sven-på-landet. Egentligen var det tänkt som ett arbetsmöte hemma hos Sven, för att försöka prioritera våra efterforskningar av de gamla skånska mobiliseringsförråden. Efter ett par timmars genomgång tyckte vi alla tre att det vore skönt att få sträcka på benen och komma ut lite. Närmsta vägen ut i terrängen var givetvis via korvkiosken “Hardys´s” i Höör. De påstår på sina skyltar att de är en av landets bästa, och det skulle bli spännande att få prova. En tjock grillar (Bamse, för hungern var stor) med mos och lingon. Lite senap på korven. Och nog smakade det som det skulle. En hel korv. Inga klipp eller skåror inte! God mos, och lagom med lingon. Lite grönsallad i kanten får man väl stå ut med, även om det inte hör hemma på den klassiska grillade med mos! Och dessutom var det gott, precis som en korv skall smaka, och den skall ätas utomhus, gärna i lite småkallt väder, så man står och huttrar lite grand, men bara lite.

En tjock grillad med mos. Lite lingon. En sträng med senap. Vad mer kan man som korvälskare begära. Att dessutom reklamskylten förkunnar att här är "Bästa korvkiosken" är extrabonus.
Utflykten förde oss till ytterligare ett antal av de stora fordonsförråden, men också till några av de gamla mobiliseringsförråden, typ lantgård och stall. Vi bestämde också att försöka hålla på utflyktsschemat och åtminstone komma ut några gånger per månad, gärna då till lite nya och intressanta platser. Vi får väl se vad kalendern säger om framtidens scheman.
Torsdagens äventyr kan delas i två halvor - före och efter, eller väntad överraskning och ny dator. Den väntade överraskningen var beskedet om att jag hade drabbats av prostatacancer och skall behandlas på något sätt. Antingen med hjälp av diverse verktyg, eller en treveckors resa till Tjernobyl för lagom mängd av radioaktivitet. Nåväl skämt å sido, men jag förstod redan innan resorna till Frankrike och Tjeckien att det var något som inte stod rätt till. Inte så att jag varit dålig, eller ens känt mig dålig, men det var något hos personalen på sjukhuset som inte stämde. Vänliga, snälla och hänsynsfulla, nästan lite för bra. Det var mer en känsla men den visade sig vara rätt. Men jag måste erkänna att jag börjar misströsta lite på sjukhusbesök och läkare. Min sjukdomshistoria börjar under 2002 (tror jag) då man vid ett rutinbesök konstaterar att jag har diabetes (typ 2, d.v.s. för gamla människor). Jaha, det var bara att "gilla läget". Diabetesen var dock inte värre än att den gick att hålla i schack med hjälp av tabletter, kost och motion. Sedan var det lugnt fram till 2007 då man upptäckte att jag hade leukemi (vilket inte kändes fullt så trevligt). Även denna håller sig lugn, och det enda jag behöver stå ut med är att ta lite regelbundna prover. Och så kommer då 2009 med ytterligare en åkomma. Så nu är cirkeln sluten. Alla goda ting är tre, och det gäller tydligen och i ohälsans värld. Nu får det nog vara slut med sjukdomar, eller som en god vän sa härom dagen: "-kan du inte få en vanlig förkylning?" Och det kan man väl hålla med om skulle vara trevligt (!) Men kanske inte just nu i svininfluensans tidevarv. Råkar man nysa, eller snörvla någonstans, flytta folk sig meddelsamma på betryggande avstånd.

Så nu vet ni ungefär lika mycket om min tillvaro som jag själv. Orsaken till att jag berättar det här i veckobrevet är att det är bättre att få höra det från källan än från en massa omvägar. Dessutom kan det också vara så att det kan bli avbrott i skrivandet, då och då. Och då vet du varför. Vad som händer nu är jag inte riktigt klar över. Det blir givetvis fler läkarbesök där behandlingar skall bestämmas, så jag lovar att hålla dig underrättad om utvecklingen.

Den polska bullen har nu tillbringat över 1½ år i min bokhylla. Och den ser fortfarande lika fräsch ut som när den köpte. Det är inte utan att man undrar vad som finns i den. Observera att den ser fräsch ut! Tar man på den känner man direkt att det här är ett fossilerat polskt bröd!
Så nu tillbaks till trevligare saker. Torsdagseftermiddagen kom så det efterlängtade samtalet att min nya dator var kommen. Det var bara att kasta sig i bilen. Det är en god vän som hjälpt till att få satt samman en optimal dator för det som jag använder den till. Alltså bokframställning och bildbehandling. Och jag måste säga att det lilla jag har hunnit pröva dess funktioner är jag mycket nöjd. Nu väntar jag på lite ny programvara, och uppdateringar, därefter skall de nya projekten läggas över till den nya datorn, och sedan har man väl inga fler ursäkter. Tidigare kunde man alltid skylla på den trilskande datorn, eller strulande programvaror, men det lär inte gå länge.
Lite fakta om maskinen och dess bestyckning, om det nu finns någon datanörd därute. Det är en Dell Studio  XPS med 8 MB minne och 1 TB hårddisk. Programvaran som både böcker och tidningar görs på är Adobes InDesign, och det program jag väntar på är uppgraderingen till InDesign CS4. Så där har ni fakta, inte för att jag begriper mycket av det, men en sak vet jag och det är allt plötsligt blivit mycket snabbare. Så nu kan jag äntligen börja skanna alla "hemliga" ritningar över anläggningar i Skåne, som gplatser, berganläggningar och annat trevligt. Material som kommer att dyka upp i den kommande boken, i anpassad form. Så nu har nästan hela söndagsförmiddagen gått och det närmar sig lunch. Under tiden jag skrivet dessa rader har jag också hållit på att säkerhetskopiera innehållet på de "gamla" datorerna. Naturligtvis har det tagits regelbundna säkerhetskopior varje vecka, men nu känns det som om man vill organisera kopieringen en smula, och kopiera det så att man kan "plocka" tillbaks det som skall användas i den nya maskinen. Under den kommande veckan får jag teknisk hjälp med att "sy ihop" ett nytt nätverk med både en av de gamla maskinerna, den nya datorn och den bärbara. Så kanske det framöver skall bli lite ordning och reda i datorhanteringen. Åtminstone för ett tag sedan lär det bli som vanligt igen.
Under den kommande veckan blir det lite arbete med allt möjligt främst då städning och röjning på arbetsrummet, av de skäl som nämnts tidigare. Veckan innehåller också en föreläsning i Ödåkra, på biblioteket. En föreläsning om Skånelinjen. Brukar vara ganska trevligt, med mycket intresserad publik. Sedan skall man ju inte glömma bort tandläkarbesöket på tisdag i Simrishamn (Brantevik) vilket innebär att det på tisdag blir fisk till middag. Vem kan motstå att köpa färsk fisk direkt från båten.
En av de stora jagardockorna på Muskövarvet, under "min" tid.
På måndag, alltså imorgon (26/10 klockan 20.45), kommer en ny del i serien Hemliga Svenska Rum. Denna gång handlar det om min absoluta favoritplats - Muskö. Detta får ni bara inte missa. Vill du inte vänta kan du redan titta på programmet via SVTPlay. Så sitt tillbaks och njut. Det skall jag göra, och har redan gjort framför datorn.
Så där har du den gånga veckan i min värld. Nu hoppas jag en kommande bra vecka och att vintern håller sig bort. Från vännerna i Tjeckien fick jag höra att veckan efter vårt besök kom det mer 40 cm snö uppe i bergen där vi bodde. Men det hade kanske inte varit så dumt att bli insnöad i ett tjeckiskt turistfort. Man kunde kanske ha tjänstgjort som det lokala bunkerspöket.
Tills nästa vecka tecknar jag med
Bunkerhälsningar!
Leif H