vecka 28 Möten, möten och mer därtill…

18 juli 2011

Välgrillat eller vidbränt?

Oj, oj, oj! Det blev sent igårkväll, eller rättare sagt i natt! Det var ett bra tag sedan jag ”övernattade” hos mina goda vänner, familjen Andrée. Med en bunkervisning på söndagen, ett möte på måndagsmorgonen, och en stadsvärnsvandring på kvällen var det lika bra att stanna kvar i Djuramossa. Det fina vädret var som klippt för att sitta ute och njuta av god mat, vin och långa diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Trots den sena kvällen igår blev måndagen till en riktigt härlig dag. Lagom väder och lagom av allt! Vid lunchtid dök Tobias från Big Red One upp på museet för att diskutera lite kommande arrangemang. Vi får väl se vad det leder fram till. Museechefen Johan Andrée hade en av sina ordningsdagar där bl a ett gammalt 20-manna tält skulle resa. Dels för vädring (vilket behövdes), dels för inspektion av eventuella skador.

Tältslagning, kallas det visst. Eller är ju fler kockar....

Vi var ganska många som stod runt den utbredda tältduken och gav uppmuntrande tillrop till stackars Jonathan som åtagit sig arbetet med att fästa spisplattan (”Jag har rest sådana tält förr…”) Men han lyckades och så småningom sod det faktiskt ett tält upe på backen.

På kvällen var det dags för en ny stadsvärnsvandring i Helsingborg. Vi var ganska spända på om det skulle dyka upp några intresserade, efter förra måndagens tomhet. Men vår oror var obefogad, det fanns besökare på plats vid Margaretaplatsen. Jag hälsade välkommen och lämnade därefter raskt över till Max som idag skulle klara av guiderundan på egen hand. Ja ja jag gick ju givetvis med, tillsammans med Max bror. Vår uppgift var dörröppning och att se bestämda ut.

Stadsvandring med bunkrar och värn är oftast ett populärt nöja om sommarens måndagskvällar. Här är Max i full färd med att berätta om beredskapstidens försvar kring Margaretaplatsen.

Klockan hann att bli nästan 21 innan jag kunde sätta mig i bilen för färden hemåt. Nästa dag, som var tisdag, var det dags för en resa till Småland. Förmiddagen gick åt till lite skrivarbete innan jag kunde sätta mig i bilen för åkturen norrut. Det var ganska skönt att starta i tid, och jag lät farthållaren hålla mig, och bilen, inom lagens hastighetsgränser. I höjd med Bräkne-Hoby (i Blekinge) fick jag plötsligt infallet att jag skulle se hur det såg ut vid det gamla batteri Ryssjö (RS). Detta tunga 30,5 cm KA-batteri byggdes under andra världskriget och utrustades med haubits m/16 som flyttades ner från Stockholmstrakten (Värmdö). Pjäserna försvann (skrotades) redan under 1950-talet, men anläggningen, med sina bergutrymmen och baracker blev kvar som en del av försvaret fram till 1990-talet slut. Och än idag är det inhägnade området militärt. Inom området finns idag inte några spår efter batteriet. Själv tillbringade jag åtskilliga dagar här i samband med böcker om Blekinge (Blekinge-Det hemliga landskapet). Jag hade förmånen att få följa avvecklingen av området, vilket innebär rasering av ställningar och plombering av berganläggningarna. De stora pjäsbrunnarna fylldes med jordmassor och sten. För den oinvigde är det idag helt omöjligt att se att man befinner sig i en gammal kustartillerianläggning. Själv hade jag ganska svårt att hitta ”spåren” även om jag visste vad jag skulle leta efter!

En gång platsen för ett av Sveriges kraftigaste KA-batteri.

Men nu är det som det är och efter att ha tittat runt lite i omgivningarna tog jag den lilla grusvägen tillbaks till stora vären mot Kalmar. På väg dit passerade jag fiskecampen i Garnanäs (byn närmast batteriet) och kunde konstatera att gården begåvats med ett splitterskyddskur i stålplåt vid infarten!

Lång omsider nådde jag mitt hotell i Kalmar (hotell Svanen) som kallar sig Kalmar Lågprishotell och Vandrarhem. Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om uttrycket ”lågprishotell” när rummet kostade 895:-/natt. Förvisso var det för ovanlighetens skull ett pris per rum, och det fanns två sängar, men vad hjälper det när man är en person. Mest överraskande var ändå den lilla, med betoning på lilla, toaletten på rummet. Toalettstol och handfat och med en bredd som en uppslagen kvällstidning – det är smått! En liten skylt, finurligt placerad i ”sitthöjd” berättade om orsaken. Men det var nog bland de minsta hotelltoaletter jag sett, och då har jag sett en del.

Kompakt living, i verkligheten!

En skylt som gav en förklaring "under tiden"!

Hur som helst så gick det utmärkt att sova på hotellet och efter en god frukost var det dags att möta författarna till BUNKERBOKEN, Tim Eriksson och Alexander Olsson. Tillsammans har de under flera år arbetat med att besöka, och fotografera, platser inom det svenska kustförsvaret som de flesta av oss bara kunnat drömma om. Resultatet har blivit en fantastisk fotobok, med förklarande bildtexter. Och bilder finns det massvis av. Nästan 800 stycken. Boken behandlar de ”tunga” anläggningarna från Blekinge i söder, till Kalixlinjen i norr. Men här finns också minstationer, värntorn och helt vanliga skyttevärn. Boken är fortfarande under arbete och på mötet diskuterade bl a hur omslaget skulle se ut. En första skiss ger dig en uppfattning om den kommande bokens utseende. Jag vill dock påpeka att detta bara är ett utkast där vi redan börjat göra ändringar!

En "tung" bok som många väntat på

Men som i alla sammanhang finns det många skaer som skall klaffa innan en bok når tryckpressarna, och försäljningskanalerna. Under några timmar diskuterade vi innehåll och utseende, innan det vid lunchtid var dags att bryta upp.

De båda författarna Alexander Olsson och Tim Eriksson, välkända för många i bunkervärlden.

Väl ute på parkeringen kom den verkliga överaskningen; punktering på min bils ena bakdäck. Jag fick dock god hjälp av Alexander och Tim och snart var jag på väg till kollegan Anders B i Kalmar. Ett stopp på vägen vid ortens hamburger- och korvkiosk fick mig att åter inse att korvkiosker numera är hamburgerställen. I mitt fall var det dessutom så att en familj på husvagnssemester precis placerat lunchordern på hamburgare med pommes och därtill dricka. I kön stod ytterligare ett par personer och ville ha hamburgare. Så det var bara att vänta till jag kunde beställa ”en bamse med mos, bröd och tillbehör”. Väl sönderstucken ”avnjöts” den utanför kiosken. Sedan var det bara att hälsa på Anders som är den kollega som jag delat bunkerintresset med i ett par år. Anders och jag har rest tillsammans till Polen, Danmark, Blekinge och Normandie. Och det lär säkert bli fler resor. Hemfärden gick lugn och stressfritt, det var ju ingen direkt brådska. Det blev t o m tid över till att njuta av ytterligare en grillad korv, denna för ovanlighetens skull på en bensinmack. Normalt skall man unvika bensinmacksmat, speciellt de sk skinn-ochbenfria-korvarna som ligger och roterar på grillens rullband. Smaklösa och ofta för hårt grillade. Men på Statoil Norje (Blekinge) fanns hederlig grilla tjock korv. Vem kan motstå en sådan frestelse?

En riktigt god korv, utan hackelsemärken!

Det behöver väl inte tilläggas att den slank ner utan några större besvär. Färden fortsatte hemåt, dock dök det upp en trevlig överraskning vid det gamla militära läger- och övningsområdet Rinkaby. Här fanns i forna tider ett krigsflygfält, sedan en övningsbas. Här finns (fanns) också ett stort barackläger, som i slutet av andra världskriget fungerade som fångläger. Området kom att bli omtalat i samband med den beryktade Baltutlämningen.

Överraskande informativa skyltar vid Rinkaby i Skåne.

Vid infarten till det gamla lägerområdet, som än i dag är militärt område och övningsplats, har kommunen rest två stora informationsskyltar om händelserna som utspelades här. Ett verkligt bra initiativ, och jag förmodar att flera parter har varit inblandade i projektet. Här kan man stanna till en en bra stund och läsa. Inne på området finns en monumentstridsvagn (Centurion) och ett monumentflygplan (Draken) invid en minnessten över artilleriregemenet A 3 som använde området under många år. Värt att stanna till om du har vägarna förbi.

Torsdagen bjöd på datorarbete och en hel del packningsarbetete av böcker och tidningar. Det blev också en stund över till lite redaktionellt arbete. Det punkterade däcket blev okcså lämnat till lagning.

Fredagen blev en sådan där praktisk dag med ärende av alla möjliga slag. Det var växling av pengar till den engelska resekassan då det nästa vecka bär iväg till War and Peace-showen. Världens största militära reenactment show. Det lär vara över 4 000 olika militära fordon anmälda. Här skall jag tillbringa två dygn hos ”Big Red One”, en reenactmentgrupp som gestaltar det berömda förbandet med samma namn.

På eftermiddagen var det dags att hämta däcket. Det var ett litet spik som orsakat punkteringen.
Lördagmorgon var det så dags att bege sig till Djuramossa för diverse övningar. Bl a tältslagning med och utan maskering.

Ett välmaskerat tält. Fullständigt omöjligt att upptäcka. För ventilationens skull har vi palcerat på en kulle i området.

Under ledning av skyttegruppchefen, Ola Morin, slogs det tält om och om igen. Efter lunch fick vi äntligen packa ner tältet och här var det vissa äventyrligheter med ett trilskande topprör. Hjälpsamma kollegor ”kastade” sig på tältet för att hjälpa (stjälpa) till!

Det kan bli dråpligt, när det inte fungerar

Efter väl genomförda övningar kunde vi luta oss tillbaka för en välförtjänt öl och god mat i glada vänners sällskap. En gammal bil tilldrog sig stort intresse och fick fungera som förrätt när alla samlades omkring den. Målad i de rätta färgerna kanske den kan placeras på museet ;-DDD

Men risk för att det bli fel så lär bilen ha varit Ford Capri (?)

Men det fanns annat som lockade också, och dessutom spred en väldoft över området! MATEN! Pansar-Perssons överstegeneral Birgitta skämde som vanligt bort oss med godsaker. Dagen till ära var det härliga saker på grillen som vi senare lät oss väl smaka!

Inte konstigt att snålvattnet rann till....

Kvällen övergick inatt och en mycket trevlig dag var tillända. Söndagen var givetvis något seg, men det var det faktiskt värt.

Nu stundar en vecka med stadsvärnsvisningar i Helsingborg, snabbvist i England för att besöka den värdsberömda War and Peace showen under några dagar. Jag återkommer med förhoppningsvis spännande rapport.

Tills nästa veckas läsningar önskar jag sköna dagar

Leif

PS om du tycker att veckobrevet börjar och slutat förvånansvärt lika kan det beror att mina veckor numera både börjar, och slutar på Beredskapsmuseet. Det är mycket visningar av värn och bunkrar på sommaren. Har du själv varit med?