Vecka 44 - 45, skrivet den 11 november 2009
Bunkervänner!
Observera när du läser detta, eller dessa veckobrev att all ordning och kalenderindelning är satt ur tillfälligt bruk. Allt detta skall skyllas på Dell (datorer), Windows (programvara), Adobe (programvara) och jag förmodar att även växthuseffekten kan ha viss påverkan ;-))
Vilken j-a skitdag! Det var Svens kommentar om tisdagens utflykt till östra Skåne och Österlen. Vi hade inte så många timmar på oss och ville kolla upp några upphittade platser som både Sven och Lars D hade hittat, var för sig. Som gammal sjöbuse hade Lars givetvis punkterna som longitud och latitud, och vi var helt överens om att det inte fungerar på torra land. Det började riktigt bra med en snabbtur till platsen för den gamla radaranläggningen "Bocken" i trakterna av Degerberga. Fortfarande finns både vaktbyggnad och förläggningsbaracken kvar, om än i miserabelt skick. Har svårt att förstå varför man låter byggnader stå och sakta förfalla när det egentligen är riktigt att riva dem. Sönderslagna rutor, trasiga dörrar och utrivna inredningar. Av själva inslaget syns numera bara en grönskande slänt. 
PS-15 masten i Degerberga på lite avstånd.
Den ståtliga PS-15 masten med sin "radardom" högst ligger ca 1500 meter från själva berganläggningen och vi gjorde givetvis också ett snabbt besök här. Men det var sen det började! Första stoppet, enligt kartanvisningar ett förråd, visade sig vara ett f d sågverk där timmerladan nu användes till halmförvaring. Nästa stopp skulle vara ett ammunitionsförråd. Detta var ett bostadshus med en förrådsutbyggnad osv. Nästa punkt på kartunderlaget ledde oss till en återvändsplats där det inte gick att komma längre. Att promenera in i skogen de ca 2 kilometer det rörde sig om, var inte aktuellt då risken att detta också kunde vara en "blindgångare". Så vi fortsatte till nästa plats - och BINGO! ett fordonsförråd! Nästa markering visade sig också stämma, med det undantaget att byggnaden, som varit ett ammunitionsförråd, redan raserats. Men se där två platser som trots allt innehöll, eller innehållit något. Orsaken till den korta dagen var att jag hade min bil på service i Malmö, och det var Lars D som var tjänsteförrättande chaufför. Efter att han plockat upp mig körde vi till Sven i Mellanskåne och därefter var all logistik åt skogen. Vi får väl se till att vara lite mer förberedda nästa gång. Men det är svårt det här med att finna lämningarna efter vårt försvar. Positioner och vägbeskrivningar kan ge upphov till tolkningar. Byggnader har raserats eller byggt om. Sedan finns det också rent felaktiga uppgifter. Men varje uppgift måste kontrolleras. Det är givetvis så att när man sedan presenterar sitt material så kommer alltid någon och påpekar -"har ni varit där och där, där ligger ju jättemobiliseringsplatsen xx!" Och då är detta ju naturligtvis en av dessa platser som man "inte orkade" leta upp!
Nu är den äntligen installerad och på plats!
Så det var ett lite smakprov på de gångna veckorna, men vi börjar väl i rätt ordning. Den nya datorn har präglat de senaste två veckorna. I förra veckobrevet kunde läsa om hur den anlände och packades upp. En trilskande kortläsare byttes ut att tillskyndande tekniker (den visade sig vara av en felaktig modell) och fungerande sedan perfekt. Imponerande service från leverantören. Dessutom kontrollringde man för att höra om allt fungerade.
 
Tisdagen innebar ett besök hos tandläkaren nere i Brantevik, som jag lyckades kombinera med några fynd av mobiliseringsförråd och två övergivna ammunitionsförråd i Smedstorpstrakten. 
Under veckan blev jag också uppringd av SMB (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) som undrade om jag var intresserad av prova den kommande militärhistoriska tidningen Krigshistoria. För 99 kronor kunde jag få prova på tre nummer av denna. Jag tacka självklart ja, nyfiken som man är. Dock är det lite märkligt att det på kort tid startas upp två likartade tidningar. Vi har ju redan fått Militärhistorisk Tidskrift, som redan utkommit med två nummer. Men det finns kanske plats för båda.
"Farbror" Struve berättar för barnen om farfars krig.
Torsdagen var det dags för att tjänstgöra vid Beredskapsmuseet mellan kl 11 - 17. Herrskapet Andrée hade dragit sig tillbaks för semester på utländsk mark och överlämnat museet till kollegan Lars D och undertecknad. Lars D tog hand om onsdagen och jag fick torsdagen på min lott. Eftersom det var någon form av höstlov var det ett speciellt arrangemang dessa två dagar under namnet "vad gjorde farfar under kriget?". Ett uppskattat, och välbesök inslag visade det sig. Som vanligt missbedömde jag tidsåtgången för körningen till Djuramossa. Motorvägen (E 6) från Malmö till Helsingborg är ökänd. Är det inte vägarbeten, så har det inträffat någon olycka. Minsta störning och köerna är kilometerlånga. Denna dag fanns inga störningar av något slag och jag var framme på museet redan ½10. Men det behövdes. 
Nygräddade wienerbröd och en kopp kaffe, vad mer kan begära som anställd på ett militärmuseum?
Att öppna museet innebär i praktiken att öppna dörrar, stänga av diverse larm och få igång kaffemaskiner och wienerbrödsmaskinen. Och det tog sin lilla tid, klockan var nästan öppningsdags när jag fick tid för en kopp kaffe och ett nygräddat wienerbröd. Och sedan kom första besökaren. Dagen förflöt sedan i raskt tempo ända fram tills klockan var strax efter tre, då "dog" det plötsligt! Det var bara att försöka sysselsätta sig. Plocka in disken, plocka undan, ställa stolarna plats och bläddra genom böcker man redan läst en gång. Jag kunde dra ut på tiden eftersom jag hade en föreläsning om Skånelinjen på biblioteket i Ödåkra, bara några kilometer bort. Så det passade utmärkt att sista arbetspasset på museet. Och det var faktiskt sista passet. Museet har nu gått i vinterdvala, åtminstone för besökarna, och öppnar inte igen förrän till våren.
Redan trångt, och dom blev fler.
På biblioteket i Ödåkra väntade en god kopp te, och en stund med en bra bok, innan det var dags för kvällens föreläsningsstund. Som vanligt, höll jag på att säga, var det ganska mycket folk som ville lyssna. Vilket givetvis är extra trevligt. Föreläsningen tar ca 1 timma och därefter är det alltid lite frågor och funderingar från åhörarna. Så kom då äntligen fredagen och det var dags att koppla upp den nya datorn mot omvärlden, installera alla möjliga sorters program och få allt att fungera. Som du säkert redan räknat ut var detta inget jag själv klarade av, utan jag hade fått hjälp av vår lokale radio/datorhandlare. Timmarna förflöt snabbt och allt gick relativt smärtfritt. Jag hade säkerhetskopierat de gamla datorerna, trodde jag. Det visade sig att jag hade ett "glapp" på några dagar men det löst sig med lite tillbakaflyttning via usbminnen. Besvärligt var dock att mitt gamla hederligare FrontPage inte finns längre. Detta vållade lite huvudbry, men löstes genom att vi låter en av gala maskinerna finnas kvar med hemsidan och FrontPage. Så just nu skrivande stund väntar jag bara på att denna maskin skall återinstalleras, tillsammans med några mindre justeringar, därefter är datorövergången till modern maskin helt klart. Jag har givetvis redan hunnit testa den nya maskinen, och de nya programvarorna, och jag är mycket belåten. Snabbt är bara förnamnet, och det som för tog åtskilliga minuter att göra verkar nu gå med blixtens hastighet.
 
Så nu till något helt annat. Varmt tack till alla som hört av sig efter min "rapport" om mitt hälsotillstånd. Eftersom jag är av den envisa naturen lär det nog dröja innan jag tänkt slå mig till ro, och alla uppmuntrande tillrop bidrar givetvis till att fortsätta. Veckans hälsorapport är kort. Ingen förändring. Ett inbokat lasarettsbesök har uppskjutits då man upptäckte att det behövdes ytterligare röntgenunderlag innan man kan fatta slutligt besked om behandlingen. Så det är bara att avvakta. Under tiden fortsätter jag att arbeta med den kommande boken om Skåne under världskrig och kallt krig.
Här någonstans skall det vara. Den bästa biten av fortifikation, att få vara ute terrängen med kollegorna, här Lars D (foto Sven Å)
Just nu jobbar jag med kapitlet om gplatser och stabsplatser. Något av det som kanske var det mest hemliga på den tiden det begav sig. De flesta av dessa platser är idag avvecklade, plomberade eller försvunna, så det finns inte så mycket att se. Som tur är har jag besökt en del av dem tidigare, och har dessutom haft turen att hitta lite grundmaterial kring dessa anläggningar. De två som är mest fascinerande är de båda "stora" platserna Alfred och Svea - så var deras kodnamn. Här skulle samhället ledas i händelse av krig. Båda var rejält stora anläggningar omgärdade med stort hemlighetsmakeri.
 
Så nu skall jag fortsätta arbetet med dessa intressanta objekt. När detta skrivs (torsdag 5 november) sitter jag och väntar på att den gamla maskinen skall kopplas upp så att veckobrevet kan publiceras. Under tiden kan jag berätta att veckans (vecka 44) korvstånd blev Torgkiosken i Simrishamn. En grillad med mos efter tandläkarbesöket smakad väldigt gott precis där, just då!
Så nu är det den 11 november, det har gått ytterligare en vecka och jag kan konstatera att detta veckobrev är en enda röra. Så blir det när man skal försöka vara effektiv och skriva lite då och då, och dessutom på helt andra maskiner. Men låt oss sammanfatta den gångna tiden:

Den 26 oktober kopplades min dator bort från nätverk och Internet p g a av byte av dator och programvaror.

Idag den 11 november installerades de sista "ingredienserna" och allt är nu som vanligt, frånsett att allt skall gå mycket snabbare. Det enda som saknas på den nya datorn är faktiskt espressomaskinen, annars verkar där att finnas allt ;-))
De rader som inleder detta veckobrev härrör sig från "utflykten" med Sven och Lars den 3 november, då nästan allt gick fel, eller rättare sagt inte som vi tänkt oss. Veckan (45) fortsatte med vanlig arbetsdag både onsdag och torsdag. Fredagen var det dags för lite förnyad provtagning hos doktorn (läkarstationen). Undrar hur mycket prov man egentligen skall ta? Nåväl på sjukdomsfronten eller behandlingsfronten har det inte hänt något ännu. Det sista besked var alltså att det skulle en röntgenundersökning, och det är den tiden jag väntar på
Stridsvagn i "paket", eller vinterförvaring.
Lördagen i förra veckan var också en "liten" arbetsdag på Beredskapsmuseet. Det är brukligt att det gör en liten höststädning inför säsongsstängningen. Många pjäser och föremål, som står utomhus, mår bra av få ett litet "täcke" över sig under vintern. Andra saker skall bära in. Dagen stora händelse var annars flytt av liten kanon, något vi alla bävat över. Arbetsledaren och museichefen Johan Andrée brukar oftast uttrycka sig lite slarvigt om det där med "liten kanon". På museet finns ju pjäser i viktklasserna 360 kilo, upp till imponerande 33 000 kilo. Denna gången hade vi tur det var den minsta kanonen som skulle flyttas. Men även denna vållade bekymmer genom att inte vilja pressa sig igenom den alltför smala dörren. Det slutade med att kanonen hamnade i en stor container istället.
Liten kanon och ännu mindre dörr.
Så för att komma riktigt ikapp tar vi några av dagarna i denna veckan också. Den har helt handlat om tidningen FORT & BUNKER,s senaste nummer som för några timmar sedan lämnades till posten för vidare transport ut till sina läsare. Har du tur så kommer den kanske redan på fredag, annars får du ge dig till tåls tills måndag.
Så nu borde den stora gluggen i veckobrevsskrivandet vara ifylld. Jag hoppas du överseende med ett ovanligt rörigt och ostrukturerat tre-veckorsbrev. Nu skall jag försöka hålla takten och se till att du är uppdaterad om vad som händer.
 
Tills nästa vecka tecknar jag med
Bunkerhälsningar!
Leif H