vecka 32 bunkrar, tidningar, bilar och böcker!

Vi börjar med reportagebilden från förra söndagen. På väg upp till Djuramossa passerade jag Räddningstjänsten som precis kommit fram till platsen där en långtradare gått av vägen. Roligast var dock att se polismotorcykeln som kom i full fart, men blåljus, och en extra polisman baktill, på väg till olycksplatsen från andra hållet. Det gällde väl att snabbt få polis på plats, för som vanligt växte köerna s
Regn, regn och åter regn. Men jag föredrar att nynna på på den gamla melodin -I´m singing in the rain, du vet den där gamla filmen där Gene Kelly dansar i regnet och studsar omkring i vattenpölarna. Det blir ju inte roligare än vad man själv gör det. Nu känns det som om tiden bara rusar fram med en otrolig hastighet – sswwoosh! Vad var det? Aha vecka 32 som passerade! Men det är ju klart alltid roligt när det händer saker och ting, även om det ibland kunde vara i ett något lägre tempo.

Veckan började som vanligt med en måndag och den sedvanliga stadsvandringen i Helsingborg. Det småregnade och jag valde att ta på mig mitt nya regnställ av lättviktsmodell. Alltså ett sådan som skall vara vattentätt men ändå andas. Jo tack! Efter ungefär en timma var ajg förmodligen mer blött av svett, än av regn. Så vid ett av värnet fick kollegan Max ta över medan jag krånglade mig ur regnstället. Vi var en liten grupp och visningen gick snabbt. Det är ju skillnad mot de stora grupperna, då kanske 30-40 personer skall ut och in ur trånga bunkerdörrar.

Tisdagförmiddag var intressant med ett besök på P 7 i Revingehed. Här fick jag chansen till en förhandstitt på det nya regementmuseet, som inte får kallas museum, utan är istället ett tradtionsrum. Det är den gamla regementschefbostaden som ny sakta men säkert förvandlas till ett museum, om än betydligt mindre än det föregående. Orsaken till besöket var att kollegan Johan skulle dit för att leta knappar till några uniformer.

 Utanför hade regnet börjat att ösa ner när vi tog svängen om Södra Sandby för en snabblunch  den lokala grillen. Här fanns det möjlighet att få dagens lunch, om man ville. Men eftersom dagens lunci denna dag bestod av fisk sp blev valet inte så svårt; korv. Dagen till ära serverad på en riktig tallrik och med riktiga bestick. Dessutom en riktig smaklig korv! Efter lunchen var det iväg igen, ut i regnet.

Själv skulle jag träffa en reporter och fotograf från Sydsvenskan som arbetade med en artikelserie om konstigheter i Lund kallad extrema Lund.  Ni vet sådana där grejor som; längst, djupast, högst osv. Nu var turen kommen till ”hemligast”. Journalisten hade lyckats gräva fram att det skulle finnas någon form av ”robotplatser” i trakterna av Häckeberga. Jag hade hänvisat till min bok Spår av ett försvar, där det berättas utförligt om just robotplatsen i Häckeberga. Man ville dock gärna att jag visade dem till platsen, och detta var orsaken till varför jag skule till Häckeberga. Det blev en snabb tur till platsen. Men bilarna stående vid vägen promenerade vi upp i skogen och jag orienterade dem runt inom grupperingsplatsen. Fotografen tog några bilder och sedan var det bara att bege sig tillbaka och fortsätta hemåt. (reportaget finns i Sydsvenskan 2012-08-15)

Onsdagen började med en tur till bilverkstaden i Malmö. Sedan bytet av diverse saker har obalansen ökat och nu var det dags för en ordentlig balansering. Åtgärden kostade givetvis inget eftersom detta var något som skulle gjort i samband med övriga åtgärder i förra veckan. Väntetiden fördreav med TV,s Godmorgonprogram, garis kaffe och stilla vandring i den stora bilhallen. Efter ca 1 timma var det klart och jag kunde bege mig ut på E65 för en första test. Perfekt! Nu slipper man sitta och brottasmed ratten, eller skaka sönder fullständigt.

Den nya boken BUNKERBOKEN är nu hos tryckeriet och om ca 1½ månad skall den distribueras ut till hugade läsare. Boken kan redan nu beställas från info@bunker.nu Inom kort kommer den att finnas på den ordinarie beställningssidan, men t v går det bra att boka den via mail. Boken är i A 4 format och omfattar ca 230 sidor fyllda med bilder från ett antal svenska kustbefästningar. Namnet BUNKERBOKEN gör den inte riktigt rättvisa (tycker jag) den borde haft namnet KUSTARTILLERI, för det är vad den handlar om. Du får följa med till ett stort urval av KA-anläggningar över hela landet. Gotland, Stockholms skärgård, Göteborg och Blekinge. Utförliga bildtexter ger dig bakgrunden och varje avsnitt inleds med en beskrivning av det aktuella området. För mig själv blev bokens bilder till en enorm minnesresa. Här var de ju, alla de gamla anläggningarna! Tyvärr ockå en minnesresa med vemodets förtecken, eftersom ett stort antal av de visade anläggningarna numera är borta. För boken handlar ju om det som var väldigt hemligt. Så hemligt att anläggningarna t o m var hemliga när de försvann, de flesta utan att lämna ett spår efter sig. Men det är inte bara vemod, boken innehåller underbara bilder, flera med karaktären ”ruinromantik” från anläggningar som en gång var det yppersta inom svenskt kustförsvar. Denna typ av militär installationer hade oftast ett mycket vackert och naturskönt läge, något som också syns på många av bilderna. Är du det minsta intresserad av kustartilleri, bunkrar och militärhistoria är detta absolut boken för dig. Jag är helt övertygad om att du kommer att nicka igenkännande på några ställen, när bu bläddrar i boken, men för det mesta kommer du att sitta förvånad. Boken skildrar nämligen, till en stor del, platser som var hemliga och förbjudet område för oss ”vanliga”.

Torsdagen blev det också till premiär för lite röda läckheter – kräftor. Det kändes faktiskt som om det var evigheter sedan jag åt kräftor senast. Förra året vet jag att det inte blev några – av förklarliga skäl. Nu hade jag inhandlat ett paket av ICA Jumbokräftor. Paketet fick tina enligt alla konstens regler i kylskåpet under tre dagar. Så fram med kräftor, bröd, smör, vitt vin, servetter och allt annat. Dagen till ära hade jag lagat en liten skink och ostpaj som lite extra ”förstärkning” till kräftorna.

Och det smakade gott! Dock inte så gott som jag tyckte det borde smakat. Kräftorna hade ett mycket hårt skal och lite avslagna i smaken. En aning mer dillsmak hade inte suttit fel. Men säsongen har ju precis börjat så det får bli fler ”provsmakningar” framöver med andra sorter.

Arbetet med min kommande bok Snuskburken och andra recept fortsätter, Just nu består mycket av arbetet att leta ”prylar”. Militär saker och ting med matanknytning som kan användas i samband med fotograferingarna och matlagningen. Jag vill ju gärna kunna visa upp de tillagade rätterna i sin ”rätta” miljö dvs på autentiskt porslin eller grytor. I samband med besöket på regementsmuseet på Revingehed beundrade jag en monter med just gammalt porslin som hittats i sambamd med renoveringen av en av de gamla lägerbarackerna. Det var främst porslinsmuggar. Tyvärr bara skärvor. Men alla hade märkning med regementets nummer (I 25) och kompaninumret.

 Men det fanns ju inte så mycket prylar i det militära som hade matanknytning, så det borde väl gå att leta fram dem. Du har kanske något i gömmorna? Dock inte snuskburken (kokkärl m/40) för det var givetvis det första jag såg till att skaffa, och den finns också i ett oändligt antal. Däremot porslin, bestick, reservproviant, gärna äldre, matminnen och naturligtvis bilder från tiden då det begav sig. Du har kanske nåt foto från din egen värnplikt som har en koppling till mat? Då får du gärna höra av dig!

Veckan har också gott i fuktens och regnets tecken. Det är nästan så man undrar var tog sommaren vägen? Mina trädgårdsambitioner, med både potatisodling och tomater kom lite på skam. Visserligen har jag skördat båda sorterna men i den lilla skalan. Tomaterna var väl det som överraskade mest. Antingen blev de ”för” stora, så att de sprack. Eller miniatyrer som du kan se på bilden där mina små tomater ligger i ”skuggan” av normal kvisttomater.

Helgen medgav dock lite utomhusvistelse, mellan regnskurarna, och jag passade på att plocka fram gräsklipparen för att åtminstone hålle efter det alltid växande gräset. Sittandes på min lilla trädgårdstraktor kan man fundera på världsproblemen, eller hitta lösningar på en hel del frågor. Dock stördes mina funderingar i söndags av jätten som hälsade på ute i rapsfälten runt vår gård.

 Det var markägaren, eller grannen, vilket man vill, som passade på att tröska lite raps medan det var någorlunda uppehållsväder. I flera dagar har jag hört, från bekanta, om den gigantiska skördetröska som han inskattat. T o m vår lokala tidning Ystad Allehanda har haft reportage om ”monstret”. Och nog är det stort alltid. Själva slåtterdelen, alltså en rörliga den längst fram är 12 meter bredd (eller lång) så det klara av ordentliga bitar när den kör ute i markerna. På bilden ovan får du en uppfattning om storleken när du jämför med personen längst ut till höger. Manicken i förgrunden är transportvagnen som kopplas efter tröskan när den kör på vägar. Så min lillaträdgårdstraktor blev om möjligt ännu mindre, men jag är helt nöjd med min 60 cm klippbredd!

Nu är det dags att fortsätta arbetsveckan. En vecka som innehåller premiären av Ystad Tattoo på onsdagkväll tillsammans med kollegan Johan. En konsert som nu börjat att bli en mångårig tradition. I slutet av eckan väntar uniform m/39, stålhjälm och exercis, men det får du läsa mer om i kommande brev. Nuär det dags att göra klart för utskick av det nya numret av FORT & BUNKER. Det är också premiär för marknadsföringen av den nya boken BUNKERBOKEN av Tim Eriksson och Alexander Olsson. Du kan läsa mer om deras arbete på www.bunkerboken.se och www.kustartilleriet.gearhead.se Här finns mycket at läsa och titta på. Så tills nästa vecka önskar jag en god vecka och förhoppningsvis lite sol!

Leif H