Vecka 49, skrivet den 7 december 2009
Bunkervänner!
Godmorgon Bunkervänner, detta eftersom texten skrives klockan tjugo över åtta en grå måndagsmorgon. Helgerna nalkas med stormsteg. I går var det andra advent, så snart väntar Ankorna i TV, julmat, klappar och allt annat. Men det tar vi sen.
Veckan som gick kom, för min del, att handla mycket om ett läkarbesök. På tisdagen klockan 900 skulle jag träffa läkaren på Ystad lasarett. Nu skulle man väl äntligen få besked om vad som skulle hända. Och mycket riktigt, efter vad som måste vara världens kortaste besök visste jag vad som ligger framöver. Först en operation där lymfkörtlarna skall avlägsnas (nu måste jag läsa på vad dessa har/hade för funktion). Därefter hormonbehandling (jag kommer förmodligen att se ut som Linda Roslin, med min tur) och därefter en strålningsperiod på 5-6 veckor. Så efter max 10 minuter stod jag ute i korridoren för att lämna ytterligare ett blodprov, därefter var det färdigt. Jag t o m förlorade 8 kronor på parkeringsautomaten. Men jag måste erkänna att det känns betydligt att veta vad som händer. Nu är det bara tidtabellen för allt som skall utföras som jag väntar. Jag hoppas det skall gå ganska snabbt. Ytterligare rapporter följer.
Nu till arbetsveckan, för det har varit en riktig arbetsvecka. Förutom tisdagen så har alla dagar helt gått till arbete med boken, där denna veckans arbete kretsat nästan uteslutande kring Marinen och Kustartilleriet i Skåne. Boken handlar ju i stor utsträckning om vad som funnit, och tyvärr blev Marinen en del av detta. Allt sedan 1920-talet har Marinen haft en närvaro i Skåne (Malmö) men från nästa år är detta slut. Just nu avvecklas det s k Sjöinfokompaniet  och det arbetet beräknas vara slutfört under våren 2010. Trist.
Ett smakprov på sidorna om de skånska kustvärnen i Skånelinjen.
Men det har varit spännande att "gräva" i de marina arkiven inne på deras tillhåll i Malmö Frihamn. Här finns många intressant saker som kastar lite ljus över det kanske mest anonyma av de skånska försvarsverksamheterna. Något som jag själv tyckte var spännande var förberedelserna för att "kalla in" in civila fartyg till krigstjänst. Det gällde t ex våra färjor över Öresund som skulle fungera som hjälpminfartyg (HM). Jag hittade t o m en rapport om en speciell övning (FÖ) som hölls så sent som 1990 med färjan Dana Scarlett, då man faktiskt fällde minor från bildäcket. Jag kan lova att det finns fler godbitar framöver och framför allt i boken.
I Marinen ingår ju som bekant också kustartilleriet. En verksamhet som funnit i Skåne sedan 1939 när det första fasta KA-batteriet tog i bruk utanför Ystad. Det han att etableras inte mindre än 9 KA-batterier under årens lopp. Den skånska sydkusten kan sägas vara ganska bra försvarad! Av de nio batterierna tillkom sex i "modern tid" dvs. under 1960-80-talet. Alla, och allt försvann med försvarsbeslutet 2000 om att det inte fanns något invasionshot. Men avvecklingen hade faktiskt börjat tidigare med batteri Simrishamn som började avvecklas redan 1988.
Kustartilleriets anläggningar har alltid varit omgärdade av stort hemlighetsmakeri. Att få besöka en moderna kustartillerianläggning var näst intill omöjligt, åtminstone så länge dessa var i bruk.
Två av sidorna i kapitlet om kustartilleriet i den kommande boken.
År 2000 hade jag förmånen att få besöka batteri TE 1 (Trelleborg) som fanns placerat norr om Trelleborg. Det var ett 12/70 batteri, dvs. ett ERSTA-batteri. Förmodligen världens modernaste KA-anläggning, och extremt avancerat när det gällde skydd och uthållighet. Bilderna som togs under besöket kan äntligen få komma till användning. Och det var inte utan att drog mig till minnes den häftiga känslan som infann sig när jag tog steget in i den välfyllda ammunitionsdurken med 12 cm granater. De skarpa granaterna fyllde rummet från golv till tak. Vid besöket anade jag föga att jag tre år senare själv skulle sitta i splatsens kök och äta lunch, i samband med avvecklingstömningen. Av batteriet återstår idag ingenting mer än några små jordhögar där de olika nedgångarna varit. Här tillämpades tekniken att man tog bort betongen någon meter ner och plomberade. Därefter täcktes allt samman med jord. Idag syns ingenting. Så det har varit ett riktigt nostalgiarbete att jobba med det skånska kustartilleriet. För det blev inte bara batteriet i Trelleborg som jag fått följa. Även batterierna i Malmö och Ystad har jag haft förmånen att besöka, både under deras aktiva tid, men framför allt under avvecklingsperioden. Speciellt 12/70 batteriet i Ystad var extra spännande då detta också omfattade tillvaratagandet av ett av pjästornen. Detta pjästorn finns idag vid Beredskapsmuseet i Djuramossa.
Så nu är det dags att fortsatta en ny arbetsvecka, som jag hoppas skall bjuda på mer spännande utflykter. Både i verkligheten och i minnenas värld. 
Ett "korvhus", det är ett strå vassare än en korvkiosk! Bilden har jag "lånat" från deras hemsida som du finner här

Veckans korvstånd blir denna gång ett helt "hus". Nämligen Korvhuset i Malmö. Här kan du njuta av inte mindre än 100 olika korvar. Visserligen får du vänta en stund på de mest exotiska, men betänkt 100 korvsorter! Det kallar jag urval. Du kan själv kolla in deras sortiment på hemsidan www.korvhuset.com

Den polska kanelbullen meddelar att den är i oförändrat skick och nu verkligen börjar bli till en klenod. Snart får den ha en liten egen monter. Den närmar sig nu två års ålder, utan tecken på några förändringar (frånsett att den är stenhård)
Ett fynd som dök i gömmorna ser du ovan. Vet du vad är? Locket, eller hatten, är märkt med tre kronor samt texten socker. Den är gjord i nysilver och har längden ca 7 cm. Någon officerssak, kanske det dyrbara sockret till kaffet?
Så nu önskar jag en fortsatt trevlig vecka och på återläsande!
Leif H