Vecka 5, måndag 2 februari 2009

Längst ner finns viktig information om fototävlingen!

Ny vecka, och ny månad. Trots 0 grader ute och en pinande vind från ost har vi kommit lite, lite närmare våren och sommaren. Arbetstempot har också börjar återta normala tempon och kalendern börja bil allt mer fylld av mötet, åtagande och reseplaneringen.

Ett spännande projekt som pågått i det tysta under några månader är att försöka iväg ett unikt arkiv från P 7 i Revingehed, till Krigsarkivet i Stockholm. Det var detta arkiv som gjorde det möjligt för mig att förverkliga boken om Skånelinjen, som kom ut tidigt på våren år 2000. Arkivet innehåller kontrakt, ritningar och kartunderlag till alla Skånelinjens värn inom dåvarande Fo 11 (försvarsområde).

Arkivet fanns ursprungligen i Ystad, på gamla I 7/P 7 Fortenhet. I samband med flyttningen till Revingehed följde arkivet med. Sedan den flytten har arkivet fått byta lokal inte mindre än tre gånger, och nu är det dags igen. Eftersom arkivet inte längre har någon militär funktion att fylla är det också stor risk att det försvinner bland allt annat material. Det var alltså dags att se till att materialet kommer till sina rätta plats - nämligen Krigsarkivet i Stockholm. En tidsplan finns nu upprättad och ansvariga har utsetts, så inom några månader kommer det innehållsrika arkivet att finnas på en betydligt bättre plats, och framför allt mer tillgänglig för intresserade.

Ett av de tre skåp som ingår i det unika arkivbeståndet. Här kartskåpet med detaljerade kartor över värnens placering längs den skånska kusten

Nu stundar också ett nytt besök i Stockholm och arbete vid Krigsarkivet. Det är Johan A och undertecknad som drar upp till huvudstaden på söndags, för en veckas arbete i arkivet. Det är projektet Skåne under Kalla Kriget, som vidare med. Just nu inriktar vi oss på att försöka kartlägga allt vad som fanns i Skåne under perioden 1950-1999. Ett pussel som inte är det allra enklaste. Delar av materialet skall också ligga till grund för en kommande bok. Mer om projektet och boken kommer länge fram i vår.

Även om det inte tillhör Kalla Kriget-perioden har en del av jobbet vid Krigsarkivet i att läsa och gå igenom alla de gamla Krigsdagböcker som bevarade, speciellt från kustförsvarsbataljonerna. nedan: Krigsdagbok från I. Lvdivstaben/L 6, alltså  1:a Luftvärnsdivisionens stab.

På auktionssiten Tradera dyker det då och då upp lite fynd av militärhistorisk karaktär. Ett sådant lyckades jag ropa hem i veckan som gick. En Vågbasteodolit M/39. Så hör löd informationstexten: "Svensk militär modell "Vågbasteodolit M/39 Nr 139" (Nr 2422)  Kort (~ 500meter) vågbasmätning. Ett system med korta vågor (bas) utvecklades för kustartilleri under 1930-talet. Mätningen består av två teodoliter och ett gemensamt mekaniskt beräkningsinstrument. Dess teodoliter var noggrant uppmätta (placerades) och inriktade på en känd position på mycket långa avstånd. Därigenom skapas en gemensam nollhänvisning (riktning). De uppmätta siffrorna mot ett mål skulle matas in i ett beräkningsinstrument, som gav avstånd till en av teodoliterna, normalt en nära batteriet. Det var viktigt att ha en säker kommunikation mellan mätplatserna. Det var också viktigt att mätningarna gjordes på samma punkt på målet, vilket kan vara svårt om det inte fanns någon tydlig vertikallinje (objekt) mot målet. Metoden krävs mycket övning för att ge korrekta resultat."

Vågbasteodoliten med sitt fodral. För oss oinsatta kan den enklast beskrivas som en ovanligt komplicerad kikare. (foto: Tradera)

Men det har varit en vecka som blev fylld av allehanda spännande ting. Medan Johan A och jag själv satt på Revingehed för att diskutera den innehållsrika arkivets fortsatta öde, åkte vår kollega Lars D till Halland och Ätransfors för att mera handgripligen sysselsätta med militärhistoria. Hembygdsföreningen i området (Askome hembygdsförening) övertog för några år sedan ett luftvärnstorn i anslutning till det gamla kraftverket. Högst på önskelistan har givetvis stått att få en luftvärnskanon att placera i tornet. I onsdags gick äntligen önskan i uppfyllelse. En 40 mm luftvärnsautomatkanon m/36 lyftes upp i tornet och bultades fast på sin plats.

En som gladeligen hjälpte till att spänna bultarna var kollegan Lars D.

Det syns inte mycket från marken. Men de flesta förstår nog vad det för ett "rör" som sticker ut över plattformskanten. Tornet har återfått sin kanon. (foto: Lars Dahlbom)

Dessutom hade han "mage" att per mail berätta om tilldragelsen och skickade med ovanstående bilder. Tror nog jag hellre hade varit i Halland och titta på kanonlyftet, än grävt i dammiga arkiv. Men det är klart kanonen står där den står, så den kan man alltid titta på senare i vår.

Arbetet med de nya visningsobjekten, inom ramen för Kalla Kriget-projektet och Sveriges Militärhistoriska Arv fortsätter med oförminskad takt. Lördagens morgon tillbringades i radarbunkern i Laröd där nu arbetet gått in i själva inredningsfasen. De olika rummen börjar nu återställas och i lördags var det dags att börja i det utrymmet som skall visa upp logementsdelen. Det var en speciellt känsla att plocka upp lakan, filtar, överdrag och örngott ur de gamla mobiliseringslådorna. Väl strukna och bländande vita lakan, men kronstämplar placerades ut i de sex sängar som skall åskådliggöra vilodelen i bunkern. Totalt finns det bäddar till 22 man i den stora bunkern. Övriga delar av logementsutrymmet kommer att visa själva mobiliseringsdelarna (i bunkern förvarades, under den aktiva tiden, all den utrustning som bemanningen behövde. Här fanns sjukvårdsutrustning, mat, kläder, teknisk material och allt annat som behövs på en radarstation under krigsförhållande.

Här bäddas det för första gången på många år i ett av radarstations förläggningsutrymme. Leif H och Lars D placerar ut den gamla sängutrustningen.

Men enligt alla inblandade kan veckans höjdpunkt illustreras med nedanstående bild. Jag skulle vilja kalla bilden för "äkta avgasrök från äldre stridsvagn". Men allt det här kräver kanske sin förklaring. Under många år (i alla fall ett par år) har det stått en 22 ton tung klump i form av en stridsvagn m/42 och "skräpat" precis innanför portarna i en av Beredskapsmuseets utställningshallar. Vagnen renoverades under många till "nästan" kördugligt skick, men sen var det stopp. Att återställa och få ett objekt av denna storlek och komplexitet, till ett körbart föremål kräver sin man, eller män (när såg du några kvinnor renovera stridsvagnar?).

Av någon outgrundlig anledning fanns det en sådan man, tillsammans med bror och söner, ett stenkast från museet. Sven-Arne Persson, hans bror Stefan och sönerna Joakim, Henrik och Tobias. Under flera mörka vinterveckor har "gänget" legat nedkrupna i den gamla vagnen. Skruvat, kopplat, borrat och allt vad nu gör på en gammal stridsvagn för att få det att fungerar. I lördags var det så dags för det första examensprovet. Att starta de gamla motorerna. Inför en exklusiv publik på fem, sex personer skulle vagnen åter få liv. Det tog ett tag men sedan hostade en av motorerna (det finns två) igång i ett blågrått bensindoftande avgasmoln. Applåder och glada jubelrop blev de duktiga mekanikernas (läs familjen Persson) belöning. Dagens begivenhet celebrerades av museichefen som bjöd på smörgåstårta, Ramlösa och kaffe. Detta serverades i museets kök som är det enda uppvärma utrymmet under vintern.

Kanske inte så många, men väldigt intresserade åskådare. Stridsvagns bakre del skymtar i portöppningen.

Tre av familjen Perssons duktiga mekaniker på sin frivilligt valda hobbyarbetsplats! Jag har sedan länge föreslagit frimärksamlande!

Här kan du läsa om bakgrunden till den stridsvagns som nu för första gången på över 50 år, startat sina motorer (länken tar dig till Beredskapsmuseets hemsida)

Så nu startar en vecka med mängder av uppgifter, bl a bunkerpromenad på onsdag, materialhämtning på torsdag och avfärd till Stockholm på söndag. Dessutom skall FORT & BUNKER göras färdig, mervärdesskatten redovisas. Så sysselsättningsproblem vet jag inte riktigt vad det är.

Så ha en bra vecka  och jag skall försöka hinna med några rader innan avresan till Stockholm, hälsar

Leif H

PS Fototävlingen rullar på, även inte bilderna har börjat strömma in. Någon anmärkte att det var ett kort tidsintervall för tävlingen bilder. Bilderna fick inte vara äldre än 12 månader. OK vi tar bort den regeln, bilderna kan vara hur gamla som helst. Men de skall fortfarande vara tagna av dig själv. Så nu väntar jag på floden av bilder!