Vecka 47, skrivet den 22 november 2009
Bunkervänner!
Såg åtminstone i almanackan till att bli en ganska lugn vecka. Startade tidigt på måndagsmorgon med glasbyte på en av bilens dimstrålkastare. Eftersom jag var i Malmö tänkte jag passa på att inhandla två köksluckor på IKEA. Jag hade observerat att "gamla" IKEA, vid Bulltofta, var stängt, och ett nytt hade byggts vid motorvägen till Öresundsbron. Föga anade jag vad som komma skulle. Det var visserligen tidig morgon så det var inte speciellt mycket bilar på parkeringen, men å andra sidan var det en storparkering, så det var svårt att avgöra.
Svårt att se, men den blå skylten förkunnar - GENVÄG! Något som det behövs fler av på det nya IKEA i Malmö.
Men det var inne i varuhuset som det började. Köksinredningsavdelningen låg längst in i varuhuset och vägen dit var en verklig upplevelse. Om närmsta vägen mellan två punkter är en rak linjal, så var detta raka motsatsen. Snacka om omvägar, en hopslingrad boaorm verkar rakt i jämförelse med vägen genom varuhuset. Det kändes som om jag gick runt mig själv. Nåväl jag hittade dit, fick mina varunummer och skulle sedan ta mig ner och till varulagret, som givetvis låg i motsatta ända av varuhuset. Samma sak igen, följ den krokiga vägen. Varför bygga anläggningar för strid i bebyggelse? Hyr in försvaret på ett IKEA-varuhus. Den som först finner fienden, eller utgången, får permission. Sens moral, när du besöker IKEA har gott om tid, mycket tålamod och kolla om det finns hos din lokale möbelhandlare istället.
Grävmaskinen frilägger värnet M 1 för att bereda plats för söndersågningen av det gamla stadsvärnet.
Det var veckans civila varuhusbesök. Tisdagen blev betydligt mer betongorienterat. Efter ett tips från en av läsare begav jag mig in till Malmö och Ribersborg, där arbetet med att ta bort det gamla stadsvärnet M 1 var i full gång. Vid mitt besök höll en grävmaskin på att frilägga värnets sidor för kommande arbete. Värnet skall nämligen sågas sönder och lyftas bort. Detta beror till stora delar på närheten till den intilliggande restaurangen, som också är delvis sammanbyggd med värnet. 
Inte precis nystädat, men nu skall det bli rent hus, för att vara lustig.
Genom åren har också restaurangen använt värnet som förråd bl a för drycker av ädlare slag. Jag passade också på att följa med in i värnet och fick några bilder från den något ruffiga insidan. Om tiden medger skall jag försöka följa lite av arbetet under de kommande veckorna. 
Knappast något fornfynd, men ändå ett fynd av ett annorlunda slag!
Hittade också ett väldigt ovanligt fynd, Eller ovanligt och ovanligt - det var en ½ liters ölsejdel med texten Trekanten. Oouupps! Det var gammalt tänkte jag. Så hette nämligen restaurangen från början, någon gång på 70-talet. Det fanns ytterligare tre stop slängda lite vars stans som jag lät ligga kvar. Kanske dumt, men jag är ingen samlare.
Ovan en bild med några år på nacken. Bakom den gamla kalkfabriken syns kullen som innehöll RSA-anläggningen. Masterna avslöjar placeringen (foto: Per-Jan Pehrsson) Nedan ingången till den tidigare så hemliga anläggningen. Nu är det bara ett tomt skal.
Vägen hem gick via Trelleborg och Smygehamn för att "titta till" raseringen/avvecklingen av den RSA-anläggning (radio-samband) som ligger strax norr om Smygehamn. Här hade man tydligen, av spåren att döma, lyft ut kraggar och andra tyngre saker inifrån anläggningen. Detta är ingen berganläggning eller bunker, utan alltsammans är ingrävt i en gammal slagghög med kalksten. Rester från den kalkindustri som en gång funnits här. Anläggningen är ännu inte fullständigt plomberad, men av utseendet att döma är den nu tömd på allt sitt innehåll. När jag kontrollerade anläggningens funktion så verkar den ha tillhört Flygvapnet och fungerat som styranläggning i Viggen-systemet. Så nu är den också borta.
Så kom då onsdagen, och hösten kanske häftigaste utflykt. Med stor hjälp av en kollega skulle jag tillsammans med Lars och Sven Å besöka "berget" i Perstorp. Visserligen inte kanske 100% militärt, men det finns/fanns en civilförsvarsenhet i berget, samt ett rykte om kopplingar till Flygvapnet.
Dagen började bra med ett ordentligt oväder, som under dagen utvecklade sig till full storm. Lars D och jag träffades lite tidigare och hann med ett snabbt besök på Plasten Hus, dvs det lokala museet (Perstorp är ju liktydigt med Perstorpsplast och ättika). Innan fabriksbesöket blev det också tid för en snabb lunch på Brukshotellet. Ute öste regent ner. Men under jorden spelade detta ingen roll. Vår ledsagare, Johnny, mötte vid vakten. Perstorps AB är ett företag med mycket hög säkerhet och det blev till att skriva in sig, få namnad besöksbricka och hjälm. En hjälm som vi på vår guide lugnt kunde lämna i bilarna.
Här står vi nere i en av de gamla verkstäderna. Sven Å, undertecknad och vår guide Johnny som skall ha ett stort tack för hjälpen och tålamodet.
Ner i berget genom det som inom fabriken kallades personalingången. En märklig känsla av hemvana smög över mig. Värmen, lukten och ljudet. Allt kändes som om jag var tillbaks på Muskö igen! Men storleksmässigt var det givetvis betydligt mindre. Futtiga 5500 kvm! (Nu låter man som Hasse Alfredsson i sketchen Spik i foten). Men känslan av att vara under jord, i ett stort bergrum, är alltid lika mäktig. Idag användes utrymmena som lager och förråd, för allt möjligt. Dock var det ganska tomt härnere. Ursprungligen (1947) byggdes berget för att rymma en mekanisk verkstad som bl a tillverkade formverktyg för plasttillverkningen. 1998 avslutades arbetet i berget och det fick istället fungera som simpelt lager. Härnere finns, eller rättare sagt fanns, som sig bör allt som behövdes. Toaletter, kontorsutrymme, verkstadslokaler, akvarium (!) och väggmålningar. Ja inte grottmålningar utan riktiga väggmålningar. Det var ägarens ena dotter som utförde dessa med motiv från bl a stenålderns jägare.
Moderna grottmålningar i berget.

Dagens stora händelse var dock av mera tekniskt slag då kollegan Lars D,s nya kamera vägrade fungera. Jag lånade ut min och tog själv reserven där jag drabbades av ett trilskandes batteri. Som tur var löste det sig dock. Vår guide hade stort tålamod med "dårarna" som for runt överallt. Han t o m fixade fram en vakt som låste upp dörren till "skyddsrummet" i berget. Här hade nämligen civilförsvaret, eller verksskyddet hållit till. Det blev en ordentlig genomgång av de många rummen och all material som fanns kvar här. Vårt besök hade nu börjat närma sig 2 timmar och vår guide började känna stressen, han hade förmodligen lite annat att göra, så ut igen och en snabb biltur, i storm och ösregn, så vi fick se en skymt av den egentliga huvudingången. Vi hade ju redan sett den från insidan.

Huvudingånget till berget i Perstorp.
Ovädret och regnet tvingade oss inomhus till det lokala kaféet, där vi summerade dagens begivenhet. Nu var det bara att ge sig hem i stormen, som nu tilltagit rejält. Sträckan på ca 80 km tog nästan två timmar. Regnet vräkte ner, eller rättare sagt det vräkte från sidan, och det gungade ordentligt i bilen när vindbyarna närmade sig 25 m/s. Så det var inte utan det var skönt att komma hem och inomhus.
Torsdagen blev till att fortsätta arbetet med boken. Aktuellt just nu är givetvis bergsfabriker och krigsindustri. Vet du t ex att de klassiska militära muggarna och tallrikarna, i vit plast, tillverkades vid Perstorsfabriken. Eller, om vi skall var lite mer krigiska, eldröret till pansarskott m/68 "Miniman". Så nog fanns det lite att skriva om.
Annars var torsdagens stora överraskning en försändelse från SMB (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) med två väskor, som jag beställt. Väskorna var väl OK, men ett medföljande brev berättade att ...Curt förklarar krig mot tubsockan! SMB har nu dragit en lans mot "dagens undermåliga utbud av strumpor och deras kvalité"(?) Så SMB lanserar nu Officersstrumpan för alla som inte hinner köpa strumpor i affären. Till det fantastiska priset av 99 kr för tre par får du nu varje månad en strumpleverans. Tänk så skönt att slippa bekymra sig om denna betungande detalj i livet! Undrar vad som kommer härnäst - kalsonger?
Marinens plats i Malmö hamn. Här ifrån övervakas Öresund, än så länge.
Så var det då fredag och dags för ett efterlängtat återbesök på Marinen i Malmö. Idag är verksamheten nedgraderad till en Avvecklingsorganisation efter den marina verksamheten i Malmö skall avvecklas. Men än så länge finns det en sjöövervakning i huset, ner i Malmös yttre hamnområde. Efter lite kontroller hos Säk har nu en del av materialet blivit frisläppt. Det är de marina mobiliseringsplanerna för Skåne som jag varit intresserad av. Marinen är ju inte precis jättestor i den skånska krigsorganisationen, därför är det extra roligt att kunna ha med i den kommande boken. Bland materialet fanns en hel del roliga intressanta detaljer. Små saker som man inte kanske tänker på i militära sammanhang Som  t ex distributionen av läkemedlen till de marina förbanden. En invecklad procedur som dessutom skedde med två beväpnade soldater.
Kollegan vid kopieringsmaskinen. Den lilla skylten deklarerar att inga hemligstämplade handlingar får kopias på denna maskin!? Får man kopiera hemliga handlingar någon annanstans?
Så det hann och bli strax efter lunch och vi var klara i Malmö. Nu väntar en lugn helg, med mindre stunder framför datorn, och kanske lite brevskrivande. I nästa vecka väntar ett besök på luftvärnsmuseet i Halmstad. På sjukdomsfronten har det rört på sig och jag skall på tisdagen genomgå en skelettröntgen i Malmö. Lät lite märkligt med skelettröntgen, men det är tydligen så att kan kontrollerar andra ställen som cancern kan ha spritt sig till. Lite nervöst, men skönt att det händer något. Jag återkommer med rapport. Så nu skall veckobrevet ut i cyberrymden. Själv skall jag dricka en kopp kaffe till - sedan väntar bakning, ja just det bakning! Ett roligt tidsfördriv, som dessutom smakar gott. Det handlar alltså om matbröd. Extra gott med hembakat till morgonkaffet. 

Så tills nästa vecka och glöm inte börja planera inför kommande storhelger. Det är faktiskt inte mer än fyra veckor till julafton, räknat från tisdag!

Ha en bra fortsatt vecka....

Leif H

PS Du har väl fått ditt exemplar av FORT & BUNKER?