Abonnera på Fort & Bunker

vecka 33 Linslus, marschmusik & parad, åter i uniform!

2011 års Ystad Tattoo. Inget som imponerade!

2011 års Ystad Tattoo. Inget som imponerade!

Måndag, och det började verkligen i stor stil. Sydsvenskan hade en stor artikel om den gamla grupperingsplatsen 270, i trakterna av Häckeberga, inte så långt från Lund. Stor bild av undertecknad, både på lokaldelens framsida, och inne i artikeln. Frukosten var precis avklarad när telefonen började ringa. Du kan själv se hur det såg ut (jag tror länken skall fungera ett tag) http://www.sydsvenskan.se/lund/article1526870/Rysskracken-blir-synlig-i-skogen.html 

Annars var det en måndag som startade tidigt med besök hos tryckeriet för avlämning av inlagan till FORT & BUNKER. Omslaget är ju redan lämnat, och nästan klart vid det här laget. Efter det var det dags att ta hand om de adminstrativa göromålen. Fakturor, böcker, utskick, adressetiketter mm mm. Efter lunch var det dags för besök på posten och sedna lite storhandel hos traktens ICA-handlare och dessutom ett besök hos Systembolaget. Vi skall ha några vänner på lunch imorogn (tisdag) och jag tänkte bjuda på lite ”plockemat” och öl. Förhoppningsvis skall det bli lite ägg och sill, olika köttsnittar, härlig spansk skinka med melon, hårdrökt skånsk fläsk med äpple, pastje med gurksallad och kanske lite till. Som dessert blir det ädelostvariationer med melon druvor och päron. Jag hoppas ingen skall behöva gå hungrig från bordet. Jag återkommer med detaljerad beskrivning äver mina försök att leka MasterChef. Maten är inte hämtad från Försvarets kokböcker, där jag annars fortsätter arbetet med att försöka välja ut ”vettiga” och fotograferingsbara recept och maträtter. Snart stundar fotograferingstider och då gäller det att både kunna hinna laga recepten, smaka på dem och fotografera dem när de seer som bäst ut. Dessutom lär jag ha sällskap av några hungriga kollegor. De normala militära recepeten är ju inte precis beräknade till ett fyra-personers-hushåll, utan snara åt 100-manna-hållet!

Bunkerboken, just nu populär!

Bunkerboken, just nu populär!

Annars handlar det just nu väldigt mycket om den kommande boken BUNKERBOKEN. En bok som är skriven och fotograferad av Tim Eriksson och Alexander Olsson. Den ges ut på mitt förlag och beräknas vara ute omkring den 15 0ktober. Men redan nu finns den på hemsidan, där du kan läsa lite om boken och ”beundra” framsidan. Ja, jag sa just ”beundra”. För det är faktiskt en mycket bra framsidesbild. Den fortsätter dessutom runt på baksidan, men det ser du när du får boken. Just omslagsbilden är en av mina favoriter och är tagen på Gotland. Bilden i sig själv skriker BUNKER. Det är t o m så att namnet känns lite överflödigt;-) Nåväl böcker säljer inte sig själv, och framför allt förflyttar de sig inte till köparna heller av sig själv. Så just nu pågår arbete med att få boken synlig. Göra klart för utskick och allt annat praktiskt kring ett boksläpp.
Beställningarna har givetvis börjar , om inte strömma, så åtminstone komma in. BUNKERBOKEN fyller ett tomrum i detta kanske udda ämne som jag och mina kollegor sysslar med. Av naturliga skäl är de flesta av mina böcker koncentrerade på södra Sverige, även om de två utflyktsböckerna Militär Utflykt och Fortsättningen utgör ett undantag, så även boken om Muskö. BUNKERBOKEN rör sig över hela landet. Från Aspö i Blekinge, via Landsorts och Stockholms skärgård, över Hemsö för att avsluta färden vid ett artilleriforten i Kalixlinjen, nästan längst upp i norr. Det är nästan så man kan börja tala om en militär Nils Holgersson. Undrar vad han kallats, eller hade varit det vanliga Vpl 315 Holgersson.

Så blev det då tisdags och dags för den efterlängtade lunchen med vännerna. Det blev till att börja tidigt på morgon med att blanda samma smeten till de små goda köttbullarna som bör ingå i alla lunchbord av dignitet 😉 För ovanlighetens skulll lyckades jag också göra ett ”normalt” antal köttbullar. Kanske beroende på att jag köpt lagom med färs? När dessa var stekta var det dags att börja med snittarna, eller läckerbitarna. Här skule det finnas tre sorters sill; löksill, brantevikssill och svart vinbärssill. Ganska enkla; pumpernickelbröd i botten, en skiva ägg, sillbit, dekorera med dillkvist eller liknande. Därefter var det dags för några med grovmalen leverpastej, stekt bacon och ättiksgurka. Detta var de ”mörka” sakerna. Nu över till de ”vita”. Här fanns det skinka med viltsenap, skinka med gurksallad och några andra varianter. Det tog en stund att göra, men det var det värt.

Här kan man njuta länge och väl....

Här kan man njuta länge och väl....

”Gästerna”, det var bara två, anlände prick kl 1230 och vi satte oss direkt till bords! Utöver det som står beskrivet ovan fannsockså olika sorters ädelost, vindruver, päron, tomater och lite annat smått och gott! Som sig bör ingick det naturligt några goda öl i anslutningen till denna ”riktiga” lunch. Det var de kända märkena Grolsch, Jever, Mariestad och Staropramen som alla tillhörde den lättdruckna avdelningen. Givetvis lagom kylda och serverade tillsammans med ett par ”pärlor” för att förgylla en helt vanlig tisdag! Efter nästan två timmars ätande för att förstärka de varma rätterna, som bara var köttbullarna, hade jag även grillat några små weisswurst (Thuringer-art) riktigt mums-filli-babba! Det tog slut nästan omgående.

Mätta och belåtna, skall läsas som sprängfyllda och proppmätta var det gott med en kopp kaffe och en pytteliten Calvados, att ”sätta” maten med. Sedan gästerna gått var det bara att sjunka ner i TV-fåtöljen, slå på någon av satellitkanalerna och låta John Blund ta med mig på en liten resa runt i sömniglandet. Man kan väl lugnt påstå at det blev inte mer gjort den dagen! Men vad gör ju det, det kommer ju alltid en ny dag imorgon.

Marinens musikkår - en glad överraskning!

Marinens musikkår - en glad överraskning!

Och visst det blev onsdag, och det var dags att besöka årets militära Tattoo i Ystad. Tillsammans med kollegan Johan Andrée är det nu fjärde gången vi besöker evenemanget, som hålls vartannat år på den gamla kaserngården vid det forna regementet. De gamla kasernbyggnaderna bildar en pampig inramning till evenemanget, med likkompaniets kasern framför publiken. Genom den gamla portalen marscherar de olika musikkårerna in på arena, som trampats av tusentals soldater genom åren. De deltagande musikkårerna var följande; Marinens Musikkår, Sverige, Finska Arméns Dragonmusikkår och Karelska musikkåren, Finland, Søværnets Tamburkorps, Danmark, Heeresmusikkorps 2. Kassel, Tyskland, TayForth Pipes and Drums, Skottland, Fanfara Bersaglieri Nino Tramonti Mario Costa, Italien, Marinens musikkår, Italien,  Musique d’Artillerie, Rennes, Frankrike, Polska Arméns representationsmusikkår, Polen, Hemvärnets Musikkårer från Borlänge, Helsingborg och Södertörn i Mass Band, Hemvärnets Musikkår, Ystad.

Marschmusik ger aptit - tycker Johan och laddar in!
Marschmusik ger aptit – tycker Johan och laddar in!

Johan hämtade upp mig vid sex-tiden och iväg till Ystad. Det fanns gott om parkeringsplatser iordningställda och funktionärer så till att det hela flöt bra, och hälsade alla bilister med ett Välkommen till Ystad Tattoo!

Vi tog sikte direkt på ett av matstånden, precis invid läktarna och hotellet. Här fanns tydligen ”alla” rättigheter för det såldes både starköl, whiskey och annat gott. Värre var det med maten. Utbudet bestod av Tattookorv, med anmärkningen Kryddad! Och det räckte för att jag skulle avstå. Men det fanns den eviga räddningen Hamburgare för det facila priset 50 kronor! Men det skulle jag inte fallit för! En tidigare grillad hamburgare i ett torrt bröd som hållits varmt ovanpå grillen utanför tältet. Men man fick själv hälla på ketchup, senap eller dressing. Nej det är definitivt inte för matens skull man skall besöka Ystad Tattoo. Här finns mycket att göra, jag skall be att få återkomma lite längre fram. Strax före 20 hade vi bänkat oss. I år på stora läktaren, mittför kasernbyggnaden. Faktiskt ganska bra platser. Prick åtta startade det hela med att Hemvärnens musikkårer marscherade in. Viljan fanns nog där, men oj vilken rättning! Min gamle execissergeant hade gråtit blod och jagat hela truppen över kaserngården;-)

Men det hela blev lite bättre när de utländska, och mer professionella musikkårerna intog planen.

Bland mina favoriter hörde den franska, tyska och finska kontingenten. Mest spektakulär var som vanligt den springande blåsorkestern från Italien Fanfara Bersaglieri Nino Tramonti Mario Costa som springer och spelar! Visserligen stod de stilla och spelade några låter, men det är just deras springade marsch som gör att man drar på mungiporna. De första 90 minuterna gick förhållandevis snabbt, även om man inte såå imponerad. Det kändes lite tamt och avkommit. Det saknades någonting. Riktigt vad vet jag inte!

Alltin går att sälja en dag som denna, verkar det som!

Alltin går att sälja en dag som denna, verkar det som!

PAUS förkunnades det i högtalarna – 35 minuter! Vi passade på att ta en promenad runt läktarna och bort till Ystad Militärmuseum. Av någon outgrundlig anledning var här inte öppet. Just Tattoo-kvällarna borde ha varit ett utmärkt tillfälle att sprida lite reklam kring museet, och ”visa upp” sig. Men det mest slående var det kompakta mörker som omgav evenemanget. Utanför museet såldes nygrillade hamburgare och öl från den lokale bryggaren. Men det var knappt man såg något. Grillmästaren torde haft ganska svårt att se något av det som hände på grillen.

Tur det fanns blixt på kameran.

Tur det fanns blixt på kameran.

Andra delen blev lite av en repris av den första. Några av de deltagande orkestrarna gjorde ett kortare nummer på planen för att så småningom kulminera i den stora finalen där alla orkestrarna samlade på kaserngården. T o m avslutningen med den känslosamma Aftonsången hade ändrats till det sämre. Förr om åren stod en ensamme trumpetaren på en hög piedestal, eller ställning. Nu hade man nöjt sig med att ställa honom längst bak, på en pall. Njaa, lite mer får man nog anstränga sig om man skall ligga kvar i toppen. Nu dröjer det två år tills nästa gång, och givetvis kommer vi att sitta där igen för att se vadsom hänt.
Så med en av kvällens höjdpunkter lämnar vi marschmusk och Ystad för denna gång.

Några som fick publiken att både skratta och applådera - den polska kåren!

Några som fick publiken att både skratta och applådera - den polska kåren!

Veckan rullade på och det blev som vanligt torsdag, en dag som blev ovanligt fylld med arbeteframför datorn. Nu handlar det väldigt mycket om registrering av beställningar. En del på den kommande bunkerboken, men också på förlagets andra böcker. Det märks lite att semestrarna är över och att folk är tillbaka i ”vardagen”. Nu väntar den stora ”kostymbalen” på lördag. I full mundering från andra världskriget skall det exerceras. Hoppas bara vädergudarna är på min sida! 
Fredagen inleddes med hämtning av det nya numret av tidningen samt kuvert. Därefter var det bara att börja arbetet med etikettering, istoppning och förslutning. Ett trevligt arbete, som ger många tillfällen till att lösa världsproblemen, eller andra aktuella frågor. Höger hand öppnar kuvertet (som redan har fliken uppvikt) vänster hand tar en tidning, för in tidningen i kuvertet och för samtidigt över kuvertet åt höger. Repetera, repetera och så där håller man på tills det är klart. Varje omgång ilagda tidningar räknas upp i buntar om 25 (inte för något särskilt skäl, men det är lättare att veta hur många som är klara) därefter börjar arbetet med att försluta dem. Vänster sida; skål med vatten, vänster hand fuktad svamp. Framför mig en bunt med kuverterade tidningar med kuvertets flik åt vänster, klistersidan uppvikt. Fukta med svampen samtdigt som kuvertet dras åt höger. Förslut fliken och klappa lätt. Gör om och fortsätt. Så enkelt är det när det skall beskrivas. Sen är det ju att det alltid fungerar annorlunda i praktiken. Bl a kan man skära sig ordentligt på papperskanter. Men i det hela taget går det snabbt, och efter två dagar är tidningen klar för posten. Dock fick det mesta av arbetet anstå till söndagen, för nu gällde övningarna vid Beredskapsmuseet.
Lördagmorgon var det samling i Djuramossa. För första gången skulle nu delar 7.motorbrigaden samlas. Både befäl, manskap och fordon! Det låter kanske pompöst men det var riktigt imponerande. En stridsvagn m/42 och en KP-bil m/42 samt en påhäng 57 mm pv-kanon m/43. Till dessa forodn hörde givetvis stridsvagnsbesättningen och föraren till KP-bilen, men det fanns dessutom 8 ”soldater” i helt autentiskt utrustning. Ja kanske från starten eftersom dagen började med kaffe och utprovning av diverse prylar. Om vi börjar högst upp och arbetar oss neråt så har vi hjälm, vapenrock m byxor, undertröja, brödpåse, gasmaskväska, bajonett, dricksflaska, ammunitionsgördel, damasker och kängor! Och resultatet blev inte alls tokigt, som du själv kan se.
Inte illa pinkat för att vara första gången på många år år för några, och absolut första gången för de övriga.

Inte illa pinkat för att vara första gången på många år år för några, och absolut första gången för de övriga.

Efter att alla fått sin utrustning började dagens övningar under ledning av vår alldeles egen ”drillsergeant” Jörgen. Det blev många roliga stunder, men med ett mycket seriöst allvar. Efter tag började rörelserna sitta där. För fot gevär! I remmen gevär! För fot gevär! I remmen gevär! För fot gevär! I remmen gevär! För fot gevär! I remmen gevär! För fot gevär! I remmen gevär! Vi t o m lyckades med mästerverket att göra vändningar, enskild ställning och manöver. Som avrundning innan lunchen fick vi också marschera en sväng. Lunchen var som sig bör ärtsoppa och det strålande vädret inbjude till utspisning utomhus. Blåsten var lite småsnål så det var ganska skönt i den tjocka uniformen, även om det finns skönare kläder att ha på sig.

Undertecknad njuter lunchen trots envisa papparatzi!

Undertecknad njuter lunchen trots envisa papparatzi!

Efter lunchen var det dags för fortsatta övningar, och nu med vårt fordon, en pansarbil av modell KP-bil. Enkelt kan den beskrivas som en pansarklädd lastbil. Det är på denna som gruppen transporteras och det gäller att kunna komma in och ut någorlunda smidigt. Själv fick jag avstå från dessa gymnastiska övningar, och ägnade mig istället åt berömmande ord och fotografering. Men visst såg det stiligt ut när förbandet rullade iväg på KP-bilen, ut över fälten.

7.motorbrigadens pansarvärnsgrupp klara för strid!

7.motorbrigadens pansarvärnsgrupp klara för strid!

Eftermiddagen led mot sitt lsut och så gjorde också viljan och energin i de tappra soldaterna. En sista uppställning vid fordonet, några valdra ord från vår sergeant och det var dags att bege sig hemåt till väntande dusch och bekvämare kläder. Ja och där slutade egentligen min vecka om man nu inte skall räkna söndagens arbete med att få klart utskicket av det nya numret av tidningen.

Så tills kommande vecka önskar trevliga dagar. Jag påminner också om Regementets Dag i Revingehed, där P7 , eller rättare sagr Södra Skånska Regementet firar sin 200 år dag. 7.motorbrigaden kommer att finnas där och du är hjärtligt välkommen att hälsa på oss. Riktigt var vi kommer att finnas efter parader och annat vet jag inte. Men sikta på stridsvagn m/42 och en KP-bil så kommer du rätt. Kom också ihåg att helgen därpå, alltså den 3 september är det MILITÄRDAG på Beredskapsmuseet i Djuramossa. Där kan du också träffa oss och en hel massa andra! Jag finns där t ex!
Sensommarhälsningar
Leif