Abonnera på Fort & Bunker

vecka 37 Bunkerveckan med stort B!

Meny och servisdelar från luftskeppet Graf Zeepelin. Här kan man tala om anrik servering på högsta nivå.

Meny och servisdelar från luftskeppet Graf Zeepelin. Här kan man tala om anrik servering på högsta nivå.

Om förra veckan skrev jag att det inte hände så mycket. Nu har det varit den rakt motsatta typen av vecka. En lugn och behaglig inledning och sedan betong och åter betong. Nu i form av ubåtsbunkrar, ja faktiskt flera stycken, i norr Tyskland. Första delen av vec kan handlade om momsredovisning, bokföring, lämna gräsklipparen, besöka doktorn, växla pengar, besöka apoteket plus allt annat ”jättespännande” som händer en helt vanlig vecka i livet!

Men det var ju fredagmorgon som det började. Tidig frukost. Som vanligt sov jag lite dåligt som alltid när det är någon speciellt som skall hänta, som t ex köra till Bremen och Bremerhaven och titta på en av världens största friliggande bunker (och lite till).

Nu kan du njuta drycken på förbjudet underlag!

Nu kan du njuta drycken på förbjudet underlag!

Nåväl efter ett snabbt besök hos mitt lokala tryckeri, för att lämna en folder för tryckning (trevliga glasunderlägg) var det dags att styra ut mot Öresundsbron och vidare mot ”utlandet”. Det flöt på bra på den danska motorvägen ner till Rödby och den väntande färjan över till Tyskland. Eftersom jag inte hade någon brådska svängde jag inom BorderShop för att proviantera lite flytande varor. Jag misstänkte att återresan på söndag kan bli sen eftermiddag, eller kväll, och då är det litet snopet om man sparat inköpen tills dess och upptäcker att ”gottekiosken” har stängt! Det var som vanligt fullt med folk som med något vilt i blicken irrade runt bland utbudet av öl, vin och sprit. Allt givetvis med stora skyltar om de fantastiska priserna! Jag skulle ha lite whiskey och detta fanns givetvis högst upp så det vara bara att följa strömmen uppåt. Här uppe var det lite lugnare, vilket kan bero på att priserna inte är lika ”fantastiska” som på öl och vin. Det blev några flaskor ”bom pomada”, som mina portugiska vänner skulle ha uttryckt det, och dessutom en flaska för eget bruk, alltså en något billigare sort. Föll dessutom för ett erbjudande om en lagrad jamaicarom. Kom medetsamma att tänka på rom och cola och slog till med en flaska. Efter en dryg timme kunde jag ställa mig i kön till färjan. Jag behönde inte vänta länge förrän jag var ombord och styra kursen till cafeterian för något att äta. Som vanligt föll jag för korv (trots att jag borde lärt mig), alltså bratwurst mit kartofelpuré, eller korv med mos för oss vanliga. Priset var som vanligt på niva otroligt. 77 danska kronor kostade kalaset tillsammans med en flaska vanligt bordsvatten.

Den berömda "Stau", dvs kön på Autobahn. Som tur är på motsatta sidan.

Den berömda "Stau", dvs kön på Autobahn. Som tur är på motsatta sidan.

45 minuter senare var det till att rulla av i Travemunde och börja färden mot Bremen och Bremerhaven. Först några mil ”vanlig” väg innan Autobahn (motorvägen) tog vid. Det var ju fredag och därmed var trafiken ganska intensiv, speciellt när jag närmade mig Hamburg. De vanliga vägarbetena dök upp och köerna och småstoppen tilltog. Jag måste dock erkänna att det flöt på ganska bra. Efter några timmar var det dags att fylla upp tanken, kaffe till mig och bensin till bilen. Klockan var fortfarande baraganska tidig eftermiddag och jag bestämde för att ta en titt på resan mål, lite i förväg. Jag skall ju dit på söndag för den officiella visningen, men det kunde ju roligt att se härligheten i egen takt.

En oansenlig skylt till en ansenlig bunker.

En oansenlig skylt till en ansenlig bunker.

Skyltarna på motorvägen ropade ut Bremen-Farge, som ju platsen hette, och motorvägen tre filer övergick till en smal nordtysk landsväg med hastigheten begränsad till 70 km/tim. Faktiskt ganska skönt efter flera timmars framfart på Autobahn i fareterna 110-120 km/tim och väldigt lite att titta på. Nu gällde det att hitta rätt. Inne i den lilla orten stod så plötsligt skylten. Rödfärgad och med texten U-boot-bunker! Jag hann bara svänga in på den lilla gatan när jag skymtade den enorma betongbyggnaden ovanför bygatan hus. Vägen slutade efter något 100-tal meter fram vid det inhägnade området kring bunkern). Jag parkerade och beslöt mig för att ta en runda runt staket. Det var en bit att gå utmed staketet, bunkern är ju 426 meter lång med en bredd av 97 meter. Till detta skall ju den instängslade längden också räknas, så det blev en bit att gå.

Även om bilden inte gör någon rättvisa åt storleken kan jag intyga att den är gigantisk. 426 meter lång och 67-97 meter bredd. Höjden varierar mellan 22-33 meter. Det är STORT!

Även om bilden inte gör någon rättvisa åt storleken kan jag intyga att den är gigantisk. 426 meter lång och 67-97 meter bredd. Höjden varierar mellan 22-33 meter. Det är STORT!

Bunkern framsida har en förhållandevis liten öppning. Det var här som de färdiga ubåtarna skulle segla ut i Weser och fortsätta färden ut i Nordsjön. Nu byggs skyddsvallen, framför bunkern, upp med ett par meter för att skydda mot översvämningar. Och det är inte bara framför Valentin som det finns en skyddsvall. Denna fortsätter åtskilliga km åt varje håll som ett skydd mot floden. Så efter att ha stillat min nyfikenhet var det bara att sätta kursa mot det väntande hotellet i Bremerhaven. Snabbt och enkelt nådda jag platsen och dessutom bra parkering. Incheckningen gick snabbt. Fem minuter upp till rummet och slängde in väskorna. Därefter ner till den lilla baren för att njuta av en efterlängtad öl – Königspils, från fat. Frågan stor eller liten? besvades smed en förvånad min, och jag fick givetvis en ordentlig öl. Efter att ha släckt törsten kunde jag så ”bo in mig” och duscha av resdammet. Klockan hade hunnit och bli nästan åtta, på kvällen, och magen började skicka hungersignaler.

 Middagen får väl klassas som hjärnsläpp. Sitter med en god öl vi restaurangen och läser menyn. Upptäcker något som heter Bremerhaven Lapskojs!? Eftersom jag hela veckan hemma syssla med skrivande till det kommande bokprojektet Snuskburken, där av naturliga skäl lapskojs finns med. Tro mig eller ej men jag beställer denna rätt och lyssnar dessutom inte på servitrisen som försiktigt frågar om jag ätit detta förr!!! Så det kom in en tallrik med en rödaktig röra, ett stekt ägg ovanpå. Tillbehör rödbetor och ättiksgurka samt lite sallad på en extra tallrik – Guten Apetit!! Jo jag tackar jag. Det var ju inget fel på det, men det tillhörde inte favoriträtterna i lumpen, och det gör det definitivt inte nu heller! Så efter maten en stunds planering inför lördagens upptäcksfärder och sedan var det bara att krypa till kojs.

Lördagen startade med en härlig hotellfrukost. Jag var ganska ensam i den stora matsalen tillsammans med en riklig frukostbuffe. Den stora frågan är om man skall ha äggröra och bacon, eller kokt ägg, eller yoghurt och flingor, eller nybakta franskbrödsbullar, eller fruktsallad eller…. Valet var enkelt, jag avstod från yoghurten och satsade på resten, plus ett mycket hårdkokt ägg (tyvärr). Annars var den en perfekt frukost. Snabbt upp på rummet för att hämta kartor och kameraväskan och sedan iväg mot Cuxhaven. Skapligt väder och eftersom jag satt gps,n på ”undvik motorväg” blev det en tur genom ett härligt nordtyskt landskap. Radion hade jag lyckats ställa på en tysk radiostation som spelade blandad 80-90-tals musik blandat med motorvägsrapporter ..zwei kilometer stau osv (körapportering från autobahn). Skönt att slippa detta.

Här kan verkligen tala om ett blickfång. Infarten till marinflygbasen i Nordholz.

Här kan verkligen tala om ett blickfång. Infarten till marinflygbasen i Nordholz.

Vid ett trafikljus upptäckte jag plötsligt en stor flygmaskin, parkerad intill vägen och någon form av infart! Detta var det tyska marinflygets bas och precis intill lägg flygmuseet Aeronauticum. Orten var Nordholz, några kilometer från Cuxhaven. En snabb inspektion visar att de öppnar klockan 10 – perfekt! Fortsätter mot Cuxhaven för att skapa mig en bild av platsen. Eftersom alla de ”stora” kända inköpsställena låg på rad vid infarten, Aldi, Liedl, Penny m fl var det läge att passa på att proviantera lite. Stor vagn och många frestelser! Men jag lyckades hålla mig inom ramarna. Senap, marmelader, konserverad svamp, såser, lite lokalt brännvin (med det klingande namnet ”Måsskit”!) isthe och lite annat smått gott, så var jag, Ja visst ja jag glömde ölen, det blev några flaskor av det också.

Så eftersom klockan nu blivit nästan 11 var det lagom att ta sig tillbaks till Aeronauticom i Nordholz. Nu var det lite mer bilar parkerade utanför, men det är nog inte på entreavgifterna man klarar sig. Det var ganska dyrt 7,50 euro samt extra 2,50 för att man ville fotografera, Men så fick man också en liten plastad lappa i ett rött snöre att ha om halsen. Förmodligen så att vakterna (funktionärerna) skulle se at man hade betalat avgiften. Fotograferingsavgift är något som förekommer i utlandet, inte så ofta, men tillräckligt för att vara irriterande. Frågan är varför? Och vad det skall tjäna till mer än att klämma besökaren på lite mer pengar. Entreen låter inte så dyr när man säger 7,50 istället 10!

Men vem bryr sig Det visade sig vara värt vartenda öre att ta sig in på museet. Inte nog med att det nu var en tysk marinflygbas, den hade ett riktigt historiskt förflutet tillbaks till 1913. Det var härifrån som det tyska flygvapnet zeepelinare opererade ifrån under första världskriget. Under andra världskriget var det härifrån som mycket av flygförbanden, i anfallen mot Danmark och Norge, utgick. Så det var verkligen en historiskt plats.

Ett stort antal verklighetstrogna modeller fanns att beskåda på museet. Du ser tre av dem här ovanför. Var och visar på lite dramatiska händelser i zeepelinarnas historia . Från vänster:
”Luftskeppet L 23 uppbringar den norska barken Royal som smugglar kontraband till England. En nedfirad prisbesättning seglar fartyget till Cuxhaven.
Mittbilden visar attacekn mot luftskepp L 48 som i maj 1917 angrepps av fyra engelska jaktplan och störtade.
Längst till höger en modell som visar undergången av luftskeppet L 19 som efter beskjutning störtar i Nordsjön. Besättningen räddas av en engelsk fiskebåt. 

Jag har väl aldrig varit så väl insatt i den tidiga utvecklingen av luftfart, läs zeepelinare, men här fick en grundlig ”utbildning”. Jag t o m fick prova på att sryra ett luftskepp, något som inte var allra enklaste, men väldigt rolig. Det var helt enkelt en flygsimulator men istället för flygplanet var det ett luftskepp modell större man skulle manöverera.

Här kunna man ratta en zeepelinare alldeles själv!

Här kunna man ratta en zeepelinare alldeles själv!

Och tyckte man att utrustning och omgivning var lite för enkel var det bara att titta på kopian av en manöverrumsgondol från ett luftskepp precis ovanför.

Så här såg det ut på "riktigt".

Så här såg det ut på "riktigt".

Men det fanns mycket mer att beskåda på detta faktiskt mycket intressanta museum. Flygmuseer är enligt min mening annars ganska trista platser med ett nästan 100% fokus på flygmaskinerna. Allt kring, och runt, flygverksamheten kommer oftast i skymundan. Dessutom skall jag väl kanske tilläga att jag är ganska ointresserad av just flygplan, även om jag kan tycka det är häftigt att se ett plan i luften. Men här fanns just allt det andra, och dessutom koncentrerat till just det tyska marinflyget och zeppelinarna, samt en del av flygplatsens historia. Här fanns t ex ett av de tre Me-162 som överlevt sedan andra världskriget. Förklaringen till att det just fanns var att 10 plan av detta slag var stionerat här.

Me-163. Frågan är vilket som var farligast för piloten? Planet eller fienden?

Me-163. Frågan är vilket som var farligast för piloten? Planet eller fienden?

Här fanns också några praktfulla fartygsmodeller av de tyska hangarfartygen Graf Zeepelin och den tänkta efterföljaren. Hitler bestämdes ig dock för att hangarfartyg var inget för Tyskland och inget tyskt hagnarfartyg blev färdigställt. Graf Zeepelin var i det närmaste färdigt men togs aldrig i bruk. Efter kriget användes hon som målfartyg för ryska flygplan och ligger idag som vrak utanför den polska kusten.

Bara en dröm som aldrig blev....

Bara en dröm som aldrig blev....

Givetvis fanns det en massa flygplan också på museet. Dessa stod utomhus och var väl kanske i allra bästa skick. Samtliga utställda plan (tror jag) var sådana som använts av det tyska marinflyget vid basen i Nordholz.

Museet Aeronaticums utomhusutställning. Lika tråkigt som det ser ut.

Museet Aeronaticums utomhusutställning. Lika tråkigt som det ser ut.

Som sig bör fanns här också exempel på motståndarsidan flygplan och helikoptrar. Jaktplanen av någon MIG eller eller SU-sort hade tillhört det östtyska flygvapnet och såg lika slitet och trött ut som sig bör när det gäller ”andra sidans” prylar.

Lite skamfilad och trött. Motståndarsidans flygmaskin.

Lite skamfilad och trött. Motståndarsidans flygmaskin.

Så efter en snagg rumda utvändigt och lite botaniserade i museishopen avslutade jag besöket med en kopp kaffe i den lilla cafetering. T o m här gick zeepelin-temat igen genom zeepelinformade kex som bjöds till kaffe. Genomtänkt!

Zeepelinarekex bjöds till kaffet.

Zeepelinarekex bjöds till kaffet.

Det annorlunda flygmuseet Aeronauticum i Nordholtz.

Det annorlunda flygmuseet Aeronauticum i Nordholtz.

Så ut igen och i bilen iväg mot Bremen. Nu hade det varit tillräckligt med luft och blånande himmel. Det var dags för lite betong av modellen större. I Bremen byggdes en ubåtsbunker med plats för 8 ubåtar. En av de få som överlevt andra vräldskriget. De flesta av de stora ubåtsbunkrarna i Tyskland sprängdes av de allierade efter kriget. Av någon anledning överlevde nästan de flesta ubåtsbunkrarna utanför Tyskland, t ex i Frankrike och Norge. Gps,n lotsade mig rätt in i Bremens hamnområde, som såhär på lördagseftermiddagen låg tomma och övergivna. Jag körde den anvisade gatan fram och där plötsligt låg den märkliga skapelsen,

Ubåtsbunkern Hornisse med sina nya "överbyggnad".

Ubåtsbunkern Hornisse med sina nya "överbyggnad".

Märkligt är att man byggt ett modernt kontorkomplex på bunkerns tak där bl a Mexicanska ambassaden har sina lokaler. En lång ramp, längs bunkerns långsida leder upp till taket som fungerar som parkeringsdäck till byggnaden. Promenerar man iväg en bort längs kajområdet kan man beundra ubåtsbunkerna och de gamla kajerna.

Sakta håller naturen på att ta över omgivningar.

Sakta håller naturen på att ta över omgivningar.

Klockan hade blivit sen eftermiddagmen det fanns fortfarande några timmars dagsljus kvar. Jag satte kurs mot Bremerhaven, jag skulle ju ända dit! Jag hade fått ett tips på flygmuseet i Nordholz om en luftvärnsställning, tvärsöver floden Weser, mittför Bremerhaven. Det blev till att åka färja över och sedan en kort bilfärd fram till ”luftvärnsmuseet”, som givetvis var stängt. Men jag fick en härlig färjetur fram och tillbaks och dessutom se ett sk flkaturm (luftvärnstorn) klätt med tegel.

Skylten som berättar om luftvärnsmuseet.

Skylten som berättar om luftvärnsmuseet.

Efter som resan handlar väldigt mycket om ubåtar och ubåtsbunkrar gjorde jag också ett besök på Bremerhavens marina museum. Här ligger en ubåt av typen XXI, alltså den ubåt som var tänkt att byggas i den stora ubåtsbunkerna Valentin.

Ubåt av modellen XXI

Ubåt av modellen XXI

Något som är fördelen med korta utflykter, som denna till Tyskalnd, är dels att man har gott om tid och inte så mycket bestämda ”måsten”. Att sätta gps.n på ”undviok motorvägar” innebär också att man hinner se mycket mer, kan stanna och det hela betydligt mer njutbart. Under lördagen fann jag tack vare dethärmed att undvika motorvägar ett litet minnesmärke, eller rättare sagt flera, i en liten by som jag passerade. Här fanns en minnesvägg namnen på byns stupade under första och andra världskriget. I mitten stod ett äldre monument som högtidlighöll fransk-tyska kriget 1870, och vid sidan av detta fanns en minnessten över någon översvämning långt tillbaks i tiden. Men med tyk ordning och reda hade man samlat allt på ett ställe i byn.

Minnesplatsen i den lilla byn Hagen.

Minnesplatsen i den lilla byn Hagen.

Så nu började det skymmaoch det var dags att uppsöka hotellet för sista natten. I morgon var det ju dags för den officiella visningen av ubåtsbunkern Valentine. Sömnen var god och jag kunde njuta i lugn och ro av frukstbuffens läckerheter, visningen skulle ju inte börja förrän klocka 11. Men jag var på plats i god tid och prick 11 började visningen. Efter en lång utläggning om säkerhetsföreskrifterna och betalning blev vi så insläppta.

En stund av allmänt skratt - hjälmutprovning med hårnät.

En stund av allmänt skratt - hjälmutprovning med hårnät.

Men det återstod lite praktiska detaljer innan vi äntligen kunde komma in i själva bunker. Något som visade sig vara lite antiklimax. Man fick se ungefär 1/3 av bunker, själva mittdelen. Den första delen var avstängd (utan förklaring) och den sista tredjedelen var i så dåligt skick att man helt enkelt inte fick gå in där. Men nog var det stort alltid.

Den förbjudna delen. Rensad på allt men övergiven, och oanvänd, sedan andra världskriget.

Den förbjudna delen. Rensad på allt men övergiven, och oanvänd, sedan andra världskriget.

Efter det korta besöket invändigt var det dags för en rundtur på utsidan. Detta hade jag ju redan gjort i fredags men jag följde med för att höra vad guiden hade att berätta. Framsidan håller på att vallas in, som jag nämnde tidigare, och samband med detta gjuter man också en ”bassäng” framför bunkers dockport.

Ubåtsbunkerns dockport, eller utsläpp. Här byggs nu en skyddsmur.

Ubåtsbunkerns dockport, eller utsläpp. Här byggs nu en skyddsmur.

Guiden berättade också om en händelse som inträffat ett antal år tillbaks i tiden. Detta var efter att den västtyska marinen byggt upp ett storlager i delar av den stora bunkern. På den över 20 meter höga frontmuren, ut mot floden, som är livligt trafikerad, hade någon målat med jättebokstäver NO MORE WAR! Det tog inte lång tid förrän hela framsidan var nymålad med marinens skeppsgrå färg. Så det blev en lagom avslutningshistoria på en mycket spännande weekend i Tyskland. Nu stundar en vecka framför datorn innan det är dags för nästa utflykt.

Snopet!

Snopet!

Avslutningsvis en bild på överraskningen, med stort Ö. När jag kom och hade packat ur bilen, och plockat ur mina inköp, tänkte jag sätta in några öl i kylen för att njuta av lite senare. Döm om min förvåning när jag upptäckter texten Alkoholfri! Ridå. Men man kan kanske koka en god köttgryta med öl, vem vet!
Så till vi läses nästa gång – Ha en trevlig vecka!
Leif H