Vecka 4 2016 Januari? Var tog du vägen?

Vinterdag 2016 1_019
Januari – vintermånad, och till och med nere i Skåne fick vi uppleva hur det kan vara när snön ligger på sin plats. Skåne är ju annars känt som landskapet där snön inte trivs och visar detta genom att flytta sig i sidled. Ett vanligt uttryck i Skåne och på Öland är att det fyker, vilket betyder att det är snöyra. Man kan också säga att något fyker igen vilket betyder att något fylls av yrande snö. Men först kom snön vacker och stilla och bäddade in landskapet i ett vackert vitt täcke. Det blev dessutom mellan 10-15 grader kallt och de skånska skidbackarna fylldes av både barn och vuxna. Som du såg i förra veckobrevet passade jag på att ta några vinterbilder av ett gammalt pjäsvärn.

Men, och i mitt fall som tur är(!), försvann snön igen och ordningen är återställd. Regn, blåst och dis, det är den ”normala” skånska vintern. Men jag frågar mig vart månaden tog vägen. Efter boksläppet av 100 ÅR AV FÖRSVAR I VÄST har jag ju egentligen varit ”arbetslös” 😉 Eller, det har jag ju inte för det skulle, och skall, skickas ut en mängd böcker och det är en hel del arbete kring administrativa göromål runt årsskiftet t ex inventering och liknande. Sedan finns det ju alltid tidningen FORT & BUNKER som snart skall komma ut med första numret för året. Ett nummer med mycken nostalgi, militärhistoria och en liten blick åt samlarna inom vårt område, alltså militärhistoria.
Framsida 1-16

Om jag själv får säga det så blev det ett ovanligt välfyllt nummer. Ett nummer med lite blandat innehåll. Men denna gång kanske lite med nostalgins förtecken. Samlarföremål och gamla foton. Just att sortera och identifiera gamla är ett trevlig nöje, nu vintertid när vinden tjuter utanför fönstret. Hur har du det med dina egna foton och fotoalbum? Vet du var bilderna är tagna? Vet du vem som är på bilderna? Kanske dags att göra någonting åt det. Jag tillhör den lilla skara som lägger mycket tid på att samla in fotografier. Naturligtvis med militärhistoriska förtecken. Det går åt mycket tid att försöka fundera ut var bilderna kan vara tagna, och placera in dem i rätt tidsepok.

Lite av bildarbetet som pågår just nu.

Lite av bildarbetet som pågår just nu.

Men man kan lugnt säga det är ett spännande och givande detektivarbete, speciellt när man lyckas tidsbestämma bilden.

Ett annat spännande projekt som pågår just nu är den stora SVERIGES MILITÄRHISTORISKA HELG. Ett evenemang som skall gå av stapeln den 21-22 maj på Beredskapsmuseet i Djuramossa. Jag har fått nöjet att vara ”redaktör” för de sociala medierna och lite till.

Reklambladets framsida.

Reklambladets framsida.

Ovan ser du en del av det informationsmaterial som nu sprids lite varstans. Känner du för lite ”lumpennostalgi” eller militärhistoria? Då är detta den rätta platsen att besöka i maj. Tälten, fordonen, maten, lukten, ljuden, kommandoropen, ja allt finner du här. Vill du dessutom inhandla några böcker så har du kommit precis rätt. På plats finns både FPRT 6 BUNKER och Sveriges Militärhistoriska bibliotek, SMB, och du kan verkligen fynda böcker. Så jag hoppas du noterar datumet i din kalender och viker helgen åt militärhistoria! Dessutom har du chansen vinna ett annorlunda pris! Men mer om detta senare. På Facebook kan du följa med vad som händer kring SVERIGES MILITÄRHISTORISKA HELG. Skriv bara in orden Sveriges Militärhistoriska i sökfältet så kommer du till sidan. Du får gärna klicka på ”gillaknappen” också, det är alltid trevligt.
Men nu tar vi och flytta över till något helt annat, nämligen Hinder och Spärrar!

Stridsvagnshinder med balkspärr, någonstans i Sverige under Andra världskriget. (foto: Krigsarkivet)

Stridsvagnshinder med balkspärr, någonstans i Sverige under Andra världskriget. (foto: Krigsarkivet)

Just spärrar blev en vanlig del av befästningstekniken. Spärrar, av olika slag, kunde användas på många sätt. Förhindra fientlig framryckning över öppna fält, blockera vägar, tvinga fienden mot en given punkt, försvåra och hindra fiendens rörlighet för att bara nämna några av användningsområdena.

Stridsvagnshinder genom ett skansområde. Här Särna skans.

Stridsvagnshinder genom ett skansområde av huggna granitblock. Vikten är cirka 1½ – 2 ton. Här Särna skans.

Spärrblock och andra hinder förekom i en mängd varianter men kan egentligen delas in i ett par huvudgrupper: Stridsvagnshinder, fasta block, rörliga block och balkspärr.

"Rörligt-phinder-på-väg-m-balkar-för-7-m-bredd". Så lyder texten till detta instruktionsblad som ingick i pärm med anvisningar för hur spärrar och hinder skulle upprättas.

”Rörligt-phinder-på-väg-m-balkar-för-7-m-bredd”. Så lyder texten till detta instruktionsblad som ingick i pärm med anvisningar för hur spärrar och hinder skulle upprättas.

I dag är de flesta av dessa spärrar borta. Några delar av spärrlinjerna finns kvar främst i Dalarna och Värmland, samt några enstaka sträckningar i Skåne. Av de rörliga och fasta spärrblocken återstår idag inte mycket och det gäller även blakspärrarna.

Spärrlinje med huggna granitblock.

Spärrlinje med huggna granitblock.

Spärr vid Citadellet i Landskrona, en av de få platser där man fortfarande kan se försvarsansträngningarna från Andra världskriget.

Spärr vid Citadellet i Landskrona, en av de få platser där man fortfarande kan se försvarsansträngningarna från Andra världskriget.

Eftersom spärr och hinder hade just till uppgift att vara ”spärrar och hinder” kom dessa lämningar efter krigets försvarsåtgärder nästan alltid på kollisionskurs med kommuner och städernas utbyggnadsplaner.

Rörliga spärrblock med en vikta på cirka 37 ton. Inget man flyttar omkring hur som helst.

Rörliga spärrblock med en vikt på cirka 37 ton. Inget man flyttar omkring hur som helst.

Dock fanns under större delen av Kalla kriget fortfarande försvarsplaner som omfattade de gamla spärrarna och de massiva spärrblocken. I vissa städer där man av praktiska skäl flytta blocken till speciella uppställnngsplatser fanns regler som bestämde av blocken skulle vara återställda ”vid behov” inom 48 timmar, enligt militära anvisningar.

Längs broarna vid Malmös kanaler fanns omfattande spärranläggningar. Idag återstår två, kommunalgrönt bemålade, betongblock, som någon form av påminnelse.

Längs broarna vid Malmös kanaler fanns omfattande spärranläggningar. Idag återstår två, kommunalgrönt bemålade, betongblock, som någon form av påminnelse.

Som en påminnelse hur det kunde se ut hittade jag en bild från Oceanhamnen i Helsingborg vid tiden efter Andra världskriget. Ett mycket effektivt sätt att förhindra en fiende att rycka fram obehindrat.

Stridsvagnshinder vid Oceanhamnen i Helsingborg.

Stridsvagnshinder vid Oceanhamnen i Helsingborg.

De som finns kvar idag, ute i landet, har oftast fått en vacker patina av naturen. Växtlighet och mossa gör sitt bästa för att de gamla betonghindren skall smälta in i omgivningarna. Och det är inte utan att det ibland kan vara riktigt vackert.

Stridsvagnshinder vid Holkekärrnäs skans.

Stridsvagnshinder vid Holkekärrnäs skans.

Och där lämnar vi spärrar för denna gång. Det lär säkert finnas anledning att återkomma till ämnet längre fram under året.

En kylig bunkervisning.

En kylig bunkervisning.

En riktigt kall januaridag hade jag nöjet att visa en av Beredskapsmuseets bunkrar för intresserade kommunalpolitiker. Värnet var ett så kallat pjäsvärn, alltså ett värn utrustat med stridsvagnstorn och 7,5 cm kanon. När väl allvädersskyddet på tornet var bortplockat blev det allmän ”rusning” för att beskåda den gamla försvarsanläggning. Trots kylan var det en rolig bunkervisning att få delta i, och det blir alltid extra roligt när besökarna är intresserade.
Så därmed har vi kommit ikapp och är nu inne i februari månad. En månad som innehåller en del spännande saker. Redan nästa vecka skall jag tillsammans med några likasinnade göra ett efterlängtat besök djupt in i ett berg. Rapport kommer kan jag lova. Nu skall sista handen läggas vid tidningen och på måndag skall den lämnas till tryckeriet. Men jag lovar att vi hörs av under kommande vecka.

Så fortsätt nu att ha en bra vecka och njut av det nya året, det gör jag!
Bunkerhälsningar
Leif H