Vecka 33, tiden går och går…..

Nu vill jag faktiskt inte se fler förbandstecken, eller tilläggsmärken. Denna sammanställning har kommit tack vare välvilligare samlare runt om i landet. Förmodligen kommer det att fattas något – det är bara att acceptera. Men just nu är jag ganska nöjd med dessa märken efter att ha tillbringat många timmar med att frilägga dem från bakgrunden och ge dem ett namn så jag snabbt kan kontrollera att alla har kommit med. Just det här med bilder till böcker, eller i detta fallet boken 100 år av försvar i väst, skapar lite problem ibland. Just nu finns det nästan 2 000 bilder (fotografier, skisser, kartor och ritningar) som skall vara med i boken. Allt från gamla glasplåtsbilder från 1912, till nytagna av mig själv eller kollegorna som hjälper till. Dessutom skall jag naturligtvis inte glömma bort alla ni som skickat in bilder, eller till och med gett er ut i terrängen för att ta en bild till mig! Stort Tack!

Idag är det den 17 augusti och nu börjar dagen med stor L, som i lämning, komma allt närmare. Nästan ”all” vaken tid tillbringas nu framför datorn med de 416 sidorna ur boken. Veckan som gick bjöd på ett par åskväder som fick ambitionen att säkerhetskopia att nå nästan löjliga höjder. Utöver ständigt säkerhetskopiering av bokens material (så fort något ändras kopieras ändringen till kopian) tog jag dessutom ”backup” på datorn på inte mindre än tre olika externa hårddiskar. Så det där med säkerhetskopior har jag lärt mig den hårda vägen – tyvärr!

Men lite annat hinner jag med mellan varven, dygnet har ju 24 timmar, och sömn är något man får ta igen när man blir gammal 😉 En liten kul avkopplingssyssla är planeringen av årets Bunkerresa. Denna gång faktiskt nästan helt befriad från betong, men om jag känner oss rätt så kommer det att bli lite betong. Men det kommer däremot att bli massor av militärhistoria då resan går lite i Tysklands uppgång och fall. Vi besöker de kända platserna ur Tysklands nazistiska historia. Nurnberg med de stora paradfälten och platsen där rättvisan skulle skipas efter kriget. Munchen platsen för det första kuppförsöket. Berchtesgaden, Hitlers egen tillflyktsplats i de bayerska alperna. Här bor vi ”ståndsmässigt” på Hotel zum Turken, ett av de få ursprungliga husen som står kvar. Efter två dagar i området beger vi oss norrut för att övernatta i Remagen där delar av den berömda bron nu bildar ett fredscenter och museum. Sista dagen i Tyskland besöker vi Koblenz och det stora tyska militärtekniska museet där. Därefter tror jag vi är ganska nöjda med resan. Och det är en del praktiska ting som skall klaffa när man planerar en resa som denna. Öppettider på anläggningar och museer är inte alltid anpassade efter besökarna, det gäller att pricka in rätta dagar! Hotell skall bokas och helst vara av de trevligare slaget, gärna med någon anknytning till vårt ämne. Om hotellet sedan ligger i trevliga omgivningar och serverar traktens specialiteter blir det ju bara bättre.

Naturligtvis blir det ett besök vid resterna av bron. En bro som tyskarna av någon anledning missade att spränga inför den amerikanska framryckningen, under slutskedet av andra världskriget. Trots sprängförsök, flyganfall och allt möjligt stod bron kvar. Den rasade till slut av ”egen kraft” p g a av alla skador.

Sedan skall vi ju inte glömma att Tyskland är ett stort mat, och inte minst ett öl-land. Det blir förmodligen en hel del goda middagar med tillhörande skummande drycker. Man måste ju njuta av alla aspekterna på resan. Dessutom blir man ju både törstig och hungrig av alla sevärdheter och bilkörning.

Något annat som också ”tvingat” mig att göra något annat än arbeta med den kommande boken, är det nya numret av tidningen FORT & BUNKER. Årets tredje utgåva och 57 sedan starten! Där ser man. Jag roade mig med att addera sidantalen genom åren och det blir faktiskt cirka 1 350 sidor som producerats! Så jag skall nog inte gnälla över den kommande bokens 416 sidor.

Som du kanske kan ana vad framsidan ger vi oss in på de riktigt hemliga områdena, nämligen ”hemlighusen”. Vill man vara lustig så är det alltså ett Skitnummer! Nej det kan man verkligen inte säga, men precis som den militär maten i fält, alltså Snuskburken, så är avträden och fältlatriner ett kärt ämne när kompisarna berättar lumparminnen. Alla har väl historierna om vpl si-och-så som trillade ner från stocken i latringropen o s v….
I det nya numret blir det några reflektioner över detta lumpen-ämne som säkert på ett eller annat sätt drabbat alla i gröntjänst, eller grå, och för den delen. För att friska upp ditt minne så bjuder jag här på en träffande bild från miljön jag pratar om. Har du något minne med fältlatriner eller utedass inblandade får du gärna höra av dig till oss.

Redan idag går omslaget till tryckeriet och om allt stämmer så skall resten av tidningen vara klart tidigt fredagmorgon, för att kunna tryckas under nästa vecka.
Annars är det som sagt kring den kommande boken som nästan all vaken tid nu cirkulerar. Just nu är det ganska mycket arbete med att ”fylla igen” delar av sidor där jag sparat utrymme i väntan på besked från främst de militär myndigheterna. Besked som inte alltid är så positiva ”andra delar fortfarande i bruk och därför gäller tillträdesförbud. Därför är fotografering helt förbjudet”. Eller som det också kan uttryckas ”besöka utan särskilt tillstånd och där gäller fotoförbud. Men vi äger inte den frågan utan det är….” Och det är klart man blir lite lätt frustrerad, men det är spelreglerna, så får jag tycka vad jag vill.

Så efter den lilla pausen att författa detta veckobrev är det nu tid att kasta sig över skrivandet igen. Det återstår några timmars arbete till med tidningen innan den kan gå iväg till tryckeriet. Så fortsätt nu och njut av vad du nu än sysslar med, förhoppningsvis något som du trivs med. Själv skall ja ta en snabb kopp kaffe innan jag återgår till datorn och skrivarbetet.
Vi läses förhoppningsvis igen under nästa vecka och tills dess
Bunkerhälsningar
Leif H