Abonnera på Fort & Bunker

vecka 41, nu börjar det bli nästan som vanligt…

Ibland kan det vara lite svårt att återvända till verkligheten, speciellt efter en resa av den typen som jag deltog i förra veckan. Jag pratar alltså om årets Bunkerresa som gick till Finland. Det tar ett tag att sortera, och bearbeta alla intryck, och det kan t o m kännas lite motigt att kommi igång i den ”vanliga” vardagen. Men nu börjar allt rulla på som vanligt. Under min frånvaro hade den lokala tidningen Ystad Allehanda ett större reportage om mig. Man förundras övr hur stor genomslagskraft ett sådant här reportage har. Det är gratulationer både hit och dit från folk som sett artikeln. Posten, ICA-handlaren, folk man möter i byn osv. Men det känns samtidigt ganska roligt när folk säger, så där lite försynt; ”-ja jag har nog sett dig tidningen”, och man vet att dom lusläst artikeln och förmodligen även besökt hemsidan. Men jag måste erkänna att det ger lite krydda i livet, att vara lokal kändis för ett ögonblick 😉

Och det var inte bara här hemma som jag fick plats i ”världspressen”. Från kom ett exemplar av Kymen Sanomat, en finsk lokaltidning från de östra delarna. Som du kanske minns av förra veckobrevet blev jag intervjuad i Miehikkälä, vid mitt besök på museet där. Vad som står i artikeln har jag inte en aning om.

Så nu tycker jag vi lämnar ”linslusen” ett tag och ägnar oss åt lite mer väsentliga saker. Direkt i måndags var det baara att kasta sig över bokhantering, postadresser, fakturor, emballage och allt annat trevligt som hör bokutgivning till.

Bokpackning på lagret, ganska trevligt, trots allt!

Bokpackning på lagret, ganska trevligt, trots allt!

Förlagets senaste bok BUNKERBOKEN skulle nu distribueras till sina beställare. Tim Eriksson och Alexander Olsson är de båda männen bakom boken, som egentligen är mer en bilderbok över det svenska kustartilleriet, än en bok om bunkrar.
Valet av bokens titel har jag fortfarande svårt för, eftersom jag tycker att kustartillerianläggningar inte är bunkrar i den bemärkelsen, utan snaraste anläggning där det ingår bunkrar. Det är t ex svårt att kalla en av pjäserna på 12/70-batteriet på Landsort för bunker, medan däremot pjäserna i Furuvik står i bunkrar! Det är svårt det här med uttryck. Men oavsett vad jag tycker så måste jag erkänna att det är en underbar bok att sitta och bläddra i. Jag har nånstans skrivit att BUNKERBOKEN fortsätter där Jean-Carlos Daanckwardts bok slutade, och det står jag fortfarande fast vid.

Till dig som beställt, och hunnit bläddra i boken, vill jag gärna rikta en uppmaning om att kommentera boken. En hel del omdömen har redan dykt på de olika forum där vi betongälskare hållet till. Men det skulle vara roligt att höra från fler, och inte bara från oss, redan frälsta.

Alla som hitintills beställt boken skall ha fått den vid det här laget. Ja givetvis inte ni som beställt de senaste dagarna, men ni andra. Beställningarna behandlas som regel samma dag, i vissa fall dagen efter. Du bör dock räkna med att det tar 2-3 dagar för posten att få boken till din brevlåda. Vid det här laget vet du väl att du enklast beställer den direkt här på hemsidan, betalning sker efter leverans. Vill du hellre gynna våra bokhandlare så kan du beställa den i din lokala bokhandel. Tyvärr har ingen bokhandel boken ”i lager” som det heter, utan man får snällt beställa den, och vänta några dagar. Vad den kostar i bokhandeln har jag ingen aning om.  Besöker du Militariamässan i Solna, den 12 november, har du möjligheten att köpa boken ”över disk” då jag finns där med förlaget alla böcker. KAnske finns också både Tim och Alex där, men det är inte riktigt klart ännu. Men boken kan du köpa där. Du slipper då portokostnaden, och har chansen att kika på lite militaria också!

Så när väl alla böcker var utskickade var det dags att ägna sig åt lite höstarbete i trädgården. Eller rättare sagt lite pyromanverksamhet. Det gällde att elda upp rishögarna från den stora trädgårdsrensningen tidigare i höst. Berget av greanr och ris har irriterat mig länge, och nu var det dags. Kall, vindstilla morgon, perfekt för att elda. Färska grenar och fuktigt trädgårdsavfall kräver åtskilligt med tändvätska innan allt vill börja brinna. Men efter några timmar brann allt, det var bara att mata på elden med grenar, och krafsa samman efterhand.

Ett "slitsamt" arbete!

Ett "slitsamt" arbete!

Och med det hårda arbetet avslutades veckan. En vecka som dessutom innehöll helt fantastiska morgnar. Lite frost, klart väder och härliga soluppgångar. Så jag slutar med en bild åt öster. Det kan väl passa denna vecka efter Finlandsresan!

Det är nästan så man får en tår i ögat....

Det är nästan så man får en tår i ögat....

Så med det önskar jag en trevlig vecka och vi läses snart igen!
Hälsar
Leif H