Vecka 10, 2016 Och där försvann en månad till…

Januari vart tog du vägen frågade jag i förra veckobrevet. Dessutom lovade jag att återkomma inom kort. Nu har februari också försvunnit och det har gått hela fyra veckor (som dessutom blivit till fem) sedan sist. Det är inte utan att man undrar vart tar tiden vägen? Men det har ju också hänt en del sedan sist. Inte minst har naturen runt om min gård vaknat till liv ordentligt. Och detta både på gott och ont. Vildsvin, rådjur, hjort, örn, räv och alla småfåglar är något som man normalt njuter av när man ser, eller hör dem. Dock har nu vissa av naturens invånare blivit lite väl närgångna. Det är främst hjort och vildsvin som inger lite respekt och någon irritation .

Men det är kanske priset man får betala när man bor nära naturen. Och jag får väl erkänna att ett äppleträd (om det nu inte skulle klara sig) är väl värt njutningen att på kvällen sitta på terrassdäcket och se ett örnpar flyga omkring ett par hundra meter bort, som översta bilden visar.

 

Men det dyker upp mycket annat nu när våren så sakta börjar göra sig påmind. Längs kustvägen mot Ystad ligger sedan många år en värnkanonställning av speciellt utförande. Enligt uppgift lär detta ha varit en försöksanläggning när stridsvagnstorn med 7,5 cm kanoner skulle placeras ut längs kusten. Det var till stor del anpassning av äldre värn som var aktuellt. Men på vissa platser blev det nybyggnad av värn med värnpjäs i form av ett stridsvagnstorn, som på bilden här under.

Just här vid kustvägen mellan Skivarp och Svarte, bara några hundratalet meter från vattnet, byggdes ett pjäsvärn på en liten kulle, mitt ute på en åker. Genom åren har jag passerat platsen ett oändligt antal gånger, och blicken söker sig alltid mot kullen för att se att ”allt var väl”.

Värnet var naturligtvis tömt på sitt innehåll och torn sedan många år, men var i övrigt orört. Både själva pjäsvärnet och plåthuset, såväl som det bakomliggande skyddsrymmet var helt orört, genom åren. Men förra året hände något. Träd och buskar röjdes bort och den gamla värnställningen syntes ny i all sin ”prakt”.

Man undrar vad som hänt, och framför allt vad som skall hända. Jag skall göra ett försök att finna markägaren och se vad som skall hända med det gamla värnet.

Så än händer det saker med våra värn och bunkrar, det gäller bara att ha ögonen öppna. Men även på bokfronten händer det saker. Det är inte bara förlaget FORT & BUNKER som ger ut spännande och intressanta böcker inom ”vårt” ämne. Kollegan och vapendragaren Lars Dahlbom har under ett par års tid arbetat med en bok om batteri Oxelösund (OD) mer känt som Femörefortet. I dagarna fick jag ett exemplar i min hand och fastnade under några timmar i den innehållsrika boken. Här beskrivs inte bara Femörefortet utan både omgivningen och kustartilleriet i stort. När det gäller själva anläggningen, Femörefortet, som idag är ett välbesökt museum, ger han en utomordentligt detaljerad beskrivning, utan att för den skulle bli alltför ”nördig”. Boken är perfekt att läsa inför ett besök på museet, men kan också läsas med stor behållning av Kalla krigets spända försvarsförhållande. I boken beskrivs bl a den mycket märkliga händelsen när en ubåt ”slank undan”. Boken kan du beställa här

På söndag (13/3) släpps boken officiellt under föreningen Femörefortets årsmöte. Efter en inbjudan från Lars kommer jag naturligtvis att vara med. Det skall verkligen bli spännande att se vad som hänt med platsen sedan 2002 då jag besökte den och guidades runt av självaste Lars Hansson, överste 1.graden.

Det senaste numret av tidningen FORT & BUNKER skall nu också finnas ute hos alla sina abonnenter. Är det så att du tycker du skulle ha fått, men att den inte dykt upp så hör av dig till oss på info@bunker.nu Tyvärr fick vi ett missöde i samband med tryckningen och ett ark (fyra sidor) kom inte i tidningen. Detta arket trycktes till i efterhand och skickades ut som ”lösblad” tillsammans med tidningen. Det rörde sig om sidorna 21-24 och skall alltså ligga sist i tidningen.

Redan nu arbetet med nästa nummer av tidningen startat. Ett nummer som skall komma ut omkring den 15 maj. Denna gång dessutom med en specialbilaga för besökarna vid det stora evenemanget SVERIGES MILITÄRHISTORISKA HELG. Alltså det stora evenemanget som hålls vid Beredskapsmuseets anläggningar i Djuramossa den 21-22 maj. Mer om detta evenemang kan du läsa på Facebookgruppen med samma namn som du finner HÄR Undan för undan kommer här information om arbetet med att skapa Sveriges största militärhistoriska event. Här kan du också läsa om deltagarna, programmet och mycket annat trevligt.

En tidig dag i februari var det också dags för ett intressant i en spännande berganläggning, nämligen den på Nya Varvet i Göteborg. Visserligen har jag skrivit om den i boken 100 ÅR AV FÖRSVAR I VÄST, men jag fick aldrig tillfälle att se HELA anläggningen. Besöket arrangerades av FORTIFIKATION – Väst som du kan läsa mer om på deras egen hemsida HÄR

Berget är ganska omfattande och består av delar byggda under olika perioder. Sammanlagt 12 inslag (ingångar) finns till bergets olika utrymmen. Idag är hela berget privatägt. De delar som är ”användbara” fungerar som lagerlokaler och förråd av olika slag. De äldsta delarna är i ganska dåligt skick och står och förfaller sakta, men säkert. Vid vårt besök fick vi tillfälle att se alla delarna, något som givetvis var extra spännande.

Bilden ovan visar det utrymmet i berget som fungera som stabsplats under en kortare tid innan man flyttade till anläggning Greger i Munkedal.

Våren, som förhoppningsvis står för dörren, brukar ju innebära konstrundor och liknande. Värn och bunkrar har alltid varit tacksamma objekt för klottrare, och kanske inte alltid speciellt vackert utfört heller. Från Frankrike dök emellertid några bilder upp som visar att bunkrar visst kan vara bärare av spännande konstexperiment.

Och visst blir man imponerad när man ser bunkern i Mers-les-Bains, en liten badort i Frankrike, på gränsen mellan områdena Normandie och Picardie, inte så långt från den lilla staden Dieppe, känd i andra sammanhang.

Sådana här konstverk brukar dyka upp med jämna mellanrum lite varstans, men jag måste nog erkänna att detta var ett av de bättre. Konstverket är utfört av anonyma artister, som även dekorerat andra bunkrar i området. Vem  fotografen har jag inte lyckats utröna, men bilderna är hämtade från Mers-les-Baines hemsida.

Och därmed är vi framme vid skrivande stund i en vecka som bland annat innehöll en dags inventering av boklagret. Några rester dök upp som jag kommer att realisera ut under kommande vecka. Inga stora mängder, och inga upphetsande överraskningar.
Så fortsätt ha en bra vecka, och om allt stämmer läses vi under kommande vecka då jag också skall berätta om ett kommande bokprojekt, och lite högtflygande planer.
Bunkerhälsningar
Leif H