Vecka 14. Tidsbrist och förvirring…

Oj, det var ett tag sedan. Tiden bara rusar iväg och när det äntligen blir en ledig stund är det är lång lista av saker som påkallar sin uppmärksamhet. Nu har det blivit Påskafton (lördag) och det ligger ett par intensiva veckor bakom mig, och det ser ut som om det skall bli ännu mer intensivt framöver. Så här kommer ett litet försök till sammanfattning av de veckor som runnit iväg sedan sist.

Veckoslutet efter förra veckbrevet kom med en sorglig stund. Museikollegan Ingela Rasmusson lämnade oss hastigt. Tillsammans med Johan och Marie Andrée var jag på sjukhuset  när Ingela gick bort. Jobbigt. Ingela var ett stöd till mig när jag själv hade drabbats av cancer, och bistod med många upplyftande och inspirerande tankar. Vem kunde ana att Ingela skulle drabbas när jag själv blev frisk – Ibland är livet inte riktig rättvist! Ingela, rosen och boken är min minnesbild av dig. Vi ses……

 De gångna veckorna har också inneburit signaler och tecken på att våren är på väg. Vår lilla gård på landet utanför Skurup ligger inte bara under inflygningsstråket till Sturups flygplats, det är inflygningsområde för flera stora flyttfågelssträck. I veckan var det dags för tranorna att anlända. Med smattrande trumpetstötar hälsade de ljudligt när de nådde den skånska sydskusten.
Tillsammans med kollegan Lars D blev det också en liten ”bunkerpromenad” i Skanör – Falsterboområdet. Här det främst området kring Falsterbokanalen som är mycket intressant. På en sträcka av något över 1600 meter finns här en fullständig bild av svensk truppbefästningskonst från andra världskriget.

På skissen ovan, som kollegan Lars D plockat samman kan du se de många värnen längs kanalen. Notera att värn I och II redan är rivna sedan många år tillbaks.  Till detta kommer ett stort antal skyddsrum, stridsvagnshinder och andra försvarsanläggningar inom det begränsade området. Tyvärr, sett ur en militärshistorisk vinkel, är området extremt intressant för husbygge och rivningshotet ligger över allt samman. Redan nu är det klart att halva området skall ”åtgärdas”. Den andra halvan skydds av ett naturreservat, men det lär väl bara vara en tidsfråga innan trycket blir för stort och hela området ”rensas” från betong. Är det intresserad av svensk, modernare, befästnings- och bunkerbyggnad är ett besök vi Falsterkanalen ett MÅSTE! Men du bör inte dröja för länge det kan försvinna snabbt!

Det blev också ett återbesök vid det lite märkliga rörskyddsrummet utanför Trelleborg. Varsamt lyckades vi lirka upp fredstäckningen (med vederbörligt tillstånd!) och kunde träda in i ett nästan orört skyddsrum från andra världskrigets dagar. Allt stod kvar inne i det längsträckta utrymmet. Rörskkyddsrummen har fått sitt namn just efter rör. De är nämligen byggda av stora cementrör som sammanfogas till önskad längt. Olika varianter på ingångsdelar byggs och vipa har man ett skyddsrum. Denna modell användes både för militärt och civilt bruk. Skyddsrummet vi besökte var uppfört för militär personal, som en del av Skånelinjen.

Och sedan fortsatte veckorna med en blandning av allt mellan himmel och jord. En föreläsning på Påarps bibliotek blev en märklig upplevelse. Normalt brukar det dyka upp en 30 – 60 personer vid föreläsningar av detta slag, här kom det 7 personer. Bibliotekaren var förtvivlad, men jag menade på att det är sådant som händer. Och jag får ju lika mycket betalt, vad som än händer 😉

Det har också varit mycket arbete med papper, bokföring och allt konstigt administrativt. Det tevliga områet bokföring har nu växt till sådan nivå att jag beslutade lämna bort jobbet till de som kan det bättre. Skönt! Som resultat av detta slockande plötsligt min skärm (till datorn) helt tvärt. Givetvis en fredagkväll. Jag gjorde några små, taprra försök att avhjälpa felet. Men provade givetvis inte det enklaste; att byta skärm. Vid måndagens teknikerbesök konstaterades att det var skärmen som inte ville länge, så det blev till att inhandla en ny skärm. Och som synes (eller märks) är jag nu i full gång igen.

Under de gångna veckor hanns det också med en korta visning av stadsvärnen i Helsingborg och jag fick tillfälle till att konstatera att stadens yngre(?) konsnärsförmågor nu har fyllt på förrådet av sprayburkar. Värn H 1 uppvisade ett tveksamt bevis på dessa konstnärers ambitioner. Kanske föräldrarna borde få kännedom att det är deras skattepengar (och våra andras) som bekostar borttagningen av klottret! Och det är inte precis billigt.

Det blev också tid till återbesök vid det pågående avvecklingsarbete på den skånska sydkusten. Förra veckan vackra bilder från ett observationsvärn var förbytt till en hög med betong och förvridna armeringsjärn.

Bara ett kort stycke från observationsvärnet fanns pansarvärnskanonvärnet 260 som först skulle plomberas men som tyvärr fick stryka på foten. Vid besök häll grävmaskinen på att frilägga värnet inför raseringen.

Och därmed har både du och jag nu hunnit i kapp veckorna och det är mitt i påsken. En påskhelg som inleddes med en vacker begravning av vännen Ingela i Vikens kyrka, följt av en arbetsdag (långfredag) på Beredskapsmuseet. Nu skall jag njuta av tre ”lediga” dagar, när alla andra är ute och irrar runt på den skånska landsbygden i det jättejippo som kallas Påskrundan! Själv skall jag nu ha en påskrunda i köket med ägg, köttbullar, grovmacka och en kall öl!. Om två veckor bär det iväg till Normandie, men innan dess verkar det finns mycket att göra.

Får jag nu önska en riktigt GLAD PÅSK och förhoppning om att våren är på väg. Utanför arbetsrummet fönster snöar det precis nu!!! Kan det bero på att jag precis bytat till sommardäck? 😉

Påskhälsningar
Leif H