Vecka 8, måndag 16 februari 2009
Bunkervänner!
Det hann och mer än en vecka sedan sist. Men jag skyller (om jag nu måste skylla på något) massor att göra, långa arbetsdagar och dåligt minne.
Veckorna som gått sedan sist har varit fyllda av diverse aktiviteter såsom köpa Tattoobiljett (Ystad Military Tattoo), investera (!) i nya kängor, transport av militär materiel från Malmö till Laröd/Djuramossa, biltur till Stockholm, "grävande" i Krigsarkivets gömmor, biografbesök(!), återträff med polska bunkergänget, utflykt till Blekinge med likasinnade. Mellan varven har jag dessutom fått lära mig att inte köpa varm korv i Stockholm, att det är dyrt att äta i huvudstaden, lokala snökaoset och att stiga upp och pinka kl 5 på morgonen i 15 grader kyla (en upplevelse!)
Se där en sammanfattning som mer än väl beskriver de två gångna veckorna. Här kommer nu lite mer detaljer om vad som egentligen hände.
Under vecka 6 var det egentligen ganska lugnt. Den planerade bunkerpromenaden fick ställas in av olika skäl. Istället passade jag bl a på att köpa biljetter till årets Tattoo i Ystad. Det är kollegan Johan A och jag själv som så smått börjat göra detta vart-annat-års evenemang. Kollegan Lars D undrade försynt på vår fråga om han ville följa med är det mycket marschmusik??? Väl klok på att det bara var marschmusik valde han att avstå - märkligt? ;-))
Nåväl dagen efter var det dags för ytterligare en transportrunda med militär utrustning till radarstationen och våra värn. Släpvagn från bensinmacken och möte med kollegan Lars D. Efter en god kopp morgonkaffe var det bara att börja lasta. Spett, snöskyfflar, maskeringsmaterial och allt annat som kan komma till pass.
Söndag var det så dags för resan upp till Stockholm och en ny arbetsvecka på Krigsarkivet. Det är Beredskapsmuseets Kalla-Kriget-projekt som vi fortsätter att arbeta på. Själv begravde jag mig i de olika stridsgruppernas försvarsplaner, speciellt då Fo 14. Ganska intressant att detaljstudera hur olika delar av Österlen och Hässleholmsområdet skulle försvaras. Noggrannheten med detaljer och små "guldkorn" i arkivmaterialet gör stundtals arbetet riktigt roligt. Byråkratin och språkbruket i skrivelser och handlingar gör det inte sämre.
Veckan idolbild (foto: Johan Andrée) var jag bara tvungen att få med på ett hörn. Som klart framgår av bilden är det inte bara att sitta och läsa dokument. Det kräver även kraft i armarna för att kunna hantera de omfångsrika pärmarna. I fallet på bilden är det Arméstabens Organisationsavdelning (Befästningar 1937-1939) som innehöll många trevliga saker. För även om vi forskar om Kalla Kriget så leder information ofta bakåt i tiden och kräver en uppföljning. Här gällde det att finna ursprunget till ordern om att de skånska kustbefästningarna skulle börja byggas. Det var ju under våren som 1939 som detta skedde. Men under arbetet finner man också mycket annat:
Vad sägs om följande utredningsdokument: PM angående behov av brevduvor i krig vid armén (två bilagor). Det är ett mycket genomarbetet arbete där man föreslår inrättande av en avelsstation för brevduvor där man bl a konstaterar ..."vilket medför omkr 30% förluster..". Bara i Malmöområdet fanns enligt inhämtade militära uppgifter 2 650 brevduvor. Man ger också förslag till att bygga upp en duvdepå med följande ledningsorganisation: Chef: Pensionerad officer (mindre fältduglig) Kommissarie: (mindre fältduglig) osv... De underlydande avdelningarna (1.avd, 2. avd osv) skulle bestå av 2 x 4 vagnar med 80 duvor i vardera,  som skötes av två förman och 10 duvskötare. Ja, ja..vad man kan finna. Betydligt närmre vår egen verklighet var kan härunder.
Försvaret av en radargruppcentral (rrgc) i trakterna av östra Skåne. För de bevandrade gick den under namnet Bocken. Kartskissen visar hur närskyddsförsvaret skulle vara grupperat och ställningarnas skjutriktningar.
Under vistelsen i Stockholm var arbetet intensivt och ibland fick måltiderna bestå av vad stadens "korvstånd" kunde erbjuda. För en sann korvälskare var det ytterst deprimerande att uppleva! Först och främst: lyssna på namnet på dessa matställen KORVKIOSK!!! Vill ni äta hamburgare gå på Burger King eller McDonald! Att stå i kö för att få en kokt eller grillad korv i bröd är ingen rolig upplevelser när de 8 personerna framför skall ha hamburgare, en och en!
När det väl blev min tur visade sig att tjock grillad med bröd tillagas enligt helt andra metoder i huvudstaden. Här följer beskrivningen hämtad från en egenupplevd händelse i förra veckan: -En tjock grillad med bröd -Tack! Manne i kiosken tar ut en rå tjock korv ur kyllådan under grillen och lägger denna i mikrovågsugnen! (Jag ser ut som ett frågetecken) Efter ca 45-60 sekunder placeras korven i en grillmaskin, modell våffeljärn, där locket trycks ner över korven. Min kollega får nu sin kokta smala i bröd. Min korv vänds, samtidigt som ett korvbröd placeras bredvid. Mannen i kiosken använder nu väntetiden till att torka av de rostfria ytorna i kiosken. Grillen öppnas och nu vänds korven med "böjen" uppåt, och locket pressas ner!!! Detta innebär givetvis att korven spricker. Efter ytterligare någon minut tas brödet och korven läggs på plats. Den obligatoriska från Senap? Ketchup? besvaras jakande och korven räcks så äntligen ut till mig. Första tuggan är som att stoppa en glödande järnbit i munnen. Korven, och brödet, är givetvis mycket heta och korven torr eftersom all "saft" runnit ut när den sprack! Tyvärr måste jag erkänna att efter flämtande försökt att äta och motstå brännblåsorna, förpassade jag korven till papperskorgen.
Efter att ha drabbats av detta missöde, i olika varianter, i vår huvudstad, kan jag bara uppmana våra korvtillverkare Scan, Lithells och alla ni andra, lär "korvgubbarna" hur man tillagar en god grillad med bröd, eller mos för dendelen också!
Nåväl som tur blev det några trevligare matbesök också i trakterna av Rörstrandsgatan och Norrlandsgatan. En köttbit, lätt grillad med pommes, och/eller sallad är inte fel. Speciellt inte tillsammans med en vältappad öl!
Nog om mat och dryck. Veckan led mot sitt slut och det var "bara" att vända bilen mot Skåne.
Den gångna veckans snökaos (enligt tidningarna) märktes inte förrän på min egen lilla markväg hem. All snö fanns på vägen, och var det inte för att grannen kört med sin terrängbil där hade jag haft svårt för att ta mig hem, trots fyrhjulsdrift!
Väl hemma blev det inte lång vila. Redan lördagsmiddag var det dags att styra mot Kalmar och en efterlängtad "återseendeträff" med kära kollegor och reskamrater från färderna till Danmark, Polen och Frankrike. Vi, alltså Anders, Malin och Mats samlades hemma hos Anders för en god middag och många timmars snack om våra resor. Medhavda DVD-skivor och datorer visade bilder som gav upphov till många skratt under kvällen. Det hann bli sena natten innan vi ramlade i säng.
Nästa dag, alltså söndag (igår alltså) såg byn och huvudgatan ut som på bilden ovan. Det var rejält kallt. Men nu väntade spännande saker på flera av oss. Ett besök på en f d hemlig FRA-anläggning i trakterna kring Lösen, i Blekinge. Klockan 12 var det samling vid Ramdala kyrka med ett antal likasinnade. Först på programmet stod ett litet kärt återbesök till några av Landfrontens värn i närheten.
Det var en ordentlig karavan bilar som gjorde halt på den lilla vägen intill ett av kulsprutevärnen. Jag behöver väl inte tillägga att vädret var perfekt
och solen strålade från en klarblå himmel. Men det var trots allt besöket i den f d hemliga anläggningen som lockade mest. Så efter två snabba bunkerstopp bar det av in i skogen på allt mindre vägar. Slutligen passerade vi den tidigare stoppbommen, uppför backen och där låg anläggningens byggnader. Staket och delar grindarna fanns fortfarande kvar, liksom strålkastare och vissa skyltar.
Anläggningen är idag privatägd och byggnaderna omändrade till bostäder. Under husen finns dock den över 300 kvm stora berganläggningen, i två plan, fortfarande kvar. Efter en rundtur i omgivningarna var det så äntligen dags att få bege sig ner. Hissen, som de anställda tidigare använt var uttjänt så det blev en smal spiraltrappa ner de ca 15-18 meterna till hjärtat i anläggningen
Väl nere kunde man snabbt konstatera att det var länge sedan någon städade. Anläggningen övergavs kring 1997/98 och såldes senare  till en privatperson. Trots att de flesta rum var tömda, fanns det saker att upptäcka. Köket (nedan) var t ex bara lämnat. Disken stod fortfarande kvar, och på köksbordet hade något ställt ut stekpannor och kastruller.
Eftersom vi var ca 15 personer gällde det att se till så det inte plötsligt dök upp en ficklampa eller ansikte mitt i blickfånget, när det skulle fotograferas. Och nog blev det fotograferat alltid. Det blixtrade överallt.
Denhär lille krabaten hängde på väggen i själva inslagsgången, som också fungerade som en tvåsidig nödutgång. Dörrarna här kunde alltså bara öppnas från insidan. Trots allt ståhej sov den lilla fladdermusen lugnt vidare i sin vintersömn, och vi får hoppas att inte får några men av alla fotoblixtarna
Efter pass 1½ timma i underjorden började jag tänka på hemfärden. Jag hade ju trots allt en 25 mil att förflytta mig. En snabb fika med macka vid en av Karlskrona stora varucentra, tillsammans med Jörgen S, fick sätta punkt för dagens äventyr. Vädret var fortfarande fint, och det blev en snabb och bekymmersfri (nästan ingen trafik) hemfärd mot en fantastisk solnedgång. Så nu har ytterligare ett veckobrev avverkats och du vet vad som hänt. Tänkte dock ge dig några glimtar ur min almanacka över kommande, och spännande, händelser (nåja, allt är kanske inte lika spännande. Närmast ligger en arbetsdag på Beredskapsmuseet i Djuramossa följt en föreläsning om Skånelinjen på Laröds bibliotek (det är kl 18 om du vill lyssna) I kommande vecka är det sedan slutbesiktning av de, numera, så berömda värnen.
Så här kan de komma att se ut, så småningom. Åtminstone tre värn kommer att vara fullt återställda till den stora invigningen som går av stapeln den 30 maj. Tider och platser kan få genom att löpande titta in på hemsidan, eller besöka www.beredskapsmuseet.com
Bilden ovan är ett gammalt foto ur Beredskapsmuseets stora fotoarkiv som jag roat mig med att färglägga, enligt de gamla maskeringsanvisningar.
Nu är ett långt veckobrev slut, och måndagen har blivit kväll. Jag önskar en trevlig fortsatt vecka till er alla och skickar dessutom en extra hälsning till mina kära kollegor från spännande bunkerresor och utflykter.
Leif H