Vecka 35. Gräsklippning, tidningsutskick och semester!

Nu börjar, eller rättare sagt håller på, de där sköna höstdagarna. Oftast med en skön kväll som avslutning då den ihärdiga vinden lägger sig. Efter en hel dag framför datorn är det gudomligt att få gå ut på ”ägorna” och njuta av grönskan, lugnet och den svala eftermiddagen. Precis som på bilden på ovan. Om du undrar så är det en markväg som går förbi min gård och fortsätter ner mot en äng och en å. Så nog kan man använda uttrycket gudomligt!

Men annars är det körschemat ovan som det handlar om nu. I en bunt papper finns hela boken i form av miniatyrsidor, alla 416 sidorna. Nu skall varje sida kontrolleras, bilderna anpassas och spalterna justeras. Eventuella konstigheter som dyker skall naturligtvis också rättas till. Och det har blivit många mail kors och tvärs för att kontrollera bilder och uppgifter. Fortfarande fattas några bilder. Dessa skall förhoppningsvis bli tagna under nästkommande vecka. Dock är några beroende av vår försvarsmakts medgivande.

I vissa sammanhang tycker man själv att granskningen kan bli lite väl nitiskt och överambitiös. Som t ex när svaret från en av våra myndigheter om lämpligheten att publicera två sidor om en anläggning, besvaras med ”vi har inga synpunkter”. Man får väl tacka och buga ändå!

Under veckan har det nya numret av FORT & BUNKER också skickats iväg. Är du abonnent bör tidningen ligga i din brevlåda under måndag, eller tisdag, annars är någonting fel. I detta nummer finns en artikel av min kollega Svein-Wiiger Olsen som undre sommaren varit i Portugal och studerat det portugisiska kustartilleriet. En resa som jag mer än gärna hade följt med på, men tyvärr så medgav tiden inte detta. Eftersom jag har ett förflutet med affärer i Portugal så rör han sig på för mig välbekanta platser. Jag skrattade gott åt ett KA-batteri han beskriver, som råkar ligga precis intill en av mina favoritrestauranger i Lissabon. Men på den tiden var det andra intressen som gällde, men maten var god, och batteriet finns kvar.

Men tillbaks till produktionens värld och den kommande boken. Berganläggningar, och naturligtvis militära sådana, har alltid varit av stort intresse. Detta märktes inte minst på min bok ”Muskö en örlogsbas i berget”, som kom ut 2007. Än idag är boken efterfrågad och väcker intresse. I den nya boken finns naturligtvis också berganläggningar med. Inte mindre än tre kapitel tar sig an berganläggningar; Civilförsvaret, Hemligt och Djupt inne i urberget. På bilden härintill ser du en av många berganläggningar. Denna är av modellen mindre och har i dag helt försvunnit genom överfyllning.

Men det är bara en av många som berörs i boken. Naturligtvis finns det stora, och välkända anläggningarna som Svalan, Greger, Ebba och de andra med, och dessutom lite till. Men som i alla sammanhang går det inte att få med allt. En del måste man bara släppa, av olika orsaker. Tillträdesförbund, fotoförbud, plomberade eller på annat omöjliga att presentera, speciellt då det sällan finns något fotomaterial att tillgå. Tyvärr är man på vissa ställen också väldigt ovillig att släppa in besökare i anläggningar, oavsett om de aktiva, eller ej. Men jag tror att det som kommit med i boken räcker mer än väl som bra exempel. Det finns en del som fattas av ”naturliga” skäl, och det är att dessa anläggningar är aktiva, och därmed inte så lämpliga att presentera.

Men det var har varit en spännande tid att få hålla på med boken om västkusten. När jag började arbeta med denna typ av böcker betraktades man som lite…..(ja, ni vet). Idag är det ett stort och spännande ämne med många som intresserar sig för denna typ av militärhistoria. Under de femton år jag hållit på med ämnet har jag fått uppleva ett försvars utförsåkning, men också början på ett återtag. Jag har studerat handlingar i hemliga anläggningar tillsammans med beväpnade vakter. I källarvalven på Krigsarkivet har jag tillbringat åtskilliga timmar. T o m så länge att jag en gång blev ”kvarglömd” därnere! Största chocken var nog annars promenaden i en nästan nedsläckt och mörk ”berganläggning”  på Muskö. Inget märkvärdigt, i och för sig, men när man möter två beväpnade vakten i en nedsläckt tunnelgång blir det lite nervöst! ”-Här skulle ju inte finnas någon!”

Men allt det är nu historia. Tyvärr är fortfarande mycket hemligstämplat när det gäller våra fasta anläggningar och även den planering som gjordes över försvarsåtgärder i vissa områden. 2004 utkom böckerna Blekinge, det hemliga landskapet. Två böcker som för första gången visade på det djup, och den bredd vi hade på vårt försvar.

De båda böckerna är nu slutsålda och även de tillhör numera historien. Böcker kommer dock under en tid att kunna köpa i museishopen på Marinmuseum i Karlskrona. Men skall du ha tag i dem måste du nog skynda dig lite.

Så, nu skall arbetet fortsätta med den snart färdiga bokprojektet om västkustens försvar. Även om det nu ”bara” är 25 dagar kvar ä det mycket som skall gås igenom. Men mer om detta får du läsa längre fram. Nu önskar jag en trevlig vecka och förhoppningsvis läses vi igen!
Med Bunkerhälsningar
Leif H

PS En gammal skön färgbild från svunna tider får avsluta veckan brevskrivande