Vecka 20 Veckan med stort M som i Militärhistoria!
En vecka då flaggorna verkligen var i topp!
Det blev en vecka fylld av allt mellan himmel och jord, och då menar jag verkligen fylld! Men vi tar och startar veckan som sig bör med måndagens allehanda sysslor som måste göras innan frånvaron i dagarna fyra. Det var nämligen veckan för den militärhistoriska dagen på Beredskapsmuseet i Djuramossa. Den 17 maj, Norges nationaldag var det dags, men det var en hel del arbete att utföra innan!
Kollegan Lars D övervakar lastningen av den 300 kg tunga huven.
Tisdagen startade tidigt med hämtning av observationshuven till värn 265 A i trakterna av Gislöv, på den skånska sydkusten. Här hade jag stämt träff med kollegan Lars D som anlände med släpvagn från Djuramossa. Lastningen gick snabbt med hjälp av den därstädes grävskopan och sedan bar det av i 80 km/t till Beredskapsmuseet för att påbörja arbetet med att förberedda den stora Dagen – Den militärhistoriska dagen!
Området inhägnas med hjälp av traktor och mankraft.
Det man, som besökare, nästan aldrig tänker på är det arbete som ligger bakom ett publikt evenemang som en Militärhistorisk Dag vid Beredskapsmuseet. Det är ett ofantligt arbete som skall genomföras, och där det som vanligt avslutas precis minuterna före invigningen. Det skall planeras, beräknas, kontaktas, skrivas, skickas, hämtas, lånas, köpas, hämtas igen, ringas, letas, handlas, fixas, jämkas, lämpas, räkna, hoppas och framför allt ha tumme med vädret – vilket tyvärr inte alltid lyckas. Den militärhistoriska dagen vid Beredskapsmuseet i Djuramossa börjar nu bli något av en tradition och har egentligen sin grund i en medlemsdag för Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, SMB. En av många attraktioner denna dag är just det stora boktältet, där besökarna kan göra otroliga bokfynd. Men det ingen kanske tänker på är att alla böckerna skall transporteras till platsen och sedan bäras in i tältet.
Detta kan kanske kallas litterärt arbete?
Både tisdagen och onsdagens hårt arbetande frivilliga, för detta är ett helt oavlönat arbete, belönades med kulinariska läckerheter framåt kvällskvisten. Givetvis tillagat enligt alla konstens regler vid en kokspis, eller fälkök, av den aktningsvärda modeller 1916.
Det tog inte lång tid för att locka hungriga till koket.
Eftersom tiden var en bristvara var det korv som stod på menyn. På tisdagen serverades den med bröd, och på onsdagen serverades den också med bröd. Det fanns dock tre sorters korv att välja på.
Onsdagskvällens matkö, eller väntar på något gott?
Och trots allt såg det om som allt klaffade även om det blev sent på onsdagskvällen. En liten kvällsöl smakade underbart innan sängdags. Ett sänggående som blev ganska tidigt med tanke på att koket skulle igång redan klockan 0700. Och inte bara ett kok, utan två!
Karoliner i allmän oordning inför invigningen.
Dagen invigdes av Skånska Utskifningsregementet till foth captain Prytz regemente som dagen till ära var förstärkt med manskap från Bohus Elfsborgs Caroliner. Själva invigningen skedde med brak och dunder genom två skott med kanon och två muskötsalvor. Koket tog all min tid så jag hade ingen möjlighet att föreviga invigningen. Men jag lyckades under onsdagskvällen få en bild när man provsköt kanonen, den var nämligen alldeles ny!
Låt dig inte luras av storleken, den låter rejält! Invigningskanonen provskjutes under onsdagskvällen.
Maten hade denna gång fått stor plats på Beredskapsmuseet. Två kokvagnar och ett korvkok skulle svara för att alla hungriga besökare fick mat. Och som om inte det räckte fanns det en hel kafeteria med allt vad där tillhör. Dagen till ära förstärkt med lottor och en kock.
Korva-Bengt fick verkligen jobba denna dag!
Korvkoken började förse de hungriga med mat redan klockan 10 på förmiddagen. Och det gick korv i rasande fart. Inte bara en i taget, utan både två och tre, per person. Själv ägnade jag mig åt ärtsoppekoket enligt Krigsmaktens recept från 1941. Allt enligt KokI (Kokinstruktionen) från samma år. Ärtorna hade givetvis lagts i blöt kvällen före. Fläsklägg och rökt fläskt hade jag också kokt kvällen före, och detta hade stått och svalnat innan det fick vila i kylen.
Potatisskalning, kanske inte den mest glamorösa sysslan under dagen.
Så dagens första uppgift var att få igång koket genom att tända eld i de båda eldstäderna. Det gällde ju att få igång ärtkoket som tog några timmar för att bli färdigt. Därefter var det till att skala potatis och hacka köttet. Receptet som jag följde strikt var 125 g ärtor, 300 g potatis, 100 g kött samt lök utan specifisering. Alltsammans kokas var för sig och blandas först strax före serveringen.
Hälsovårdsbestämmelserna medgav inte att vi serverade den egenkokta ärtsoppa till publiken, utan den ”skarpa” ärtsoppan tillagades av Jörgen, som med ”stor skicklighet” tömde konservburk efter konservburk i ”sin” kokvagn. Nu skall det tilläggas av det krävs lite vana att få burksoppan att smaka gott – något som Jörgen haft några 1000-tals portioner på sig att prova fram.
Otålig väntan på ärtorna!
Klockan 11 började koket att servera ärtsoppa till hungriga besökare. Det tog inte lång stund förrän kön ringlade sig lång framför våra kokvagnar. Både Jörgen och Birgitta fick slita hårt för lönen (den som man får i himlen!) för att hålla strömmen av ärtsoppetallrikar ”flytande”
Här serveras ärtsoppa så det står härligan till! Birgitta och Jörgen får verkligen känna på trycket från den hungriga publiken.
Tyvärr stod vädret oss inte riktigt bi! Mörka moln över Danmark drev in med kraftiga vindbyar och regnskurar. Men med placering i koket var det vara att fortsätta att röra i grytorna och servera de hungriga som trotsade regnet.
I regn och rusk står koket redo!
Men vi som höll ut fick vår belöning när vi såg hur uppskattad maten var. Trots att regnet vräkte ner vägrade detta par att lämna sin plats och ärtsoppa. Heder till matkulturen och ärtsoppan!
Det gäller att skydda ärtsoppan!
Men dagens hjälte måste jag nog utnämna kökskollegan Korva-Bengt till! Eller kanske kunden som envist bestämt sig för en korv trots en ordentlig hagelskur. Scenen kommer jag att minnas länge, och som tur var så hade jag kameran till hands.
Kokfolk och korvälskare är ett tåligt släkte!
Men himlen klarnade och solen tittade fram. Klockan 14 tog maten slut. Något som egentligen är en katastrof, men eftersom detta berodde på ett publikrekord fanns det inget att göra än att ”gilla läget”. Det ”olagliga” ärtkoket räddade lite av dagen då nästan all ”personal” föredrog den hemlagade ärtsoppa. Efter lite avdiskning och undanplockning blev det en stud över till att kika på vad som bjöds inom området:
Engelsk fallskärmsjägare och karoliner i glatt samspråk.
Det är inte alla som gillar tysk mat!
7.motorbrigadens pv-grupp bekämpar Fi.
Nya för året var 2nd Bn Essex Regiment, engelska reenactor som blev till ett populärt inslag under dagen.
Klockan 17 stängdes grindarna och alla kunde pusta ut. Men bara för en liten stund. Nu skulle allt rivas och plockas undan. Och framför allt skulle nu koket igång igen med att fixa kvällsmaten. Tillsammans med museets ”riktiga” kök fixades en god kvällsmat med ungerska färsbiffar, potatisgratäng, sallad, bröd och tzasiki.
Biffstekning under överinseende av Korva-Bengt
Som väntat blev det en trevlig tillställning med ca 60 personer som åt, drack och njöt i glada vänners sällskap. Men väntat var också en tidig kväll. Den långa, och mycket intensiva dagen tog ut sin rätt och redan vid 23-tiden började folket droppa av. Antingen för att ta sig hem, eller för att försvinna ut till sina sovplatser. Själv somnade jag vid 12-tiden och sov gott.
Fredagmorgon innebar frukost till nattgästerna, som dukades fram i kafeterian. Sedan var det dags för den kanske tråkiga delen av jobbet – Städning! På min lott stod kokvagn, redskap och lite annat smått och gott. Men det var mycket som skulle göras. Vi var tre tappra Johan, Jörgen och undertecknad som fortsatte framåt lunchdags innan det blev dags att vända hemåt. Men det skall tilläggas att det var fler som hjälpte till innan de gav sig iväg hemåt.
Men det var inte slut med det militärhistoriska. Efter en god natts sömn var det dags att bege sig till Smålands Militärhistoriska center i Delary och delta i deras andra invigning. Denna gång betecknad Ammunitionsförrådet. Efter en god frukost var det bara att sätta sig i bilen för de 20 milen till Småland.
Det var ganska glest mellan besökarna.
Mycket militära fordon, många deltagare och en hel del soldater från hemvärnet. Men tyvärr ganska lite besökare. Jag kan för lite om trakterna, men det var tydligen mycket annat som lockade denna lördag för till denna tillställning kom man tydligen inte. Men det gav oss andra mer plats att beskåda det imponerande ammunitionsförrådet som består av en enorm stor mängd granater och ammunition.
Invigningen förrättades av en representant från Älmhults kommun som drog i snöret till en 10,5 cm laddövningsapparat. Den förväntade smällen uteblev dock, däremot skramlade det betydligt mer om tomgranaten som föll till marken.
I väntan på en smäll som aldrig kom.
Efter det stora ögonblicket öppnades portarna in till den nya delen av museet och de få besökarna kunde beskåda granater av alla de storlekar och sort – imponerande!
Granater, granater och åter granater.
Efter det stora ögonblicket kunde besökarna titta på alla fordon som mött upp. Utöver museets egna fanns här även ett flera privatsamlare och föreningar med sina fordonsamlingar. Störst uppmärksamhet fick nog den ryska T-34 där den stod på den amerikanska stridsvagnstransportören.
Drömmen om en egen stridsvagn verkar hägra hos denna besökare.
En fordonsparad med nästan alla utställda fordon blev dagens höjdpunkt. Själv fastnade jag för bilden nedan när en soldat med sin trogne vän körde förbi i den pansarvärnsjeep från Kalla Krigets dagar.
Ett ekipage som väckte uppmärksamhet.
Veckans övningar satt fortfarande i kroppen och efter att ha sagt adjö var det dags åt ta sig de 20 milen genom ett underbart sommarvackert Skåne till hemorten. Tack till alla som gjort vecka till ett trevligt och minnesvärt äventyr. Tack till alla er som kommit fram och hälsat. Tyvärr räckte inte tiden till alla gånger, men det är alltid kul att råkas. Tack också Mie för kaffe och smörgås, det satt riktig gott!
Jag vill gärna sluta med en bild från Beredskapsmuseet och den Militärhistoriska dagens avslutning. Strax före kl 21 kommenderade tjänstgörande kaptenen uppställning för flagghalning. En ceremoni som genomfördes i närvaro av engelska och amerikanska reenactors, såväl som övriga besökare.
Pampigt värre i solnedgången.
Och med det önskar jag en fortsatt bra vecka. I den kommande veckan skall det nya numret av FORT & BUNKER skickas ut. Så på återläsande och kanske vi ses…
Hälsar
Leif H