Vecka 30-31 Det bara steker….

Riktigt varför denna bild fick inleda veckobrevet vet jag faktiskt inte. Kanske är det värmen som gör en lite nostalgisk, eller är det kanske det faktum att nu finns det inga 12/70 i Norden längre, åtminstone inte som kan användas för att beskjuta en fiende.
Men vi hoppas väl över och ser vad som hänt sedan sist. I ett utslag av nyfikenhet beslöt jag mig för att testa ”riktig” korv mot ”skinn-och-ben” Statoil-korv. Nu skall det Statoils försvar sägas att denna intesägande plastkorv säljs av de flesta bensinstationer och även på IKEA. Jag kan tänka mig att det är en prisfråga för den kan inte kosta många kronor i inköp Men jag började högst upp med Lunchkorv/grillkorvarna Rolls-Royce. Korven är från Per-i-Viken ett lokalt charkuteri upp i nordvästra Skåne. Som korvälskare är det svårt att undvika dem. Här finns alla de ”riktiga” korvarna bland annat en wienerkorv som är helt fantastisk.

Som alternativ ser du vad man får på Statoil. Ganska intersägande och kvalar in under rubriken ”bukfylla”.

Så nu tycker jag vi lämnar den här typen av mat och ägnar oss åt något helt annat. Det blev en liten speciell utflykt också i veckorna som gick. Tillsammans med några kollegor fick jag nöjet att besöka ett antal Hc och Dc. För dig som inte är hemma i fortkortningarnas värld kan jag berätta att att detta står för Huvudcentral och Distriktscentral, alltså pratar vi om Civilförsvarets ”gamla” anläggningar. Det skall kanske tilläggas att en del av dessa är inte så gamla. Nästan alla större orter har en anläggning av detta.

Anläggningarna ligger ofta, eller rättare sagt låg, lite avsides i samhället, eller staden. Numera har ofta villor och bebyggelse hamnat nästan runt de gamla anläggningarna. De flesta av dessa civilförsvaranläggningar byggdes med början från mitten på 1950-talet och fortsatte att byggas ända fram till 1970-talet, och i vissa fall ännu senare.

Anläggningar av typen Dc (Distriktscentral) är oftast mycket små betonganläggningar, mer eller mindre nedgrävda. Det finns en ingång med slussning, ett ledningsrum, maskinrum, pentry och förläggning. Anläggningarna var som regel byggda för 20-25 personer. Förläggningen rymde inte alla utan tanken var nog att sova i skift. Dieselaggregat och generatorer skulle förse anläggningen med ström vid behov och det fanns även en egen brunn med vatten. De flesta av anläggningarna är numera avecklade och övergivna, men det finns fortfarande ett antal ”aktiva” som användes bland annat under övningar.

Att kliva in i en anläggning av detta slag är ofta att kliva tillbaks i tiden ett 20-tal år. Det mesta av anläggningarnas utrustning, när det gäller möbler, inredning och kök, anskaffades under 1960/70-talet och det är ibland ganska roligt att gå runt och öppna köksskåpen och se vad som finns i form av kommande ”antikviteter”. Det dröjer kanske inte länge förrån vi får se Antikrundan och Ann Lundberg i en anläggning av detta slag. Här några köksskåp som jag öppnade under turen. Notera också den gula färgen på skåpen, den var genomgående på alla besökta anläggningar under dagen.

Även om det handlar om trånga utrymmen under jord, och avsedda för ofärdstider kan man inte utan att förundras över att ända finns en känsla av ombonad mitt i betongen. De små förläggningsutrymmena med sina tre-våningsängar ser ganska mysiga ut när man tänder sänglamporna. Om det sedan är så skönt att tillbringa natten härnere är jag väl lite mer tveksam till.

Men i veckan bestämde sig min dator för att börja protestera lite. Kanske var det behandlingen, eller var det värmen. Grafikkortet, tror jag, började själv bestämma hur färgsättningen skulle se ut. Något som ganska frustrerande speciellt eftersom jag höll på med att lägga sista handen vid omslaget till det kommande numret av FORT & BUNKER.

Och det värsta är att ”mina” datakillar har behagat ta semester. Jag förstår inte varför folk alltid skall ha semester när man behöver dem. Kanske dags att styra upp detta med arbetsmiljöministeriet 😆

Lördagen den 27 juli avhölls den årliga Thulinträffen i Landskrona. Det är en, vad skall man kalla det, veteransbilsträff/utställning. Ägare av äldre bilar, av alla slag, kan här ställa ut sina fordon innan för fästningsvallarna på Citadellet.

Kollegorna från reenactmentgruppen Big Red One har bjudit in Beredskapsmuseet till att delta i en hörna av Citadellsområdet. Big Red One som speglar amerikanska trupper under invasionsperioden 1944 består av ett stort antal fordon där det bland annta ingår ett fordonbaserat fältkök a la US.

Dagens rätt var Chili-con-carne. Kryddstark med god och dessutom utspisad i mässtältet tillsammans med kollegorna var det en riktigt trevlig matupplevelse. Serveringen skedde givetvis helt autentiskt på tidstrogna tallrikar.

Gruppens kock är en glad fyr som osökt för tankarna till kocken i den tecknade serien Knasen. Precis som alltid blir koket en central plats där man gärna ”flockas” över en kopp kaffe och lite småprat.

Värmen fortsatte och solen gassade från en molnfri himmel. Som vanligt kan det aldrig vara ”lagom”, och med dagstemperaturer runt 30 grader började man så smått gnälla över värmen. Men det kom några dagar då naturen bestämde sig för att visa alternativen, vilekt kanske inte direkt heller besod av ”lagom”.

Och det kom med besked – åska och störtregn! Mitt i veckan hade jag bestämt för att göra ett besök vid det nya militärmuseet Miliseum i Skillingaryd. Dels för att jag var nyfiken, dels för att det gamla militärlägret är en otroligt vacker plats med mängder av gamla byggnader från tiden där man exercerade på heden.

E 4 upp till Skillingaryd blev kanske inte riktig den sköna bilkörning som jag tänkt mig, utan istället en färd genom ihållande störtregn med vindrutetorkarna på högsta fart och vattenplaningsvåta vägar. Men det lugnade ner sig när jag kom fram och solen behagade visa sig igen.

Museet byggs upp i befintliga byggnader inom det gamla lägerområdet, i den del som kallas västra lägret. I två av de gamla mathallarna inreds nu det nya  museet. De byggdes 1892 och inreddes med långbänkar och långbord. Golvet bestod av hårdtrampad jord. Proviantbod och kokhus förlades mellan hallarna. Kokhuset revs tidigare och har nu ersatts med en entrébyggnad.

Det var spännande att se hur utställningarna växte fram, och jag var imponerad över hur långt man hunnit. Ja det är klart museet skall ju invigas den 14 september så det är ju klart de måste ha hunnit en bit på vägen. Det fanns många spännande inslag i de båda stora byggnaderna. Här finns den indelte soldaten och soldattorpet. Här finns exercishedens tältläger och mycket annat. Men en stor del är avsatt till att skildra ingenjörtrupperna med all deras verksamhet. Riktigt roligt var det att se en mindre utställning om fortifikationens historia. Men vi skall  inte avslöja för mycket. Sätt av en dag för ett besök här. Du behöver inte en hel dag för själva museet, men du skall definitivt äga ett par timmar åt att ströva runt i lägerområdet.

Vid mitt besök hade tyvärr militärrestaurangen semesterstängt men jag fick tipset om ett nyöppnat kaffe inom lägerområdet så jag bestämde mig för att ta en fika i brist på lunch. I huset som fått namnet Bastionhuset som byggdes 1885 finns nu Tina & Översten.. Lägrets intendent bodde här omkring 1900. Därefter nyttjades byggnaden av militärmusiken samt till soldathem. Civila hyresgäster som residerade här lär ha flyttat på grund av att spöken störde friden. Under 1950- och 1960-talet tjänstgjorde huset som underofficersmäss (mäss B). Från 1988 och några år framöver användes byggnaden som soldathem. Under en kort tid fanns här också ett litet militärmuseum på övervåningen. Här finns ett fint fik med en härlig uteservering (tyvärr fick jag inte chansen att prova den eftersom det börjat regna igen) samt en, vad jag kallar ”dibidut-affär” Alltså en affär fylld med allehanda prylar som man inte visste man ville ha förrän man ser dem! Det riktiga namnet är den inrednings- och nostalgibutik. Kaffet erbjöd hembakade kakor och hemlagad glass. Så det fick bli en kopp kaffe och en rabarber- och jordgubbsglas i den småmysiga servieringslokalen.

Efter fikat bröt plötsligt solen igenom och jga bestämde mig för en tur över till östra läger som består av ett antal underbara träkåkar samt skjutfälet. Tyvärr var skjutfältet avslyst så jag tog en lite sväng i kanten av skogen och återupplivade barndomens minnen genom att stoppa nävar med blåbär i munnen. Underbart!

Efter denna lilla paus var det bara att styra bilen tillbaks mot vardagen och hemmet. Avsaknaden av lunch gjorde att jag stannade till i Klevshult. Bekvämt placerat precis invid motorvägen med mack och restaurang. Restaurangen var ett Rasta-ställe, något som kanske inte varit något av mina favoritställen, men jag var hungrig. Så det blev dagens som man plockade själv vid kassalinjen. Tyvärr fanns inga skyltar som berättade vad som bjöd, utan man fick titta, lyfta på lock och komponera sin lunch. Jag tog köttfärslimpa, kokt potatis, sås och lingon. Först då upptäckte jag att det fanns isterband, men då var det så dags.

Man kunde snabbt konstatera att mina intryck från tidigare Rasta-besök stämde. Maten var ätbar, men ingen höjdare. I detta fallet var köttfärslimpan torr och med en lite ”konstig” smak. Så fort den värsta hungern var stillad fortsatte jag resan hemåt.

Veckan avslutades vid Beredskapsmuseet där det var Soldatens Dag. Ett evenemang som visade upp andra världskrigets soldater, utrustning, vapen och tältförläggning. Den tryckande värmen skrämde bort många besökare, som förmodligen valde stranden istället. Men det var trots allt en hel del som sökte sig till dagens båda uppvisningar där man bland annat fick både se och höra skjutning med olika vapen.

Besökaren, båd liten och stor, kunde passa på att prova den svenske soldatens utrustning. Trots värmen var det ingen som tvekade att ta på sig både stålhjälm och vapenrock.

Och så var två av årets varmaste veckor till ända och jag kan konstatera  att jag på söndagen (4 augusti) ritat en sol i almanackan och noterat +33 grader! Och därmed önskar jag en fortsatt skön sommar med kanske lite mindre värme men det blir som det blir! Njut av sommaren och titta på en eller annan bunker hälsar
Leif H
PS Det kommande numret av FORT & BUNKER är nu hos tryckeriet och beräknas vara ute hos dig omkring den 25 augusti