Bunkervänner,
Som sagt det fick bli ett tvådelat veckor brev, i försenad form. Vi skriver nu veckan efter midsommar, dvs sommaren har börjat!

Jag utlovade ett par glimtar från Muskö och de kommer här:

Jag anlände till Musköbasen, för Muskö är mycket mer än "bara" en berganläggning. Efter anmälan i vakten fick jag min id-handling, matkuponger, karta och nyckel till mitt rum i "hotellet" Stocken. Snabbt in med grejorna och ut för en första upptäcktsfärd. Den är stor basen. Till stora delar byggd på utfylld havsbotten med massor från sprängningsarbetena i berget. Nere vid de stora kajanläggningar låg ett förhållandevis stort antal fartyg, kanske inte stora som jagare och kryssare. Men eftersom de var flera, dessutom med kpistbeväpnad vakt, såg det imponerande ut. Det som var mest häpnadsväckande under rundturen var lugnet och ensamheten! Det fanns inga människor, i alla fall inte ute. Det var visserligen nationaldagen, men någon, utöver vakterna borde det väl finnas. Givetvis fanns det folk i berget men man tycker det skulle vara lite mer liv och rörelse ute också.

Jag var precis nere vid kajerna när klockan blev 21 och en skarp trumpetsignal löd över området - Lystring! Där kom, hör och häpna Tapto- på trumpet, samtidigt som flaggan på kanslihuset halades. Imponerande på en stackars pansarslusk från den skånska myllan.

Tillbaka på mitt rum, till hotellet, kändes plötsligt de 600 km bilkörning och det blev inte läst mycket i den medhavda litteraturen innan sömnen tog överhanden. Givetvis vknade jag tidigt, dels av förväntan inför dagen, dels pga av alla bilar och bussar som anlände till basen. En snabb dusch, på med kläderna och iväg till matsalen för frukost. Det var precis som man kom ihåg det. Det var bara att fylla brickan med bröd, ost, marmelad, filmjölk och flingor. Kaffe givetvis och en god frukost hade bäddat för dagen.
Kl 0900 var det dags att träffa marinbasen informationschef och några av medarbetarna. Vilket härligt gäng! Fulla av information och med en ungefärlig uppfattning om vad jag borde se. Vi bestämda att jag skulle jobba i arkivet till lunch, och eftermiddagen var vikt till en cykeltur i berget. Arkivarbetet, med att efterforska bl a Danckwardts gamla bildmaterial kändes inte sådär alldeles för spännande, med tanke på vad som väntade. Jag hade redan fått en första glimt av berget när jag tillsammans med en arkivarie begav ner till ett av arkiven där en del kustartillerimaterial förvarades. 

Lunchen gick snabbt, och kl 1300 stod jag vid kanslihuset där min guide och cykel väntade. Ner genom huvudporten och ner i verkstadsblocket. Låt mig ge dig en bild av anläggningen.
Berganläggningen består av ett antal block, där verkstäderna utgör en del, dockorna en annan, administration en tredje osv. Du förstår hur det är uppdelat. Dessa block är sedan förbundna med långa förbindelsegångar (Tunnlar) med plats för två mötande bilar. På vissa platser kan sedan dessa block avskärmas med ordentliga detonationsportar, ibland t o m med två efter varandra.

Vi började med att kryssa runt i verkstadsblocket där det finns plåt, motor, trä, elektronik och allt annat som hör verkstäder till. Mitt i allt fanns också en under supermarket med all form av utrustning du kunde tänkas behöva. Det var bara att ta en varukorg och börja handla. Tyvärr krävdes det ett avd.nr/konto för att klara sig genom kassorna. Turen fortsatte ut i en av de långa förbindelsegångarna med namnet Risdalsvägen och den kom så småningom fram till Risdalsslipen. Bergets största tunnel med ett djup på ca 350 meter. Här arbetades det med en arbetsbåt och ett torpedbärgningsfartyg. Det var imponerande att det mörka vattnet bort mot ingången. På en smal kant tog vis oss förbi öppningen och kom ut på kanten utanför. Jag säger bara Whhoo!! Resten får du tänka dig.

Tillbaks in fortsatte färden genom tunnlar och åter tunnlar. Hälsa här, titta där, kör här, upp där, ner här. Till slut blev det bara korvstoppning. Jag kunde lugnt konstatera att:
Musköbasen o berget existerar
Det är betydligt större än vad man tror, och lite till
Det finns fortfarande stor aktivitet på basen
Det finns mycket på Muskö som man inte får se
Det kommer att finnas verksamhet kvar vid Muskö
Det värt att besöka, eller som franska resguiden Guide Michellin uttrycker det: Värt en omväg och resa!!

Resten av veckan fortsatte med arbete i arkivet, bl a med att gå igenom det imponerande bildarkiv som fanns från åren 1960-2000 från Musköbasen. Materialet kommer förmodligen till att bli en bok över Musköbasens tillkomst och historia, någon gång nästa år. Tills dess hoppas jag kunna återvända ett flertal gånger till Muskö!

Imorgon väntar verkligheten med storstädning i ett antal värn och skyddsrum i Domstenstrakten inför de kommande bunkervisningarna.

Som du kanske sett är det nu dags att anmäla sig till höstens första resa - Nordvästra Skåne. Skickar du in en förhandsanmälan till info@bunker.nu kommer ett detaljerat program.

På återhörande
BUNKERHÄLSNINGAR 

Är det något du undrar över, eller vill ha framfört så tveka inte att kontakta mig. 

Leif H