vecka 5 – 7 Det gick snabbt!

Det var varit både kallt, och tyst. Med kallt avses väderleken som gav oss temperaturer härnere på ner till 12-13 grader kallt. Och tyst från undertecknad beroende på en mängd faktorer som tandläkare, skrivande och bokhantering. Men nu är jag förhoppningsvis i kapp med det mesta, och ett sista tandläkarbesök i den kommande veckan skall väl förhoppningsvis råda bot på trilskande tänder! Men under flera sena eftermiddagar, på väg hem från posten har jag kunna njuta av en fantastisk solnedgång, som bilden visar. Man blir nästan lite lyrisk. Bilden nedan visar också att det inte alltid är så!

Lite vinter blev det dock...

Lite vinter blev det dock...

Men vi tar det väl från början, som vanligt. Januari månad slutade med ett ”ordentligt” strömavbrott som började vid 14-tiden och varade nästan 2 timmar. Nervositeten var stor eftersom jag precis höll på att säkerhetskopiera och jag var lite osäker på vad hade hänt. Det klarade sig, men vis av skadan har jag nu inhandlat en liten batteriback-up från Kjell & Co. Så nu skall man väl slippa att få hjärtat i halsgropen. Annars kom vinterns första snö den 1 februari. Inga stora mängder men det blev vitt i markerna. Men det är inte utan man känner sig ganska lycklig över att det nu har gått två månader utan snö. Annat var det förra året då låg snön, eller rättare sagt drivorna, meterdjupa.

I veckan arbetade jag också lite med den kommande resan till Normandie som sker den 20 april. Det var kontroll av minibussarna, hotellet och lite andra praktiska saker. Glädjande nog var allt OK och det ser lovande ut! Den kommande veckan fortsatte med kallt väder, lite snö och den vanliga blåsten. Själv hade jag ett tandläkarebesök inbokat för att få en gammal avbiten kindtand utdragen. Det var inte utan viss nervositet som jag anlände till min tandläkare i Brantevik. Tanden var ju avbruten så det blev lite jobb att få ut den, men så småningom lyckades hon (ja det är en kvinnlig tandläkare, och en mycket trevlig sådan). Allt kändes bra, vilket inte var så konstigt med tanke på bedövningen. När den släppte kändes det inte fullt så bra. Resten av veckan gick i tandvärkens tecken. En inflammation hade slagit till i hålet för den utdragna tanden. Som vanligt hade det blivit helg och det var inte läge att ringa tandläkaren förrän på måndagen. Jag fick omgående en akuttid. Ett mindre trevligt besök där hålet rensades och syddes. Snacka om tandvärk. För första gången på många, många år fick jag tillgripa smärtstillande för att kunna sova. Men nu har det äntligen lugnat ner sig och som sagt i kommande vecka skall stygnen bort, sedan får vi hoppas detta är historia.

Så nära ett månlandskap man kan komma. Satellitbild över Pointe du Hoc i Frankrike,

Så nära ett månlandskap man kan komma. Satellitbild över Pointe du Hoc i Frankrike,

Ett av besöksmålen på den kommande Normandieresan är Pointe du Hoc. Bara några kilometer från orten där vi bor. Ett område som bevarats exakt som det såg ut efter krigsslutet. Givetvis har naturen mjukat ut konturerna, och slätat till bombkratrarna lite. Men det är en märklig upplevelse av vandra runt i området bland kullvräkta och söndersprängda bunkrar. Man blir dock förvånad över en del bunkrar som är helt intakta, trots det intensiva bombandet. När man står längst ut vid avspärrningen, på spetsen, har man svårt att föreställa sig att här klättrade amerikanska Rangers upp och erövrade batteriet. Ett batteri utan kanoner!

Under de gångna veckorna har det också blivit tid för ett besök uppe i Djuramossa. Museet håller ju vinterstängt men det betyder inte att verksamheten har upphört. Flitens lampa lyser med nya projekt och underhåll. Varje tisdagskväll träffas ett ganska stort gäng för att arbeta med olika projekt. Just nu är det bl a inredningen av en el-container för museets nya strömförsörjning som pågår.

Ett glatt arbetsgäng i den blivande el-containern.

Ett glatt arbetsgäng i den blivande el-containern.

 Men även borta hos grannen lyser flitens lampa i uthusen. Här pågår renoveringsarbetet med både stridsvagnar, verktyg och fordon. Det är Pansar-Perssons gäng som jobbar med detta. En liten stund på kvällen träffas gängen för en gemesam fikapaus innan arbetet fortsätter ytterligare några timmar. Känner du för att vara med på ett hörn? Tag iså fall kontakt med Johan Andrée på Beredskapmuseet. Du finner han på info@beredskapsmuseet.com

Radaranläggning i vinterskrud.

Radaranläggning i vinterskrud.

Det verkar som om radaranläggningen i Laröd aldrig upphör att fascinera besökare, och journalister. I den gångna veckan var det dags igen och det blev besök i anläggningen tillsammans med en journalist som arbetar med en reportageserie om om dolda hemligheter i området. Vi får väl se vad som det blir av det.
Från kollegan Mats B kom två härliga bilder i matens tecken som jag jag bara inte kan undanhålla dig:

Pannkaksbakning i fält. En stunds matro under invasionsdagarna i Normandie.

Pannkaksbakning i fält. En stunds matro under invasionsdagarna i Normandie.

Lite mat innan det är dags att dra ut kriget. Käk ombord för amerikanska soldater.

Lite mat innan det är dags att dra ut kriget. Käk ombord för amerikanska soldater.

I förra veckobrevet efterlyste jag dina matminnen från lumpen, gärna tillsammans med dina favoriträtter. Det har varit märkligt tyst. Var det verkligen så att det inte fanns något som smakade i ”lumpen”? Fläsk med löksås, makaroner med falukorv, kalopsen, ärtsoppan, kvällsmackorna med prickig korv och varm choklad efter kvällsövningen. Någonting måste väl ha fastnat. Du kan väl inte ha glömt den mindre trevliga lapskojsen eller som i mitt eget fall fisken. Det var då lunchen bestod av ett besök på markan. De dagarna var det ostfralla och ibland en leverpastejsfralla, på markan, som fick bli dagens lunch. Maila mig på info@bunker.nu och berätta om din godaste lumparmat, eller bästa minnet.

Dolda kanoner i semesterparadiset (foto Neill Wood)

Dolda kanoner i semesterparadiset (foto Neill Wood)

Letandet efter militärhistoriska sevärdheter runt om i världen kan ge upphov till riktiga fynd. Bland semesterbilder från ön Kos i den grekiska övärlden fann jag plötsligt bilder från värntorn, väl dolda i strandväxligheten. Värntorn är kanske inte rätt uttryck det är väl snarare bunkrar med inbyggt kanontorn. Fotografen Neill Wood var vänlig att låta mig använda dem. En spännande upptäckt osm du kan läsa mer om i det kommande numret av FORT & BUNKER. Tidning går i tryck nu i veckan och du skall förhoppningsvi ha den under nästföljande vecka., under förutsättnin g att du abonnerar på den.
I senare nummer av FORT & BUNKER kommer en serie artiklar om det som betalade det yttersta priset. Det vill säga de som stupade under krigsförhållande. Just nu är efterforskningsarbetet inriktat på striderna i Frankrike under första världskriget. På de stora slagfältet stupade 100 000-tals soldater i fullständigt meningslösa anfall. Eftersom traditionen var att stupade soldater begrovs där de stupade fick de franska slagfältet ett enormt antal krigskyrkogårdar. Bara inom ramen för det brittiska samväldet (Commonwealth War Graves Commission) finns  2942 krigskyrkogårdar i Frankrike! Det är främst upp i nordvästra hörnet av Frankrike som det är tätt mellan kyrkogårdarna. Allt från små oansenlig, men väl underhållna, begravningsplatser, till stora påkostade med 1 000 tals stupade.
Mitt i odlingslandskapet. Här rasade en gång hårda strider.

Mitt i odlingslandskapet. Här rasade en gång hårda strider.

I den mindre skalan, men en plats för minnena.

I den mindre skalan, men en plats för minnena.

Mer om detta kan du läsa i senare nummer av tidningen. Så där ser du vad som händer under tre veckor i mitt liv. Nu får du vänta en vecka tills nästa rapport och då är dessutom tidningen förmodligen på väg ut till sina läsare.

Bunkerhälsningar
Leif H

PS Notera redan nu i den kalender den militärhistoriska dagen och SMB-dagen på Beredskapsmuseet i Djuramossa. 17 maj. Mer information kommer, men det blir ett ordentlig pådrag. Dagen har fått namnet SOLDATERNA! Så kan du själv fundera vad det kommer att handla om!