Vecka 14 2017. Malta del 2
En avslutande öl sitter aldrig fel efter en hård och varm ” arbetsdag ” på den befästa ön Malta.
Efter långa dagar och och ömma fötter var det skönt att ”falla” ner i en av de många serveringarnas utemöbler och njuta en sval öl, eller två. Medan solen sakta gick ner diskuterade vi dagens upplevelser och jämförde med våra förhållande. Sedan gällde det ju att få ihopa kvällens middag, vilket kunde vara väl så svårt med tanke på det enorma restaurangutbudet i området. Men på någon sätt lyckades vi varje kväll 😉
Precis som på många andra historiska platser är Valetta fylld av museer. I huvudsak kan dessa delas upp i två delar: Andra världskriget och övrig historia om Malta. Givetvis besökte vi en del av dessa.
Informations tavla vid det statliga Krigsmuseet och Fort Elmo.
Först ut stod det statliga National War Museum, alltså det officiella Krigsmuseet. Min kollega Johan hade ”hört” att det skulle vara helt enastående och absolut värt ett besök. Nåväl som så mycket annat på Malta var museet placerat i ett av de gamla forten, Fort Elmo, byggt 1552. Under 2009 – 2015 genomgick fortet omfattande renoveringsarbeten. Som kuriosa kan nämnas att filmen användes som turkiskt fängelse under inspelningen av Midnight Express.
Redan 1975 inhystes Krigsmuseet i fortet och samlingarna bestod av utrustning kopplat till Första och Andra världskriget. Här finns också en replika av den medalj Georgskorset (Georg Cross) som Malta fick för sina insatser under Andra världskriget. Sedan mitten 2000-talet är fortet också platsen för Maltas polis akademi samt delar av det maltesiska försvaret.
Här syns Fort Elmo från hamnsidan. Ett imponerande fort och ett fantastiskt renoveringsarbeten. De båda höga tornet är kombinerade observations och kulsprutevärn från Andra världskriget. En vanlig syn i anslutning till de gamla forten. (foto: Juliana da Costa José)
På väg in i fortet, eller rättare sagt upp till utställningarna, blev vi varse att Malta just nu var ordförandeland i EU. På fortets borggård var rest ett enormt tält med dukade bord och en stor scen. Det skulle tydligen avätas en större middag här senare. Men vi tågade upp till fortets ”tak” eller bastioner. Här låg museet utspritt i ett antal små byggnader, numrerade från 1 och uppåt och pilar som ledde oss vidare. Varje hus innehöll sin del av krigshistorien.
Ett av de små ”museehusen”.
Muséet var naturligtvis också av den nya ”moderna” utställningskaraktären med mängder av teknik och bildskärmar. Men ack så tråkigt. Det slutade med att vi i stort sett bara gick igenom utställningshusen och började leta efter utgången.
Ingen speciellt märkvärdigt på National War Museum i Valetta.
Väl ute igen var det dags för lite stärkande lunch med en god kall öl. Strax i närheten fann vi ett litet torg med ett par restauranger med bord och stolar precis lagom ”i vägen” för oss. Jag kan inte motstå frestelsen att visa min underbara tonfisksallad med ”extra allt”.
Inte nog med att det blev en sval öl i väntan på maten, det blev också ett gott glas vitt vin !
När det gällde fortet så höll jag nästan på att glömma att det fanns en ordentlig ”baksida” som kanske inte alla lade märke till. Pengarna till renoveringsarbetet räckte tydligen bara till själv huvudfortet, ej de omkringliggande byggnaderna. Här fanns många år av arbete, och förmodligen ett mycket stor pengabehov om det överhuvudtaget skulle gå att återställa detta.
Inte fullt så iordningsställt när man letat sig på bastionerna på Fort Elmo. Tvärs över hamninloppet syns det exklusiva bostadskomplexet Point Tigné, med lägenhetspriser på upp till 25 miljoner. Fortet som skymtar har passande nog namnet Fort Tigné.
Efter lunch tog vi oss vidare till ett annat Krigsmuseum, nämligen Malta at War. Ett museum som drivs av samma organisation som sköter Salutbatteriet och fort Rinella. Och man kunde nog säga att det var skillnad som natt och dag mellan de två museerna. Efter en snabb kopp kaffe i entréen begav vi oss in i museet som förutom själva muséedelerna och kan ståta med en underjordisk del, under muséet.
Malta at War är naturligtvis också beläget i ett gammalt fort.
Där här var ett museum i min smak. Föremål, vapen och åter föremål. Monter efter monter fylld med intressanta saker som förklarades med tydliga informationsskyltar. Intressant var bl a vapenutställningen där man kunde beskåda stativet till kulsprutor och kulsprutegevär som användes i de engelska kulsprutevärnen under Andra världskriget.
Vapenstativen till de vapen som användes i kulsprutevärnen.
Museet var populärt förstod på antalet besökare samt de två skolklasser som också besökte platsen. Från ett av museets många utställningsrum fanns en liten oansenlig trappa som ledde ner till det underjordiska skyddsrumssystem som grävts ut i kalkklipporna under fortet.
En del av den underjordiska sjukvårdsavdelningen.
Ett stort vägvisningspilar ledde oss runt i labyrinten av gångar. Ett flertal gånger slutade tunnelsystemet vid en vägg och det vara bara att gå tillbaks. Tunnlarna var i de flesta fallen ganska rymliga och höga, men något ställe fick man böja på ryggen. Vid några tillfällen ångrade jag att jag inte tog den hjälm som erbjöds vid nedgången. Hela tunnelsystemet var torrt och fin utom vid något ställe där vattnet kommit in, något som fick Johan att prova på gymnastiska rörelser.
Lite motion i underjorden.
Några timmar både över och under jorden fick avsluta ytterligare en dag på Malta. Nu väntade lite eftermiddagsfika och en skön promenad i solen utanför fortets mäktiga väggar.
Mäktigt portvalv till fortet.
Resan går vidare i kommande del 3 inom kort. Tills dess njut av vårt äventyr på Malta.
//Leif H