vecka 42 Nu blev det personligt…!

Svenskarna vid Jandeba Svenska frivilligkompaniet 1942 – 1944. Så är namnet på en utomordentligt intressant bok av Nicolas von Schmidt-Laussitz som jag satt och bläddrade lite förstrött i häromdagen. Jag letade efter in infallsvinkel, eller tråd, för ett par kommande artiklar om Finland och dess krig i modernare tid. I boken finns en ”rulla” alltså en tjänstgöringslista över de soldater som tjänstgjorde i kompaniet. Som vanligt när man läser namnlistor, tittar man helt automatiskt efter sitt eget efternam. Och där stod det Jan-Erik Högberg, född 26 mars 1924 och tjänstgjorde i kompaniet 1942-1943. Där var den ”vinklingen” eller den röda tråd jag letat efter. Plötsligt var det personligt, eller var det det? Det återstår att se, men nu är efterforskningar igång. Vem var denne Högberg?

Har du tänkt på så mycket mer intressant saker och ting blir när något kommer närmre? Att läsa om platser och händelser blir mycket mer levande och inspirerande när man själv varit på platsen, eller kanske träffat personer som varit inblandade. Så är det nu i mitt fall med Finland. Finlands krig har plötsligt blivit mycket mer intressesanta, om man nu kan använda ett sådant ord. Men jag tror du förstår vad jag menar. När jag läste till marknadsekonom tittade vi närmare på ett speciellt fenomen som fått namnet Volvo-syndromet. Det visar sig så att närm köpt något, i det aktuella fallet handlade det om inköp av en bil av märket Volvo, så var köparen extremt intresserad av allt som rörde märket Volvo, under en långt tid efter köpet. Samma ska är det nu i mitt fall när det gäller Finlands militärhistoria. Jag vill vet mer, jag vill varför, jag vill veta hur och helst vill jag också se platserna. Så det kanske blir fler Finlandsresor framöver, vem vet.

Men nu tillbaks till vardagen och allt annat som händer i ”vår” värld. I förra veckobrevet nämnde jag att jag inte var helt överens om namnet på förlagets senaste bok BUNKERBOKEN. En bok som redan i förordet ”sågar” beteckningen bunker.

 Och det råder väl ingen tvekan om att ovanstående bild visar en bunker, eller pjäsvärn, eller vad nu vill kalla det. Men det är också en kustartillerianläggning, där det enskilda pjäsvärnet ingår som en väsentlig del. Men vad är egentligen en bunker? I den lilla boken från Borg till Bunker, utgiven av Riksantikvarieämbetet 1983, ger följande beskrivning; Skyttevärn, skyttegrav, bunker m fl. En bunker är en mindre befästning som i stridsverksamhet skall underlätta eldgivning, observation eller stridsledning. Stridsvärn är ett samlingsbegrepp och anläggningarna har olika benämning beroende på vad de skall skydda, t ex pjäsvärn för artilleripjäser. Skyttevärn skyddar soldaterna vid eldgivning. De kan bestå av enkla gropar eller vallar. När vallgraven är mer framträdande än vallen kan begreppet skyttegrav användas. Från och med sent 1800-tal kommer betong och järn in som byggnadsmaterial. Bunkern är således en sen form av stridsvärn och kan vara anpassar för t ex observationer eller artilleripjäser.

 Bilder ovan tycker jag illustrerar begreppet bunker, eller stridsvärn. Eller tycker du att nedanstående bild ger uttrycket bunker mer rättvisa?

Nu är det här ingen jakt på BUNKEBOKENs författare på något sätt, vi har bara lite olika uppfattning om namnet ”bunker”. Av det skälet skulle det vara roligt att höra din åsikt om vad du lägger i beteckningen ”bunker”. Tvärtom jag vill gärna höra läsarnas åsikt om de olika begreppen inom ”vår värld”. Som jag nämnde i förra veckobrevet är BUNKERBOKEN ett unikt bokdokument med en bilddokumentation från en värld och tid som inte finns längre. Tyvärr är nästan allt som visas i boken numera helt borta, eller mycket otillgängligt för en vanlig besökare. De platser som fortfarande är möjliga att besöka är kraftigt förändrade, eller anpassade till en turistverksamhet, som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Tyvärr tar boken inte upp ”allt” men vi får vara glada för det som Alex och Tim hunnit besöka, och bearbetat i sin bok. För det här är ju saker som man inte bara åker ut och fotograferar hur som helst. Naturligvis kan man göra det med de mindre truppbefästningarna som ligger längs våra kuster, eller liknande. Men en kustartillerianläggning, och speciellt då sådana med sin utrustning och pjäs kvar, var extremt svårt att besökstillstånd till. Platser som Landsort, Korsö, Slite med flera andra är platser som idag inte finns kvar i sitt ursprungliga skicka. I några fall är platserna helt borta! Så vill du ha ett unikt stycke tidsdokument över främst det svenska kustartilleriet under 1900-talet finns det faktiskt intemycker att välja på! BUNKERBOKEN är den enda bok som verkligen kommit betongen inpå livet, och lite till!

Så nu över till något helt annat: Kollegan Bernt Törnell och Alf Kling har kommit ut med en ny bok under namnet  Kalla Krigets Luftförsvar. Den går att beställa via författarna på hemsidan http://www.flygbas.se/?page=1&lan= de&kat=&id=65977 Så fort vi fått ett recensionexemplar kommer vi att berätta merom denna spännade bok. Bernt har tidigare gett ut Spaning mot skyn, här på FORT & BUNKERs förlag. Den finns fortfarande att beställa.

Från Finland kom en bunt bilder från våra äventyr där. Det var en av de finska deltagarna under besöket på kustartilleriön Kuivassari som passade på och tog en idolbild av Johan och undertecknad. Jag skulle nog inte behöva så lång övertalning för att få några timmar till på den ön!

Så nu har jag lyckats med mästerverket att göra färdigt ett veckobrev i tid! Nu stundar arbetsveckor med Snuskburks-projektet, Stockholmresor, Städdag på Beredskapsmuseet och en hel del annat. Så nu önskar jag fortsatt trevlig söndagskväll och en bra arbetsvecka, eller vad du nu än gör i veckan!
Hälsar
Leif H
Och bara för att du inte skall glömma hur den ser ut kommer här en bild på boken som du definitivt bör ha i din bokhylla, om du är det allra minsta intresserad av militärhistoria, och speciellt det svenska kustartilleriet!