vecka 21; Nu börjar det – igen!

Så var den då borta! Nåja, borta och borta, den ligger i delar ute på vändplatsen. Jag pratar om den mer än 30-åriga pil som växt mellan våra hus, alltsedan vi köpte gården. Det var en kall och blåsig söndagskväll, för länge, länge sedan (mer än 30 år) Vi hade hämtar byggmaterial hos en kollega i Hästveda, till vår nyinköpta gård. Med släpet parkerat på

Stor och ståtlig, efter mer än 30 år.

Stor och ståtlig, efter mer än 30 år.

gårdsplanen lastade vi alltsammans; brädor, skivor, reglar, plaströr, kort sagt lite av varje. Allt täcktes med en nyinköpt presenning som knöts fast i materialet. Utom på ett ställe. Här slog jag ner en pinne, eller rättare sagt en kraftig slana, resterna av en trädrensning veckan förre. Helt rätt, det var en kraftig gren från en pil. Efter några veckor upptäckte vi att det fanns små skott på slanan, något som verkade att vara rätt trevligt, tänk vi har lyckats plantera ett träd av en pinne. Pinnen som då var 4-5 cm tjock, och kanske 1-1½ meter lång, kom så småningom kom så småning att bli ett kraftigt träd, fullt i klass med sagans Yggdrasil.

 

 

Trädet var fällt när jag kom hem från Småland, alltså i lördags. Så nu plötsligt är det väldigt ljus och soligt, både utomhus och inomhus. Dessutom vill blicken hela tiden kika på den vackra utsikten, som numera inte skyms av något träd.

Annars har det varit en ganska lugn vecka med ett besök på Beredskapsmuseet på onsdagen. Goda vänner har också börjat såga sönder de kraftiga stammarna till den ”berömda” pilen, som nu ligger ute på

Så plötsligt var den borta, och man kunde se ut....

Så plötsligt var den borta, och man kunde se ut....

vändplats.

 

Under lördagen började arbetsrummet återvända till något som kunde liknas vid ett normalt arbetsrum. Den gamla datorn var bortkopplad, den nygamla återkopplad, och alla externa hårddiskar var inkopplade via en 13 (ja tretton) ställig USB-kontakt. Äntligen fanns det plats för mer prylar, om man ni vill koppla in mer! Och det är klart att det tar plats med alla prylar man skall ha till datorn. Två skrivare, skanner, etikettskrivare och sex externa hårddiskar. Så nog behövs det USB-platser.

Märkligt också när man tömmer skrivbordslådor och gömmor. Det finns oanade fynd i lådornas gömslen. Frimärken, halstabletter, kartnålar (Aj), torkade gummiband, ryska frimärken med stridsvagnsmotiv, mängder av reklampennor varv de flesta för länge sedan torkat ut, dosimeter??? (för mätning av radioaktiv nedfall), linjaler, klisterstift, 5 escudo (äldre portugisiskt myntslag, 1 Euro (inte illa 8,50) och mycket annat konstigt. Det märkligaste av allt var att det mesta gick ner i papperskorg och skräplåda.

 

 

 

Skrivbordsfynd av allehanda slag.

Skrivbordsfynd av allehanda slag.

Veckan fortsatte i lagom takt och jag lyckades faktiskt komma till skott med mina projekt. Inte så att det utkristalliserades något enstaka arbetsområde, eller linje, utan snarare vilka projekt det är som skall prioriteras.Tre nya bokprojekt fick sina grunder idag. Snuskburken-och andra recept, Bunkerboken och Skånelinjen/Per-Albinlinjen. Vilken som skall bli först har jag inte riktigt kommit på ännu. Det finns ingen turordning planerad ännu, utan arbete pågår med att forska, samla och sortera material till alla tre. Du har kanske någon synpunkt på i vilken ordning just DU vill se dessa böcker!
1. Snuskburken-och andra recept (en bok om militär mathållning och mat)
2. Bunkerboken. Svenska bunkrar och befästningslinjer.
3. Skånelinjen/Per-Albinlinjen – boken om det skånska kustförsvaret i ny version
Vad säger du? Frågan har ställt på FaceBook och där var det Bunkerboken som tog första platsen, kanske inte så konstigt när frågan ställs bland FORT & BUNKERs vänner (!)

Veckan avslutades med en stadsvandring, nej inte min egen, utan faktiskt i sällskap med en arbetskollega från förr, som tyckte vi skulle gå med på en Spionvandring i Malmö! Så klockan 14 var det samling i Malmö hamn för en ca 2½ timmars vandring genom hamnområdet, Gamla Väster och Slottparken. Vi fick lära oss allt om spioner och spionage, främst då från forna DDR.

Vem kunde väl ana vad östtyska sovvagnskonduktörerna pysslade med, och varför var östtyske Günter så himla intresserad av Rundanturerna förbi Kockums varv

Det är fd underrättelseagenten Gunnar Ekberg och journalisten Lena Breitner, som kläckt idén om stadsvandringar med spiontemat. Att Malmö hade en speciell dragningskraft på spioner under det Kalla kriget var kanske inte så märkligt. Det var lätt att resa här. Malmö låg som ett lås vid Öresunds utlopp, därför var det särskilt intressant. Och så fanns Kockums ubåtsvarv här. Dessutom kunde man ta sig  till Danmark utan pass.
Vi fick bl a höra historien om Gustav Holm Haase, den östtyske Stasiagenten som greps utanför Tivoli i Köpenhamn i mars 1968.

– Historien om Holm Haase startade redan på 50-talet när han började brevväxla med en dansk filatelist. Samtidigt upptäckte dansken att alla andra östtyska frimärkssamlare av någon anledning slutade skriva till honom, berättar Lena Breitner.

Holm Haase var i själva verket betydligt mer intresserad av att bygga upp en säker postrutt åt östtyska spioner genom Västtyskland via Danmark och Malmö. Men han danska kontakt upplyste också dansk säkerhetspolis om vad som pågick. Historien hade även förgreningar till ett äkta par i Malmö, som i förhör medgav kontakt med Stasi.

Gunnar Ekberg slank själv in på underrättelsebanan genom ett starkt dykintresse. Dykning var också den gemensamma nämnaren när det dykargäng han tillhörde kontaktades av en oerhört dykintresserad östtysk, Günter Lanitzki.Vi fick också beskåda de ”brevlådor” bl a  i Slottsparken som spionerna använde för att skicka meddelanden. Ett inte allt för tråkigt sätt att tillbringa en söndagseftermiddag. Dessutom fick man en trevlig promenad genom Malmö. Så nu går vi över till en ny arbetsvecka, och en spännade sådan, men det får du läsa mer i nästa vecka.

Bästa hälsningar
Leif H